NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Så var det dags. I ett enda kaos gjorde vi oss av med det mesta vi ägde, lämnade det trygga småbarnslivet i Sverige, och immigrerade till hemmafruarna och de stinkiga ostarnas hemland – Schweiz.
Text: Turid Lundberg | Foto: Stan Shebs
Jag hade bott här ett par år, innan barnen föddes. Jag trodde att omställningen mellan den svenska kulturen och den schweiziska inte skulle bli så stor, med tanke på vår anknytning till Schweiz och att jag alltid känt mig väldigt hemma här. Men jag hade fel. Jag glömde att jag blivit mamma, en svensk mamma, sedan jag lämnat alplandet.
Det är nämligen stor skillnad på att vara mamma i Sverige mot att vara mamma i Schweiz. Säkert stor skillnad på att vara pappa också, men det är inget jag kan fördjupa mig i.
I Sverige är det lättare att vara mamma. Här får man (om yrket så kräver) graviditetspenning, föräldrapenning och garanterad plats på dagis till fantastiskt låga priser (jo, jag vet att många svenskar gnäller om för höga maxtaxor, men de har ingen aning om hur tacksamma de ska vara, för utan statlig hjälp är dagis en lyx som få kan unna sig).
Barnen får lunch i skolan och möjlighet till fritidsplats. Då kan mammorna i Sverige vara föräldralediga när de ammar och när de vill, och senare studera eller jobba. De kan faktiskt vara mer än bara mammor. De behöver inte ge upp sitt liv för sina barns. Vardagen är ett pussel med hämtnings- och lämningstider, handling, matlagning, hushållsarbete och fredagsmys efter en avklarad vecka. Det är rörigt, men man hjälps åt, och det går bra.
I Schweiz är det annorlunda. Mamman, som ju valt att få barn, pausar sitt liv och njuter av att bli familjens engagerade hembiträde. Därför är det självklart att mamman tar hand om barnet hela dagarna tills barnet fyllt fem år, då barnet börjar förskolan.
För vem har råd med en dagisplats som kostar mer än lönen ger? Och dessutom, vilken mamma skulle vilja jobba, nu när hon fått barn, för man skaffar väl inte barn för att lämna dem till någon annan? När barnet börjat förskolan ser mamman till att det med nystrukna kläder alltid kommer några minuter innan det ringer in på morgonen.
Tre och en halv timma senare står mamman åter utanför förskolan, för nu ska barnet hem till lunch. För i Schweiz finns ingen skollunch, utan systemet kräver att det finns en vuxen hemma som ser till att det finns mat på bordet. Pappan jobbar långa dagar, så honom är det synd om när han halv sju på kvällen kommer hem, trött och sliten.
Därför är det självklart att mamman, som ju ändå bara är hemma hela dagarna, tar hand om allt hushållsarbete helt själv, utan att gnälla. Dessutom är det prestige i att ha ett rent och prydligt hem, för annars har ju mamman misslyckats i sin nya yrkesroll som hemmafru. Att rollerna skulle vara ombytta, med en hemmaman, skulle aldrig komma på tal.
Det var en stor omställning att komma som mamma till Schweiz jämfört med att vara mamma i Sverige. Här är det enbart mina barn som protesterar högljutt i affären eller på bussen, och det är bara här folk stirrar och ger kommentarer.
Ett tag fick jag för mig att schweiziska barn nog inte har några stämband, för man hör dem aldrig. Schweizarnas förvånade reaktioner över att ett barn kan skrika spädde på min teori: ”Men barnet, det gråter ju!” ”Jo, jag vet. Det är normalt.” var det enda logiska svaret på den onödiga upplysningen. Sveriges ”sköt dig själv och skit i andra” heter i Schweiz snarare ”Märks du inte så stör du inte och då är vi nöjda”. En annan teori är att de schweiziska hemmafruarnas brist på innehållsrikt liv gör att de istället bryr sig för mycket i andras.
Med tiden har inte mina barn blivit tystare, jag har inte blivit hemmafru och min sambo har inte tillåtits att sluta hjälpa till med hushållsarbetet. Trots det har anpassningen gått ganska bra och jag har vant mig vid att vårt sätt att leva är ögonbrynshöjande i hemmafruarna och den godaste chokladens hemland. Mitt nya hemland. Schweiz.
Text: Turid Lundberg
Ny kommentarsregel. Det är ej tillåtet att posta serier av kommentarer av typen: ”fortsättning följer” och så kommer kommentar 2 och 3. Om du har behov av att göra så är det mer lämpligt att du sätter samman dina kommentarer till en insändare eller debattartikel.
Läs även Lindas replik på denna artikel.
Det där svenska livet låter ju helt meningslöst.. överge det enda som är viktigt (men som hela samhället glömt), den sociala biten för att arbeta på någon annans agenda..
Den lokala communityn som människan är anpassad för och uppvuxen i är helt bortblåst.. men det var där vi fick mening, tillhörighet, starka naturliga band och relationer till andra osv. Det kan inte ersättas med s.k. karriär eller annat. Vi behöver väldigt lite av sånt. Den tomhet jag ser i folk nuförtiden kommer leda rätt ned i avgrunden för hela samhället om inget görs. Tyvärr. Vi har ersatt allt som egentligen är viktigt med mer eller mindre meningslösa substitut för någon annans vinning. Köksluckor och annat kan renoveras hur många ggr som helst och vi kan genuscertifiera hur många kärnkraftverk som helst och det kommer inte leda ett enda steg framåt mot nåt som folk faktiskt behöver eller vill ha Den illusionen som folk lever i tar sig allt mer desperata uttryck. Det kalla samhälle som vuxit fram som splittrat upp människor och gjort dem själsligt ensamma har ingen framtid nånstans.
Vad är det för syn på hemmafruar som förs fram i artikeln; ”familjens engagerade hembiträde” och ”hemmafruarnas brist på innehållsrikt liv”? Man storknar. Själv var jag hemma med tre barn i några år och höll i stort sett på som de Schweiziska kvinnorna. Vill bara säga att det var de bästa åren i mitt liv!!! Underbart att lära känna de små kloka liven som gjorde mig till en mycket bättre och lyckligare människa jämfört med livet utan barn. En man är självklart välkommen som hemmapappa men först efter att amningen avslutats
Det känns ledsamt att se att kvinnor går på propagandan om att de ska ”förverkliga” sig själva genom sitt arbete. Det finns inget viktigare i världen än den lilla, riktiga, världen hemma med bakning, lek, läsning, utflykter, kalas i trädgården och egna jordgubbar. Rena rama Sörgårdsidyllen faktiskt. Mitt i all idyll fanns även tid för en del grundläggande ideologiutbildning för att skapa analytiska och självtänkande människor. (Det var bara att spinna vidare på barns naturliga empati och rättvisepatos och förstärka logiken.) Kanske också just därför som staten vill ta hand om alla barn för att strömlinjeforma dem helt och hållet efter OECD:s imperativ?
@Karl: Vaddå homopervon?! Jag kräver en förklaring.
Fors:
Min mor var hemma om dagarna, utom i vissa perioder då hon städade i en skola. Eller två… det var en villa för en klass, och var två villor… Pappa var grovarbetare på byggen.
Det var ganska knapert emellanåt, men de hade ändå lyckats köpa en tomt på Tjörn där man till och med såg havet, och köpa ett elementhus. Pappa gjorde en del själv, murning mm.
Idag kan man inte få ett hus så, inte ens om båda jobbar och tjänar ganska bra. Så de har lurat alla… och vem har blivit lyckligare? Det går snabbt att rasera ett mänskligt samhälle. En generatíon som rövats sina föräldrar ska sedan ha barn. Då har vi allt detta med homopervo, bakvända kepsar, huva, och tatueringar, ätstörningar och melodifestivalen och idoler… vi har bara kitch, för grunden drogs undan.
Min mor hade sitt umgänge om dagarna. Andra kvinnor, små barnen och den äldre generationen, de var alla hemma. Det var ett underbart liv för alla.
Helt dysfunktionellt har det blivit. En del flyr landet för att rädda sina barn undan fritids och skolans hjärntvätt, för att skydda sina barns integritet. Andra svenskar lämnar landet av egositiska skäl, som stora svikare av sina barn. Hoppas skribenten ändå kan lära sig något från ett land som inte är så förstört, utan mer upprätt.
Forts:
Här är det normalt att driva barn mot det kaotiska, Pippi och Emil… inte mot struktur, harmoni och ordning >>> friskhet. För föräldrarna har redan blivit sådana, de tror på det, för de tar minsann del av media och har ju också genomgått våra dagis och fritids, kanske till och med frivilligt anmält sig till värdegrund- och genuskurser, eller är en av de snart 200 000 ”Stasi”-LO-spionerna, som de (LO) utbildar till att vara angivare.
”Här är det enbart mina barn som protesterar högljutt i affären eller på bussen.”
Jag blir så beklämd av hur Sverige har blivit. Hur mammor inte har kvar naturlig kvinnlighet och mammainstinkter – utan lämnar helt frivilligt sina små till en grovt brottslig verksamhet. Små barn behöver främst vara med sin mamma, och de ska ha en pappa. För att de inte ska få de de behöver, den ”näringen”, så skakade man feminismen.
”De” lurade ut kvinnorna genom att sprida (programmera) folket till att det var Orättvisa”, onaturligt, förtryck… inte gav alla möjligheter att ”växa”… – så gör man ”ogräs” av människor- inte att man ska blomma ut till en normal vuxen man eller kvinna – utan förstöra dom inifrån.
Agendan…:
https://www.youtube.com/watch?v=ToqNa0rqUtY
Detta för man helt medvetet ut som att det är som i ett vanligt mänskligt samhälle, och är lämpat för våra barn. Jag känner mig som åksjuk.
Forts följer.
Red skev: ”Herregud, NewsVoice har blivit en kanal för statsfeminismen nu också!”
Newsvoice är i praktiken kanal för statsfeminism 😉 – vi ser det ju! Tex publiceras saker från ETC, precis som det skulle vara hur normalt som helst.
I Schweiz har man kvar ett lite mer normalt samhälle, har inte blivit så förstört i den marxistiska agendan som Sverige, som det land som skadats mest.
Här har man tryckt ned ”likavärdet” mot noll, och de nollifierade inom Stockholmssyndromet upprepar förtryckarens röst som om det vore egna tankar, som ett mantra, och ord poppar med regelbundenhet fram, såsom, likavärde, jämställdhet, etc..
Här gråter bebisarna LIKA MYCKET, det är ”normalt”, att gråta, har svenska ”kvinnor” och ”män” fåtts att tänka – de är stora barnsvikare.
”Dessutom är det prestige i att ha ett rent och prydligt hem, för annars har ju mamman misslyckats i sin nya yrkesroll som hemmafru.”
Sedan när blev det ”nytt” att vara mamma som tar hand om sitt barn? Hur mår du? Aha, du är svensk…
Prestige i att ha det rent och pydligt?
Här är det prestige i att ha ”en tillåtande miljö”. Barn och föräldrar bjuds in att möta någon, en expert av något slag. Hon hade vitrock på sig. Det var något ”barnpedagogiskt”. Ett rum på Komedianten hade klätts in i papper och syftet var att bebisarna och småttingarna skulle gå bärsärk med massa burkar och flaskor med färg. Det gick att äta också… de kladdade på oskyddade ytor också. Pedagogen sa att det var en ”tillåtande” miljö. Journalisten frågade även en förälder, hon sa samma sak… tänk att alla här är som EN… det är en så ”tillåtande miljö”.
Forts följer.
Nu har jag mejlat repliken till dig, Torbjörn!
Har några tjejbekanta som kallar hemmafrun för ”lyxhustru” Det Klaus beskriver skulle nog många vilja ha chansen till att uppleva. Problemet är väl att pensionen blir usel när man inte jobbar. kanske skulle lösas med skattesänkningar till familjer där en part väljer att vara hemma med knoddarna.
Hampus! Jag tycker det låter som ett inkapslat helvete familjer kan leva i. Beror det på att alla skall jobba till vilket pris som helst? Tänker de som jobbar med barn på dagis, måste också ha sina barn på dagis, hur gör dom? Barnen har ofta längsta arbetsdagen i familjen vilket är orimligt. Jag förstår din ironi.
En helt vanlig svensk småbarnsfamilj med två små barn. Mamman och pappan arbetar båda två dagtid med en viss restid till arbetet. Klockan 0600 så vaknar alla i familjen då de måste göra sig i ordning för att åka till dagis och arbete. Klockan 0630 så lämnas barnen på dagis.
Efter en hel dag på dagis så hämtas barnen kl 1630 på eftermiddagen och körs hem för att där få leka en stund (kolla på TV) innan maten/kvällsmaten lagas till, huset snabbstädas, tvätten körs igång, disken plockas ur maskinen, mat handlas, gräset klipps, mm.
Sen måste barnen sova för att orka upp nästa dag. Föräldrarna sjunker ner i soffan framför TVn och tänker, äntligen, lung och ro. Klockan blir för mycket och de tvingar sig till sängen för att somna in några timmar innan nästa dag börjar. Då samma sak händer igen.
Det är gött att leva i Sverige ändå. För här kan båda föräldrarna arbeta och låta någon annan sköta om barnen. Även de gamla kan lämnas iväg så man slipper se dem. Härligt. Tänk ett land där man var tvungen att ta hand om sina egna barn, varje dag, fy helvete!
Välkommen in med en depattartikel till NewsMojs.
Haha, ja du har tydligen bestämt att det är det jag ska ägna lördagen åt. Jag ska se vad jag kan få till …
Linda B. Olika åsikter berikar. Denna typ av artikel skapar debatt. Nu vill du skriva en replik, eller hur? 😉
Klauz: Du glömde de där …. vad är det de heter nu igen … jo papporna! 😉
Sasser – ja Newsvoice börjar gå över styr. Jag kanske måste hjälpa till lite. 😉 Men seriöst, Torbjörn har du ens läst artikeln?! (något säger mig att du kanske inte har det)
För övrigt ser jag inget negativt i din beskrivning av den Schweiziska kulturen. Jag tycker det är bra att mammor är hemma och tar hand om barnen när de växer upp. På dagis lär sig barn ändå ingenting mer än att lägga pärlplattor och sy korsstygn. Det är dessutom en frihet för kvinnor att ha tid att ta hand om hemmet och barnen, och ha tid att syssla med t.ex. odling av växter, meditation, yoga och liknande och på det hela taget leva ett harmoniskt liv i samklang med naturen, istället för att tvingas ut i själlösa industrier till hårt arbete 40 timmar i veckan PLUS att dessutom ta hand om hemmet och barnen.
Hej Turid! Kan du skriva vilken kanton du bott/bor i? Som tidigare påpekats kan olika kantoner i Schweiz vara väldigt olika, så det vore intressant att veta. Tror även det är stor skillnad i kultur landsbygd och stadsmiljö. Man får tänka på att delar av Schweiz är bergiga och svårtillgängliga vilket leder till en mer decentraliserad miljö.
Herregud, NewsVoice har blivit en kanal för statsfeminismen nu också! 😉
Linda B kom gärna in med en debattartikel.
Den här betraktelsen låter som propaganda från statsfeminismen. 😉 ”Sluta gnäll svenska kvinnor för ni kan minsann överge era barn jättetidigt i livet och låta dem uppfostras av utbildade och professionella människor i förskolan. Och detta till en jättelåg kostnad!”
Tänk om sanningen var så enkel. Tänk om inte barnen fanns. Då skulle vi inte behöva ta in deras perspektiv. Fast vänta nu, det gör vi ju inte ändå!
Jo ….., baade ja och nej, CH är ”stort” i den betydelsen att alla kantoner är olika, just vad mentalitet, uppfostran, socialt liv och umgängessätt, socialpolitik, samhällsstruktur, religion, spraak, etc beträffar och det kan vara ”farligt” döma allt efter en kam …..
Själv har jag bott i CH 44 aar och HELT KLART är Samhället annorlunda i de bägge länderna, positivt och negativt.
”Sommar och vinter är samma sak men tvärtom” = CH och SE är (ibland) samma sak – men tvärtom ……
CH följer i mycket SE’s ”spaar” – men med 1-2 decenniers försening …..
agneta giesen pully