Brasiliens kvinnliga president möter ”kokainkung” i presidentvalet på söndag

DEBATT. Nu går den brasilianska valkampen de sista ronderna och betecknas som “bitter, full av anklagelser” av världspressen, dvs kapitalets propagandakanaler, som inte gärna talar om sakfrågor eller den uppenbara skillnaden i kompetens mellan kandidaterna eftersom deras ägare absolut vill ha den sämre som president.

Text: Hans Berggren (foto tv), Florianópolis, Brasilien | Foto på Rousseff: Roberto Stuckert Wikimedia Commons

Valet äger rum söndag den 26 oktober och kampen står mellan sittande presidenten Dilma Rousseff och Aécio Neves.

Dilma kämpade mot militärjuntan när hon var ung, fängslades och torterades men överlevde, har arbetat politiskt i hela sitt liv och har massor av resultat att visa upp:

• Brasilien struket från FN:s lista över länder där folk svälter,
• tusentals nya skolor, tekniska skolor, gymnasier och universitet,
• upprepade höjningar av minimilönen,
• 30 miljoner människor inlemmade i “medelklassen”, som arbetarklassen heter numera när den har jobb,
• mycket låg arbetslöshet trots kriser i omvärlden,
• stora infrastrukturprojekt, kraftverk, järnvägar, hamnar och mycket annat.

I andra ringhörnan har vi Aécio Neves, fd guvernör i Minas Gerais, där hans bana kantats av usla studieresultat, släktingar i politiken, megastölder av offentliga medel, skandaler, fylla och kokain. Han är hjärtligt avskydd i sin hemstat. Det finns en video där 60000 fotbollsfans mässar “Aécio cheirador!” (Aécio kokaintorsk!). En playboy som borde söka vård för sitt beroende i stället för att leka politiker. Den första tv-debatten mellan de två i BAND (band.com.br) blev en Dilmabate (Dilma slår). Och det gjorde hon.

Aécio raglade blåslagen hem till sina marketeers och drog på sig fårakläderna. Och dagen efter såg vi följaktligen en propagandasnutt värdig “den moderna propagandans fader” Edward Bernays eller dr Goebbels, där en stackars moderlig lärarinna ansätts från höger och vänster av fula typer som tjatar “rösta inte på honom!” varefter hon förklarar att så gör PT propaganda, försöker skrämma folk, sedan står hon och blåljuger en minut om allt som Aécio gjort för lärarna och utbildningen när han var guvernör.

Aécio yrar om ett hav av gyttja och att han blivit iknuffad av Dilma fast han har simmat där i hela sitt liv. Samtidigt försöker han få Google att hindra sökningar på hans namn. Att Dilma inte ens har nämnt “helicoca”-affären ännu måste vara en mardröm för honom. Den kan bli nådastöten. En helikopter som tillhör en nära vän till Aécio befanns lastad med 450 kg kokain i november 2013 när den landade i Espírito Santo. Inte ens piloten häktades, locket lades omedelbart på, men poliser har vittnat om fallet och det finns dokumenterat på många håll på internet.

I Brasilien är de flesta kanalers tv-nyheter sponsrade av en eller annan bank – de turas om, men det redovisas åtminstone; banken är stolt över att kunna bjuda på nyheterna och välja och vraka bland vad som ska och inte ska sändas. I Sverige görs det utan att det syns lika mycket.

En av de privata storbankerna, Itaú, satte sin vd som kampanjledare för Marina Silva, den tredje kandidaten, som från början var populäre socialdemokraten Eduardo Campos vicepresidentkandidat, men surfade från 2 % till 30% i popularitet på hans lik under några dagar sedan han dött i en mycket skum flygolycka. Marina gick upp som en sol och ner som en pannkaka, dock.

Detta lämnade fältet fritt för vår dittills ganska förbisedde playboy Aécio och säkrade en andra omgång av presidentvalet. Och nu har man lyckats blåsa upp Aécio till 48% av väljarsympatierna enligt opinionsmätningarna.

Vd:n för banken Itaú, dona Neca, är personligen skyldig 44 miljoner reais (= ca 135 miljoner SEK) i skatter, banken själv är skyldig miljarder. Nyligen har Itaús reklamgubbar hittat på att banken är mån om att folk läser sagor för sina barn, “ty detta förändrar världen!” ( se #issomudaomundo).

Frågan är bara hur och i vilken riktning.

För vad får vi se titt och tätt i rutan, små barn som stora? Jo, sagan om grodprinsen. Den lilla flickan går fram till sin mor, en blond, fager drottning som sitter på en tron i något slags tronsal à la Disney, och dottern har med sig en groda som (den ensamma?) mamman kysser så att den förvandlas till en ståtlig prins och sen levde de lyckliga i alla sina dagar. Tack vare Banco Itaú. Nattinatt. Dröm sött.

Detta kan inte vara en tillfällighet. I politiken händer inget av en slump. Det händer därför att någon har planerat det. Detta är subliminal propaganda. Man satsar stenhårt på att en stor del av befolkningen ska vara tillräckligt infantiliserad för att kyssa grodan, dvs välja Aécio, som tyvärr inte lär förvandlas till prins utan bara fortsätta som bankirernas sprattelgubbe. Han ser faktiskt lite grodaktig ut, till råga på allt, med bred käke, stirrande blick och arrogant flin.

Men vänta lite, har vi inte sett det här förut? Vad gjorde t ex president Bush medan han väntade på att WTC I och II skulle “dammifieras” och blåsa bort? Han läste sagor för barnen, sen skulle de sova, vilket stora som små gjorde på direkten, och ännu djupare sov de efter att ha hört sagan om den skäggige, onde araben tusen och en gånger om, dygnet runt, från alla håll, år efter år.

De tror att människor är barn som man kan lura hur många gånger som helst. Bush kostade rent av på sig att vara rolig och travestera Churchill:

“You can fool some of the people all of the time, and those are the ones you wanna concentrate on.”

Men det håller aldrig i längden och jag hoppas innerligt att Brasiliens folk minns hur mycket sämre det var på 90-talet och inte går på barnsagorna, psykoperationerna och kuppförsöket den här gången.

De försöker tvinga på oss en Boris Jeltsin!

Text: Hans Berggren, Florianópolis, Brasilien