Det är inte roligt att vara bosatt i ett land och se hur en demagogisk och despotisk regering smyger in sina tentakler i snart alla olika sektioner av samhället och förstör det inifrån. Istället för att verkligen hjälpa landet att bli en sann demokrati, med allt mindre sociala orättvisor, så har bara fattigdom och undernäring ökat under Kirchners regering, skriver Elisabeth Avendaño, bosatt i Argentina.
Text: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina | Foto: Wikimedia Commons
En alltför hög procent av befolkningen, både inne i landet och i Buenos Aires och även i andra större städers slumkvarter, bor ihopträngda i provisoriska skjul av tegelsten, plåt, plast eller kartong, utan tillgång till avlopp, rinnande vatten, elektricitet eller närhet till skolor i drägliga byggnader. Alltför många barn är hungriga eller undernärda och går inte i skolan, alltför många kvinnor är feta, men ändå undernärda, därför att deras magra socialbidrag eller makens lön – om de har någon – bara räcker till bröd, yerba mate och pasta.
Floderna är nedsmutsade på grund av bristande kontroll av industriutsläpp och avlopp att både barn och vuxna som bor vid stränderna har alltför höga halter av olika miljögifter i blodet. Fallen av cancer och olika neurologiska sjukdomar samt hudsjukdomar bara ökar.
Klagomål från de drabbade möter döva öron och om någon solidarisk journalist eller åklagare dristar sig att dra fram sådana situationer i ljuset, tystas de snabbt ned med moteld från regeringen. Alltför många arbetsföra väljer socialbidrag framför ett fast arbete.
Förföljelser och trakasserier av domare och åklagare
Senaste exemplet på argentinska regeringens aggressiva taktik var när åklagare Claudio Bonadío började forska djupare i vad som redan var allmänt känt, men vad som ingen domare hittills vågat ta upp av rädsla för repressalier, nämligen misstankarna om inte bara skatteflykt, utan även penningtvätt, från presidentfamiljens sida. Den omedelbara reaktionen var att anklaga domaren för att vilja genomföra en statskupp! Skatteverket skickade även ut en lista på 40 000 andra företag som inte heller har sina papper i ordning, inklusive ett företag tillhörande Bonadíos familj. Claudio Bonadío fick även sin lön sänkt med 30%.
Den aggressivitet med vilken Cristina Kirchner och hennes trogna ministrar gått till attack, istället för att helt enkelt visa upp sina räkenskaper som bevis på sin oskuld, tyder ju tyvärr på att presidentfamiljen verkligen är skyldig till vad den anklagas för, nämligen både grovt skattefusk och penningtvätt.
Förföljelser och trakasserier av domare och åklagare som inte lyder regeringens order är numera vardagsmat i Argentina och befolkningen börjar bli så avtrubbad att man inte ens längre blir chockerad av alla lögner och alla avslöjanden om de tusentals miljoner som presidentfamiljen och deras närmaste lyckats förskingra och föra ut till konton i olika skatteparadis.
Hedgefunds försöker rota fram det som regeringen förskingrat och placerat på utlandskonton
Cristina Kirchners lilla “omväg” under en officiell utlandsresa för att “låta piloten vila ut” på Seychellerna, (som inte alls låg i den utsatta rutten), medan hon skrev på olika dokument för att försäkra sig om rätten till de miljoner som hennes avlidne make smugglat ut ur landet redan under sin tid som guvernör i provinsen Santa Cruz och som paret sedan spätt på under sin tid som president, berättas nästan som en rolig historia, eftersom den är så häpnadsväckande skamlös.
Samtidigt känner den som hoppas på en mer demokratisk regering en stigande frustration över att se hur miljonerna, om de inte direkt stjäls, rullar iväg till helt onödiga “bidrag”, som tex de ytterligare 300 miljoner som ska användas för att finansiera “Fotboll för alla”, ett TV program som redan fått över 1000 miljoner, men som är ett fantastiskt hjälpmedel för kunna sprida regeringspropaganda i de “breda lagren” av befolkningen.
Cristina Kirchner har sett till att även om befolkningen inte har rinnande rent vatten eller avlopp i sina bostäder, så har de i alla fall TV-apparater och “rätt” att gratis kunna se alla fotbollsmatcher inklusive lagom portioner regeringspropaganda och förskönade skildringar av hennes och fd makens liv och verksamhet.
Det finns så oerhört mycket att berätta om förföljelsen av domare och åklagare, av företagare som protesterar mot problemen med import och export, av journalister som vågar sig på att kritisera regeringen, om de över 2 miljoner dollar som Aerolineas Argentinas slukar varje dag till de Cristina-trognas fickor till stor del och om allt annat som slösas bort på mutor för att köpa domare, filmskådespelare, journalister istället för att förhandla med omvärlden för att kunna betala av vår utlandsskuld eller för att använda pengarna till att bygga sjukhus, skolor, motorvägar.
Nu hotar ”The Hedgefunds” att rota fram allt som regeringen förskingrat och placerat på utlandskonton, där de möjligen kunde vara åtkomliga för dem som Argentina står i skuld till, därför att de kan klassas som försnillade statsmedel. Detta är givetvis ett orosmoln för regeringen, som väljer tystnad i ämnet. Med säkerhet kan detta vara mer effektivt än vad de inhemska, men hårt trakasserade domarna, kan lyckas åstadkomma för att avslöja alla lurendrejerier på regeringsnivå.
Såpoperan fortsätter
Det mest tragiska i denna såpopera är ändå på det sätt på vilket Cristina Kirchners trogna försvarar och rättfärdigar hennes förehavanden (tom i kongressen) och att många väljer att tro på hennes oskuld eller ignorera hennes skuld, trots alla bevis.
“Jag är helt övertygad om att Cristina är genomärlig” utropade riksdagsledamoten Diana Conti mitt under pågående session. “En person i hennes ställning kan ju omöjligt själv hålla koll på hela sin bokföring” , tillade hon som en brasklapp och syftade därmed på att revisorerna kanske inte var helt tillförlitliga, trots att alla vet att ingen lyfter ett finger eller säger ett ord utanKirchners direkta order.
“Titta inte på Lanata!“ uppmanade också fru Conti, som en hänvisning till Argentinas hittills mest avslöjande journalist Jorge Lanata, som med sitt reporter team är Cristina på spåren och som var den som ursprungligen började nysta upp “La Ruta del Dinero K“ eller vägarna som familjen Kirchners rikedomar tagit. Tyvärr väljer en stor del av Argentinas ofta illitterata befolkning – eller de som lever på socialbidrag – att tro på fru Contis version av läget.
Argentinas är en tragikomisk historia, egentligen mycket mer tragisk än komisk, om hur ett rikt land ideligen försitter sina chanser att bli en rättvis och fungerande demokrati.
Text: Elisabeth Avendaño
Villa 31, one of the largest slums of Argentina, located near the center of Buenos Aires | Foto: Aleposta, Wikimedia Commons
