Drevet mot elöverkänslighet kommer från storindustrin

Det pågår för närvarande ett mediadrev mot Elöverkänsligas Riksförbund och erkännandet av elöverkänslighet som ett verkligt och växande folkhälsoproblem. Drevet mot de som blir sjuka av strålning från bland annat mobilmaster och trådlösa nätverk har tveklöst sitt ursprung i den strålningsproducerande industrin, skriver Mona Nilsson ordförande i  Strålskyddsstiftelsen.

Text: Mona Nilsson

Erkänns den strålningsorsakade sjukdomsbilden skulle det kunna tvinga industrin till kostsamma regleringar av verksamheten, stora skadestånd och sänkta vinster. Det kan även drabba industrin hårt genom att människor minskar sin konsumtion av trådlös teknik vilket kan komma att minska försäljningen mycket.

Nya rön som visar hälsorisker och erkännande av strålningsorsakade sjukdomar är något som de flesta stora telekombolag redovisar som en risk i sina årsredovisningar. Även de stora försäkringsbolagen varnar för de allvarliga ekonomiska konsekvenserna för försäkringsbranschen om sjukdomar orsakade av strålning erkänns.

I Swiss Re:s rapport över framtida riskområden för försäkringsbranschen hamnar hälsoeffekter av elektromagnetisk strålning i högsta riskklassen.

Nu framställer media bilden, med hjälp av medlemmar ur industrifrontföreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) och myndighetsexperter bilden att elöverkänslighet ”inte finns” eller att symptombilden är inbillad.

Elöverkänslighet ett känt problem som funnits länge

I början av 90-talet drabbades ett stort antal ingenjörer vid Ericssons utvecklingsbolag Ellemtel av hälsoproblem i form av det som vanligen kallas elöverkänslighet. De rapporterade symptomen yrsel, illamående, huvudvärk samt hudutslag mm är identiska med de som människor, oberoende av varandra, vittnar om att de får när de exponeras för förhöjda nivåer av elektromagnetiska fält, däribland mobiltelefoni.

Omfattande åtgärder vidtogs för att minska de elektromagnetiska fälten, bland annat byttes lysrör ut mot vanliga glödlampor och datorernas skärmar fick avskärmande filter. Ett rum kläddes med koppar för en särskilt drabbad högkvalificerad ingenjör, som sedan många år är engagerad i Elöverkänsligas Riksförbund och varit ordförande.

Reduceringen av exponeringen var framgångsrik och närmare 50 ingenjörer kunde återgå till arbetet. Åtgärderna var således en klar ekonomisk vinst för såväl företaget som samhället. Erfarenheterna från Ellemtel visar att hälsoproblemen kan minskas om exponeringen för det som orsakade problemen, elektromagnetiska fält, reduceras.

Erfarenheterna för 20 år sedan bekräftas om och om igen i dag av drabbade i hela västvärlden.

I den rapport som beskriver saneringsåtgärderna vid Ellemtel ”Överkänslighet i arbetsmiljön” skrev Ellemtels VD att:

”…snart kom vi att betrakta överkänslighet som ett allvarligt hot mot delar av företagets verksamhet”.

Samhällsproblemet i dag är att ekonomiskt inflytelserike intressen tillåtits påverka den forskning som görs och de slutsatser som dras av forskningen via de expertutvärderingar där aldrig några av de många experter med avvikande bedömningar får delta.

IT-industrins forskning på kollision med oberoende forskning

IT-industrin har tagit fasta på att elöverkänslighet är ett hot, men inte utifrån att åtgärda problemet ur hälsomässig och medmänsklig synvinkel, utan i stället från ekonomiska och strategiska överväganden.

Problemet skulle sopas under mattan, debatten tystas, bland annat genom att finansiera och få inflytande över den forskning som görs. Erkänns den strålningsorsakade sjukdomsbilden skulle det kunna tvinga industrin till kostsamma regleringar verksamheten, skadestånd och sänkta vinster.

Mobilindustrifinansierad forskning visar till en majoritet att inga risker finns. På så sätt läggs en produktförsvarsstrategiskt effektiv och tvivelskapande dimridå ut om hälsoriskerna – trots den massiva mängden belägg för motsatsen.

Den 21 januari 2015 röstade EU:s sociala och ekonomiska kommitté om ett förslag om och erkännande av ett samband med strålning och elöverkänslighet och åtgärder för att främja folkhälsan för att skydda människors hälsa.

Ett motförslag lades fram av industrins representanter vilket visar att de aktivt motarbetar erkännande av elöverkänslighet och hälsoeffekter av elektromagnetisk strålning.

Trots påståendena i media den senaste tiden att elöverkänslighet inte finns och att det skulle saknas belägg som kopplar symptomen till strålningen, växer hälsoproblemet. I takt med att strålningen i vår miljö ökar bekräftar de massivt omvittnade symptomen sedan decennier beskrivna effekter av exponering för mikrovågor och elektromagnetiska fält.

En växande grupp experter har konstaterat att

• beläggen är omfattande och växande för att strålningen kan orsaka hälsoproblem och även cancer,
• allmänheten och läkarkåren måste bättre informeras om hälsoriskerna med WiFi, surfplattor, mobiler och mobilmaster,
• att exponeringen måste minskas och
• de för industrin generösa gränsvärdena skärpas.

Enbart i Västeuropa visar undersökningar de senaste åren att miljontals människor är drabbade, men tyvärr kan mörkertalet av drabbade vara väsentligt högre. Strålningen har i upprepade undersökningar visats påverka bland annat centrala nervsystemet och hormonsystemet. Mobilstrålningen skadar allt från celler, spermier, möss, kycklingembryon och tomatplantor.

Elöverkänslighet är ingen placeboeffekt

Inbillar sig växter, groddar, kycklingembryon och spermier också att strålningen är farlig? Kan musembryon som får skador på hjärnan få skadan av rädsla för strålning? Det är inte troligt.

Det ökade problemet med elöverkänslighet och det ökande antalet belägg för allvarliga hälsorisker har fått Europarådet att i en antagen resolution 2011 rekommendera medlemsländerna att hålla strålningen på så låg nivå som möjligt (ALARA-principen) samt att vidta åtgärder för att skydda de svårast drabbade.

Så sent som sommaren 2014 konstaterade 50 experter och 20 läkare att beläggen för hälsorisker är omfattande och växande och att åtgärder måste vidtas för att förhindra en folkhälsokris.

En liten grupp ”experter” och högljudda debattörer (tex från VoF) hävdar att alla dessa miljontals människor, inklusive direktörer från telekomindustrin, läkare, elingenjörer från krafindustrin, poliser, sjuksköterskor mm, skulle utlösa sina svåra symtom på grund av att de är rädda för tekniken.

Det hävdas att de ska behandlas med kognitiv beteendeterapi (KBT) trots att all erfarenhet visar att reducering av strålningen är det som hjälper. KBT skyddar däremot vare sig människor eller möss, spermier, kycklingembryon, bananflugor eller tomatplantor mot strålningens visade skadliga verkan.

Mona Nilsson