Det var inte mycket jag visste om detta område innan jag började läsa Maciej Zarembas texter om svensk sjukvård, skriver Pia Hellertz som läst boken: ”Patientens pris – Ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden”.
Text: Pia Hellertz | Foto: Bengt Boberger
Jag visste exempelvis inte att olika patienter hade olika pris på sig och att det var lönsammare att behandla många småkrämpor snabbt än att verkligen hjälpa patienter med svåra skador och sjukdomstillstånd som tar tid.
Jag visste inte att en psykolog kan tvingas träffa sin patient flera gånger än nödvändigt eftersom en behandling som är kortare tid än sex möten bara ger betalt för ett möte.
Jag visste inte att det sitter byråkrater och gör upp prislistor på vad sjukvården ska prioritera.
Jag visste inte att de flesta landstingen i Sverige anslutit sig till detta ”ekonomistiska” system som vilar på en ideologi som kallas New Public Management, NPM.
Jag visste inte att många av de brister och den kritik som under något decennium förts fram mot läkare och sjukvården av enskilda och i media har sina rötter i NPM och att det håller på att avprogrammera sjukvårdsprofessionen.
”Läkare och sköterskor som studerat för att ta ansvar för hela människan skall nu läras att utföra punktinsatser och strunta i resten” (s. 84).
Jag visste inte att NPM-systemet ligger bakom att läkare numera använder bara 31 procent av sin tid till patienter, eftersom de behöver resten av tiden till rapporter, debiteringar, dubbla och överlastade journalser, uppföljningar och enkäter som politikerna kräver för att förstå hur de ska göra vården ändå effektivare.
Jag visste inte… jag bara visste att något var mycket fel. Zarembas berättelser är upprörande och avslöjande. Plötsligt förstår jag så mycket mer. Och jag undrar: Hur gick det här till? Vad hände? En läkare säger:
”Förr i tiden uppskattade läkare komplicerade fall. Då kunde man visa sig på styva linan. Men nu, om man har en patient med multipel skleros och pneumoni på IVA – erkänt svårbehandlat – vill varken neurologen eller infektionen ta den.” (s. 18)
Boken bygger på fyra artiklar som publicerats i Dagens Nyheter under februari och mars 2013.Dessutom medverkar en läkare, Magnus Lind, med ett kapitel om sina erfarenheter. Två statsvetare, docent Shirin Ahlbäck Öberg och professor Sten Widmalm vid Uppsala universitet gör i ett slutkapitel en mycket intressant analys av hur och varför NPM-systemet infördes i Sverige och i många andra länder.
Jag tror det var denna analys som gjorde mig mest upprörd. Ahlbäck Öberg och Widmalm berättar om hur lite våra beslutsfattare egentligen förstod om de beslut de var med om att införa. Utan någon diskussion, utan någon politisk debatt.
Text: Pia Hellertz
Maciej Zaremba är reporter på DN. Han är en av landets mest prisbelönta journalister och flera av hans tidigare reportage har uppmärksammats stort. För den förra, ”Skogen vi ärvde”, utsågs han till årets miljöjournalist. Han har även skrivit om bland annat skolan, psykvården, arbetskraftsinvandring och tvångssteriliseringar.