Agerar vi inte nu riskerar svensken att svälta – Matbutikernas lager tar slut på 3 dagar

Vi är alla van vid bilden av Sveriges öppna landskap, en symbol för Sverige. Att det snart är ett minne blott kanske inte skrämmer så många. Spelar det egentligen någon roll? Hur viktig är egentligen mångfalden? För hur det än är har ju allt detta ett pris och de som får betala priset är våra bönder och dess djur.

Text: Petra Lernö, husdjurskonsult Glada Friska Djur | Foto på dansk tjurkalv: Wikimedia Commons

Lyckligtvis har vi världens strängaste djurskyddslag som värnar om våra produktionsdjur. Vi har djurskyddsinspektörer som går med listor och hittar fel. Den som inte har råd att utföra åtgärderna tvingas man att lägga ner verksamheten. Har man inte ekonomi så ska man ju faktiskt inte ha djur? Sanningen är den att det är svårt att få en fungerande ekonomi om man föder upp produktionsdjur.

Och här finns ju faktiskt vinster. Vi kan med gott samvete stoltsera med att vi har världens bästa djurhållning! Vad det nu egentligen är? Vi når våra miljömål lättare, alla vet vi hur mycket metangaser kor släpper ut och hur jordbruksmarken läcker fosfor. Vi slå oss på bröstet och kan vara ett föredöme för alla andra länder, men finns det några konsekvenser annat än att våra öppna landskap sakta växer igen och att mångfalden hotas?

Jo, vi importerar produkter från utlandet i stället från djur som får antibiotika i fodret och som föds upp under villkor som aldrig skulle vara tillåtet här, men på sätt och vis är det bra. Svensken får billigare mat och mer pengar i plånboken till konsumtion. Sedan att transporterna orsakar utsläpp spelar mindre roll för bolagen som utför dessa transporter är oftast inte svenska och då räknas det inte som våra utsläpp. Vinst igen?

Men vad händer när vår livsmedelsproduktion går ner i landsbygden? Ja, den avfolkas, det finns ju ingen framtid där. Och vips har vi vinst igen? Människor flyttar till de stora städerna vilket miljömässigt är bra. Vi kommer ytterligare ett steg närmare miljömålet. Sverige är inte ens i närheten av att klara sin egen livsmedelsförsörjning. Vi producerar mindre än hälften av det vi konsumerar. Och egentligen är det inga större problem. Vi kan ju importera allt i stället.

Djurskyddet arbetar hårt med att till punkt och pricka följa djurskyddslagen och dess föreskrifter även om lagen i sig inte är lika nitisk och hård som inspektörerna själva, men så för de ju djurens talan, eller hur var det nu?

Vi andra vet att djuren kan föra sin egen talan. Det finns till och med ett system för detta som EU har finansierat. Projektet hette Welfare Quality® project och mer info om detta går att hitta på Welfarequality.net. Djurvälfärd är det som egentligen är viktigt inte några centimeter hit eller dit men…

Spelar välfärd någon större roll egentligen eller är det så att om byggnaderna är moderna är väl det en garanti för att djuren har det bra? Men allt detta gör oss beroende. Vi är beroende av vår omvärld för att klara vår egen livsmedelsförsörjning vilket fungerar bra idag. Och vi ska ju leva för dagen, Carpe Diem är ju värt att leva efter.

Men hur rimmar det med världsläget idag? Närmast har vi konflikten i Ukraina som direkt påverkar våra mjölkbönder. Här om dagen samtalade Ukrainas president Petro Porosjenko med Rysslands president Vladimir Putin, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande i hopp om att få en fredlig lösning på konfliken i Ukraina. Även om vapenvila nu står på agendan vet vi hur bräcklig denna vapenvila har varit förut.

Grekland kan vara på väg att lämna euro samarbetet och funderar på att söka hjälp från USA, Kina men även Ryssland. IS nosar på Europa samtidigt som konflikten ibland annat Syrien och Irak fortsätter. Sedan börjar det småkoka i Serbien då landet sakta har börjat delas upp i en pro-rysk och en pro-EU sidan. Detta är inte officiellt men jag besökte landet för inte allt för länge sedan och pratade men personer boende där som är oroade.

Hur påverkas vi av detta då? Påverkan har redan börjat. Krisen i Ryssland och det faktum att Kina minskat sin mjölkimport slår hårt mot våra svenska mjölkbönder. Mellan 2009-2014 har 1 994 mjölkbönder lagt ner sin mjölkproduktion medan endast 389 nya mjölkproducenter har startat upp. Dessutom antas det att omkring 30 procent av dem som slutat med sin mjölkproduktion har lagt ner lantbruksverksamheten helt.

Grisproduktionen är döende då överskott av griskött redan är ett problem vilket lett till sänkta priser i både Tyskland och Danmark och svensken köper som bekant hellre billigt importkött än det dyrare svenska alternativet.

Mellan åren 1999-2013 har antalet företagare som odlar olika grödor minskat med 40 215 företag dvs. nästan 29,7 procent. Vad gäller gårdar som har någon form av animalieproduktion har dessa minskat med 21 420 gårdar vilket är en minskning med 39,2 procent. Naturligtvis har en hel del skett naturlig väg dvs. genom pension men föryngringen har kommit av sig. Under perioden 1999-2013 har dessutom Sveriges befolkning ökat med 762 072 personer vilket är en befolkningsökning med 7,9 procent. Med tanke på befolkningsökningen borde marknaden för animalieprodukter öka och därför borde möjligheterna för företagande inom branschen vara goda. Här har istället arbetstillfällen försvunnit i en tid då arbetslösheten ökar.

Men vi kan se närmare på siffrorna, antalet nötkreatur i Sverige har mellan 1999-2013 minskat med 221 917 djur vilket är 12,9 procent. Under denna tid har antalet företagare som håller på med nötkreatur minskat med 15 016 företag vilket är in minskning med 44.2 procent. Importen av nötkött mellan åren 2008-2013 har däremot ökat med 13 800 ton vilket motsvarar 15,2 procent.

Vad gäller svin har antalet svin mellan 1999-2013 minskat med 865 068 djur vilket är en minskning med hela 38,2 procent och antalet företagare som har avvecklat sin verksamhet är 4 733 stycken vilket innebär att hela 78,7 procent av grisföretagarna har avvecklat sin verksamhet på 14 år. Importen av griskött har mellan åren 2008-2013 ökat med 19 800 ton vilket är en ökning på 19,3 procent.

Men just det. Vi måste gå tillbaka till att Sverige helst inte bör syssla med animalieproduktion då det dels riskerar att utsätta våra produktionsdjur för lidande och försvårar för oss att nå våra miljömål, men vad blir nu konsekvenserna? Vi är idag helt beroende av omvärlden för vår livsmedelsförsörjning.

Vi är helt beroende av en omvärld som nu är i skakning. Vi har lagt våra liv i andra länders händer för vad sker om de inte kan leverera mat till oss? Jo, vi svälter.

Den vanliga svensken vet inte vad svält är, vi lever, tack vare importen och vår starka ekonomi i överflöd. Tyvärr är det inte något vi kan förlita oss på i framtiden med tanke på världsläget.

Sverige måste agera idag!

Sveriges riksdag kan inte vänta, de har ett ansvar mot sin befolkning att se till att livsmedelsförsörjningen är tryggad. Vi måste påminna oss om att vid kris tar det två år för animalieproduktionen att komma igång och då förutsätts det att det finns avelsdjur. Sedan måste jag tyvärr påminna om att mycket av vår jordbruksmark ligger i träda då både traktorer och drivmedel är dyra. En åker i träda tar tre år att få brukbar. Och för att kunna föda upp produktionsdjur krävs foder och beten för den delen. Beten som idag växer igen.

Vi måste värna om det fåtalet livsmedelsproducerande bönder vi har kvar.

Det är ofta de små gårdarna som lägger ner eftersom de inte har råd med ombyggnationer som krävs men ibland kan man fråga sig om ombyggnationerna är nödvändiga. Om djuren mår bra i övrigt ska verkligen det estetiska få slå ut verksamheten då?

Vi har ett val idag, och valet måste tas idag. Vi har en handlingsplan där vi kan avgöra djurvälfärden genom att utnyttja resultaten från Welfare Quality® project där man kan göra en objektiv bedömning av djurvälfärden. Sedan behövs stödinsatserna som helt uteblivit.

När en djurskyddsinspektör besöker en besättning har de en lista utfärdad av jordbruksverket med sig. Där kryssar de i och lämnar kommentarer åt djurägaren angående eventuella brister. Hittas brister åläggs djurägaren med ett föreläggande. Många gånger har djurägaren svårt att ta till sig informationen eller så saknas ekonomi för att åtgärda bristerna. Slutet blir då ofta ett djurförbud och ett omhändertagande av djuren oavsett om djuren farit illa eller ej.

Här finns mycket att göra för att stödja producenten så att den kan fortsätta med sin animalieproduktion.

Hittar djurskyddsinspektören brister bör djurhållaren få kontakt med en rådgivare som handfast hjälper producenten att prioritera samt åtgärda sina brister på bästa sätt för att samtidigt förbättra produktionen i företaget. Producenten bör även få hjälp att ansöka om bidrag för upprustning av sin gård. Kostnaderna för rådgivningen ska finansieras av staten som ett led i att säkerställa vår framtida livsmedelsförsörjning. Min förhoppning är att denna trygghet ska ge utrymmer för fler animalieproducenter att våga starta upp. I dagsläget råder latbrukskonsulter sina uppdragsgivare att inte starta alternativt lägga ner sin animalieproduktion på grund av den hårda tolkningen av djurskyddslagen och dess föreskrifter som är idag.

Läget är akut för Sveriges befolkning riskerar svält vid kris. Livsmedelsbutikernas lager tar slut på tre dagar och sedan står befolkningen utan mat. Små producenter som idag slås ut är vår räddning.

• Vi måste satsa på oss själva för att säkerställa vår och våra barns framtid i en otrygg värld.
• Vi måste satsa på jobben och de ungar entreprenörerna som finns i vårt land.
• Det är dags att fånga dagen och säkerställa att våra barn får äta mat som är producerat på ett etiskt försvarbart sätt.

Och visst skulle det vara härligt att även i framtiden få njuta av de öppna landskapen och den härliga mångfald som Sverige har att erbjuda.

Text: Petra Lernö, husdjurskonsult, kandidatexamen i husdjursvetenskap, master i Infektionsbiologi | Finns på: Glada Friska Djur

Relaterat

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB)

Publikationsnummer MSB 802 – januari 2015

När det gäller tilltron till samhällets beredskap att möta hot och kriser bedömer över hälften av befolkningen beredskapen i Sverige som tillräcklig när det gäller att hantera dricksvattenbrist, en omfattande olycka inom kollektivtransporter samt livsmedelsbrist.

För de flesta övriga hot anser en majoritet att beredskapen är otillräcklig. När det gäller beredskapen mot ett militärt angrepp anser endast drygt 10 procent denna vara tillräcklig, medan nästan 80 procent anser den otillräcklig.

Det finns en tilltro till att omvärlden ska komma till hjälp om svåra händelser skulle drabba Sverige. Även om tilltron till sådan hjälp minskat något över de senast mätningarna, tror 65 procent eller fler att Sverige helt eller ganska säkert skulle få hjälp från andra länder i händelse av omfattande epidemi, naturkatastrof, terroristattack eller militärt angrepp.

Källa: Opinioner 2014 – Allmänhetens syn på samhällsskydd, beredskap, säkerhetspolitik och försvar (PDF)