Affärsintressen bakom den internationella skeptikerrörelsen

INTRO. Bo Walhjalt har tagit sig en titt på den internationella skeptikerrörelsen och finner en förebild med rötter i konservativa tankesmedjor och internationella affärsintressen. Bo Valhjalt är med.kand och har gått forskarutbildning (ej disp) vid Institutionen för vetenskapsteori. Valhjalt har bland annat studerat tobaksbolaget Philip Morris avslöjande dokumentarkiv, The Tobaco Documents. ”Skeptikerrörelsen bedriver kampanjer mot den forskning som de hyser antipatier mot och befinner sig därför i korruptionens skymningsland”, skriver Valhjalt.

Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften Medikament (nedlagd) Nr 6, 2002 och har därefter återpublicerats i bla Newsmill (nedlagd).

Tvivlare av alla sorter finns det gott om. Den som tvivlar och samtidigt har vetenskapliga anspråk kallar sig gärna skeptiker. På internet kryllar det av dem. En Google-sökning på ”skeptics” ger mer än 11 miljoner träffar. Allt kan man tvivla på, inklusive skeptikerna.

Text: Bo Walhjalt

Filosofiskt handlar skepticismen om tvivlet på den alldeles säkra kunskapens möjlighet. Trivialt handlar skepticismen om tvivlet på uppfattningar som strider mot det egna s k vetandet. Den allvarligare varianten befordrar kritiskt tänkande och är antiauktoritär – en sällsynt vara i våra dagar. Den vardagliga varianten är okritisk och auktoritetsbunden och är snarast norm i såväl politik som vetenskap och religion. Det moderna livstempot berövar oss tiden till eftertanke, i synnerhet till den eftertanke som borde komma före den obetänksamma handlingen.

Den ”vetenskapliga” skeptikerrörelsen

Det finns en ”vetenskaplig” skeptikerrörelse på internet med stor utbredning och många hemsidor som illustrerar den vardagligt verkande skepticismen. ”Vetenskaplig” eftersom det är forskare eller andra auktoriteter som framträder med sitt tvivel. Denna rörelse är skeptisk till förekomsten av utomjordiska varelser, parapsykologiska fenomen, astrologi, kreationism, mm. Knappast kontroversiella ställningstaganden vare sig i forskarvärlden eller populariserat för allmänheten. Lite närmare angelägenheter som rör det vetenskapliga vetandet om verkligheten kommer dessa skeptiker när de ger sig in på miljö- och hälsofrågor.

Där är man skeptisk mot allt som går emot etablissemangens ställningstaganden. Man gör det på ett mycket enkelt och rättframt sätt: enögd granskning av undersökningar som når kontroversiella resultat och ett okritiskt accepterande av undersökningar eller översikter som hävdar det okontroversiella.

Den selektiva kritiken hör till vardagen där den går hand i hand med myndighetsutövningen och upprätthållandet av status quo. Det är en skepticism som är lika trosviss som biskopens gudstro. En propagandarörelse som missionerar för sin (auktoritets)tro. Den filosofiska skepticismen är lika frånvarande som de vetenskapliga högtidstalens ordande om ödmjukhet som en vetenskaplig kardinaldygd. Trosvissheten är deras signum.

Politiska och ekonomiska särintressen följer ett välregisserat flödesschema för effektiv opinionsbildning

En förebild för denna trosvissa skepticism är Steven Milloys JunkScience.com, trots att Milloy inte kallar sig skeptiker. Han koncentrerar sig på miljö- och hälsofrågor. Milloy är en huvudfigur i greenwashing-branschen, inte som forskare utan som opinionsbildare, men han framträder gärna som om han vore forskare. Opinionsbildningen är inte slumpmässig på så sätt att Milloy ”råkar göra det han gör”.

”Greenwashing (att tvätta miljögifter miljövänliga) är en benämning på de vilseledande aktiviteter som döljer de faktiska miljö- och hälsoeffekterna av industrins aktiviteter och produkter, eller riskerna.” Läs mer om greenwashing

Det Milloy gör ingår i en välregisserad politisk kampanjrörelse finansierad av ett litet antal filantropiska fonder med ett ideologiskt program och stora multinationella företag som har intressen i att detta program genomförs. Pengarna kanaliseras till tankesmedjor och andra liknande organisationer där det ideologiska programmet ligger till grund för den opinionsbildning som ska göra det möjligt att genomföra programmet som praktisk politik. I fråga om miljö och hälsa är programmet solklart och innehåller två punkter.

• Den första punkten är avreglering, dvs att industrin efter eget skön vill bestämma villkoren för sin produktion och marknadsföring.
• Den andra punkten har inget namn av naturliga skäl, eftersom namnet står i konflikt med den första punkten – den gäller reglering. Dvs industrin vill fritas från de negativa konsekvenser som kan vara följden av tillverkning eller bruk av deras produkter.

Ett enkelt program som mötts av ett generöst välkomnande från allmänintressets valda försvarare, politikerna. Två viktiga principer våldför man sig på: försiktighetsprincipen och principen om produktansvar. En annan väg för pengarna, är universitetsinstitutioner som utvecklar programmet idémässigt inom en akademisk ram. Först lärda verk som framför idéerna, sedan propagandister som för ut dem till publiken. En avhandling om hur regleringar skapar hinder i samhällutvecklingen och hotar trygga arbeten. Media tar upp tråden, och ledarsidorna fylls av synpunkter. Insändare reagerar. Fack och partier formerar sig.

PR-firmorna lobbar mot fack, myndigheter och politiker på “marknadsaktörernas” uppdrag. När partier och fackliga organisationer väl tagit ställning anlitar de ofta PR-firmor för en effektiv opinionsbildning som planteras i lämpliga medier. Det är så vi luras genom att ett litet fåtals funderingar om samhället omsätts till tankegods vi alla begärs ha åsikter om.

Människors lathet och auktoritetstro gör dem till lätta offer för industrilobbyister

Vardagsskeptikerna och Milloy hamnar nästan alltid i samma båt av den enkla anledningen att de använder samma strategi: det enögda seendets selektiva kritik. Strategin är bekväm för tankelata och auktoritetstroende – det som ser OK ut vid första anblicken accepteras, det som inte passar in i mönstret avvisas via den s. k. ryggmärgsreflexen.

I början på 90-talet arbetade Milloy för Multinational Business Services, en lobbyfirma med Philip Morris (tobaksbolag) som största uppdragsgivare. Milloy öppnade eget och startade lite senare JunkScience.com. Vid den här tiden sjösatte PR-firman APCO Associates på Philip Morris uppdrag en gräsrotsrörelse, The Advancement of Sound Science Coalition (TASSC), bestående av höga chefer på industrier med intresse för avreglering. Efter ett par år blev Milloy vd för TASSC. Vid sin sida hade han ett råd där Bruce Ames, Michael Fumento, John D. Graham, Lester Lave och Frederick Seitz ingick bland andra. I styrelsen ingick Michael Gough.

Samtliga är väldokumenterade greenwashers. Bruce Ames och Frederick Seitz hör till en organisation kallad The Science and Environmental Policy Project (SEPP) startad och ledd av Fred S. Singer. Seitz sitter i styrelsen, Ames tillhör rådgivarna, liksom Tor Ragnar Gerholm. Den huvudfråga SEPP ägnat sig åt är förnekandet av växthuseffekten, men som sidoaktiviteter har man också ägnat sig åt förnekande av hälsoeffekter från passiv rökning och industriföroreningar.

Bildtext: Vad har Jesuitordens grundare St Ignatius gemensamt med den moderna skeptikerrörelsen? Kanske en enögd tro på den sanna kunskapen i kombination med oförsonligheten mot ”kättare”. The Apotheoisis of St Ignatius – oljemålning av Baciccio, 1639–1709.

John D. Graham var grundare och chef för Harvard Center for Risk Analysis tills han blev vakthund i Bush-administrationen med uppgift att stoppa regleringsförslag – en utnämning som orsakade en ganska häftig diskussion som också nådde ut i media. Graham och Lave har båda varit aktiva i styrelsen för Society for Risk Analysis (SRA). En av medlemmarna i interimsstyrelsen vid SRAs bildande i början på 80-talet var Gio Batta Gori som vid den tiden lämnade National Cancer Institute för en konsultkarriär, bl a för tobaksindustrin, ett tag på heltid. Numera är Gori knuten till industriorganisationen ISRTP och Associate Editor på dess tidskrift, där affärsintressena, bland andra konsultfirman Exponent, har en gräddfil genom peer review-systemet. När tobaksdokumenten blev offentliga avslöjades att Gori sålt underskrifter till spökskrivna artiklar, publicerade bland annat av SRAs vetenskapliga tidskrift Risk Analysis.

Chef för ISRTP är Michael Gough, som tidigare arbetade för kongressen – och som också suttit i styrelsen för SRA. En av Exponentdirektörerna har också vandrat genom SRAs styrelse. Denna styrelse tycks ha varit en samlingsplats för en liten krets med manipulativa ambitioner. Ames, Gough och Milloy är rådgivare åt konsumentorganisationen ACSH, ledd av Elisabeth Whelan.

ACSH har konsekvent genom åren, välfonderad av industrin, drivit kampen mot regleringar. Whelan och Gough skiljer sig från övriga genom att vara tobaksmotståndare, men med åren har de gemensamma intressena överbryggat den motsättningen.

Milloy och Gough var båda knutna till den konservativa tankesmedjan Cato Institute och har skrivit flera pamfletter och artiklar tillsammans. Det var Cato som lanserade Hayek och Friedman som formulerade de ekonomiska principer som Ronald Reagan och Margaret Thatcher omsatte på 80-talet.

Sedermera värvades Gough till en annan konservativ tankesmedja, Competitive Enterprise Institute (CEI) i egenskap av bioteknikförespråkare för mer genmanipulation. En annan tankesmedja, Alexis de Tocqueville Institution, har haft Gough och SEPPs grundare Fred S. Singer som rådgivare. Bland Milloys rådgivare på TASSC återfinner vi också Michael Fumento knuten till Hudson Institute. Liksom Milloy ägnar han sig åt opinionsbildning via internet och media. Andra tankesmedjor som erbjuder dessa herrar en väg ut till en hörsam publik är t. ex. Reason Foundation och Heritage Foundation. Det handlar inte bara om nätverk av personer, utan snarare om nätverk av organisationer med återbruk av lämpliga opinionsbildare.

De fyra systrarnas kelgrisar

Ytterligare en kommunikationsväg för Milloy är rollen som krönikör för Fox News, en av de mest framgångsrika nyhetskanalerna i USA. Den ägs avNews Corporation, Rupert Murdochs mediaimperium. Att Rupert Murdoch suttit i styrelsen för Cato Institute hör till bilden, liksom hans styrelseplats i Philip Morris International (Altria Group, Inc.). Philip Morris har genom åren varit en av de stora bidragsgivarna från industrisidan till både tankesmedjorna och de andra organisationer som nämnts, tillsammans med de stora kemi-, läkemedels-, energi- och transportföretagen.

ACSH har förstås inte fått tobakspengar. De nämnda tankesmedjorna tillhör ”de fyra systrarnas kelgrisar”. De fyra systrarna är fyra filantropiska fonder – John M. Olin Foundation, Lynde and Harry Bradley Foundation, Scaife Family Foundations och Smith Richardson Foundation – som ser som sin huvuduppgift att stödja programmet: fri marknad, skattesänkningar, avreglering och privatisering. Politisk filantropi med andra ord. Bidragen till kelgrisarna räknas i hundratals miljoner. De fyra systrarna är de mest programmatiska, men inte ensamma, och industrins bidrag tillkommer.

I en annan av dessa kelgrisars hägn, American Enterprise Institute, formulerades mycket explicit den amerikanska plan som i form av verkställd politik ställer till viss turbulens i världssamfundet – nämligen elimineringen av Saddam Hussein och ockupationen av Irak.

Välfinansierat nätverk för propaganda med syftet att främja storindustrier

En del andra namn skulle ha dykt upp om spåret från Multinational Business Services hade följts med inriktning mot vetenskapliga och lobbyistiska aktiviter, men i slutänden skulle det här aktuella persongalleriet åter vara på plats, fast de stora multinationella företagens manipulationer skulle ha stått i fokus i stället för de konservativa tankesmedjorna.

Det vi ser är ett synnerligen välfinansierat propagandanätverk för industrins väl. De trosvissa skeptikerna ingår knappast mer än undantagsvis i de beskrivna nätverken, men att de okritiskt hämtar sina förebilder därifrån och i huvudsak delar de uppfattningar som framförs därifrån manar till eftertanke.

Den trosvisse skeptikern följer den inlärda okunnighetens paradigm. Skolning ger kunskap, men förmår inte skilja mellan det som är hållbar kunskap och de tidsbundna fördomarna som just då (och nu) betraktas som kunskap. Bara tiden skiljer den egentliga kunskapskärnan från skalen av fördomar. Ett av de områden som med tätast intervaller byter de kunskaper som visar sig vara fördomar är skolmedicinen. Med rätta betraktas detta som framsteg.

Trosvissheten bevarar de fördomsfulla inslagen. Trosvissa skeptiker bör man därför ta med en stor nypa salt. Den verkliga skepticismen börjar med tvivlet på de egna sanningarna.

Text: Bo Walhjalt