ANALYS. NewsVoice var på plats när Publicistklubben den 8 december delade ut Guldpennan till Erik Blix och hade en paneldebatt om de tryckta och digitala mediernas framtid. Kulturministern efterlyste en ny mediepolitik och vad den betyder. Representanter från den växande medborgarjournalistkåren får som vanligt inte närvara.
Debatten handlade om dagstidningarnas kris, ett rådande dödläge i mediepolitiken, digitaliseringen av journalistiken, upplagor som rasar, journalistjobben som försvinner, lokalredaktioner som läggs ner och material som ska ge så många klick som möjligt.
Frågor som diskuterades
- Har traditionell journalistik slutat vara lönsam eller hittar den bara nya former i nya medier?
- Är papperstidningen dömd att dö och vad händer med journalistiken i den digitala omställningen?
- Kan en aktivare mediepolitik förhindra krisen?
- Vad händer med källkritiken i jakten på klick?
- Hur påverkar klickjakten den traditionella journalistiken?
- Digitalt först, enda vägen in i framtiden?
Medverkande i debatterna
- Alice Bah-Kuhnke, Kulturminister
- Cecilia Djurberg, Medieormen, SR
- Gunnar Nygren, professor och medieforskare, Södertörns högskola
- Henrik Eriksson, redaktör, Nyheter 24
- Helena Giertta, chefredaktör, Journalisten
- Jack Werner, Viralgranskaren, Metro
- Thomas Peterssohn, VD, Mittmedia
Moderatorer: Viktor Barth-Kron, Sakine Madon, Björn Häger
Plats: Café Panorama, Kulturhuset, Stockholm
Tid: Måndag 8 december, kl 18.30-20.30
NewsVoice analys med perspektivet: Medborgarjournalistikens betydelse
Undertecknad har de senaste åren observerat flera paneldebatter om mediernas framtid och public service arrangerade av etablerade spelare. En genomgående röd tråd är att debatterna och åsikterna starkt färgas av etablissemangets perspektiv. Spelarna pratar med varandra, om sig själva och de tittar ut i medielandskapet och väljer vad som ska nämnas eller inte.
En stor del av debatten handlade samtidigt om en viss självrannsakan, om de etablerade mediernas tendens att falla ned i klickjournalistiken, det eviga jagandet efter läsarnas klickanden och gillanden, på en nivå som kan uppfattas som högst tendentiös.
Medborgarjournalisterna själva är i princip aldrig representerade i dessa debatter och därför kommer inte heller deras observationer, analyser och åsikter fram. Det blir istället diskussioner om ”problemen” med den nya digitala medborgarjournalistiken som ofta porträtteras som en yvig folkrörelse där vem som helst kan utse sig själv som journalist medan de etablerade spelarna har det ”stora ansvaret” att leverera ”den egentliga kvaliteten”.
Representanter från etablissemanget har dock emellanåt medgivit att de yrkesarbetande journalisterna aldrig kan bli lika insatta som mycket ämneskunniga bloggare.
Det ger den digitala medborgarjournalistiken ett fullgott existensberättigande genom att den skapar referenspunkter i mediebruset som kan stå för mycket verklighetsförankrade perspektiv som ofta är mer verklighetsnära än när yrkesjournalister tex ringer upp ”experter” för att ställa frågor och sedan nedtecknar svaren som ”sanningar” och faktoider.
Text: Torbjörn Sassersson, ”professionell medborgarjournalist”