NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Tro är grunden till allt hat, allt destruktivt i denna värld. Tro skapar konflikter i dig själv, i relationen, i familjen, i samhället och på jorden. Det är en mycket enkel matematik. Tron innebär att du fjärmat dig från den verkliga verkligheten. När nästa människa gjort detsamma är risken för konflikt, hat och annat grundad. I dag går nästan varje människa omkring med en ”egen karta” i huvudet och tror att det är sanningen.
Text: Anders Tedestrand
Det är skälet till att vi på något sätt måste hitta något som får oss att se den verkliga verkligheten, något som alla relativt enkelt kan förstå och relativt lätt kan läras ut.
Om vi alla hade samma grundvärderingar och kunskaper om hur liv skapas i motsats till hur det släcks igenom tro på kort eller lång sikt, utan olika inslag av tro grundat i religion, poltik och psykologi, i synnerhet den ekonomiska politiken som styr det mesta, hade vi levt i fred och samförstånd. Det innebär inte i sig att allt inom religion, politik etc är dåligt, men ingen ser helheten, därav konflikterna. Hleheten är universums naturlag för det som gäller varenda människa och allt liv på denna planet.
Olika religioner, olika politiska idéer, olika psykologiska ”samtalsmetoder” är illusioner vi fastnat i.
För min del kan jag inte förstå eller lösa någonting ensam. Jag måste göra det i samverkan med andra. Jag har hittat den felande länken för att få människan att förstå bortom tron genom att skapa en visuell överblick över hur vi ska överbrygga den psykologisk destruktiva tron som Freud en gång i tiden hittade på som skapade en tro som skadar än idag.
Jag är inte speciell på något sätt. Jag tvingades skapa denna lösning för att inte gå under. Samma principer som kommer att gälla det jag skriver om, förr eller senare.
Sak samma måste göras inom alla områden, vi har inte råd att vänta speciellt mycket längre, hotet för de närmaste generationerna är överhängande. Ska vi välja att fortsätta hata, konflikta, döda? Eller ska vi söka lösningen genom att inom livsproblematikens område följa samma principer som redan gäller för alla andra vetenskapliga områden?
Der är den enkla frågan, som kräver enorma insatser av oss alla. var ska vi börja, vem kan förklara, vem kan leda oss dit?
Denna förklaring för psykologins område som är generell, gäller alla livets områden. Utan dessa förändringar kommer det att bli värre, jag behöver inte vara ett ”medium” som är en del av problemet för att förutspå det. Jag kan genom det jag förstått om den verkliga verkligheten med stor sannolikhet förutsäga det.
Text: Anders Tedestrand
Relaterat
Tedestrand tipsar: Läs följande, reflektera, försök ”föra in tänket” till alla områden som finns på denna planet, då finns en chans, inte annars.
Vi har onekligen fått se Lundsbergandan spöka för verkligheten som om den var större än allt, inklusive gud. En smittsam och lönsam otäcking vars skäl (själ) knappast kunde haft en bättre dress för girighet och maktmissbruk parad med en människosyn som knappast framhäver några gyllene ideal.. Detta är förmodligen tro utan vetande. Givetvis för alltid på kollisionskurs med bättre övertygelse om allas lika värde.. Det är att beklaga hur ödet försett dessa med en förbannelse som om de inte kunde välja… eller misstro sin övertygelse.. Här tjänar väl grupptrycket som den cement och armering man önskar sig..
Intressant fråga Birgitta:
Finns ondskan i generna eller i kulturen?
Min uppfattning är att generna är en blåkopia som formar livets FYSISKA egenskaper. De formar inte tankar, känslor och handlingar, men kan klart bidra till vissa ökade eller minskade fysiska förmågor.
Tankar, känslor och handlingar formas av ”jaget” (den tänkande individen). Dolda minnen INOM INDIVIDEN har makt att, likt hypnos, införa data i beräkningen som ”jaget” är omedveten om – vad de är och var de kommer ifrån, och även omedveten om att de överhuvudtaget kommit in i beräkningen!
Som jag ser det består människan av en koloni med massor av celler, där varje cell har en egen livsenhet. Evolutionen har parat ihop cellerna till mer och mer komplexa strukturer eftersom det lett till bättre överlevnad. För att cellkolonin ska överleva måste de samordna sina handlingar. Detta sköts av ett kontrollcenter (”jaget”).
Cellernas livsenheter har en gång lämnat ifrån sig makten till en central som är chef över cellkolonin, men de kan också ta tillbaka den genom att föra in dolda kommandon i kontrollcentrets tankar och uträkningar och på så vis styra och påverka individen i situationer som påminner om skadetillfällena, och gör det utan kontrollcentrets vetskap om det, i ett försök att försöka skydda individen från liknande skada igen. På så vis börjar omgivningen påverka individen inifrån och det resulterar i oförnuftiga känslor, tankar och handlingar introduceras i våra liv.
Ordet KULTUR har ju en del olika betydelser och kan avse en del olika saker, men handlar i grunden om våra gemensamma strävan mot att samordna våra krafter så som en grupp individer, ett land eller hela mänskligheten. Det är ett sätt att överleva på som tillsammans med vår intellektuella förmåga gjort människan till herre på täppan.
Varken generna eller kulturen är roten till ondskan, enligt mina observationer.
Enbart bakomliggande motiv och handlingarnas resultat är avgörande för om det är ont eller gott.
Vad anser ni?
Min uppfattning är att KULTUREN (= en slags odling av människor och tankar i såväl bildlig som bokstavlig mening) är utvecklande när den främjar ett kollektivt skapande. Under mänsklighetens guldålder var kulturen kollektiv sedan har det bara gått utför, vilket lett till en själslig och kulturell utarmning – en devolution.
Det är INTE generna som formar livets fysiska egenskaper utan sociala omständigheter/bojor. Vi föds in i ett kastsystem där vissa individer/grupper med vissa störningar (pga av något virus?) bestämmer över kollektivet med hjälp av bl a lagar, språk och utbildning.
Personligheten består av två delar; ”I” som är en inre, intelligent, ren och naturlig del av oss medan ”Me” är en artificiell, social konstruktion. Kulturen minimerar vår kontakt med ”I” då de vill ha kontroll.
Identitets(bio-)politik förmedlar dolda kommandon som ska ”förädla” fram individer som ska känna sig intellektuellt och fysiskt underlägsna. Individer demoniseras utifrån deras kontakt med ”I”. Kulturen premierar individer och grupper som tänker och agerar utifrån ”Me” som på ideologiska grunder gjorts till ett rationellt rättesnöre. Styrningen av människor underlättas om alla använder sig av skriftliga citeringar och referenser som makten gjort giltiga.
Idag lever vi i en demokratur som allt snabbare övergår till ett totalitärt tillstånd. Vi behöver kollektivt samordna oss och återerövrar vår sanna ”I”-identitet. Vi kommer då att vibrera i samklang med naturen, vilket påverkar genuttrycken. Detta skapar ett slags vaccin mot de kulturella smittor som brett ut sig. Att tro att människan är ”herre på täppan” tillhör en modern trosuppfattning som saknar verklighetsgrund. Det är dags att vi gör oss av med denna naturvidriga tro. Dags att vi använder oss av vår naturliga intelligens.
Menar du att generna sätter gränser för vårt intellekt?
Min egna faktiska observation, baserat på både min egen och andras IQ, är att den kan förändras. Detta kan jag åstadkomma och har gjort personligen genom att hjälpa andra att hitta dolda minnen och tömma ur den laddning som är förknippad med incidenten.
Dessa dolda minnen matar våra tankar under vår medvetenhetsnivå med idiotiska data och är orsaken bakom mekanismen stimulus-respons. Ju mer dolda data som kan lokaliseras och lyftas upp till ett medvetet plan, desto förnuftigare blir man. Detta leder till färre och färre oförnuftiga data förs in omedvetet i tankarna, och leder även till ökad IQ.
Vilka personliga observationer bekräftar ditt påstående Birgitta?
Först kanske vi skall bli medvetna om vår egen själsliga sammansättning, veta detta, inte tro att det nog är si eller så:
https://www.youtube.com/watch?v=R-0AeaaUOcw
Jesper har mycket sanningsenliga uppfattningar som jag väljer att tro på då de stämmer med min egen förståelse, upplevelse och tolkning av livsvärlden. Sanningen finns och utgörs av naturlagar. Om vi skulle leva i harmoni med dessa skulle många av de civilisatoriska sjukdomarna upphöra att existera. Vi är gjorda för samarbete och vi kan därför nå enorma resultat om vi skulle tillåtas att utveckla och använda oss av våra kollektiva förmågor. Det behövs naturligtvis inte någon ledare/”expert” uppifrån som styr.
Socialantropologen Victor Turner myntade ordet Communitas som ”refers to an unstructured state in which all members of a community are equal allowing them to share a common experience, usually through a rite of passage. Communitas is characteristic of people experiencing liminality together.” Våra politiska och ekonomiska ledare kan pga ideologiska skäl bara skapa falska communitas bl a med hjälp av manipulativ identitetspolitik och skev socialisation i skolan.
Finns ondskan i generna eller i kulturen? Jag menar att ondskan kultiveras av systemet på olika strategiska sätt för att skapa kaos ur ordning. Alla naturliga och harmoniska system måste därför bringas i oordning och på sikt utplånas till förmån för artificiell produktion av hela vår livsvärld – en värld i krig med sig själv. Psykologin är en del av systemet för att råda bot i en alienerad, artificiell och dysfunktionell värld.
Aggression och osocialt beteende (re)produceras dagligen mycket framgångsrikt med hjälp av musik. Man kan säga att ett disharmoniskt ljudfilter lagts över oss från vaggan till graven. Sedan början av förra seklet har en harmonisk tonal musik alltmer övergått till att bli atonal. Rockefeller medverkade också till att standarden för en normalton styrdes om från helande 432 Hz till ohälsosam 440 Hz, som får instrument och musikstycken att låta expressionistiskt och ostämt och som appellerar till vår mörka sidor. Som Jesper säger så finns det mycket dold information som behöver bli känd. Vi ska alltså inte tro på allt som systemet säger är sant även om de själva tror det.
Anders, du presenterar en hel del intressanta sanningar, men ondska uppstår inte pga tro, enligt min observation.
Vad avser jag med begreppet ondska?
Ondska har att göra med ens bakomliggande motiv till handlingen – medvetna eller omedvetna för individen. Om handlingen avser och leder till mer skada än nytta för de flesta och det mesta skulle man kunna säga att det, i en gråskala, rör sig mot större och större grad av ondska.
OVETSKAP kan däremot indirekt leda till ondska, särskilt en speciell ovetskap.
Ovetskap om vad som formar våra känslor, tankar, beslut och handlingar kan få oss att vara övertygade om att vi uppfattat, tänkt, resonerat och handlat förnuftigt. T o m en galning kan tro att han handlat rationellt, men även en normalt sett förnuftig människa har tankar och minnen som är dolda för oss och dessa, med dess innehåll, är orsaken till att ondska uppstår.
Ovetskap om vad som döljer sig i våra sinnen och hur det kan påverka och styra våra tankar är den bakomliggande orsaken till ondska, enligt min observation.
Enbart metoder som leder till att denna dolda information blir känd för individen gör att personen kan tänka och handla mer och mer rationellt.
Vad anser du/ni om det?
TRON på auktoriteter, gör att människor lyder order utan att grundligt känna efter vad som är rätt och fel. Detta är i grunden okunskap, eftersom grundlig eftertanke och grävande i fakta saknas. Men det är tron på auktoritet som skapar situationen.
Typexempel, religionskrig, vanliga krig.
Att blint tro på auktoriteter kan klart leda till ondska, som du säger Anders, men det är inte roten till ondska i sig själv, anser jag.
Du kan tro på hur oförklarliga saker som helst, men så länge du vet att det är tro är det inte skadligt i sig.
Först när man i trons namn begår skadliga handlingar leder auktoritetstro till ondska.
Man kan ju även råka tro på något som är sant, vilket då, om ens avsikter är goda, inte leder till ondska. 😉
Jag anser att auktoritetstro KAN vara farlig, speciellt när sådant som fortfarande är teorier proklameras som sanningar och man förleds till att tro på det och gruppen sedan tvingar denna ”sanning” på andra och inte låter individen utvärdera det själv.
Att proklamera egna ”sanningar” är ok så länge man låter varje individ själv avgöra vad som de väljer vara sant. Testet för en sanning är fortfarande – fungerar det till 100%?
Tro hos en granskande individ är som teorier i förhållande till sanningar. Man är medveten om att det är en teori (tro) och har kanske ståndpunkten att det sannolikt kan vara sant och därför tror på det. Men upptäcker man motstridiga data granskar man dem och väger dem mot varandra. Man är dock medveten om att det är en teori tills det visat sig vara så bortom all tvivel, baserat på observationer. Då övergår teori till att betraktas som sanning.
Faran är när man lättvindigt låter teorier uppfattas som oemotsägliga sanningar.
En annan fara ligger i att vissa inte vill att sanningen ska fram, speciellt inte om de förlorar på det. Vissa ägnar sig åt att filtrera bort och sätta tvivel vid sådana ”sanningar” (sant eller falskt på riktigt).
När ens AVSIKTER, att bevara enbart sig själv och sina närmaste få till vilken kostnad som helst för flertalet andra, leder till HANDLINGAR som förnekar andras upptäckter av sanningar skådar vi ondskan i ögat.
”Du kan tro på hur oförklarliga saker som helst, men så länge du vet att det är tro är det inte skadligt i sig.”
Så länge du tror och inte vet har du ingen grund för någonting.
Och en tro per definition är ju en önskan att manifestera en övertygelse till sanning. Med den utgångspunkten finns det ingen relevans att förutsätta en kritisk granskning av den egna tron eller övertygelsen. Och då är vi tillbaka till att du övertygar dig själv om att det du tror är sant.
Den enda sanning som finns är att du inte får skada någon annan, direkt eller indirekt. Med förbehållet att om någon försöker skada dig eller annan så är självförsvar med den kraft som behövs för att värja sig en rättighet.
Med din definition av tro – att manifestera en övertygelse till sanning – förstår jag att vi pratar lite förbi varandra.
Sådant beteende tror jag uppkommer i brist på (korrekt) observation hos individen, men också genom auktoriteter i maktposition som ska ha rätt och utnyttjar media för att ensidigt propagera en sanning och förgöra andras, genom att hänga ut de som ser avvikelser av de presenterade ”sanningarna”.
Lösningen är dock inte att hänga ut de troende, utan att avslöja andras osanningar och genom att presentera ”egna sanningar” som ger bättre resultat, menar jag.
Jag skulle inte kalla din definition en tro. Snarare att undersöka en infallsvinkel utan att ta ställning om det är sant eller falskt. En verklig dygd.
Att undersöka, underhålla en tankebana utan att ta ställning är sällsynt idag. Antingen är man för eller emot. Auktoritet som visar vägen (rätt eller fel) eller en följare. Dominant i höger eller vänster hjärnhalva.
http://www.ucmas.ca/our-programs/whole-brain-development/left-brain-vs-right-brain/
Kanske är det dags att granska den fnv. mest utbredda tron i världen:
http://www.mensenrechten.org/wp-content/uploads/2014/05/the-most-dangerous-superstition-larken-rose-20111.pdf
Att tro på det jag skriver är att lämna tron, eftersom jag inte ber dig tro något utan studera hur det fungerar i verkligheten.
All ”sannng” vi uppnått har föregåtts av att människan först skapat en visuell överblick över de område som ska undersökas, förstås och/eller lösas.
Jag beskriver att all tro sannolikt är destruktiv förr eller senare. Allvarligast är det inom livsfrågornas område där konsekvenserna är sjukdom, krig, miljöförstöring och annat allvarligt elände.
Människan verkar inte kunna hantera större mängder information alls, så fort vi inte förstår uppstår en tro, speciellt inom ivsfrågornas område eftersom varje människa söker den ultimata lyckan elle ska lösa sitt dåliga mående. Den finns definitivt inte i någon tro, där skapas uppdelningar av osanningarna och till sist i de flesta fall någon form av destruktivitet. Enkelt att se historiskt oavsett område, politik, religion och annat.
Jag rekommenderade en text ovan (efter artikeln i en separat mening) läs den, den förklarar det hyfsat pedagogiskt, den finns här: http://psykologiskorientering.se/media/5447c9f201632.pdf
Konkret har vi nått långt inom vissa områden gällande ”sanningsskapande”- dock aldrig utan en visuell överblick ex.
Kirurgi etc – Röntgen
Byggnation etc – Rritningar
Teknik i 1000-tals former – Tekniska ritningar/spec.
Orientering – Kartor
Biologi etc – Mikroskop
Delar av universum (lite för stort för mnniskan) – Teleskop
osv, aldrig utan denna beståndsdel som verkar vara en naturlag för att
människan ska närma sig sanningen.
Jag anser att det finns SANNINGAR och jag förespråkar att söka sanningar, men kunskap måste studeras och utvärderas av varje individ, men vi behöver ju inte uppfinna hjulet själv varje gång!
Den som vill tala om för andra vad som är sanning och vad som är osanning är ofta intresserade av att bestämma över ditt liv – vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel, anser jag.
Studera, undersök och tillämpa kunskap andra sammanställt, men tro inte på det om det inte visar sig vara ”sant” enligt dina EGNA observationer. Och var beredd att ändra slutsats om nya data går emot.
Testet som filtrerar ut sanning från osanning är – fungerar det i verkligheten och ger det avsett och förutsägbart resultat. Om inte FÖRKASTA dessa data, eller förfina teorierna. Och enbart när något ALLTID ger förväntat resultat kan vi gå från begreppet teori till sanning.
Men var och en behöver fortfarande själv upptäcka sanningarna, annars ägnar vi oss fortfarande åt tro.
Jag vet inte Anders om du vill att jag ska TRO på det du skriver, eller vad säger du?
Håller med Jesper. Vad är sanning? Finns det en Sanning? Eller vad är verkligheten? När vi alla ser världen genom våra egna glasögon, präglat av våra egna och personliga medvetna och omedvetna upplevelser. Kan man vara så löst från allt är man en Bhagvad Gita.
Illusionen är att vi tror att vi måste tro på något. Om vi uttalar oss, jag tror inte på Något – kan det inte tas på allvar.
Jag beskriver ovan vad som är feltänket och hur det kan lösas.
Det finns ingenstans man nått den ”optimala sanningen så långt det är möjligt” utan att först ställa upp en visuell överblick, det är en avgrund mellan det och trons gissningar.
Gör du det via teleskop över universum kan du uppnå ett korn av sanningen, det är för stort för oss att överblicka. Gör du det om det mänskliga psyket, en skyskrapa, en skog, kroppen, hjärnan, Iphonen eller annat som finns i våra direkta liv så är det absolut möjligt, och är visat måmga gånger inom 1000-tals områden
Tron däremot är beredd att gå emot allt, gissa om allt oavsett om det skapar liv, lidande eller död, många gånger omdevetet, även det som visats vara verkligheten med 100% sannolikhet.
Vi måste som jag visar sträva efter denna samsyn genom att först se helheten, skapa bilder av helheten oavsett område, det är redan gjort inom måmga områden, men livsprobematikens område kavrstår, som om den inte gällde de regler om helhet och sanning som allt annat.
Jag undrar, med ovanstående artikel som grund:
Vem har ”patent” på sanningen?
Om någon samlat data och sedan dragit en slutsats och säger: Så här är det!
Hur vet JAG om det är sant?
Om jag inte har möjlighet att själv granska uppgifternas sanningshalt ska JAG inte tro på det, enligt ovanstående resonemang. För om jag tror på det, även s.k. vetenskapliga slutsatser, som jag inte själv undersökt sanningshalten i, vet jag inte om det faktiskt är sant.
Men vad med vetenskapliga tidskrifter – ska de vara bärare av sanningen som vi andra ska tro på?
Ovanstående dilemma uppstår även inom området vetenskap. Ta bara exemplet med global uppvärmning så ser vi att det inte är en enkel fråga.
Det vi ännu inte själv utvärderat kan vi välja att tro på eller ej, men det är bra att vara lyhörd och uppmärksam för data som inte stämmer med teorin – annars lurar vi kanske mest av allt oss själva!
Om man tror, att undvika tro handlar om att inte tro på religion lurar man sig själv.
Hurdå?
Om vi helt ska utesluta ämnet tro blir livet inte alltid helt enkelt.
Den viktigaste lärdomen är att man SJÄLV måste samla data och dra egna slutsatser hela livet. Det vi själv undersökt och funnit fungera i verkligheten kan vi vara säkrare på att det är sant.
Den gemensamt samlade visdomen kan vi studera i skolor och i livet, fast här upplever jag att det ofta presenteras en sanning – den som tillhör makteliten, vare sig den är politisk, ekonomisk eller från ett läroskrå och förstärkt av media, som allt för ofta försöker ”ta patent på” sanningen.
Det är inte särskilt praktiskt att inte tro på något alls. För det krävs då att man är allvetande – självaste GUD… 😉
Mvh, Jesper
Tack för en bra artikel Anders Tedestrand. Jag läser just nu en bok av Sören Grind som är psykolog och forskare i andlig vetenskap. http://martinus.se/?p=611
Boken heter ”Livet Din Spegel”. Han sammanflätar sitt yrkesskunnande med Martinus analyser. Jag har studerat Martinus böcker i 20 år drygt och vill påstå att det är här vi kan hämta svaren på livets gåtor. Mycket återstår innan vi får en värld i balans och det är mig själv jag jobbar med. Jag jobbar också aktivt med frågor som jag anser oerhört viktiga. Det rör inte minst den destruktiva ekonomin och jag är numera en nybliven redaktör för Per Lundgrens trilogi http://nyaekonomiskasystemet.se/en/.