Argentinas president har alltid visat ett totalt förakt för allt vad internationella protokoll och diplomatisk finess heter. Kirchners senaste internationella “gaffe” var skämtet om hur kineserna uttalar “r”, ett skämt avsett för hemmamarknaden, utan en tanke på att Twitter inte är bästa platsen att skämta om värdfolket i ett land som har ett kinesiskt statsbesök på plats för att förhandla om ekonomiska överenskommelser.
Text: Elisabeth Avendaño | Foto: Presidencia de la Nación – Cristina Kirchner announces the bill to dissolve the Secretariat of Intelligence.
Bakgrunden till skämtet är att det i Argentina är “Vox Populi”, att Kirchner vid sina offentliga framträdanden enbart låter sina mest trofasta anhängare, oftast ungdomar som är fanatiska medlemmar i den politiska gruppen “La Campora”, vara närvarande. Vid alla Kirchners politiska möten deltar enbart anhängare som körs dit i busslaster, applåderar och sjunger och som belöning för sin närvaro får 600 pesos och choripan (chorizos med bröd), medan oppositionen aldrig bjuds in till hennes politiska uppträdanden och timslånga monologer.
The Guardian: ”Argentina’s president criticised for seemingly racist joke on key China trip”
Parallellen som Christina Fernández de Kirchner drog i Kina, var ett triumferande att: ”mer än 1000 personer hade kommit för att lyssna till henne i Kina” och att de med säkerhet inte alla var från “La Campola” och att de inte kommit enbart för att få “lis och Petloleum”, ett skämt som hemmamarknaden kunde förstå, men som för kineserna enbart verkade plumpt och saknade all politisk finess. Det orsakade stor indignation inom Kinas sociala nätverk. Kristina glömde att Twitter är internationellt och att Kina, som visserligen inte officiellt har tillgång till Twitter, ändå har sitt nationella nätverk, där hennes olyckliga Tweet snabbt spreds.
Cristina Fernandez de Kirchner har alltså aldrig utmärkt sig för att besitta någon större känsla för diplomati. Allt rör sig kring henne själv och hon har ofta låtit både presidenter, kungar och politiska överhuvuden vänta både en och två timmar på henne vid olika politiska möten, gruppfoton eller kungliga middagar, ett uppträdande som förmodligen avser att demonstrera att hon sätter sig över all internationell konvenans.
Video: CCTV of Buenos Aires train crash – The Telegraph
Tågolyckan 2012
Internationell konvenans må vara en sak, men ännu värre är den total oförmåga att visa empati och mänsklig medkänsla vid de olyckor och katastrofer som drabbat Argentina, det land vars politiska överhuvud hon ju ändå är.
Den tragiska tågolyckan 2012, där ett tåg med fel på bromssystemet kraschade in vid stationen vid “Once” i Buenos Aires centrum anses ha berott på bristande underhåll av vagnarna under hela Kirchnerregeringen. 52 personer klämdes till döds när vagnarna körde in i varandra och över 700 passagerare skadades allvarligt.
Christina Kirchner syntes inte till på tre dagar och när hon äntligen skulle “tala till de anhöriga” var det enda hon kunde komma på att säga att olyckor händer och att hon minsann visste vad sorg och saknad var, eftersom hennes man avlidit något år tidigare och att det ändå var positivt att så många använde det tidiga morgontåget, eftersom det tydde på att arbetslösheten minskat, halleluja!
Kirchners ministrar utryckte sig inte mycket bättre: transportministern ansåg att om olyckan istället hade skett en söndag, så hade det inte varit så många passagerare ombord och att folk hade ovanan att samlas i de främre vagnarna för att komma först av. De främre vagnarna var de som skadades värst, eftersom de bakomvarande vagnarna körde in i dem med stor kraft.
Olyckan skylldes på den alltid närvarande korruptionen. Man beskyllde presidentfamiljen för att dela på miljonbeloppen som staten betalat ut i subsidier med dem som innehade driftkontraktet av järnvägslinjen, pengar som borde använts till att underhålla järnvägen och tågen. Både transportministern och kontraktsinnehavarna är idag åtalade för korruption och förskingring av statsmedel.
Bild: Clarin.com/politica/Hoteles-mansiones-Kirchner
Califate
Presidenten kände sig med säkerhet nära blåsvädret och föredrog att ta sin tillflykt till “sin plats på jorden”, som hon kallar staden Calafate i provinsen Santa Cruz. Hennes man var under flera år guvernör i Santa Cruz och där har presidentfamiljen idag ett vackert hus och antal lukrativa hotellrörelser. Ett annat åtal för penningtvätt kopplas i dagarna just till de hotellen.
Lazaro Baez, en fd banktjänsteman och numera affärskompanjon till familjen Kirchner, hade med regeringens stöd och goda minne köpt upp alla konkurrenter inom väg- och byggnadsbranschen i Santa Cruz och därför fått alla de kontrakt för konstruktion av nya vägar i provinsen, miljonkontrakt som inte bara överfakturerats, utan som dessutom ofta inte ens utförts. Det är allmänt känt att stora delar av dessa miljoner hamnat på olika konton i olika skatteparadis.
Ett annat åtal är på gång mot Lazaro Baez familj, eftersom de flesta kontona står i deras namn, men det är ingen större tvekan om att presidenten och hennes familj är de verkliga kontoinnehavarna. En metod för att åter få in dessa miljoner, nu noggrant rentvättade, på den officiella marknaden, har varit att reservera hundratals rum på dessa lyxhotell mot generös betalning. Rummen har reserverats åt arbetarna i Lazaro Baez byggfirmor, men har ytterst sällan använts. Domaren Claudio Bonadio som håller i undersökningarna för penningtvätt av familjen Kirchners hotellrörelse Hotesur, har som så många andra åklagare och domare blivit anonymt hotad och har nu ständig livvakt.
För drygt en månad sedan halkade de Kirchner i sitt hem i Calafate och bröt enligt uppgift ett ben i fotleden. Trots att skadan knappast kunde anses livshotande eller ens speciellt allvarlig, flög Presidenten tillbaka till Buenos Aires, där hon gipsades och under en månad helt avstod från alla officiella uppträdanden. Till och med de timslånga monologerna i TV suspenderades. Man misstänkte att det snarare var stressen, som orsakats av allt fler åtal mot henne och flera av hennes ministrar för korruption, som var anledningen till hennes plötsliga tystnad.
Bild: Alberto Nisman intervju 2013 | Foto/video: INFOBAE
Fallet Alberto Nisman
Men så exploderade bomben. Åklagare Alberto Nisman avbröt sin semester med sin 15-åriga dotter i Madrid. Han lämnade henne i Spanien med sin ex-fru Sandra Arroyo Salgado och återvände till Buenos Aires för att officiellt presentera resultaten av sin undersökning av de parallella och hemliga förhandlingarna med den iranska regeringen, som han arbetat med sedan 2013. Hans undersökningar pekade på att regeringen i hemlighet försökt ingå en överenskommelse med Iran for att fria de misstänkta medlemmarna i Irans regering från allt ansvar i planeringen och utförandet av den värsta terrorattack som drabbat Argentina. Telefonavlyssningar av de hemliga förhandlingarna tycktes peka direkt på Cristina själv.
Christina de Kirchner hade redan sett till att avsätta en rad åklagare och domare som dristat sig att forska i hennes eller hennes ministrars privata förmögenheter. Hon hade också med omedelbar verkan “pensionerat” Nismans kontakter inom säkerhetstjänsten, de som under mer än 10 år hjälpt honom med de efterforskningar om attentatet mot Israels ambassad och Judiska föreningen AMIA för 21 år sedan.
En undersökning som hade saboterats och underminerats under lång tid med falska spår, men Nisman hade, med hjälp av utländska säkerhetstjänster som bl.a. Mossad och CIA, följt den syrisk-iranska linjen och ansåg sig ha så säkra bevis på detta, att han lyckades få de huvudmisstänkta iranierna efterlysta av Interpol. Ett tydligt tecken på att hans arbete ansågs vederhäftigt ur juridisk synpunkt och hade tagits på allvar även internationellt.
Alla Nismans efterforskningar såg ut att helt frustreras 2013 av de “parallella förhandlingar” som regeringen idag ihärdigt förnekar, men som en mängd auktoriserade telefonavlyssningar mellan en iransk “kontakt” och argentinska utsända tycks bevisa utan större tvekan. Denna överenskommelse gick ut på att “glömma” de ihärdiga anklagelser som både Nestor och Christina Fernández de Kirchner uttalat, bla i FN, mot Iran, och komma fram till en ny överenskommelse med den iranska regimen.
In the week following Nisman’s death President Kirchner declared her determination to dissolve the Argentine Secretariat of Intelligence in favor of a Federal Intelligence Agency, an agency with new functions and closely controlled by the General Prosecutor’s office.
Santiago O’Donnell, a journalist and writer who published the books Argenleaks and Politileaks, both of which analyse the Wikileaks cable leak concerning Argentina’s foreign and domestic policies, stated that during his investigation, he found clear and strong ties and ”friendship” between Nisman, the CIA and the Embassy of Argentina in Washington, DC. O’Donnell had discovered that the cables revealed how Nisman had received direct orders from the US embassy as not to investigate the Syrian clues in the AMIA bombing and the local connection of the terrorist attack, and that he was instead to assume certain guilt of Iranians suspects, although no trial had been conducted. / Wikipedia
Överenskommelsen skulle öppna för möjligheten till handelsutbyte mellan Argentina och Iran. Argentina lider trots rika oljefyndigheter av en extrem energikris och har, med sin notoriska vana att bryta ingångna kontrakt, ingen möjlighet att göra bestående affärer med demokratiska länder. Återstår länder som Kuba, Venezuela, Ghana, Iran – och nu senast Kina – länder som paradoxalt nog inte precis utmärker sig för demokratiska styrelsesätt eller respekt för de mänskliga rättigheter som Kirchnerregeringen tycker om att visa sig som fanbärare för.
Avtalet med Iran skulle innebära att allt bevismaterial som Alberto Nisman samlat, skulle överlämnas till Iran och att man skulle “glömma” att det iransk-syriska spåret existerat, det fanns tydligen planer på att återskapa spåret med lokala misstänkta här i Argentina, men mer intresserade än av argentinsk majs eller soja, var iranierna intresserade av att bli av med den red alert som Interpol satt ut på de misstänkta regeringsmedlemmarna och som hindrade dem från att röra sig fritt ute i världen.
Nisman var efter sina anklagelser mot de iranska regeringsmedlemmarna dödsdömd av regeringen i Iran, ett faktum som kommit att stå alltmer i rampljuset efter hans plötsliga död, 4 dagar efter anklagelserna mot presidenten för mörkningen av de parallella förhandlingarna med Iran. Efter utrensningen av hans källor inom säkerhetstjänsten och förföljelser och hot mot enskilda åklagare (se tidigare artikel ), misstänkte Nisman att man skulle försöka stoppa honom genom att helt enkelt ta ifrån honom fallet och på så sätt hindra honom från att presentera resultaten av sina efterforskningar.
Den senaste teorin är att Nisman mördats av en professionell mördare, eventuellt utsänd från Iran, men med någon form av lokalt samarbete. Det faktum att ingen av hans tio säkerhetsvakter fanns på plats vid dödstillfället, att regeringen omedelbart gick ut med självmordsteorin och att de första undersökningarna av brottsplatsen tydligen var ytterst prekära, tyder på att man var angelägen att installera den bilden hos folkopinionen.
Ingen som hört Nismans entusiasm inför den presentation av sitt bevismaterial inför kongressen som skulle skett dagen efter mordet, eller de som kände Nisman, tror på självmordsteorin. Enligt exhustrun hade Nisman absolut inga självmordstankar och skulle han ha fatt det av någon anledning, skulle han aldrig ha valt att ta sitt liv med vapen, säger hon. Sandra Arroyo Salgado avfärdar alla självmordsteorier med tanke på sin fd mans energiska och optimistiska karaktär och med det faktum att han dels älskade han sina döttrar, dels stod inför kulmen på sitt mer än tioåriga forskningsarbete om attentaten mot de judiska institutionerna och var helt övertygad om att han till sist verkligen kommit sanningen på spåren.
Fyra dagar efter publiceringen av hans åtal , som ju tyvärr pekade mot presidenten själv: “Vi har order från “chefen”, “Det här kommer från högsta ort , “Jag är nu i Presidentpalatsen” är bara några av de uttryck som de utsända budbärarna använder i sina samtal, och bara några timmar innan han skulle presentera sitt bevismaterial inför kongressen, hittades åklagare Albert Nisman alltså död i badrummet i sin våning, skjuten med ett skott i huvudet.
Misstankarna att regeringen kände till “något” förstärktes av Cristinas minst sagt märkliga inlägg på Facebook, bara tre dagar efter Nismans död. Hon beklagade först att åklagaren “beslutat att ta sitt liv”, men redan nästa dag sade hon sig “var helt säker på“ att det inte var något självmord. “Jag har inga bevis”, skrev Cristina på sin Facebook-sida, “men jag har inte heller några tvivel”.
Ett minst sagt märkligt uttalande av ett statsöverhuvud om en undersökning, där inga bevis åt någotdera hållet ännu hittats och där resultaten av obduktionen ännu inte var klara.
Kirchners totala avsaknad av empati eller beklagande av vad som skett var skrämmande hos en kvinna som själv har barn och barnbarn. Nisman lämnade två döttrar på 7 och 15 år. Inga kondoleanser, inte ett ord till tröst eller ett erkännande till dem eller till Nismans mor, Sara Garfunkel, som var den som var tvungen att öppna lägenheten mitt i natten och hitta sin son med ett skott i huvudet i en blodpöl i badrummet. Tvärtom har regeringen med Cristina själv i spetsen idogt förlöljligat Nisman och hans arbete,”Detta kan inte vara skrivet av en åklagare !” utropade Christina Kirchner inför TV- kamerorna, när hon äntligen beslöt att visa upp sig och tala om “Fallet Nisman” inför folket.
Landet pyrde av oro och stora demonstrationsmarscher skedde i alla större städer över hela landet. Folk samlades spontant pa gator o torg. Man bar levande ljus och skyltar där man begärde “Rättvisa” och “Vi är Nisman”.
Vid sina ideliga TV konferenser brukar Cristina alltid uppträda sittande bakom ett skrivbord eller stående bakom en talarstol.
Denna gång valde hon att framträda sittande i rullstol, klädd i jungfruligt och luftigt vitt med foten i en framträdande ortopedisk svart stövel, välkammad och välsminkad som alltid. Läkarna hade bara några dagar tidigare skrivit ut henne och försäkrat att hennes skada var helt läkt. Förmodligen valde hon att visa sig så utsatt och försvarslös i sin rullstol i hopp om att väcka medlidande hos åhörarna. Effekten blev knappast den önskade när hon undvek att beklaga Nismans död eller sända några kondoleanser till hans familj. Istället talade hon om att man ville sabotera hennes regering genom att “kasta ett kadaver på henne” – ett ovanligt hjärtlöst uttryck med tanke på Nismans anhöriga och kollegor.
Regeringen är snabb att förklara landssorg när det rör sig om en känd sångare eller skådespelare, men Nismans död och arbete ignorerades totalt, inga flaggor syntes på halv stång, ingen landssorg utfärdades. Genom sin anklagelser mot regeringen var han en icke önskvärd person, en fiende.
Tysta marchen Argentina 2015 – Foto: Occupy.com
Den Tysta Marschen
I avsaknad av alla officiella hyllningar till hans liv och arbete har landets åklagare kallat till en minnesmarsch. Inga politiska fanor, inga tal, en marsch i tystnad för att hedra Nismans minne. Cristina kunde inte hitta på något bättre än att – just återkommen från Kina “Där min fot botats !” – samla sina unga anhängare under sin balkong inne i regeringshuset och hålla ett känslosamt tal till dem som sjöng och bildade ett gungade folkhav under henne…. “Å, vad jag har saknat Er !” utropade hon rörd till sina beundrare som körts dit i bussar. “Låt oss vara glädjen och sången!” deklamerade hon “Vi lämnar tystanden och hatet ( sic !) till dem som inte har något att säga – eller inte vågar säga det! Länge leve fosterlandet!“ utropade hon kryptiskt, innan hon vinkande och utan att linka drog sig tillbaka till ackompanjemanget av folkets jubel.
Nismans ex-fru, Sandra Arroyo Salgado, är själv federal domare. Hon deltar dessutom med som part i döttrarnas namn i anklagelserna kring omständigheterna kring sin ex-makes död. Hon har beordrat en ny undersökning av brottsplatsen där det bla hittades nya blodspår med hjälp av luminol! (En produkt som gör det möjligt att upptäcka även borttorkade fläckar.)
Så kom då den 18 januari. Det hade gått en månad sedan Nismans död och regeringen hade inte gjort något annat än att göra nedsättande uttalanden om Nismans arbete och person och förklara sitt totala oförstående inför den Tysta Marsch som Nismans kollegor hade utlyst för att hedra hans minne. Cristina drog sig tillbaka till presidenternas officiella sommarresidens Chapadmalal, nära Mar del Plata för att fira sin son Maximos 38:e födelsedag.
Det märkliga är att om hon bara hade valt att istället för att undvika det, uttalat sig respektfullt om den döde åklagaren och eventuellt förklarat landssorg för en dag eller två, skulle marschen förmodligen aldrig ha organiserats. Men inte bara Nismans kollegor, utan också en stor del av befolkningen kände ett enormt behov av att visa sin sympati och medkännande, främst med hans familj, men också som ett uttryck för den oro man känner som medborgare i ett land där en känd åklagare med polisvakt kan mördas i sin “bevakade” lägenhet utan att någon hör eller ser något. Att dessutom attackera honom och löjliggöra hans undersökningar, störde nog fler än hans familj och kollegor.
Cristinas politik har alltid varit att konfrontera, hitta fiender att attackera, det må så vara bönder, företagare, journalister eller som nu, åklagare och domare. Förmodligen underskattade hon den omfattning som marschen visade sig få.
If such a massive and spontaneous display of respect for the man who dared accuse Cristina Fernández de Kirchner in court of attempting to cover up what he alleged was Iran’s role in the deadliest terrorist bombing in Argentina’s history grated on the mind of the president, she certainly did not show it.
“In the Chinese horoscope, I am a snake,” Fernández cheerfully posted on Twitter the next day, Thursday, which happened to be her 62nd birthday. / The Guardian, ”Cristina Fernández de Kirchner: is the fairytale ending for Argentina’s new Evita?”
Nu valde hon istället att försöka dra uppmärksamheten till sig själv och anordnade hastigt en tredje invigning av kärnkraftverket Atucha II – lämpligt omdöpt till Nestor Carlos Kirchner, liksom ett drygt tusental gator, torg, broar, sjukhus och skolor runtom i landet, sedan hennes make dog.
Som vanligt forslades hennes anhängare till mötet i bussar och som vanligt viftade de med fanor och sjöng uppmuntrande ramsor till Cristinas ära. Mötet gick återigen i “glädjens och kärlekens tecken”, solen sken och det rapporterades runt 3000 närvarande. Den stundande Tysta Marschen ignorerades helt. Efter “återinvigningen” av Atucha II, flög Cristina tillbaka till Chapadmalal.
Väderlekstjänsten hade förutspått regn till eftermiddagen och kvällen, vilket kunde tas som ett dåligt omen av dem som kunde tänkas vilja delta och ett gott och avskräckande omen för regeringen, som hoppades på dålig uppslutning bakom åklagarna. Och för en gångs skull hade väderlekstjänsten spått rätt: himmelens portar öppnades precis lagom till klockan 18 just när marschen skulle börja.
Men långt ifrån att avskräcka befolkningen, verkade det som om det bara blev fler och fler deltagare i marschen. Den ursprungliga planen var att åklagarna skulle samlas vid kongressbyggnaden och med en stor svart fana som enbart hedrade Nismans minne, gå i täten tillsammans med Nismans mor, ex-fru och äldsta dotter de drygt 1500 meterna till Plaza de Mayo, där Nismans kontor är beläget. Den anonyma massan skulle följa upp bakom dem. Man hade särskilt bett att det inte skulle finnas några som helst politiska fanor, affischer eller aggressiva skyltar och de politiker som valt att delta skulle göra det anonymt, på helt personlig nivå.
Som det nu blev så förblev ALLA deltagare anonyma: bara ett hav av paraplyer i olika färger och format rörde sig långsamt ned mot Plaza de Mayo medan regnet vräkte ned. Det märkliga var att alla tycktes ignorera regnet, även de som inte hade något paraply och som marscherade genomblöta nedför den historiska Avenida de Mayo.
Uppslutningen var enorm och folk vällde fram från alla håll – från tvärgator, tunnelbaneuppgångar, ur alla portar. Folkmassan blev bara större och större. De genomblöta åklagarna hamnade inte längre i täten på kolonnen, utan någonstans i mitten, eftersom det strömmade till mer och mer deltagare från alla håll o kanter. Den breda avenyn räckte inte längre till, utan även de smalare, parallella gatorna på bägge sidor fylldes med paraplyer, som långsamt rörde sig mot Plaza de Mayo.
En väg som normalt skulle ta 20-30 minuter att gå, tog nu nära två timmar för den enorma kolonnen. Först vid klockan åtta kunde de våta åklagarna samlas utanför Alberto Nismans kontor och be om en tyst minut för att hedra sin döde kollegas minne. Folkmassan började ropa åklagarnas namn, speciellt Juan Maria Campagnolli, en åklagare som tidigare avsatts utan giltig anledning av regeringen. Han hade dristat sig alltför nära maktens boningar i sina efterforskningar, men eftersom man inte kunde hitta något giltigt motiv för att få honom definitivt avsatt, och press och TV hade tagit upp frågan och befolkningen skrivit på långa listor för att få honom återinsatt, lyckades det. Nu blev han hedrad som en hjälte, men omedelbart grep någon mikrofonen och bad att det enda namn som fick höras var Alberto Nismans.
Nismans familj hade valt att dra sig undan uppmärksamheten, innan kolonnen nådde fram till Plaza de Mayo. Senare tackade Sandra Arroyo Salgado for det fantastiska stöd som man visat hennes man och hans arbete och betonade hur viktigt det var for hans döttrar att få uppleva den uppskattning som man här visat deras far, speciellt med tanke på att allt vad de hittills fatt höra var hur han löjliggjorts av presidenten och regeringen och hur vikten av hans efterforskningar helt minimiserats.
“BEVÄPNADE MED PARAPLYER SAMLADES DE UPPRORISKA FRAMFÖR KONGRESSBYGGNADEN OCH AVANCERADE MOT CASA ROSADA (REGERINGSBYGGNADEN), MEN INTERNA KONFLIKTER OCH KYLAN FICK DEM ATT AVSTÅ FRÅN DEN SLUTLIGA ATTACKEN. ÄN EN GÅNG HAR DEMOKRATIN TRIUMFERAT! MEN VI KAN INTE VARA ALLTFÖR SÄKRA. UNDER DE KOMMANDE MÅNADERNA FÖRUTSES KONSPIRATIONER AV RÖRMOKARE ( MARS MÅNAD ), LÄKARE (APRIL), GEOLOGER (MAJ) OCH KONFIRMATIONSLÄRARE (JULI). FÖR JUNI MÅNAD HAR VI ÄNNU INTE FÅTT IN NÅGRA RAPPORTER.“
Ovanstående kan låta som ett skämt och det är mycket riktigt från en satir av Carlos Reymundo Roberts, en känd journalist, men det hemska är att det ändå inte är alls långt ifrån verkligheten i den värld i som Cristina Kirchner rör sig i. Förblindad av sin egen hybris, vägrar hon att se verkligheten eller försöka tyda folkets reaktion.
Christina Fernández de Kirchner vägrar att erkänna skillnaden mellan sin egna, noggrant organiserade föreställningar, med enbart inbjudna och ditfraktade “applåderare“ och dessa spontana folksamlingar som försöker säga något. Till Atucha II färdades drygt 3000 personer i bussar, medan Den Tysta Marschen samlade runt 400000 spontana deltagare i hällande regn. Inte långt från kåseriet ovan gick Cristina omedelbart till motattack på sin blogg och anklagade i en lång “refektion” över marschen, åklagarna för att organisera en “mjuk statskupp” och attackera hennes regering.
“Det förekom aggressiva rop mot min person och politiska plakat mot min regering!” utropar hon på sin privata blogg, något som jag, som var personligen närvarande kan intyga att det är helt fel. Där fanns inga aggressiva plakat, inga attacker varken mot presidenten eller hennes regering , endast orden “Justicia” – som en bön om att låta rättvisan arbeta i fred, utan regeringens inblandning och Cristinas egna hypoteser, som bara komplicerar åklagarens arbete. Och flera skyltar och affischer med Nismans bild eller namn.
“Man har anklagat mig för att inte nämna marschen eller kommentera åklagarens död”, försvarar sig Cristina på sin blogg. Förmodligen kan hon ändå kan tyda , efter uppslutningen kring marschen, att hennes undersåtar trots allt förväntar sig en kommentar, inte bara total tystnad. “Men jag har för vana att reflektera och informera mig noggrant, innan jag uttalar mig om något”, fortsätter hon i “reflektionen” på sin blogg – och “glömmer” helt de olika hypoteser hon kastade fram på sin Facebook, omedelbart efter Alberto Nismans död.
Men nu “vet” hon – vem som underrättat henne om detta framgår inte – att Den Tysta Marschen inte alls var någon hyllningsmarsch till en död åklagare. Cristina VET nu att åklagarna organiserade marschen enbart för att attackera hennes regering och för att lansera det “Juridiska Partiet”, ett oppositionsparti som sätter sig över regeringen och kongressen.
Detta är förstås hugget ur luften och kan inte accepteras av dem som följer med vad som sker har, men sväljes säkert med hull och har av hennes trogna, varav många bara har tillgång till de statsägda TV kanalerna.
Situationen är inte klar. Nicolas Maduro i Venezuela hat låtit spärra in flera av sina politiska motståndare. Vi tror inte att det kan ske har, men om en åklagare kan dö under så mystiska omstandigheter, så finns risken att vår president också riktar blickarna mot Venezuela.
Häromdagen uttalade sig Milagro Sala i den fattiga provinsen Jujuy och sade att hon hade 10.000 beväpnade personer, beredda att skrida till Cristinas försvar, om så skulle erfordras.
Milagro Sala is a leader of the Tupac Amaru neighborhood association, part of the Association of State Workers of Jujuy, and a leading figure in the Movimiento piquetero of Argentina. / Wikipedia
Hon blev dock senare tvungen att förklara att hon inte alls avsåg att de var beväpnade med vapen, utan enbart med entusiasm och tillgivenhet mot Cristina.
I dessa länder ligger gerilla rörelserna ofta inte djupt under ytan, och presidentparet Kirchner har gjort vad de har kunnat for att uppmuntra den sortens “stöd”.
Den argentinska såpan fortsätter, ännu med oviss utgång.
Text: Elisabeth Avendaño
Tack för en intressant debatt och ytterligare lästips! Era kommentarer var betydligt mer intressanta och klarsynta än artikeln, som mest var som ett enda långt och surrigt angrepp på presidentens karaktär än en faktabaserad redovisning och faktiskt mer passande i någon MSM som expressen eller nåt. Tråkigt dock att denna debatt slutade i pajkastning och osämja. Jag ser fram emot fortsatta redogörelser från herrarna Sture B och Grafstöm, men helst förutom påhopp och sura miner. Bättre redogöra för er ståndpunkt och era källor och låt oss andra intresserade läsare avgöra vem av er som är mest trovärdig. Lämna pajkastningen och elakheterna åt trollen 🙂
@Kerstin
Även om debatten i sig kan vara rätt givande ligger det också ett visst barnsligt nöje i en ren pajkastning, utan att det för den skull uppstår någon riktig osämja eller några sura miner. Men sen kan man ju avsluta pajkastningen innan den går överstyr.
Jag tycker att det var en mycket intressant och levande bild som Avendano gav om läget i Argentina, De små brottstycken som man läser i svenska medier om den nuvarande situationen i Argentina är svåra att få ihop till någon helhet. Jag tycker att det är fantastiskt att får en personlig rapport på detta sätt från någon som uppenbarligen bott i landet i många år och påverkas av vad som händer.
Jag ser fram emot fler rapporter från Avendano.
Vad är det för fel på att tala om presidentens karaktär om det har så stort inflytande på politiken,landet och folket. Varför skulle inte det vara relevant? Är inte det fakta? Får man inte tala om detta? Den som har annan information om president Kirchner kan väl redovisa det.
Så triggade det Sture B och Peter Grafström att excellera i sina kunskaper och det var ju inte fel.
@Pelle Lundström
Jag är medveten om att det kan uppfattas som att man försöker excellera, men jag skriver varken för att excellera eller ens för att försöka övertyga. Jag skriver av mig för alla andra som har kommit fram till samma slutsats som jag, inte ska behöva känna sig ensamma. Riktig insikt kommer inifrån och den är helt frikopplad från yttre påverkan.
Pelle Lundström. Jodå, man får skriva och prata om precis vad man vill där yttrandefrihet råder och det är också rätt att göra så. Däremot så tycker jag inte att allt som yttras och skrivs är intressant, vilket är en åsikt som jag i yttrandefrihetens namn också har rätt att ge luft åt. Sedan har jag full förståelse för att andra kan tycka annat.
@Peter Grafström
Som jag tidigare nämnde har jag läst lite av Tarpley och även läst en hel del annat. Din idé om att man tydligen bara kan få sin världsbild från en källa, får stå för dig själv. Jag analyserar allting jag läser och på så vis drar jag mina egna slutsatser om hur världen fungerar. Vi pratar om samma sak när du kör på om dina ”anglosaxare” som jag vill definiera som ””New Venice”. Du vet: tomato tomato – but still the same thing.
Vad gäller Carroll Quigley så skrev han nog ”Tragedy and Hope” på uppdrag. Han var en av Bill Clintons lärare på jesuiternas Georgetown University (Washington DC:s verkliga White House). Jag har ännu inte läst boken men gjorde för skojs skull en sökning på ”jesuits” i pdf-upplagan. Jag en enda träff på 1090 sidor och då berörde han endast jesuiternas College-verksamhet, vilket gör att denna bok inte ligger först på min ”att läsa lista”. Eftersom jag vet vilken stor inverkan denna order har haft på världspolitiken under flera hundra år, förstår jag att han har skrivit på uppdrag. Sen påstår jag inte att min uppfattning är någon absolut sanning. Jag har ett rörligt sinne och jag omformulerar min uppfattning efterhand som jag lär mig mer.
Men jag anser fortfarande att du kört fast lite i ditt kretsande kring nationer, nationaliteter, foton och andra små obetydliga detaljer. Om man inte lär sig sålla bort allting obetydligt är man så gott som hjälplöst förlorad.
Ps Även Tarpley skriver på uppdrag. Ds
Det tycks vara en känslig punkt för dig att rikta kritik specifikt mot anglisaxarna.
Quigley tog hänsyn för att få tillgång till CFRs handlingar mm. Han lär ha fått lova att inte försätta Rockefellers i svårigheter. Men det stora värdet ligger i att han gav svart på vitt på hur britterna konspirerade (vilket de ju annars hoppas kunna radera ut från historien) och med centralbanker ämnade dominera världen och med vars hjälp de kunnat tjäna på storkrigen som gjort anglosaxarna till världshärskare för en tid.
Detta med påven och jesuiterna bakom allt är analogt med överdrifter om judarna bakom allt. Det är de som kommenderar armeerna som bestämmer. Och det är den anglosaxiska finanseliten och deras ideologiska vapendragare. Men de samverkar med de nätverk du syftar på. Det är inget hinder. De rika håller ihop. Vatikanen och Schweiz och Lichtenstein har överlevt krigen. För finanseliten behöver krigsfria noder både för finanser och spioneri och annat.
De texter du lättast hittar är de som inte pekar på konspirerande britter eftersom de lagt ner stor ansträngning för att dölja det genom kontroll av all opinionsbildning. Det är därför du inte är bekant med de marginaliserade sammanhang jag tar upp.
Italien har inte gynnats av dem du ser som världens dolda makt. Britterna fick Mussolini att gå från att vara socialistisk pacifist till krigshetsare 1914. Därigenom fick britterna Italien att gå med i kriget mot Tyskland trots att Tyskland erbjöd Italien allt det de begärde utan strid. Men britterna hade i hemlighet gjort upp med Italiens regim om än större tillskott av territorium så Italien gick i krig för britternas hemliga löften. Men efter kriget sveks löftena. Italien förlorade 600 tusen i döda och nästan två miljoner skadade. Enrico Mattei mördades av Usa när han försökte göra Italiens oljeindustri och ekonomi fri från dollarn.
Anglosaxarna påtvingade Ryssland bolshevism och avstannad industrialisering och förstörd oljeproduktion. Britterna låtsades sen bekämpa bolshevikerna men maskade och skickade obrukbara vapen till de vita styrkorna.
Sen skaffade Rockefeller sig själva tillgång till Sovjets olja ändå. Reagan iscensatte sabotage mot Sovjet under 1980-talet. Det finns misstankar om att detta även var fallet för Chernobyl.
Vart man än pekar så är det analogt. Tyskland föll offer för dem. Frankrike har trängts undan i Afrika efter att Usa viglat upp till folkmord. Då bytte Usa ut deras språk från franska till engelska. Kina, Indien, Latinamerika – och där fö försökte ju både katolska och protestantiska präster ingripa för folket. Anglosaxarna dominerar hänsynslöst. Hittills.
Nu har vi väl varit OT tillräckligt för denna gång Sture B?
@Peter Grafström
Jag pallar inte med mer av dina britter, anglosaxare och utsvävande geografilektioner. Du verkar vara helt immun mot allting som ligger lite utanför din egen rigida världsbild.
Ha det gott!
Rigid endast i så måtto som att den har stabiliserat sig på saklig grund och jag har inga svårigheter att ändra mig när det finns faktiska skäl därtill. Fortsätt för all del att skylla på katolikerna om det känns tryggare.
@Peter Grafström
Du är verkligen hjälplöst förlorad. Du har ju inte stabiliserat dig på saklig grund då du är lite insnöad på petitesser. Och vad gäller resten av din kommentar så tycker jag du ska öva upp din läsförståelse, eftersom du läser in saker som inte ens var skrivna. Lycka till!
Ja hjälplöst förlorad i fakta som du kallar petitesser eftersom du inte har ambition att lära dig något nytt medan du endast ägnar dig åt tarvliga personangrepp. Och jag förenklade i min karakterisering av din version vilket du inte låtsas förstå.
Skippa förolämpningarna så kan vi släppa debatten under ömsesidig respekt.
Den något överdrivna bilden av judisk makt kantrar över alldeles på tok för långt åt ett annat håll i den bild du vurmar för även om den delen av Europa alltid har varit en häxbrygd av intriger.
En självklarhet:
De som mest månar om att styra vilken info som dominerar ser till att rikta uppmärksamheten mot andra än sig själva.
Det du inte satt dig in i ännu är därför sannolikt av större intresse än det du hittills uppfattat.
Nu ger jag dig sista ordet.
@Peter Grafström
Jag tänkte först inte ha brytt mig något mer, men blir extrem irriterad när människor hittar på saker jag aldrig har skrivit. Det är en ohederlig retorik.
Var i det jag skrivit får du ”katoliker” och ”judisk makt” ifrån? Det är ju tydligt att du har lite svårt att förstå vad du läser och detta kan ju vara en delförklaring till din enkelspåriga världsbild.
Sen har du även missförstått innebörden av ordet ”rigid”, då det enligt SAOL har följande betydelse. ”rigid: stel, styv; fastlåst i förställningar el. åsikter, föga anpassningsbar”. Detta är ju faktiskt rätt träffande när det gäller dig, eller hur?
Angående gårdagens konversation så kom jag att tänka på en dokumentär jag såg för mycket länge sedan. Den handlade om verklighetens ”Rain Man”, som i filmatiseringen spelades av Dustin Hoffman. Denne verklighetens ”Rain Man” kunde sin stads telefonkatalog utantill som rinnande vatten. Alla namn, telefonnummer och adresser framlänges som baklänges och om vartannat. I vilket ögonblick som helst kunde han börja rabbla denna helt ovidkommande fakta, som var viktig för honom, men helt irrelevant för alla andra. Likaså kunde han med en gång säga att t.ex. den 7 maj år 1937 var en fredag. Oavsett vilket år och datum som man än frågade om, så kunde han omedelbart säga vilken veckodag det var. Men å andra sidan kunde han inte ens knyta sina egna skor. Inte heller skulle han kunnat få ihop ett plus ett till två om så hans liv hade hängt på det.
Nu ska du få sista ordet och jag kommer hädanefter att ignorera din ohederliga retorik som ditt nation/nationalitetsrabblande och anekdotmummel. Men jag kan ge mig fan på att din kommande textmassa kommer att vara fylld av påståenden jag aldrig har skrivit varvat med britter, anglosaxare och små politiska anekdoter av det mer klämkäcka slaget.
Jag gav dig sista ordet men du ställde en fråga som jag tycker behöver besvaras.
Jag menade inte alls att du pratat om judar. Men du påstod saker om jesuiter och katoliker och jag antog att du tillmätte det betydelse maktmässigt. Det är ju en utbredd föreställning på nätet liksom föreställningen om judarna bakom allt.
Själv ser jag Bretton Woods ursprungliga fördelning av reservvalutor i relation 20 till ett för dollar relativt pund, som ett signifikant mått på verkliga maktförhållanden vid tiden när det upprättades.
@Peter Grafström
För det första så är ordet varken ditt eller mitt att ge bort. Det står dig fritt att yttra dig och det står mig fritt att besvara, precis som det omvända. Problemet är att vi försöker närma oss saken på två helt skilda vis och det gör att vi pratar förbi varandra. Jag är mer typen som försöker bedöma trädet efter dess frukter medan du vill plocka isär varje enskild frukt ned på subatomär nivå och där varje steg i processen är ett benhårt bevis på något. Det är därför jag tycker du går vilse i detaljer, även om du kanske har helt rätt i vissa delar.
Vi kan ta 2:a världskriget som ett exempel. Jag ser mer till resultatet som t.ex. det stora blodoffret av 50-70 miljoner människor och skapandet av FN, EU och alla andra styggelser mm. Orkar inte räkna upp allting utan jag vill bara göra en poäng. Medan du gärna vill lyfta fram varenda enskilt politisk beslut, foton, vapenleveranser o.s.v. Ska man plocka isär alla detaljer i varenda stort historiskt skeende hinner man dö av ålderdom innan man ens har hunnit gå igenom en promille. Därför är det viktigt att lära sig sovra bland detaljerna så man kan hitta en genväg till en helhetsbild.
Sen är din kommentar ovan angående jesuiterna kontra Bretton Woods ett typexempel på när jag inte förstår vad du vill säga. Jesuiterna har intrigerat enda sedan de kom till på 1500 talet och du lyfter fram något som enligt Wikipedia består av följande ”Bretton Woodssystemet reglerade 1945-1971 växelkurserna för medlemsländerna i Internationella valutafonden (IMF).” Hur kan ett ekonomiskt beslut som tas år 1945 och gäller fram till år 1971 vara ett bevis som vederlägger mitt påstående om jesuiternas 500 år långa intrig? Hur tänkte du? Inser du själv inte hur frustrerande det är att försöka föra en seriös diskussion med någon som beter sig som du gör i detta exempel? Har du inget enkla och raka svar på mina frågor, så utgår jag från att du inte har något seriöst intresse att komma någon vart.
Jag menade att varken judarna eller Vatikanen (kort uttryckt) är dolda världshärskare nu, jag bestrider inget om jesuiternas förflutna. CIA & MI6 är en modernare variant. Eftersom jag var rädd för din skull att du skulle ta datorn med dig och hoppa ut genom fönstret om jag använde ordet anglosaxare en gång till så försökte jag fatta mig kort förut. Bretton Woods utvecklades senare till att ta med fler valutor, Tysklands, Japans, Schweiz. Jag har inte uppgifterna till hands just nu, men det var bla 1973-76. Det som rör bankväsendet redovisas vanligen ofullständigt eftersom finansvärldens uppbyggnad inte tål insyn. Men efter WWII var alltså dollar och pund reservvaluta, vilket gav anglosaxarna en enorm fördel och också visar att det då var dom som hade världsherravälde.
Det var orsak till att jag tog upp det.
Du blir arg för att jag redovisade mindre kända detaljer beträffande anglosaxarna. Poängen med det är ju att det ger anledning att omvärdera deras historieskrivning i hög grad och dom som de skjuter skulden på och demoniserar är i stället offren. Det framkommer inte om man inte tar upp detaljer. Att ta några steg tillbaka för att se de stora dragen som du antyder att du vill fungerar bara om den bakgrund man då betraktar är den sanna. Postmodernism är inget för mig.
Och när du går långt tillbaka i tiden så hamnar du före Usas existens och de gamla nätverk som finns beskrivna kan ha intresse men risken är att det blir rörigt när man försöker vikta samman det gamla med det nya och föreställer sig att det gamla fortfarande spelar stor roll därför att det finns texter som påstår det. Europas kungafamiljer är nära släkt och det finns andra bindningar som har betydelse, men det handlar nog mest om att de mycket rika håller ihop och ser befolkningarna överallt som ett hot. De tankesmedjor, Bilderbergs och i Usa Brookings och CFR har nog just det draget gemensamt att de lägger upp taktik och samstämmer etablissemangen i väst för att kunna fortsätta dominera både hemma och borta.
Jag har inget behov av att ha rätt och inte heller ligger det någon prestige i mina påståenden. Det enda som intresserar mig är att närma mig sanningen och att det blir rätt. Du har till viss del mer detaljerade faktakunskaper än vad jag har (och hatten av för det), men du har samtidigt lite svårt för att se ”the bigger picture”. Där tror jag vi kan komplettera varandra.
Som jag tidigare har nämnt styrde Venedig mycket av världshandeln under ca 1100 år (och skit i Tarpely). De finansierade ofta båda sidor i en hel del olika krig och på så vis styrde de länder och regioner till att bli en för dem eftersträvad ”produkt”. Genom finansieringen fick de även ett ekonomisk järngrepp över dessa produkter, ungefär som en föregångare till dagens IMF. Men eftersom ingenting är nytt under solen hade nog det Venetianska systemet sin föregångare i något äldre system/kultur/civilisation. Gamla maktstrukturer försvinner inte utan de byter bara skepnad.
Det venetianska systemet flyttade till England där det blev det Brittiska imperiet. Vad du kallar för britter/anglosaxare är ”New Venice” eftersom de är ”one and the same”. Krig, ockupation, kolonier, finansiell kontroll och samma ekonomiska strypgrepp som ovan. Det Brittiska imperiet har under sin tid invaderat 9 av 10 länder runt om i världen.
http://www.telegraph.co.uk/history/9653497/British-have-invaded-nine-out-of-ten-countries-so-look-out-Luxembourg.html
Tar man ett steg tillbaka så ser man att det är efter precis samma mall för världsdomination som i det venetianska systemet. Har man ett framgångsrikt koncept ändrar man inte på det, man förfinar det bara.
New Venice aka dina britter och anglosaxare flyttade sedan en stor del av verksamhet till Washington DC. Och här blir det lite svårt att räkna upp alla krig, såväl finansiella som rena invasioner, men det rör väl sig om ca 200 stycken sedan 2:a världskrigets slut. Men även här är det precis samma visa. Krig, ockupation, ekonomiskt utarmande och en ekonomisk terror via IMF och Wall Street. Men tar man ett steg tillbaka så framträder precis samma mall som i de två ovan nämnda exemplen.
Men alla nya som gamla organisationer som t.ex. jesuiterna, CIA, CFR, Bilderberg, IMF mm. är endast bulvaner för den verkliga makten som lager på en lök eller som dina och Quigleys ”ringar om ringar”. Medlemskap i dessa organisationer är en ren anställningsform. Ska du närma dig den verkliga makten måste du se till blodslinjer. För dessa människor är de linjerna av en avgörande betydelse då alla andra som du, jag och de resterande 99 % av mänskligheten i deras ögon bara ses som boskap. Den verkliga makten består av kungaätter som t.ex. den spanska, nederländska, brittiska och detta är uppblandat med the black nobilitty som t.ex. Brzezinski & co. Sen tillkommer det en hel del bankirfamiljer som t.ex. Rothschild och Warburg (venetianska Del Banco). Lägg även till de ca 12-13 familjerna som alla har varsin representant i sammanträdesrummet i ”City of London”. Alla dess linjer, ätter och familjer har sedan gift sig korsvis för att stärka banden vilket har medfört en starkt begränsad som sociopatisk genpol. Det är inte någon ensam grupp eller familj som styr ”The New World disOrder”, utan det är i form av ett ett perverterat konsortium.
Och angående Jesuiterna så har de under åren blivit utkastade ur ca 80 olika länder p.g.a. att de har konspirerat i politiken. Läs jesuiteden så förstår du varför världen ser ut som den gör. http://www.reformation.org/jesuit-oath.html Jesuiterna är en akademisk version av vår moderna bikerkultur då de har precis samma sorts moral, men något större ambitioner. Men även de är en produkt av Venedig och de har sin föregångare i den venetianska underrättelsetjänsten. De är bulvaner, lager och ”ringar om ringar”. Precis på samma sätt som Illuminati, CIA, DSG, Mossad e.t.c. är bulvaner för jesuiterna. Inte heller dessa maktstrukturer försvinner, utan de glider bara in och döljer sig i skuggorna
@Peter Grafström
Du bara fortsätter att trycka på med dina svepande förklaringar om britter, anglosaxare, tyskar och ryssar om vartannat. Har du inte kommit längre i din egen förståelse om hur världen fungerar och varför? Vad någon enskild politiker har tyckt eller på vilket vis denne förekommer på ett foto är endast smådetaljer. Att snöa in på små obetydliga symptom utan att försöka gå till botten med själva sjukdomen, det är ett stickspår. Vill du leda in diskussionen på ett stickspår?
Alla världens nationaliteter är en illusorisk tankeprodukt hos respektive nationalitet och hos deras fabricerade antagonister. Likaså är landsgränser bara imaginära streck på en karta. Vi har redan en inofficiell världsregering och de länder som inte böjer sig för den råkar ut för krig. Men sen för de även krig enligt ”söndra och härska” principen.
Oligarkin i Venedig finansierade flera korståg, en hel del andra krig och de försåg även Djingis Khan och Kublai Khan med information så mongolerna kunde breda ut sig. En kombination av sidenvägen och lukrativa krig. Detta har ju fortsatt in i våra dagar, då britter och det brittiska imperiet är ”New Venice”.
Ger du mig en till ”Wall of text” med britter, anglosaxare, Tyskland eller Ryssland kommer jag få en hjärnblödning. Vill du jag ska få en hjärnblödning?
Du får ingen hjärnblödning, läs en liten bit i sänder så inser du att anglosaxarna spelar en unik och bedräglig roll även om du ogillar det. Beträffande britterna. De pratade i slutet av 1800 att skapa en hemlig organisation lik jesuiterna men för det brittiska imperiet, men det de åstadkom var mer långtgående.
I Venedig hade oligarkin ett enormt intrikat system för att utse nya företrädare. Man inser av det systemet att de var väl medvetna om risken att bli infiltrerade och försökte göra det så svårt som möjligt att veta för utomstående vem de från början borde stödja. Carroll Quigley beskrev ett på sätt och vis än mer komplext arrangemang hos britterna. I det fallet handlade det om att dölja för olika nivåer i maktsystemet, dels att det överhuvud fanns en hierarki, dels att man inte visste vilka som var över en i systemet. Det var en skara människor med vagt uttryckt en positiv syn på och lojalitet med imperiet och en total kontroll av alla viktiga opinionsbildande funktioner. Men som sagt utan att basen i maktpyramiden visste att det var en pyramid eller vilka som var ovanför. Quigley beskrev det inte som en pyramid utan som ringar om ringar. Vitsen var givetvis att dölja att det i själva verket pågick en sjuhelv.. konspiration. Docherty Macgregors bok visar vad det ledde till och hur de lurade alla inklusive den pacifistiske premiärministern som inte hade en aning om att krig förbereddes minutiöst i åtta år. Eftersom WWI har haft helt avgörande betydelse för allt som sedan skedde är den källan av vikt. Deras blogg visar i en serie artiklar hur bedrägligheterna fortsatte under kriget.
Etablerade historiker skriver så det får sälja stora upplagor och det går fn bäst när man ljuger som anglosaxarna vill.
Webster Tarpley är bra men han pushar för FDR och för ickeamerikaner var han verkligen inte av godo.
@Peter Grafström
Jag håller med dig i det stora hela. Men USA har redan ett stort indirekt inflytande på Argentinas jordbruk, då det till stor del består av GMO-grödor. Argentinas sojaproduktion t.ex. består uteslutande av GMO-soja. Argentinas GMO-produktion av soja är procentuellt högre (ca 100 %) än vad den är i USA (ca 90 %).
http://nacikgoz.blogactiv.eu/2013/10/21/will-%E2%80%9Cgmo-free%E2%80%9D-soybean-production-stop/
Tack för infon
Ang kopplingen till Iran kan tilläggas att det nog är en spridd uppfattning att Usa fejkar en klyfta gentemot Israel beträffande dess aggressiva avsikter mot Iran. Usa vill få det att se ut som om de varit resonabla. Den (enligt Mossad) galne Netanyahu passar bra som ensam förövare. http://www.landdestroyer.blogspot.se/2015/03/obama-netanyahu-fallout-is-theater.html#more
@Peter Grafström
Jag tror inte Netanyahu är galen och vad som kommer från Mossad ser jag som en ren desinformation, med något syfte som vi inte känner till. Netanyahu är, precis som Obama, Reinfeldt och alla andra liknande kloner, en själlös marionett.
Jag tror inte längre på höger/vänster, öst/väst och alla andra försök att dela upp mänskligheten i varandras motpoler. Jag är övertygad om att precis alla världens politiker lyder under samma ”boss”. Men för att kunna driva världen i den önskade och perverterade riktningen krävs det konflikter av typen tes och antites, som sedan utmynnar i den av dem efterlängtade syntesen.
De flesta politiker är t.ex. frimurare, har en jesuitutbildning eller är styrda/tillhör andra semihemliga sällskap. De som inte gör som de blir tillsagda råkar ut för ett politiskt attentat eller kommer i vägen för den ”ensamme galningens” kulregn.
Gör en Google bildsök på ”politicians masonic hand-signs” så kommer det upp allt från Obama, Putin, Castro till Sarkozy o.s.v. Alla krig, gamla som kommande, och alla konstruerade ”terroristattentat” som påhittade hot (Al-Qaida, IS e.t.c.) och alla andra lögner som rinner ur de sirapslena munnarna på våra politiker är endast ämnat för att driva fårskocken åt ”rätt håll”.
Det går inte att hitta någon lösning i vårt politiska system eller i några enskilda delar av dess dito, då det politiska systemet är en grundorsak till att världen ser ut som den gör.
@Peter Grafström (och Red då detta är lite OT men ändå avlägset relaterat)
Jag försökte inte tillrättavisa dig utan min poäng var att det du (och jag själv många gånger) påpekar är detaljer taget ur en större helhetsbild. Netanyahu ljög om Irans kärnvapen på precis samma sätt som Bush ljög om Iraks WMD:s, men det är mer ett symptom på hur politiken fungerar än vad det är tecken på galenskap. Alla politiker ljuger precis på samma sätt som vår dagspress och våra historiker. Politiken är en lögnaktig sockdockteater ackompanjerad av den lika lögnaktiga propagandamaskinen dagspressen och sen glider historikerna in och hugger dessa lögner i sten via våra historieböcker.
Globalisterna tog kontroll över Ryssland redan år 1917 och de har inte släppt kontrollen sedan dess. Jag är övertygad om att den gamle KGB-agenten Putin är lika toppstyrd som hans motpol Obama. Stalin utbildades på ett jesuituniversitet i Georgien innan han kom till makten. Sen blev han väl lite olydig och då kom Hitler som hans ”motpol”, eller så var hela upplägget planerat så redan från början. Hitler hade också en stark jesuitkoppling, men han var även över i England runt 1915-17 för indoktrinering. Himmler var jesuitpräst och sägs ha varit orderns inofficiella Superior general från 1942 till krigsslutet. Och angående jesuitordern så var det en biskop i Rom vid namn Gasparo Contarini som curlade in Ignatius Loyolas jesuitorder i Vatikanen för att ta kontroll över den Katolska kyrkan. Contarini var venetian.
Det du kallar för ”det Brittiska imperiet” är i själva verket en fortsättning på det venetianska imperiet som styrde en stor del av världshandeln och finansierade en mängd olika krig under ca 1100 år. De gick inte upp i rök utan de flyttade sin verksamhet till England och blev där det ”Brittiska imperiet” som sedermera metastaserade till Washington DC där det blev det ”Amerikanska imperiet”. Den röda tråden i min lite komprimerade världshistoria är att alla de uppräknade personer, politiker, organisationer, länder och ”imperier” bara är verktyg för något så groteskt att det blir svårt att greppa. Det finns ett foto av Hitler där hans ena hand formar ett W. Samma handtecken går att finna på en mängd porträttmålningar av diverse ”blåblodiga” ledare så långt som 1400 år tillbaka i tiden. Den perversion vi ser omkring oss är ingenting som ”råkar ha hänt” på senare tid. Det är en medveten plan som troligtvis sträcker sig ett par tusen år tillbaka i tiden. De detaljer vi ser i Argentina, Sverige och resten av världen är ett resultat av denna plan.
Sen spelar det ingen roll hur godhjärtade tyskar, ryssar eller smålänningar är. Kontrollerar man personer på nyckelpositioner blir det inte så svårt att driva fårskocken i önskad riktning via falsk flagg terror och krig.
Om det man har att erbjuda bara är skit måste man dra ned allting annat till en nivå under denna skit, så skiten de erbjuder i slutänden ser ut som ett bättre alternativ. Med denna smått poetiska liknelse avslutar jag mitt långa inlägg.
Du har läst Webster Tarpley och eller Lyndon Larouche gissar jag.
Jag sa att de var renhjärtade. Med det menar jag att de i motsats till Venedigs oligarki och britterna hade svårare för att hantera välartikulerade bedragare. Och det spelar en helt avgörande roll. Vore tyskarna mer misstänksamma mot britterna hade de ansträngt sig mycket mer för att omintetgöra britternas onda planer och bedrivit lika mycket spioneri och hemlig diplomati. I stället anpassade de sig bedrövade till det uppkomna läget och följde spelreglerna vilket kräver att man förklarar krig när man börjar mobilisera. Trots att alla andra redan mobiliserat heter det därför att Tyskland var den aggressiva parten vid WWI. Både ryssar och tyskar blev utsatta för en uppsättning illasinnade bedrägerier av de intrigerande britterna.
Och fn ser det ut som om anglosaxarna delvis lyckas slå in en kil mellan dem och hindra samarbete.
Alla britternas dokumentärer som har gräddfil in i våra vardagsrum är komponerade med propagandistiska avsikter och ofta lögnaktiga.
Unga exemplar av brittiska imperialister, som James Rogers är i full gång med att manipulera EU och uttalar sig om att England är den självklara organisatören för EUs militära samarbete ( ”alla vägar går genom London” med anspelning på motsvarande uttryck för Rommarriket) och vill att EU skall utvidgas långt österut.
Det är ett gammalt paradnummer att britterna provocerar fram krig på fastlandet.
Hittills är det ryssarnas beslutsamhet som gjort att de gått bet.
Men vi var nyligen nära ett atomkrig.
Dom uppskattar att du tror att ryssarna är lika goda kålsupare och därför minskar din särskilda misstänksamhet mot anglosaxarna, så att de kan lura oss igen och igen och igen…
Ryssarna är mer beredda på deras tjuvtricks nu än tidigare. De ser mönstret i land efter land. Det är bara vårt etablissemang som inget ser och inget förstår.
@Peter Grafström
Jag har läst lite av Tarpley men inte något av Larouche, så din gissning var bara delvis korrekt. Men jag begränsar mig varken till enskilda skribenter eller till enstaka källor. Jag läser allt möjligt från såväl rena lögner som till korn av sanning. Jag har ingen rigid världssyn utan den är föränderlig, precis som världen för övrigt.
Sen anser jag beteckningen britter, tyskar, ryssar och länderna de kommer ifrån blir lite irrelevant i en era av globalisering, då det blir ett stickspår som inte leder någon vart. Dessa kontrollerade människor agerar inte utifrån nationalitet eller ur någon specifik nations intresse. De agerar som de blir tillsagda och gör de det väl får de även en liten judaspeng.
Om t.ex. Obama, Putin och ett antal andra marionetter har samma dockmakare spelar inte några nationella karaktärsdrag någon roll. Lägg då till lite nyckelpersoner inom det militära och underrättelsetjänsten så kan du få en uppföljare till 2:a världskriget.
Sen undrar jag vad du har för belägg för att den gamle KGB-agenten Putin är vad han utger sig för att vara? Han kanske utför en roll värd en oscarsstatyett.
Om du undersöker lite kommer du upptäcka att världen styrs av de tre mikrostaterna Vatikanen, City of London och Washington DC i form av spirituell, ekonomisk och militär makt. Jag vet att ”the Venetian connection” är en stor del av sanningen men är också medveten om att den inte är hela sanningen.
Till sist måste jag ändå fråga om din fixering kring nationer och nationaliteter är din personliga uppfattning, eller om du försöker blanda bort korten med en agenda?
Rekommenderar dig att studera Docherty & Macgregors Hidden history fr 2013 och bloggen https://firstworldwarhiddenhistory.wordpress.com/
Allting där är läsvärt
Den vägen förstår du bättre att britterna spelar en särskild och mycket skadlig roll.
I den nämnda boken framgår hur de manipulerade alla andra både allierad och fiende.
Harry Elmer Barnes Perpetual war for perpetual peace från 1954 avslöjar amerikanernas skuld till ww2
Det finns ett tiotal marginaliserade anglosaxiska författare från 20-talet och framåt som avslöjar västsidans skuld.
Nikolay Starikovs artiklar och böcker ger ytterligare bevis. Det fanns flera bra artiklar om 1900-talet under episodes på orientalreview.org, men menyn episodes funkar inte längre så man kan hitta artiklarna genom att söka på domänen med sökord starikov
exempel http://orientalreview.org/2010/10/25/episode-6-lev-trotsky-the-father-of-german-nazism-i/
Hans bok nationalization of the rouble the way to Russias freedom finns på engelska.
Fler böcker av Starikov på ryska är också av intresse om man kan läsa eller orkar köra dem i små bitar genom onlinetranslationprogrammen för google översätter bara brottstycken. I alla fall när jag testade.
Ernst zu Reventlow har skrivit Der Vampir des festlandes i 13 upplagor 1915-1939 som handlar om Englands manipulerande. Den första upplagan finns översatt till svenska 1939 med titel den brittiska jämviktspolitiken.
Reventlow var en tid medlem i naziregimen men liksom Fritz Thyssen protesterade han tidigt mot Hitlers diskriminering av judarna och avrättades i Dachau. Thyssen skickades också dit i ett tidigt skede av kriget.
Vad beträffar Putin. Jag tror också att väst betraktade honom som manipulerbar, vilket bara visar att han är smartare än dom.
I farsen den nakna pistolen från 1988 finns en kgb-chef som liknar Putin lite men det är nog en slump för han var bara 35 år då och rätt okänd. Att jag nämner det överhuvudtaget är därför att det cirkulerar ett falskt rykte med ett foto från just 1988 på Reagan och en person som inte alls liknar Putin men som de ändå påstår är han.
Det som pågår nu kan förstås gynna partsintressen som militär och vapenindustriell utveckling men ryssarna ser att det anglosaxiskt dominerade väst sprider ett vidrigt hat mot dem. Målet från anglosaxarna är att förstöra Europas ekonomi och hindra samarbete Tyskland Ryssland. Precis som vid WW1 & WW2. Europa är en tandlös slav och anglosaxisk propaganda ersätter riktiga fakta. Det kan mycket väl finnas utpressning mot Tyskland med i bilden analogt med mot Kina som Mikael Thuden nämnde på någon sida här.
Tyskarna skulle ha stora fördelar av ett utbyggt samarbete österut. Deras knowhow ger dem ett bra läge och Ryssland välkomnar samarbete. I st ägnar sig tyskarna åt självstympning och pratar om det som en bra och långsiktigt segerrik taktik.
Elisabeth, det du raljerar om med läkare och rörmokare passar in på Usas taktik för färgrevolutioner och det är nog snarare de som påstår att Kirchner har en konstig föreställningsvärld som lyckas vilseleda dig
Mer bakgrund
http://m.strategic-culture.org/news/2015/02/09/politicization-amia-investigation-pretext-for-regime-change-argentina.html
av Mahdi Darius NAZEMROAYA
En grupp Argentinska oligarker utnyttjar AMIA-fallet för återta kontrollen över landet medan för Usa AMIA är ett annat verktyg – likt fallet med ’gam’-fonderna – att sätta press på och interferera i Argentinas inre angelägenheter….. Iran är inte enda måltavlan … även BRICS-länderna
Usas ultimata mål är att återfå sitt förlorade inflytande i Argentina, omrikta dess handel och kontrollera dess utrikespolitik. Det inbegriper att få Argentina upphöra med att ta över kontrollen över Malvinerna från britterna. Vidare handlar det om Usas ansträngningar att destabilisera matpriser för att framkalla [global] svält. Argentina har ett betydande jordbruk och det vore bra för Usas planer att kontrollera det.
Elisabeth låt dig inte utnyttjas, Argentinas medier vill inte folket väl och liksom här styrs de av krafter som har lojaliteter med utlandet.
Det handlar om både den (enligt Mossad) galne Benjamin Netanyahu’s besatthet att få igång krig med Iran och även kanske om nationaliseringen av ett spanskt oljebolag, men vilka ägarintressen som berörs vet jag inte. Bara att Usa vill ha slavar på bakgården inte Chavistas. Attentaten 1992 och 1994 gynnade enbart Israel och Iran’s tillgång till kärnkraftsteknologi beskars. Just innan attentatet 1992 hade Netanyahu hetsat om att Iran skulle ha kärnvapen inom 3-5 år.
De tekniska fakta kring attentaten och uppträdandet av Israeler med falska bevis kastar starka misstankar mot Israel.
Och Israels agenter har berättat om många falsk flagg attacker även mot Israeliska mål. Tex 1985 mot den rullstolsbundne amerikanske juden Klinghoffer då Israel hade anställt arabiska terrorister med instruktioner om att låta operationen gå illa så att palestinierna skulle drabbas av opinionsmässiga motgångar. Dessa Usa/Israel-ledda terrorister finansierades genom vapenförsäljning till Iran.
Året efter var det Syriens tur att utsättas för falska beskyllningar genom en ny komplott med ett ’avslöjat’ attentatsförsök mot ett Israeliskt flygplan.
Att den mordiske lögnhalsen Netanyahu skulle vara beredd att mörda massor av argentinska judar för att utmanövrera Iran förvånar inte. Han är starkt påverkad av fadern som ansåg att det var nödvändigt att ha ihjäl alla de araber som står i vägen för Israels intressen. Såna är psykopater och tvångsmässiga lögnare för de har inte råd att säga sanningen. Han har ju länge planerat ett tal om krig mot Iran som Usas politiker ogillar.
@Elisabeth Avendaño
Jag är ingen fan av Kirchner och troligtvis är hon precis lika korrupt, taktlös och okänslig som alla andra politiker, oavsett partifärg, ursprungsland eller befattning. Men detta gör henne inte ansvarig till mord.
Du skrev följande ”Nisman hade, med hjälp av utländska säkerhetstjänster som bl.a. Mossad och CIA, följt den syrisk-iranska linjen och ansåg sig ha så säkra bevis på detta, att han lyckades få de huvudmisstänkta iranierna efterlysta av Interpol.”
Detta samarbete tyder ju mer på att Nisman var en femtekolonnare som verkade mot sitt eget lands bästa. Varken Mossad eller CIA är några goda krafter som spelar med öppna kort. Det är mer troligt att dessa två organisationer har mördat Niisman för att sätta dit Kirshnner. Både Mossad och CIA har politiska mord som arbetsredskap enligt ”the end justifies the means”.
Precis på samma sätt som obetydliga politiker, som inte utgör något reellt hot, mördas i Ryssland för att få Putin att framstå i en dålig dager. Det kallas för ”falsk flagg”.
Och angående Venezuela så har ju USA försökt stöpa om det politiska landskapet under många år via CIA, NGO:s och venezuelanska femtekolonnare. De försökte ju även störta Chavez och hans terminala cancer var nog ingen olycklig tillfällighet.
Är det någon annan som tänker ”sekt”, ”kult”, ”religion” när man läser inledningen?
Stora möten med utvalda skaror, och monologer?