NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Ingela Bel Habib, forskare och fil doktor i psykologi, analyserar hur Jesus gärning färgats av psykologin i hans liv. Habib diskuterade tidigare i artikeln ”Kristendomens dubbla skuldbeläggande…” effekten av skulden på dagens samhället och katoliken Jim Caviezel beskrev i en intervju sina upplevelser i filmen ”Passion of the Christ” där bestraffandet av Jesus var i centrum. Nu efterlyser Habib istället kärleksbudskapet och menar att det kanske är dags att gå vidare och lämna skuld och bestraffning bakom sig.
Text: Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare, belhabib2[at]gmail.com
Vi lever i ett sekulärt samhälle. Religiöst tänkande och förhållningssätt kan tyckas fjärran och spela föga roll i vårt samhälle och dagliga liv. Ändå är vi fortfarande en del av de händelser, med tillhörande idétradition, som utspelades för över två tusen år sedan i Palestina. Jesu liv, kärleksbudskap och korsfästelse har på ett avgörande och genomgripande sätt påverkat hela den Västerländska civilisationen. Kärleksbudskapet och den starkt uttalade uppfattningen såväl i ord som i handling om alla människors lika värde kan sägas ha legat till grund för framväxten av den västerländska demokratin och idén om allas lika rättigheter och skyldigheter med fokus på individen.
Den symboliska och kulturella innebörden i själva korsfästelsen är däremot betydligt mer mångtydig och mångbottnad och har gett upphov till en komplicerad dubbelbindningstematik som genomsyrar västerländsk kultur och samhällsliv. Korsfästelsen har skapat ett trauma som har förblivit kulturellt obearbetat och såren efter spikarna i Jesu kropp är ännu öppna, vätskande och oläkta. Kanske är tiden nu inne för att i symbolisk mening läka, hela och bearbeta händelseförloppet genom en analys av det psykologiska skeendet.
Om vi bortser från den religiösa berättelsen ett slag och ser Jesus som en alldeles vanlig pojke, framträder en helt annan bild av honom än den som vi är vana vid att se. Vem är egentligen Jesus? Vilka är hans föräldrar? Att Jesus är son till Maria, det vet vi, men faderskapet är däremot höljt i dunkel. Det mest troliga är att Jesus är frukten av en utomäktenskaplig förbindelse. Trots detta förskjuts inte Maria av sin trolovade Josef, som blir hennes man och pappa till ytterligare söner och döttrar.
Jesus kom alltså att växa upp med sin mamma och styvfader Josef i en familj med flera syskon. Han behandlades med sannolikhet som de andra barnen i familjen och hemmet föreföll vara harmoniskt. Det kan samtidigt inte ha varit lätt att vara ett utomäktenskapligt barn i det samhälle som han levde i.
Det är troligt att han har fått utstå nedsättande omdömen, kränkningar och spott och spe till följd av sin situation. Hans oerhörda känslighet och oförtröttliga kamp och försvarstal för svaga, utstötta och utsatta tyder på detta. Om så är fallet hade Jesus lika gärna kunnat bli en bitter, elak och ondsint person, men hans starka personliga integritet och stora förmåga till inkännande, empati och godhet gjorde honom istället till förkunnare av Guds förlåtande kärleksbudskap. Man skulle kunna säga att Jesus gjorde sin svaghet till en styrka; en styrka med en så stark inneboende kraft att den kom att utvecklas till världens största religion.
Enligt sin egen troslära är Jesus avlad av den Helige Ande, det vill säga att han är Guds son. Att påstå att man härstammar från Gud betraktades som hädelse i Palestina och bestraffades med döden. Att Jesus ändå vågar göra detta tyder på en upplevelse av stark utsatthet och ett stort behov av att kompensera för sin fadersförlust.
För att skapa balans i sitt liv och återupprätta sin värdighet och integritet skapar Jesus i en känsla av allsmäktighet bilden av sig själv som Guds son. Detta försök att komma ur en utsatt situation och återupprätta sitt värde bestraffas sedan på det grymmaste tänkbara sätt; en lång och plågsam död på korset efter föregående misshandel. Jesus, som enligt detta sätt att se, redan befann sig i en utsatt situation, bestraffades således med ytterligare en utsatthet. Man kan i detta hänseende tala om en dubbel utsatthet.
Denna dubbelhet i Jesu liv genomsyrar även Jesus dubbla skuldbeläggande av både sig själv och sina lärljungar under de sista dagarna i hans liv (se artikel i NewsVoice 16 nov 2014) och i det kristna budskapet om Guds förlåtande kärlek och människornas skuld. Omvändelse till den kristna läran sker alltså via ett dubbelt budskap; ett kärleksbudskap och ett skuldbudskap. Kanske har tiden nu kommit för ett tydligare framhållande av kärleksbudskapet. Detta är tillräckligt starkt för att bära innehållet i den kristna tron och dess oförtrutna försvar av individens okränkbarhet och obestridliga mänskliga värde.
Text: Ingela Bel Habib, fil doktor i psykologi och forskare
