Psykologisk orientering är i grunden tillit. Tillit till att det fungerar skapas snabbt. Tilliten i att det finns en karta som leder mig ända in i mål. Tilliten till att det finns en psykologisk orienteringstränare som har som mission att lära ut denna karta och alltid finnas till för mer kartförståelse vid behov när man mot förmodan går vilse, det händer ibland trots kartan eftersom känslorna kan bli övermäktiga ibland.
Text och foto: Anders Tedestrand | Einstein, foto: Sophie Delar
Men det löser oftast, kartan och tränaren som i vilken annan komplex situation som helst där människan skapat en visuell överblick för att lösa problemet, detta är visat 1000 gånger om vetenskapligt inom de flesta områden förutom psykologin och några få områden till.
För att bekräfta denna regel så är detta de 10 senaste 3-dagarsterapiklienterna som uttalar sig, resultatet är konsekvent, 10 gg på raken, och jag kan gå bakåt och fylla på listan med nästintill endast goda resultat. [PDF].
Psykologisk orientering inte psykologi som vi lärt oss att tänka kring ordet psykologi. Psykologin är i grunden samtal som försöker lösa oändligt komplexa problem utan att veta var man är på väg. Skillnaden till Psykologisk orientering som innebär att lösningen, genom den exakta kartan som ska läras ut och följas, som redan är klar vid mötet med patienten är en avgrund.
För att kunna visa detta tydligare och få en kontext till Psykologisk orientering som är en del av komplex problemlösning har jag skapat komplexiologin som förklarar det människan behöver för komplex problemlösning, den nya kontexten. På samma sätt som röntgen löser de problem kirurgin hade innan röntgen kom in i bilden. Två olika kontexter. Efter denna utveckling är kirurgin förändrad i hela sin grund och processerna blir också helt annorlunda. Det blir relativt enkelt i jämförelse med det omöjliga man försökte med innan. Detta kan rakt av översättas till psykologin som idag är där kirurgin var innan röntgen uppfanns.
Denna utvärdering av de senaste 10 klienterna ovan upplever jag som fantastisk. Jag jobbar med människor som fastnat i svåra tillstånd. De flesta har en bakgrund där de under långa perioder och många gånger fått hjälpa av psykiatri och olika psykoterapeutiska metoder, kognitivt, psykodynamiskt, systemiskt och annat utan att måendet blivit bättre, det som uttrycks ofta är följande på ett ungefär:
”Jag har lärt mig mycket om olika saker i olika behandlingar, men jag har inte fått någon lösning på mitt problem och mår bara bättre under själva terapin för att efter det må lika dåligt och oftast sämre eftersom jag misslyckats igen, det ”måste vara mitt eget fel, jag är nog ohjälplig.” – Konsekvenserna av behandlingar som inte kan hjälpa flertalet är mycket allvarliga.
Einstein uttryckte följande som jag vill citera och som intimt hör ihop med den psykologi och dess forskning som fastnat i en återvändsgränd där resultaten inte förändrats nämnvärt på decennier.
Einstein talar om just vikten av att kunna lämna sitt gamla tänk i verksamheter som inte fungerar trots otaliga försök med samma skåpmat gång på gång.
Citat från Einstein
Det första citat på engelska som belyser psykologins långa tid av mörker på ett lysande sätt;
”Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.” På svenska blir det ungefär så här; ”Dårskap, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”
”Vilken intelligent dumskalle som helst kan göra saker större, mer komplexa, och mer våldsamma. Det kräver en dos genialitet, och en hel del mod, att göra det motsatta”
”Stora sinnen har alltid påträffat motstånd från småsinta människor. De småsintas förstånd är okapabel att förstå mannen som vägrar rätta sig efter konventionella fördomar och väljer istället att uttrycka sina åsikter modigt och ärligt”
”Allting ska göras så enkelt som möjligt – men inte enklare”
”Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem”
”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling”
”Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker”
”Läsning avleder efter någon tid vår tanke alltför mycket från dess skapande uppgift. Varje människa som läser för mycket använder sin egen hjärna för litet förfaller till lata tankevanor”
”Det mest svårbegripliga med världen är att den är begriplig”
Om man trots detta inte kan ta till sig det nya, läs då vad en forskare skriver med sina egna ord:
Psykologiskorientering.se/media/vetenskaplig.pdf
Om man lugnt och sansat, grundligt tar del av det jag visar, och samtidigt försöker vara så blank man kan, släppa allt gammalt som inte har fungerat väl, då finns en möjlighet att du ska se det uppenbara. Då finns också möjligheten att de människor som behöver ditt nya seende får möjlighet att slippa dö i förtid och slippa ohyggliga lidanden i psykisk ohälsa och annat svårt kopplat till att vi som Einstein säger; ”Dårskap, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”
Einsteins ord måste tränga in i psykologins undermedvetna som är en brandvägg idag mot förändring.
Text: Anders Tedestrand
Relaterat
Psykologiskorientering.se: komplexiologi
Vetapedia.se: komplexiologi
Vetapedia: Anders Tedestrand
Ta gärna del av även denna artikel i samma anda; https://newsvoice.se/2014/05/14/anders-tedestrand-replikerar-genmedicinering-inte-vagen-till-halsa-for-psyksjuka/
Eller kanske det snarare är så att man inte skalar bort rollgestalterna/konflikterna utan förvandlar dem. Införlivar dem i sin egen grundpersonlighet omvandlade till förståelse och erfarenhet. Det är mina egna funderingar, men det kan man aldrig vara säker på, det kan ju vara en av mina undermedvetna roller, som läst det någon gång 🙂
Det verkar mycket troligt! Människan lägger på sig lager efter lager av rollgestaltningar i livet och stänger inne sin grundpersonlighet. Rollgestaltningar i det undermedvetna, som var och en har sin egen identitet och skapade ur konflikter, som inte är lösta. Blir man konfronterade igen med en gammal rollgestalt( olöst konflikt ) skapas ångest. Blir de för många eller svåra, så kan man nog hamna i psykisk kris. Så det verkar vara en bra metod, skala av lagren av varje rollgestalt genom samtal, förståelse, försoning. Bra artikel tack.
Alla psykologiska problem bottnar i ett beslut eller snarare ett postulat (en egen skapad sanning). Sedan bombarderas detta postulat med motintentioner i mängd, såsom mobbing, dålig skola, olyckor, cyniska bedrägerier, förluster och den mentala oredan är ett faktum beroende på hur kraftigt anslaget är. Ju allvarligare man tar på denna kollision ju större mentalt problem. Reducera allvarligheten (betydelsen) och uppmärksamheten på ämnet försvinner.
Några självhjälpsmetoder utan kostnader: EFT, TROM, Azpektics, och en kul grej som fungerar ”The yawn guy” . Alla dessa är gratis och fungerar och ibland så snabbt att det är konstigt att media lyckats hemlighålla dem i decennium.
Big Pharma tjänar nada på detta.
Som innovatör med flera patent kan jag bara instämma i Einsteins insikter. Beskriver man människans dumhet som grandios så är det att ta till i underkant. Jag skulle ge et antal fina exempel men ni har säker egna att tillgå.
Att ta till sig hans insikter är ytterst värdefullt – livsavgörande. Men se hur journalister gör…. och politiker. ”vi har prövat det i flera år, det går inte, så vi kör igen”. T.ex jobblinjen….
Tack för en fin artikel…
Med andra ord skulle man kunna säga att om man bär och grubblar över något så kommer det att växa sig stark inom en. Det blir en inneboende bitterhet, känslan av orättvisa, känslan av att livet är emot en.
Motsatsen till detta är medvetenhet = att vara medveten. Klarar man det inte själv så samtalar man med någon och visar tillit. När man väl har sagd sina innersta och djupt tärande tankar så kommer de fram till ljuset, man blir medveten om dem och då tappar alla dessa negativa känslor makt över ens tillvaro. Vart detta samtal leder vet man inte i förväg för att man skalar av lager efter lager och vart efter detta frigörs känner man en lättnad i sitt hjärta och en enorm fridfullhet och frihet.
I slutändan handlar allt egentligen om att förlåta och släppa och leva i ett villkorslös kärleks tillvaro.