Har Grekland degenerat inte bara finansiellt utan kulturellt?

Befinner mig på favoritön Kreta, favoritresemålet sedan 40 år i Grekland. Slås av hur plötsligt mina förväntningar på återseendet raseras redan de första dagarna.

Jag återkallar nu minnesbilder från filmen Zorba med Anthony Quinn och scenen med den gamla änkan som ligger för döden. Det finns ingen känd släkting som gör anspråk på arvet. Kvinnorna i byn med sina svarta kläder samlas likt gamar utanför hennes sovrum och kryper allt närmare för att slutligen sitta hukande runt väggarna inne i rummet. Hon hinner inte dö förrän de börjar stjäla allt de kan från hennes bohag. Jag tänkte att de som skrivit manuset (Michael Cacoyannis och Nikos Kazantzakis) kan väl inte anspela på en kulturell egenhet eller moral utan snarare ett unikt tillfälle.

Visst hade vi reagerat på alla dessa ofärdigställda hus med armeringsjärn som sticker rakt upp. Orsaken hade med skatter att göra som man slapp betala om huset inte blev färdigställt med ett tak.
Att Grekiska staten och riksdagen inte tagit beslut som medfört att detta byggnadsförfulande oskick upphört, är ju något man kan undra över, men på något sätt trubbas kanske skönhetstänkande och moral av till förmån för några intjänade slantar. Fast det ser verkligen illa ut.
Vi kände under alla år vi besökte vår favoritö att det Kretianska folket i allmänhet var vänligt, generöst och öppet. Ärligheten en självklarhet.
De tidigare ständiga grekiska militärkupperna och statskonkurserna under nittonhundrafemtio- och sextiotalen var något som rörde en gammaldags auktoritär makt som finns och fanns i så många andra länder inte minst i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern, Asien och även i Sydosteuropa. Men vi kände inte att det var typiskt grekiskt att behöva auktoritär kontroll över ett ansvarslöst folk som ju en militärjunta i praktiken innebär.
Men så uppmärksammade vi på signaler på närmare håll som var iögonfallande. Hur kan det komma sig att de till Sverige immigrerade grekerna procentuellt sett fortfarande på 2010-talet är bäst på förtidspensioneringar, 40,2% ! (Länk)
Jag känner många greker som arbetar hårt så denna höga förtidspensioneringssiffra fann jag märklig. Man pratade om arbetsskador från industri. Men det kan knappast gälla dagens 40-åriga förtidspensionärer. Något tycktes mig i grunden fel.
Men tillbaka till ankomsten och de första dagarnas omvälvande intryck.
Jo det var inte den ursprungliga känslan av generositet. Affärerna hade övervakningssystem och från kassan kunde man se varenda gång och hylla i affären. Förutom att det fanns människor som mer följde efter som övervakare än som servicepersonal.
Så till restaurangen. Rökförbudsskyltar garanterade att man skulle få sitta i en rökfri luft. Aj vad vi bedrog oss. På varsin sida om vårt bord slår sig nya gäster ned och plötsligt är vi omringad av rökare. Jag gick till servitrisen som skakade på axlarna, frågade då efter chefen som också skakade på axlarna. Nä, här i Grekland gäller inte sådana regler. På frågan om varför förbudsskyltarna ignorerades fick jag inget svar.
Så går vi in i en smyckesaffär på en turistgata i en mindre Kretiansk stad och köper ett smycke. Butiksägaren ber oss betala kontant och minska kreditkortskvittot till hälften av beloppet. Detta för att hon ska slippa redovisa hela beloppet och därmed undslippa skatt. En sådan propå kan jag inte ens föreställa mig på något annat håll i världen.
Visst det kanske kan jämföras med tiden då vi föredrog svart arbetskraft i vissa sammanhang. Det som Rut och Rot förändrat. Så moralen kanske inte skiljer sig särskilt mycket men skillnaden är att i Grekland tycks den systematiserad.
Sakta började jag inse att detta är mer än ett utbrett pragmatiskt fusk. Det är tecken på en fuskande kultur. Jag påminns om avslöjandet om hur Grekerna i Sverige upptäckt hur lätt det var att lura svenska staten att betala deras uppehälle. Det enda man behövde göra är att uppsöka en inte så seriös läkare som skrev ut vad som krävdes för att få förtidspension.
Troligen har det utvecklat en rutin med vissa mer eller mindre korrupta läkare. När jag nu befinner mig på Kreta igen kan jag inte låta bli att ha de nya färgade glasögonen och jag ser då något helt nytt.
Jag beslöt mig för att undersöka hur rökförbudslagarna i EU gäller i Grekland. Jo man är med i EU och lyder under de lagar som ska erbjuda rökfrihet på restauranger. Jodå det är rökförbud, och jodå det finns böter och straffsatser som äventyrar restaurangens licens. Men attityden i ett land med överlägset flest antal rökare per capita (över 40%) tar ingen hänsyn och ger sig rätt att försämra luften även för alla som inte röker. Rapporter om en nära förestående hälsokatastrof innebär inga förändringar i beteende och hälsoundersökningar har slagit fast att cancer orsakat av passiv rökning har ökat dramatiskt. Som rökfri besökare har du inget stöd av restaurangägaren. Servitörer står på rökarens sida. Och du kan också upptäcka en fullständig hänsynslöshet. Ber du en annan restauranggäst vänta tills du ätit färdigt kan denne demonstrativt istället börja kedjeröka.
När jag tog upp problematiken med några andra svenskar på turistbesök i Grekland överraskades jag av motsvarande mesiga attityd som fanns i Sverige för 40 år sedan.

Gilla läget!

Ja, att gilla läget var ju verkligen det som gav oss rökfria miljöer …
Landet som fått äran för demokrati, medmänsklighet och antikens genialitet tycks ha degenererat i takt med sin finansiella degenerering. Att Sverige plöjt ned lån i detta svarta hål finner jag nu ytterligt besvärande. Hur ska en kultur där fusk och arrogans institutionaliserats vilja kunna återbetala något?
Att det grekiska folket nu hunsas av EU med krav på orimliga nedskärningar ökar inte lojaliteten och en framtida lösning blir sannolikt att man lämnar EU-zonen och i en ackordsförhandling liknande statskonkurs förhandlar ned skulderna till ett minimum. Vi får då betrakta svensk investering för att rädda Grekland ekonomiskt som ett nödlånsbidrag med ytterst osäkra fodringar.
Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida