Inom journalistiken talar vi ibland om ”visselblåsarna”, de som i hård motvind vågar slå larm om orättvisor, pekar på missförhållanden, tjuv- och rackarspel, gärna inom etablerade och högt värderade verksamheter som inte väjer för att gå till hård motattack.
Text: Thomas Bibin | Foto: Canal Second Opinion
Den legitimerade läkaren Erik Enby är en sådan visselblåsare och de han utmanar är inte vilka som helst. Läkarskrået, det medicinska etablissemanget och dess övervakande institutioner är något av det tuffaste motstånd man kan välja i det här landet. Om detta handlar hans bok, fylld av berättarglädje, liksom av hans kärlek till frun Gunnel…och läkekonsten!
Vid sidan av sin vanliga verksamhet på sin egen mottagning med till största delen samma metoder och medicinering som på andra håll, så forskade Enby i uppkomsten av allvarliga sjukdomar som cancer och andra tumörbildningar.
Enbys ”fynd” var att det var växtlighet, alltså mikroorganismer, i blodet som la grunden till sjukdom. Och han förstod varför vissa (men långt ifrån alla) folkliga ”alternativmedicinska” metoder faktiskt fungerade. Som t ex att askorbinsyra (C-vitamin) hämmar mögeltillväxt, samma med pepparrot eller vanlig filmjölk…. Alltså egentligen inget konstigare än att läkare då och då ordinerar frisk luft och raska promenader. Men han konstaterade också att det verkligen inte var alla alternativmedicinska metoder som fungerade!
Problemet var Enbys tes om växtlighet i blodet, det blod som av läkarvetenskapen ses/sågs som sterilt så länge man inte var drabbad av någon allvarlig sjukdom. Han kom att ägna sitt yrkesliv åt denna växtlighet, liksom åt behandling mot den. Detta i sin läkarmottagning på Karl Johansgatan i Göteborg.
Han skrev flitigt om sina fynd i medicinsk press och egna rapporter och kom att driva uppfattningen att växtfloror i blodet kunde orsaka kroniska sjukdomar. Hans behandling gick ut på att hämma den mikrobiologiska växtligheten i kroppsvätskor och vävnader, en växtlighet som skadar vävnaderna. Och det räcker inte att ta bort de skadade vävnaderna. I första hand måste man också eliminera den infektion i kroppen som ligger bakom svulsterna.
Men lika lite som den etablerade sjukvården kunde rädda alla patienter, så kunde inte heller Enby det. Men i Enbys fall blev det hans öde. En av hans patienter som senare avled, inte av behandlingen, men väl av sin sjukdom, blev gnistan som tände präriebranden.
Det startade med TV3 och gick sen vidare via kvällspressen. Enby var en charlatan. Eller Dr Död! som klottrare skrev på huset där han bodde. Däcken på hans och fru Gunnels bilar skars sönder. Smädelser på familjens ytterdörr. Senare samma år, 2006, återkallades hans läkarlegitimation.
Två år senare, 2008, tilldelades tyske professorn Harald zur Hausen Nobelpriset i medicin sedan han upptäckt att virus kan orsaka livmoderhalscancer. En sen tröst för Enby att de båda gentlemännen kommit till samma slutsats, nämligen att tumörbildning kan ha samband med infektioner.
I december 2011 får Enby besked från Europadomstolen att man inte tar upp hans fall. Formellt sett var hans karriär därmed avslutad i vanära. Jag tror att eftervärlden kommer att se den på ett helt annat sätt.
Text: Thomas Bibin, journalist
Relaterat
- Recension: Läkaren Erik Enbys bok: ”Blod, mod och envishet – På spaning efter sjukdomarnas väsen”
- Så botade alternativläkaren Erik Enby malignt melanom
- Canal Second Opinion video: Erik Enby: ”Cancer är svamp”