Lever vi i verkligheten eller en ”drömvärld”?

När jag läser vad folk delar, postar och skriver i olika Facebook-grupper eller forum, så är det som slår mig mest hur fast vi tycks sitta i övertygelsen att allt vi ser och hör och omges av är verkligt och sant ,skriver Kent Bengtsson i denna reflektion.

Text: Kent Bengtsson | Bild: Salvador Dali, Persistence of memory…

Om det är en sak vi människor är bra på så är det att hitta på saker. Vi får idéer och vi övertygar andra om värdet av dessa idéer. Idéer kan vara otroligt kraftfulla. De har ändrat historien. De har skapat välstånd och fred och de har fått människor att slakta varandra som djur. De har skapat nya civilisationer och de har fått imperier på fall.

Men en gemensam sak som alla idéer har är att de är ett fenomen av vår inre tankevärld. De är endast något som vi har i huvudet.

Sedan kan dessa idéer manifestera sig i den påtagliga världen i våra handlingar och det vi skapar. Tanken att ”det är bäst om alla kör på samma sida av vägen” är en idé – det faktum att vi gör så är resultatet av denna idé eller överenskommelse. När flera anammar en viss ide och agerar enligt den så har vi en överenskommelse.

På samma sätt kan jag komma upp med en idé på hur jag skulle vilja bygga ett hus. Om ett hus resulterar så är detta hus inte min idé – det är det fysiska resultatet av den. Nu gäspar du kanske käre läsare och säger ”Visst fan, det är ju självklart. Har du inget bättre att säga?”.

Men om jag skulle säga att ”Det finns ingen annan verklig lag än naturlagarna” eller ”Regeringen finns inte i verkligheten, utan bara i våra sinnen.” då blir det ofta annat ljud i skällan.

”Men om jag bryter mot lagen kan jag ju bli tagen av polisen, dömd, bötfälld eller kastad i fängelse, och det är verkligt. Därför måste lagen vara verklig.” Nej, människan som agerar som polis, människan som agerar som åklagare, människan som agerar som domare och alla andra människor involverade (oftast dig inkluderad) agerar alla med samma övertygelse eller överenskommelse när det gäller en viss idé – till exempel, att det är fel att strypa svärmor. Lagen som säger att du inte skall mörda finns bara på papper (vilket är dokumenterandet av en idé) och i våra sinnen.

De flesta är överens om att det är bäst om vi inte tar död på varann, och därför skrevs det ner som en mänsklig överenskommelse/lag. Men denna ”lag” har ingen fysisk påvisbarhet, till skillnad från tyngdlagen eller lagen om Orsak och Effekt. Folk dödar faktiskt varandra hela tiden världen över, så det är ingen Naturlag. Nu tog jag mord som exempel här. Det kunde lika gärna handlat om skatt eller TV licens.

Samma gäller Regeringen. ”Men den är ju verklig” hör jag någon säga. Människorna som agerar i egenskap av olika positioner i Regeringen är verkliga. Deras kläder är verkliga. Byggnaderna de använder är verkliga. Datorerna, häftapparaterna, pennorna, telefonerna, osv. är verkliga – men Regeringen själv är inget annat än en idé vilken har många anhängare. Dessa människor är bara människor som du och jag (kanske bara lite mer hjärntvättade eller oärliga).

Det första man blir blind på är ögonen, sägs det. Det är inte lätt att se något annat än det man tror sig se. Vad man än är inblandad och engagerad i är det som är mest verkligt för ögonblicket. När jag först kom till mitt Regemente när jag gjorde lumpen så tänkte jag ”Dom här människorna är ju inte kloka.” men efter några veckor så stampade jag i ledet som alla andra, och spelade med i deras spel (även om jag kanske var lite mer av en rebell än de flesta).

Nu kan man givetvis säga att ”Verkligheten är vad vi är överens om, eller betraktar som verkligt” och det är väl i och för sig sant. Vad jag menar när jag säger ”verkligt” här är ”En fysisk realitet”.

Men låt oss titta på hur vi som människor arrangerar våra liv och använder fiktioner (idéer, övertygelser, tro, överenskommelser, etc.) i vårt dagliga liv och samverkan med varandra.

Varför inte börja med ditt namn. Är du ditt namn? Om en polisman håller upp papper med ditt namn på och frågar ”Är det här du?” vad svarar du då?

Namnet är en fiktion som hittades på så att vi i vårt språk (också en fiktion) kunde särskilja på varann. Det är en symbol eller etikett vi bär omkring. Men vi är inte etiketten vare sig i form av en ljudkombination eller en bokstavskombination. Vi är den vi är. Vi är som en Joker i en kortlek – vi kan spela vilken roll som helst i livets spel – begränsade endast av våra egna tankar och överväganden (och kanske vissa fysiska attribut).

Om vi var telepatiska, så skulle vi inte behöva gå via denna otympliga konstruktion – språk och namn. Om vi behärskade telepati helt och fullt, så skulle jag kunna förmedla alla sinnesupplevelser och känslor jag ville till mottagaren. Jag skulle inte behöva säga en persons namn för att göra klart vem jag menar. Jag skulle kunna förmedla hur personen ser ut, luktar, rör sig, tänker, skrattar, och agerar. Mottagaren av min kommunikation skulle ha en mycket mer exakt bild av vem jag menar än om jag bara sade ett namn.

Just nu, så ser så gott som alla människor, det nuvarande samhället som något stort, något etablerat, något orubbligt, något mycket verkligt och påtagligt. Men är det verkligen så?

Se på alla forna imperier, kungariken, religioner, handelsimperier, regeringsformer, etc. De upphörde alla att existera en vacker dag (kanske med undantag av en liten minoritet som fortfarande bär på en tro eller övertygelse). Den dagen var den dag då knappt någon längre trodde på saken i fråga, och den hade förlorat all praktisk vikt.

Ingen eller ytterst få tror längre på de gamla asa-gudarna eller att de kommer till Valhalla när de dör. Men för inte så länge sedan var detta mycket verkligt och sant för de flesta Nordbor.

Lika lite betyder det Persiska Imperiet idag, eller Ming-dynastin. Folk slutade tro på dem för länge sedan. Romarnas handelsrike finns inte längre (vissa hävdar att det omformade sig till en religion, och fortsatte att utöva sin makt genom Katolska Kyrkan, och detta är i så fall ett nyare ”rike” i en annan form). Det förföll sakta inifrån (de som tidigare trodde på denna idé och överenskommelse, slutade göra så) och kunde inte finna tillräckligt många ”troende” för att hålla ihop det hela.

Samhällets förfall

Vi har idag ett samhälle i förfall. Det närmar sig sakta men säkert en punkt då tillräckligt många kommer att vilja bli av med det, eller i alla fall drastiskt reformera det. Här är några punkter som jag anser kommer att leda till detta:

1. Överbeskattning av folket och slöseri med allmänna medel, eller användandet av folkets pengar till krig som folket inte har något intresse i eller vill vara del av.
2. Stjälandet av folkets gemensamma egendom genom att Staten säljer kraftverk, mark, mineral tillgångar, etc. till privata eller utländska företag. Man kan inte ge bort vad man inte äger. Staten är menad att vara en förvaltare inte en ägare av våra resurser.
3. Våra offentliganställda som vi anlitat för att ta hand om vissa funktioner i vårt samhälle, börjar bete sig som om de vore våra chefer eller slav-ägare. Socialarbetare stjäl barn från familjer och adopterar bort dem. Tjänstemän agerar som om deras ord och vilja är all lag som vi har idag. De bestämmer vad för reningsverk du måste ha till ditt avlopp eller hur ofta sotaren skall komma och feja skorstenen. Vi behandlas som imbecilla barn utan rättigheter, ansvar eller sunt förnuft.
4. Stat och politiker tycks arbeta för andra intressen än folkets. De tillåter massinvandring utan att det finns ett behov i form av arbetstillfällen eller bostäder till alla. De lämnar över landet till en odemokratisk ”Regeringarnas Regering” – EU som ligger bortom vår kontroll och som inte ens lyckats få en godkänd revision av sina finanser på, jag vet inte hur många, år. De skickar våra soldater till att ta del i krig som inte har något med vårt land att göra. De har avskaffat Sveriges neutralitet och allierat sig med USA och NATO.
5. Vi går snabbt mot ett samhälle där få människor behövs längre, för maskiner kan göra vad vi gör bättre. Vi har redan självkörande bilar som testats i tusentals mil i USA. De tröttnar inte, de blir inte distraherade och de har mindre olyckor. Det är bara en tidsfråga till så gott som all yrkestrafik kommer att skötas av lastbilar och bussar som kör sig själva. Fabriker befolkas av robotar och underhålls personal. Nanoteknologi och 3D-skrivare kommer att tillhandahålla många nödvändigheter och prylar på närnivå. Jordbruken tas över av stora bolag som idkar massdrift och slår ut mindre gårdar. De rika behöver oss inte längre som arbetskraft. Få saker upprör folk så mycket som när de inte behövs längre – speciellt om de inte kan tjäna ett uppehälle längre.
6. När rättssäkerheten och principen att alla har lika värde och rättigheter och är lika inför ”lagen”, inte längre verkar tillämpas i praktiken, då blir myndigheter, polis och rättsväsendet instrument för förtryck, snarare än en garanti till rättvisa.
7. När pengasystemet är designat så att skulder, räntor och omsättning måste växa hela tiden för att hjulen skall fortsätta gå runt, och när vissa som tillskansat sig kontroll och ekonomisk makt tjänar obscena belopp medan de flesta är fattigare idag än de var för tio eller tjugo år sedan, så inträder en obalans som kan stjälpa hela samhället. Vårt pengasystem idag, där ”pengar” skapas genom lån, vilka måste betalas med räntor som det inte finns pengar till (då pengarna till räntan inte skapades) så måste mer och mer lånas hela tiden. Matematiskt betyder det att vårt pengasystem är utformat att brista en vacker dag. Den dagen är nog inte långt borta.
8. När Staten börjar agera som om den vore Gud och stiftar lagar som går emot folks intresse och kultur, så kommer missnöje och olydnad att följa. Lagar lär vara på gång där man inte får föröka plantor med delning eller egna frön längre, utan måste köpa storföretagens frön och plantor. I Spanien beskattar staten solljus för elproduktion – Spanska staten måste tro att den äger Solen. På många håll i USA är det förbjudet för villaägare att odla egna grönsaker på tomten eller ta vara på regnvatten från stuprören (Staten måste äga regnet). Dessa saker kommer mer och mer. Man kan fråga sig hur länge det skall fortsätta innan folk börjar lyncha politiker och tjänstemän.
9. Här i England där jag bor, och i USA och Canada med flera ställen, så liknar polisen mer och mer militärer, och beter sig mer som en ockupationsstyrka än som de allmänhetens tjänare de var menade att vara, deras roll verkar mer och mer vara att driva in böter och haffa dem som inte följer alla nya idiotiska ”lagar” och ”förordningar”, snarare än att bibehålla fred i samhället, eller vara en väktare som håller reda på dem som möjligen kan orsaka skada för sina medmänniskor.
10. När ”brott” mot Statens ”dekret” prioriteras över stöld, inbrott, misshandel, förskingring, etc. gentemot vanligt folk, så förlorar folket respekten för politiker, tjänstemän och polis och ser dem som översittare och parasiter, snarare än välgörare.

Jag skulle kunna fortsätta, men jag tror ni kan se vad jag menar.

När en idé som ett samhälle inte längre gagnar majoriteten av dess anhängare, så kommer den snart att överges. Tvinga den på folk och det kommer att sluta mycket olustigt.

SLUTSATS

Vad jag vill få folk att inse, är att allt som vi har i form av organisation av samhället, inte är annat än idéer. De har ingen fysisk närvaro. De finns bara i våra huvuden och som nedteckningar på papper eller i datorer. Därför finns de inte utan oss och vårt samtycke.

Du och jag skapades av Naturen eller någon annan skapande kraft, vilken vi inte fullt känner eller förstår. Vi är vår Skapares Skapelse. Lagar, Regeringar, Landsting, Kommuner, Domstolar, Polis, Militär, EU, FN, IMF, etc. är alla våra skapelser (skapade av människor). Skaparen är alltid överordnad skapelsen. Därför kan rent logiskt sett inga mänskliga påfund vara bindande på en människa utan hennes medgivande. Se andra artiklar jag skrivit här i Newsvoice, om du inte förstår vad jag menar här.

Till exempel: ”Skillnaden mellan Dig och Dig Själv”

• ”Är ”Regeringsmakten” vår nya religion?”
• ”Kent Bengtsson om den registrerade personen, den fria människan och marken kallad Sverige” och
• ”Hur man förstör ett samhälle och börjar om från början” eller gå till min blogg genom att klicka på mitt namn.

Frihet börjar liksom allt annat med en idé. Idén att du är din egen herre och att ingen annan är så. Nu kan du agera enligt den idén och börja ta kontroll över ditt liv och försöka hitta andra likasinnade och få en ”frihetsboll” i rullning, eller så kan du välja att förbli en frivillig slav, till folk som varken förtjänar eller har rätt till vår underkastelse. Vi har alla olika omständigheter.

Men om ingen kastar av sig sina kedjor, så kommer det inte att bli bättre. Och om du en dag finner dig själv helt maktlös och kontrollerad som en maskin, kom ihåg att en gång i tiden hade du valet att inte låta det gå dithän.

Jag hoppas att du kommer med oss, och börjar lära dig hur du kan kapa de bojor du och dina föräldrar satte på dina ben. Det börjar med att se skillnaden på verklighet och tankar och att inse VAD och VEM du är.

Text: Kent Bengtsson