Ja, så var det aktuellt igen. Sveriges viktigaste yttrandeforum, Almedalsveckan har åter passerat och vi som inte kan stå och gå på våra ben fick vara med på en väldigt begränsad yta. Otillgänglighet är ett effektivt sätt att stänga oss ute.
Text och foto: Ulrika Båhlerud
Kan Almedalen göras tillgänglig? Eller ska man flytta Almedalsveckan från Visby och kanske hålla till på Gotlands Alvar?
Vad är det i vårt samhälle som främst förorsakar diskriminering?
Människan själv, skulle jag säga. Det är vår benägenhet till intolerans mot andra människor som är boven i dramat, speciellt de som är annorlunda oss och som vi inte vet något om.
Hur man kan arbeta emot alla olika sorters intolerans och diskriminering har under flera årtionden diskuterats. Att det oftast beror på bristande kunskaper är vi medvetna om.
Häromdagen läste jag om högstadieläraren Christer Mattsson som har startat ett ”Toleransprojekt”. Han började utbilda sina högstadieelever i tolerans. Genom undervisning varje vecka under ett helt läsår fick han slående resultat. Eleverna blev toleranta mot främmande och annorlunda företeelser i sin omgivning. Efter framgången i Kungälv spred sig toleransprojektet över landet.
I Christer Mattssons Toleransprojekt var man mest inriktad på barn till invandrare och därmed också klasskamrater. Tänk om man gjorde ett liknande projekt fast med intolerans mot funkisar. Ett skolämne där intolerans i olika former kunde diskuteras precis som i Kungälv och mot olika funktionsförutsättningar, både dina, mina och alla andras.
Sedan skulle man naturligtvis fortsätta med den vuxna delen av befolkningen. Utbildningen bör innehålla dels kunskaper om olika sjukdomar och typer av olycksfall som kan ge kvarstående men och funktionsnedsättning. Men den allra viktigaste informationen måste bli alla de svårigheter som dessa människor möter i samhället.
Alltså bristen på tillgänglighet! Till allt! Överallt!
När jag på nytt läser igenom det jag har skrivit ovan, leder det mina tankar till en omfattande folkbildning. Och det kanske är just det som behövs. Dyrt? Är den värd sin kostnad? Jo, med tanke på att slutresultatet ska vara att ALLA människor i Sverige ska bli inkluderade i samhället.
Även de 20 % som idag lever ett liv uteslutna från det vanliga samhället.
Utbildningsminister, vem det nu kan bli efter valet, känn ditt ansvar! Fortsätt gärna min tankebana och ta initiativet till en nyskolning och omskolning av vårt folk. Resultat kommer inte att utebli.
Text och foto: Ulrika Båhlerud
Jag heter Ulrika Båhlerud och jag är funktionsnedsatt sedan 40 år tillbaka på grund av MS. Mina erfarenheter har jag fått genom ett aktivt och yrkesverksamt liv som läkare och från arbete inom kooperativa företag.
Idag lever jag ihop med min sambo, även han funktionsnedsatt. Vi har bägge personlig assistans via kooperativet GIL (Göteborgskooperativet för Independent Living), där jag också är anställd som IL-samordnare och skribent och skriver bland annat om mitt och andra funktionsnedsattas liv i dagens samhälle sett ur mitt perspektiv med Independent Living -ideologin som bas.