När det nya året börjar har Cristina Kirchner tagit sin tillflykt sitt residens i provinsen Santa Cruz. Hon avslutar en svårt 2013 i El Calafate , ”hennes plats i världen ”, efter att under två veckor inte ha visat sig offentligt, med undantag för ett uttalande via nyhetsbyrån Telam:
”Det finns ingen möjlighet att Cristina skall kandidera för några politiska förtroendeuppdrag för 2015,” meddelades. Dagen innan hade regeringen via Carlos Kunkel sagt att Cristina skulle vara kandidat i nästa val. ”Problemet är att Carlos älskar mig”, bortförklarade presidenten.
Källa: Natalia Pecoraro, La Nacion | Översättning: Elisabeth Avendaño | Foto: Presidencia de N. Argentina, Wikimedia Commons (2007)
Efter detta nekande har inget vidare hörts från El Calafate.
Cristina Fernández de Kirchner hade redan tidigare i år dragit sig tillbaka från den politiska scenen. Den 8 oktober 2013 opererades hon för ett subepiduralt hematom i kraniet, förmodligen orsakat av ett fall (presidenten lider av kroniskt lågt blodtryck). Först på läkares inrådan, sedan efter rekommendation av sin närmaste familj, återupptog hon sin tjänst efter 40 dagar, men mycket gradvis och med få officiella framträdanden.
Den lyckade utgången av operationen, födelsen – i juli- av barnbarnet Nestor Ivan, och ett för regeringen fördelaktigt utlåtande från Högsta domstolen angående lagen om ”audiovisuell kommunikation” (närmast avsedd att strypa oppositionstidningen Clarin och dess radio- och TV kanaler till förmån för mer regeringslojala media [övers.anm.] var några positiva nyheter för presidenten att glädja sig åt under 2013.
Men kongressvalet i oktober, medan presidenten ännu konvalescerade, blev en stor motgång för regeringspartiet i hela landet. I provinsen Buenos Aires, platsen för de häftigaste politiska valstriderna och av stor symbolisk vikt, hamnade Kirchners “Frente para la Victoria” på andra plats, bakom Sergio Massa, tidigare minister åt Cristina Kirchner och nu ledare för oppositionspartiet “Frente Renovador”, som därmed blev det tredje starkaste partiet i kongressen.
Valnederlaget, inflationen, den ökande brottsligheten, olika åtal för korruption mot olika tjänstemän eller “vänner” till regeringen, åtal som aktiveras och avaktiveras i domstolarna, men som ventileras i pressen, vicepresidenten Amado Boudou som, trots sitt eviga förnekande och sitt lika eviga leende, av Rättvisan alltmer trängs in i ett hörn, det misslyckade försöket till reform av rättsväsendet (av regeringen döpt till ”Demokratisering av Rättvisan”), misslyckandet med priskontrollerna i snabbköpen, det dystra resultatet för landet i det internationella programmet för utvärdering av studenter (PISA) … alla dessa ovälkomna misslyckanden har hopats under 2013 och bildar nu en lång och tung lista.
Argentina ett skakigt land
.svg)
Några av Kirchnerregeringens flaggskepp står i dag, av olika skäl, på skakig grund. Det allmänna barnbidraget kvarstår, men äts upp av inflationen, den våldsamma expropieringen av oljebolaget YPF, vilket ledde till ett och ett halvt års konflikt med Repsol och den gamla anförvanten Spanien, kommer att kosta Argentina tusentals miljoner, Högsta domstolen har gett regeringen mer än en anledning till huvudvärk, miljonprogrammet i TV “Fotboll för alla” som skulle innebära gratis PR for regeringen, går med förlust , politiken för de mänskliga rättigheterna, som varit regeringens käpphäst sedan 2003, brakade samman under 2013 med utnämningen av Cesar Milani som arméchef. Milani ifrågasätts av både regeringen och oppositionen, eftersom han är svartlistad för outredda brott under militardiktaturen.
Presidenten har också flera öppna fronter på internationell nivå. Med José ”Pepe” Mujica pyr fortfarande en latent konflikt ang. massafabriken UPM (ex Botnia) om föroreningar av floden Parana och Rio de la Plata, trots att internationella domstolen avgjort att ev förorening var minimal. (Uruguays president har i år fått be om ursäkt efter att inför öppna mikrofoner efter en avslutad intervju låtit sig undslippa den högst odiplomatiska frasen: ” Det här tanten är envisare än den enögde ” , med hänvisning till Cristina och Nestor Kirchner). Med Brasiliens Dilma Rousseff pågår en konflikt angående de hinder som argentinska regeringen vägrar att släppa efter på för import av varor, speciellt bilar, i ett försök att hindra flykten av dollar ur landet. Storbritanniens premiärminister David Cameron har hårdnat sin ställning för Falklandsöarna, vars invånare vid en folkomröstning i mars beslutade att ”förbli brittiska”.
I december 2013, mitt protester med polisstrejk, plundringar av affärer och köpcentra, med en våg av stölder och minst 18 döda i hela landet, dansade presidenten omgiven av sina trognaste (och välbetalda) anhängare för att fira de 30 åren av demokrati, (något som får anses som en otrolig brist på empati och medkänsla for sina landsmäns problem).
Mitt under de senaste veckornas historiska värmebölja, med uppenbar energikris och strömavbrott, utan både elektricitet och vatten i tusentals hem, affärer och industrier i staden Buenos Aires och omgivande områden, reste presidenten utan kommentarer från eländet till sitt residens i El Calafate.
Vid slutet av 2011 hade Cristina Kirchner just tillträtt sin andra mandatperiod som president med en positiv bild utan motstycke. Stödd av folkets medkänsla inför Nestor Kirchners plötsliga död i en hjärttack, steg hennes opinionssiffror med nästan 20% och hon vann valet med över 54% av rösterna. Hennes parti fick majoritet i riksdagen och därmed en enorm tyngd pa den nationella politiska scenen. Kirchners anhängare var euforiska.
När 2012 var slut, hade Cristina Kirchner förlorat en stor del av sin popularitet. Hon hade uppenbart förlorat stora delar av detta impulsiva politiska stöd. Det började råda en viss osäkerhet ang kirchnerismens framtid.
Förslaget om ”Eviga Cristina” och en eventuell reform av konstitutionen för att möjliggöra ett omval, fick läggas på is.
2013 är nu slut och Cristina Kirchner står inför flera komplicerade problem: att förhindra att inflationen fortsätter att öka, försöka behålla alla befogenheter för att kunna avsluta sin regeringstid utan alltför stora motgångar, och samtidigt försöka hitta en värdig efterträdare för att undvika att någon icke-kirchnerist kommer till makten efter valet 2015.
Översättning: Elisabeth Avendaño
Övers. anm: Största utmaningen för regeringen är för närvarande att medan man ännu har majoritet i kongressen, försöka klubba igenom lagar som garanterar framtida politisk immunitet. Man vill försöka undvika är att hamna i “brydsamma situationer” när man inte längre kan avsätta, tillsätta eller hota åklagare som vill forska alltför närgånget i ursprunget för privata och misstänkt snabbväxande förmögenheter.
