Greklands finansminister Yanis Varoufakis och hans karaktär ställs på prov – kommer han att köpas?

I den bästa av världar är det så. Men vi lever inte i den världen, tyvärr. 🙂 Och så länge alla bara gör sitt jobb och inte tar sig tid att se hur allt hänger ihop är det lätt att vara så enkelspårigt kategorisk.
Vi tar en företagare som anklagas, felaktigt, av en myndighet. Myndighetens tjänsteman har inget tjänstemannaansvar och kan så tänja på gränserna ganska rejält. Dessutom är ”lagen” flytande så att reglerna är skrivna till tjänstemännens fördel. Helt plötsligt gäller inte att man är oskyldig tills motBEVISATS av en (o)beroende domstol. Nej, man ålägga att betala in enorma summor bara för att ett par tjänstemän tycker så (utan bevis) varpå företagaren (som inte vet mer än att han är oskyldig) till banken får att låna pengar. Kanske på sitt hus. Betalar han inte in lägger myndigheten ner hans företag, som kanske är hans livs verk. Sedan anlitar han en advokat och överklagar beslutet. Han inser då att allt är upp och ner inom Svenskt rättsväsendet, får betala advokaten själv, förstår att man oftast förlorar som företagare för att det är omvänd bevisning som gäller som att de bevis (som oftast är antaganden, dvs presumtiva ”bevis”) som en tjänsteman lägger fram väger LÅNGT mycket tyngre än företagarens bevis. Under denna tid bryts psyket ner när företagaren inser att han antagligen kommer att förlora allt, som advokaten sade från början, som företagaren vägrade att tro på, för han trodde ju att rätt skulle vara rätt och att vi hade ett rättssäkert system. I första instans, i en förvaltningsrätt, förlorar företagaren. Han har nu, eftersom allt drar ut på tiden (kanske medvetet, för att käcka företagaren på vägen, för går företagaren i KK vinner ju myndigheten, och det blir ju ett plus i kanten på ännu en kriminellt som satts dit, helt utan bevis) börjat gå till doktorn för att äta antidepressiva medel för att klara av all stress, oro, sämre ekonomi, fler lån, m.m. m.m. Han förlorar TROTS att myndigheten fortfarande inte lyckats presentera ett enda bevis och domen innehåller en massa materiella och rättegångsfel. Han överklagar, vilket de flesta inte orkar, och tar en ny runda. Ett år senare vinner han. Alla vänner och familj som baktalat honom ringer inte och grattar, men några trogna har stöttat honom kommer över med blommor och vin och det blir en liten segerfest. Men, trots vinsten för han bara tillbaka 1/3 av rättegångskostnaderna, och eftersom han belånat sina hus för att klara av att ha råd och ork att ta fighten ska nu banken ha sitt. Han inser nu att denna kamp inte va värt den lilla upprättelse han fick, men det hade han omöjligt kunnat veta för 4 år sedan. Nu säger alla att han ska vara glad som vann, men själv ser han, när han ser tillbaka, och där han nu står, allt han förlorat. Dels pga alla ökade kostnader, men även för att företagit blödigt för att han inte hunnit med att skriva anbud, räkna på arbeten, hunnit vidareutbilda sig, försakat sin hälsa, ALL sin fritid, nästan all sin tid med familjen. m.m. m.m. Han har blivit sjuk av all stress och han får nu sälja både hus och inventarier för att klara av att ro runt sitt sjunkande skeppet.

Reglerna i detta system är skriva för att gynna vissa grupper i samhället mer än andra, och det visar, ibland skrattretande övertydlighet, att vi inte är lika inför ”lagen”. I denna resa var den banken som gjorde den största vinsten, men hade myndigheten vunnit hade det varit både bank och myndighet. Läkaren och läkemedelsbolagen tjänade en liten slant de med. Den som förlorade nästan allt var företagaren. Bankerna har enorma fördelar som de fått av staten och de tänker bara på vinst. Kan du betala eller har du tillgångar får du låna vad du vill. Domstolen och myndigheten arbetar åt staten. Advokaten arbetar… åt sig själv men vill inte stöta sig allt för mycket med staten, eller Advokatsamfundet, utan håller sig till ”reglerna” och struntar i grundlagar. Själv sitter företagaren och känner sig lurad av nästan precis allt och alla. Vilket han är. Och ja, vems fel är det? Alla gjorde ju ”rätt”, även företagaren, och ingen gjorde ”fel”, och se så fel det kan bli.

Men, den här företagaren, som har förlorat nästan allt, höll på att bli livegen både stat och bank, trots att ha gjort att rätt, och följt alla regler, han är ju den som onekligen kommer att börja ställa lite fler frågor om hur och varför saker kan gå till som de gjort. Och många kommer nog att kalla honom för en rättshaverist. De börjar nog bli löjligt många nu kommer det visa sig.

Ha en underbar dag!