Föreningen Vetenskap och Folkbildning och ”mörkrets män” på universitetet

I vår är det återigen dags för föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) att hålla en universitetskurs på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Trots att kursen hålls för skattepengar tycks schemat vara hemligt. Man måste själv vara student för att få se det.

Vetenskap och Folkbildning (VoF) är en förening med ett par tusen medlemmar, vilka nästan enbart är män. De befinner sig oftast i det professionella vetenskapliga arbetets periferi, men strävar efter att mer tydligt sola sig i vetenskapens goda anseende. I bästa fall rör det sig om vetenskaps-groupies medan många förfäktar ståndpunkter som är både udda och extrema.

VoF:aren känner ett självpåtaget ansvar för att hålla vetenskapen ”ren” från oliktänkande element och rivaliserande utgångspunkter. En titt på deras aktuella hemsida visar att det, som vanligt, framför allt är alternativmedicinare och nyandliga tänkare som sprider oro och olust.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning söker uppmärksamhet

Vetenskap och Folkbildning bedriver inte någon egen vetenskaplig verksamhet men kämpar hårt för att få uppmärksamhet. Och då spelar det ingen roll om det sker på andras bekostnad. Ett bra exempel på detta är föreningens utnämning av Årets förvillare som jag tidigare kritiserat för att vara både omodern, opedagogisk, ociviliserad och skadlig. I modernt vetenskapligt arbete har man för länge sedan gått in för att bedriva en respektfull dialog i syfte att uppnå konsensus istället för att förlöjliga meningsmotståndare med dumstruten i högsta hugg.

Titta bara på debattsidorna i vilken vetenskaplig tidskrift som helst så får du se. Här finns inga okvädningsord eller raljerande fraser, sådant blir obönhörligen bort redigerat. Att detta är dagens melodi begriper säkert även en Voffare innerst inne. Men att bli så civiliserade att man slutar att dela ut utmärkelsen Årets Förvillare tror jag inte att föreningens medlemmar klarar av. Press-releasen med Årets förvillare är nämligen den enda gången under året som VoF garanterat får uppmärksamhet i media.

Det trista är att pressen, i likhet med många andra, tror att VoF är en förening med vetenskapligt kunniga personer, ungefär som en akademi. Inget kunde vara mer felaktigt. Föreningen Vetenskap och Folkbildning sprider en ideologi. Man riktar aldrig någon kritik mot kommersiella företag som skulle kunna svara med en stämning. Det man istället gör att hänga ut tämligen försvarslösa enskilda personer och utsätter dem för kritik i form av kampanjer. Det sker på VoFs nätsidor, i deras föreningstidning samt i böcker man ger ut på förlaget Leopard. Oftast rör det sig, som sagt, om nyandliga tänkare eller personer som sysslar med alternativ medicin.

Ledande personer i föreningen Vetenskap och Folkbildning kan ringa upp tilltänkta arbetsgivare och varna för engagemang. Jag har talat med flera personer som förlorat jobb på grund av att VoF:singar hört av sig på det sättet.

I höstas försökte en känd VoF-aktivist genom sådan intervention att stoppa en kongress i Göteborg som handlade om homeopati. Inom VoF står alltså det fria ordet, och den fria granskningen av vetenskapliga rön, lågt i kurs. Flera gånger har man försökt att påverka universiteten att inte ta emot donationer om VoF ogillat det aktuella ämnet.

Man skickar gärna insändare till respekterade tidningar och för fram ideologiskt färgade synpunkter, utan att med någon större stringens värna om vetenskaplig objektivitet. VoF stödjer helt uppenbarligen näthuliganism och har bland annat agerat för att skydda identiteten hos huliganer som spårats till Kungliga Tekniska Högskolans lokaler.

Kurser med bisarr tankevärld

Vartannat år håller VoF en 7,5 p universitetskurs som handlar om hur man bedömer vetenskaplighet. Den riktar sig till yngre akademiker utan större erfarenhet från vetenskapligt arbete. De är givetvis utmärkta mål för ideologisk påverkan. Kursmaterialet härrör uteslutande från VoFs grundare och guru, Sven Ove Hansson. Schemat går inte att få fram via Internet. Det tycks vara hemligt. Jag har begärt att få ut det, då schemat rimligtvis är en offentlig handling, men hittills har inget kommit.

Föreläsarna, även om jag inte fått veta vilka de är i vår, brukar dock vara väl kända från VoF-sammanhang; Jesper Jerkert, Dan Larhammar, Hanno Essén och Martin Rundkvist. De är mörkrets män.

Några axplock ur Voffarnas bisarra tankevärld är: du behöver inte ha fackkunskap för att kritisera vetenskap, det räcker med sunt förnuft. Den som är professor besitter fackkunskap inom alla områden, och kan alltså åberopa sin titel även inom ämnesområden där professorn saknar utbildning.

När en vetenskapsman författar en bok på fritiden har den per automatik tillkommit på hans universitet. Den som är andligt troende har fått för dålig handledning i sina universitetsuppsatser. Det som framkommer under en medial seans är detsamma som mediets (eller journalistens) privata åsikter. Det är lämpligt att kritisera privatpersoner i en tryckt bok utan att ge möjlighet till korrektion av direkta fel.

En text kan alltid kritiseras enligt vetenskapliga principer och kallas pseudovetenskaplig, även om det inte är ämnad som ett vetenskapligt verk. Ett påstående skall alltid kunna beläggas med vetenskap – med andra ord, personliga övertygelser är pseudovetenskap.
De här axplocken kommer från Sven Ove Hansson, rörelsens grundare. Och alla framförs på vårens kurs på Kungliga Tekniska Högskolan. De står nämligen att finna i kursmaterialet.

VoF och religionen

Föreningen Vetenskap och Folkbildning är en del i en internationell rörelse med skepticism som tema. Där har man enats om principerna för den kritik som får framföras. Lärljungarna skall bland annat inte kritisera religion, trots att all religion per definition är icke-vetenskaplig. Däremot är den ju inte pseudovetenskaplig eftersom religioner inte utger sig för att vara vetenskapliga. Allt som oftast skiner det dock igenom att svenska Voffare tycker att religion är fjantigt. Så är det även, mycket tydligt, i gurun Sven Ove Hanssons tankevärld.

Jag är övertygad om att skälet är att religiositet inte alls anses vara fjantigt i de flesta andra länder. Det gäller allra minst i USA. Därför undviker VoF att kritisera etablerad religion även i Sverige. Men förbudet tycks inte gälla andliga rörelser som populäriserats på senare år, såsom New Age och medialitet. Här flödar kritiken och förlöjligandet helt fritt.

Felet med detta är att nyandliga rörelser inte heller utger sig för att vara vetenskapliga. De bygger på helt andra förutsättningar, och sätter känsla och personlig övertygelse i centrum istället för statistisk bearbetning av upprepningsbara försök. Med andra ord kan ny-andlighet aldrig bli psuedovetenskap, vilket är vad VoF säger sig bekämpa. Tvärtom vill jag påstå att det inte finns några direkta skillnader mellan nya-andliga rörelser och etablerad religion, såsom kristendom och islam. Dessa läror har också framsprungit ur mediala personers kommunikationer med högre makter.

Skepticism behövs

Ett stort problem är att Voffarna själva inte begriper att man utgör ett särintresse i svensk vetenskap. Sin tankevärld och sin politik försöker man, så långt möjligt, att sprida. Tyvärr har man god hjälp av godtrogna institutioner och organisationer som fåtts att tro att föreningen Vetenskap och Folkbildning företräds av vetenskapligt objektiva personer som söker sanningen. Bland dessa organisationer finns Stockholms Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan och, inte minst, den trogne supportern Kungliga Vetenskapsakademin.

Det finns behov av en skeptikerorganisation i Sverige. Men då skall det vara en organisation som vågar kritisera storföretag och ekonomiska intressenter som tjänar stora pengar på att lura kunder med pseudo-vetenskapliga argument.

Det skall vara en organisation som förstår att skilja på stort och smått, på reella och påhittade hot mot samhället, och som klarar av att analysera t.ex. om syftet med en text är att bedriva vetenskapligt arbete eller om syftet kanske är något helt annat.

Det skall vara en skeptikerorganisation som gynnar konsensus och utveckling istället för att arbeta med repression och skrämsel. Som avstår från näthuliganism. Jag sätter mitt hopp till att den nya organisationen Humanism och Kunskap skall sjösätta något sådant.

Den nuvarande föreningen VoF har absolut inget att tillföra svensk vetenskap. Den är snarast ett problem, men rider fortfarande högt på den svenska pressens och universitetsvärldens rädsla för att anklagelser om ovetenskaplighet.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning sprider rädsla och oro

Jag skall ge ett exempel på ett sådant problem som VoFs propaganda och aktioner definitivt bidragit till. Jag är medförfattare till fyra andliga böcker som är bekanta för de flesta med seriösa andliga intressen på min arbetsplats.

När jag arbetade som professor på Karolinska institutet 1997-2006 så gavs sig ett tämligen stort antal mycket andligt intresserade personer sig tillkänna från den egna organisationen. Dessa hade ofta avancerat långt upp i universitetets hierarki (dekan/prefekt etc.).

Helt undantagslöst så höll man dock sitt andliga intresse hemligt för kollegorna i övertygelse om att en spridning skulle äventyra den akademiska karriären. Trots att vi, per definition, har religionsfrihet så finns en stor rädsla för repressalier om det egna andliga intresset blir känt inom universitetsvärlden. Man behöver inte leta länge på VoFs hemsida för att finna att personer med nyandliga tankar beskrivs som knasbollar.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning bidrar till att skapa rädsla och att begränsa det mänskliga tänkandet, istället för att befria människor genom att utveckla deras tänkande. Det är otäckt att en professor i filosofi vill ha det så. Men vitt kan ibland bli svart, och personer vars uppgift är att sprida ljus kan ibland sprida mörker.

Text: Robert Hahn, leg läkare, forskare på Södertälje sjukhus

Relaterat

• Läs mer om föreningen Vetenskap och Folkbildning i NewsVoice
• Läs mer om föreningen Vetenskap och Folkbildning på Vetapedia