NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Läkemedelsverket följer inte upp läkemedelsbiverkningar. Myndigheten uppmanar inte allmänheten att rapportera in biverkningar och de analyserar inte heller de beskrivningar som kommer in. Det skriver sju debattörer gemensamt som arbetar som läkare, forskare, farmakolog etc inom vården i SvD.
Debattartikeln är ursprungligen publicerad i SvD med rubriken: ”Ingen har koll på biverkningarna”
Under de senaste tio åren har den globala läkemedelsförsäljningen nästan fördubblats, och eftersom det med alla läkemedel medföljer en ökad risk för biverkningar har även dessa ökat. Enligt EU-kommissionen är läkemedelsbiverkningar numera ett stort folkhälsoproblem som årligen kostar EU 79 miljarder euro och leder till nästan 200?000 dödsfall.
För Sverige innebär det samhällskostnader med flera miljarder kronor årligen. En bra biverkningsrapportering är därför av stor betydelse och en viktig källa till kunskap för att klargöra riskprofilen hos läkemedel när de väl kommit i normalt bruk av patienter.
Det är därför anmärkningsvärt att kännedomen om patienters möjligheter att rapportera misstänkta läkemedelsbiverkningar direkt till den ansvariga myndigheten (Läkemedelsverket) i stort sett lyser med sin frånvaro. Hur många patienter känner till att de numera inte behöver gå omvägen via hälso- och sjukvården för att rapportera misstankar om biverkningar från sina läkemedel? Denna möjlighet har trots allt funnits i över fem års tid och från och med sommaren 2012 är det därtill en lagstadgad möjlighet inom EU:s medlemsstater, vilka numera måste ”vidta alla lämpliga åtgärder för att uppmuntra patienter, läkare, farmacevter och annan sjukvårdspersonal att rapportera misstänkta biverkningar”. Det är nämligen välkänt att läkemedelsbiverkningar underrapporteras, framför allt från läkare. EU-direktivet är således av stor betydelse.
Sedan starten 2008 har Läkemedelsverket mottagit cirka 6?200 rapporter från allmänheten och i stort sett alla dessa rapporter har en beskrivning av biverkningshändelsen, alltså brukarens egen upplevelse. Här existerar ypperliga möjligheter undersöka hur de som faktiskt tar läkemedlet i fråga beskriver en misstänkt biverkan, något som sällan kommer fram i rapporteringen via hälso- och sjukvården. Detta är en värdefull kunskap, eftersom olika människor kan reagera olika på samma läkemedel.
Det besynnerliga är dock att denna kunskap ännu inte utnyttjats och Läkemedelsverket har i dagsläget ej heller några planer på att göra det, trots att sådan information visats vara mycket värdefull för att komplettera bilden av hur läkemedel kan påverka patienters tillvaro.
Enligt en nyligen publicerad avhandling vid Lunds universitet som sammanställt och analyserat patienters beskrivningar av biverkningar från antidepressiva mediciner kan sådana data öka förståelsen av för- och nackdelar med läkemedelsanvändning. De data som analyserades hade samlats in av Kilen, som varit en svensk konsumentorganisation för läkemedelsanvändare. Resultaten ligger i linje med forskning från andra länders patientrapporteringssystem.
Slutsatsen är att denna typ av information kompletterar den bild man får av det redan etablerade offentliga systemet för biverkningsrapportering och dessutom ger en inblick i hur patienten upplever vårdens bemötande. Denna kunskap kommer så att säga ”på köpet” genom allmänhetens rapportering och är synnerligen viktig att ta till sig. Ett dåligt bemötande gör att människor kanske inte söker framtida vård när de behöver det. En på detta sätt förbättrad läkemedelsanvändning kan således bidra till färre biverkningar, minskat lidande för patienten samt minskade samhällskostnader.
Konsumentorganisationen Kilen tvingades avveckla sin verksamhet 2006 när grundfinansieringen från regering och riksdag upphörde. Ett skäl till detta angavs vara att Läkemedelsverket framöver skulle inneha uppdraget att samla in biverkningsrapportering direkt från allmänheten, något som Kilen tidigare hade gjort. Att Läkemedelsverket nu varken marknadsför möjligheten för allmänheten att direkt rapportera in biverkningar eller analyserar de beskrivningar som kommer in rimmar därför illa med myndighetens egen beskrivning av rapporteringen som ”kan ge upphov till utredningar om nya okända biverkningar och utgör därför ett viktigt instrument för att öka vår kunskap om läkemedlen och därmed indirekt främja folkhälsan”.
Till syvende och sist är det en fråga om patientsäkerhet.
Artikeln är signerad av:
Andreas Vilhelmssom ,folkhälsovetare och forskare, Lunds universitet
Ebba Holme Hansson, professor i farmaci, Köpenhamns universitet
Arne Melander, professor emeritus klinisk farmakologi, Lunds universitet, samt chef för Nepi, Nätverk för läkemedelsepidemiologi, 1999–2008
Jan Albinson, psykoterapeut, grundare av Kilen
Gunnar Ågren, läkare, generaldirektör för Statens folkhälsoinstitut 1999–2008
Lena Westin, sjuksköterska, grundare av Kilen
Det sägs att 25% av alla som tar statiner får biverkningar. Jag tror att det är många fler. Jag träffar många som står på statiner. Alla har mer eller mindre svåra biverkningar. Man tacklar det på olika sätt.
1. Man sätter inte sina besvär i samband med statinerna. 2. Man sätter besvären i samband med statinerna men man tycker att man får ta besvären eftersom medicinen är så viktig enligt läkaren. 3. Man slutar med statinerna eftersom man inte står ut med biverkningarna, men man talar inte om det för sin doktor.
En man jag känner 80+ och frisksportare tappade all ork av statinerna. Han konfronterade sin doktor med en av Uffe Ravnskovs böcker. Läkaren satte ut statinerna.
Tror någon att några av dessa biverkningar rapporteras?
LäkemedelsVärlden: Många blir sjuka av läkemedel
Mer än var tionde vuxen i Sverige har blivit sjuka av sina läkemedel. Men många fall hade kunnat förhindras, enligt en ny avhandling.
http://lakemedelsvarlden.se/nyheter/manga-blir-sjuka-av-lakemedel-12467
Oh ja! För mer en tio år anmälde jag ett fall där en ung kvinna hade tagit antidepressiva , ett SSRI preparat under de förste månader av sin graviditet, barnet som föddes sedan hade missbildningar i armar men av olika slag. efter ca 2 månader fick jag ett blaha blaha svar att trots att man hade sett vissa missbildningar så var det inte säkert då antalet ännu var för låg. Trevligt för dom som drabbas! det var säkert i första hand gjort att vi inte skulle gå vidare. Läkemedelsverket får säkert en del av sina pengar från Läkemedelsindustrin, men det borde ju gå att fastställa, eller?