Mike Oldfield återvände i mars i år med ett nytt album sedan 2008-års nyklassiska Music of the Spheres. Hans bejublade framträdande under de olympiska spelen i London sommaren 2012 gav honom mersmak och ny musikalisk inspiration. Senaste albumet heter Man on the Rocks och speglar Mikes tankar och reflektioner om sitt liv, det är personliga texter.
Text: Raphael Mabo | About.me/raphael.mabo
Albumet består av elva sånger och sin vana trogen sjunger Mike inte själv. Den här gången är det unge herr Luke Spiller som får agera Mikes alter ego och ge liv åt texterna. Texterna är en 60-årig mans betraktelser och känslor, och jag får intrycket att det är en för stor uppgift att gestalta för Luke. Han sjunger med passion och han gör sitt bästa, men det är först i Mikes gitarrsolon som musiken lyfter.
När gitarrerna och trummorna kommer igång låter det som ett rockalbum från 1970-talet. Det är fjärran från Mikes progressiva, storslaget lekfulla och nyskapande 70-tal där han gjorde episka instrumentala folkrockklassiker som Tubular Bells, Ommadawn och Hergest Ridge.
Mike tycker inte om att upprepa sig. När han funderade på vad han skulle göra för musik kom han på att han inte hade gjort ett rockalbum a’la 70-tal och då fick det bli det. Nu är detta inte den tyngsta rocken, utan snarare mer åt mjukrock med extra bett i gitarrerna. Mikes gitarrsolon sitter precis där de ska och tillhör bland de bästa som han har gjort under sin långa karriär. Han och hans medmusikanter spelar med liv, lust, passion och härligt engagemang. Musiken känns organisk, levande och äkta från hjärtat.
Första singeln Sailing tar avstamp i Mikes liv på Bahamas med seglingsmetaforer, och det är en rätt käck och radiovänlig låt. Kanske ingen ny Moonlight Shadow, men ändå trevlig och go att lyssna på. Det finns även mörkare och djupare moment, som den lätt Queen-doftande Castaway. Titellåten Man on the Rocks bygger upp till en ösande final, och det väcks en tanke i mig om att låtens ”Du”-person är Mikes exfru som han skiljde sig ifrån medan han höll på med albumet. Bland de mer finstämda stunderna hör fina Following The Angels. Min favorit är Dreaming In The Wind som har en vacker text och lägger sig i samma melodiösa gitarrockgenre som Tom Petty.
Detta är ett kompetent och spelmässigt inspirerande album, som framförallt handlar om bländande gitarrspel.
Fakta
Album: ”Man on the Rocks”
Artist: Mike Oldfield
Producerad av: Mike Oldfield och Stephen Lipson
Utgiven av: Virgin/Emi, 3 mars 2014
Webb: Mikeoldfieldofficial.com
Text: Raphael Mabo | About.me/raphael.ma
Tack för din kommentar Lars! 🙂
Mike har sagt i en intervju att han först provade sjunga själv, men han gillade inte resultatet. Då ringde han upp skivbolaget och undrade om de hade något tips på en rocksångare med brett register, och de svarade Luke Spiller. Mike kollade upp honom på internet och tyckte att Luke var precis den han sökte.
Jag håller med om det mesta i recensionen, ett riktigt bra rockalbum från herr Oldfield. Kan tänka mig att sångaren castats mycket noggrant för att spegla hur Oldfield själv lät eller ville låta som ung. Jag skymtar även honom själv med bakgrundssång på ett spår.