Professor Göran Sjöberg: Den känsliga frågan om cancer

Jag prenumererar på en intressant tidskrift som heter 2000-Talets Vetenskap. Den handlar ofta om alternativa behandlingar av våra vanliga sjukdomar och med tanke på att jag idag nästan helt förlorat min tidigare naiva syn på skolmedicinen som någon slags vetenskap blir alternativa behandlingar mer intressanta.

Text: Professor Göran Sjöberg | Denna artikel har tidigare publicerats på dr Annika Dahlqvists blogg

Men bland dessa intressanta alternativbehandlingar finns trots allt många som jag själv har väldigt svårt att tro på och som jag därför fortfarande uppfattar som rent kvacksalveri tills motsatsen kan bevisas. Man måste heller inte tro på all alternativmedicin som råkar vara emot den moderna skolmedicinen för att man själv just förlorat tilltron till den senare.

Det gäller som vanligt att läsa på och bilda sig egna uppfattningar eller som Annika [dr Annika Dahlqvist] ständigt är inne på genom att prova på och se om man kanske mår bättre av någon ofarlig behandling, t.ex. LCHF, även om den kanske inte har bevisats ha någon effekt i ett aktuellt sjukdomsfall – den kan ju ha det trots allt.

Hela vår sjukvård genomsyras för övrigt enligt min uppfattning av ett väldigt avancerat kvacksalveri och på många olika plan. Detta kvacksalveri finns förvisso även inom alternativmedicinen, men förklädnaden är här inte lika avancerad.

Den verkligt intressanta delen av det senaste numret av 2000-Talets Vetenskap (1/2015) var för mig en artikel som verkligen slog hål på min tidigare tilltro till den officiella synen att cancer orsakas av mutationer i cellkärnorna och mutationer som då förvandlar normala celler till just cancerceller. Artikeln är skriven av Bengt Larsson och handlar om Professor Thomas Seyfrieds forskning, vid Boston universitetet, och hans bok ”Cancer as a Metabolic Disease” där Seyfried summerar argumenten mot den ’rådande ordningen’ inom cancerforskningen. I artikeln nämns de i mina ögon rent geniala experiment som William Schaeffers forskningsgrupp vid University of Vermont genomförde redan för 25 år sedan.

De suveräna experiment som Schaeffer genomförde var att med hjälp av modern mikrobiologisk cellteknik byta ut cellkärnorna i friska celler mot cellkärnor från cancerceller. Enligt gängse cancerteori borde dessa tidigare friska celler då förvandlats till cancerceller eftersom cancer enligt den officiella teorin beror på att DNA:t i just själva cellkärnan har muterat och med mutationer som förvandlat normala celler till cancerogena celler.

Men vad Schaeffer fann och som stred mot dessa gängse teorier var att de celler där cellkärnorna bytts ut mot kärnor från cancerceller inte hade förvandlades till cancerceller vilket han visade genom att implanterade dem i 68 möss. Endast hos en mus växte då en tumör. För att bekräfta dessa kontroversiella upptäckter genomförde Schaeffer även det omvända experimentet genom att byta ut cellkärnorna i cancerceller mot cellkärnor från friska celler som då i logikens namn borde upphöra att vara cancerogena, med andra ord friska celler.

När han sedan implanterade dessa celler hos möss visade det sig att 97 % av mössen utvecklade tumörer. För mig är detta verkligen frågan om elegant forskning i sann naturvetenskaplig anda till skillnad mot de mesta jag kommit i kontakt med inom den medicinska forskningen och det behöver knappast påpekas att etablissemanget här lagt på locket och skruvat till ordentligt eftersom själva fundamentet inom det etablerade cancerforskaretablissemanget nu slås i spillror genom dessa resultat.

Trots att Seyfrieds bok är osedvanligt dyr har jag nu ändå beställt den för att den verkar så oerhört intressant – det blir nog en mer djupgående krönika framöver kring detta tema när jag väl läst boken – den verkar vad jag förstår kräva en hel del av sin läsare.

I detta nummer av 2000-Talets Vetenskap finns för övrigt mer intressant att läsa om cancer och kostens betydelse och där den engelske läkaren Patrick Kingsley intervjuas. Om man ska tro Patrick Kingsley skulle alla cancerceller dö inom tre månader om den som drabbats av cancer verkligen skulle äta en strikt ketogen kost men han tror tyvärr inte att så många klarar av att göra detta.

Jag frågar mig nu ändå om man idag inte kan skönja en svagt förändrad attityd inom medicinen om att cancer kanske gynnas av socker. Jag har nu flera bekanta som drabbats av prostatabesvär och nu uppmanats av sjukvården att minska ned på kolhydraterna och framför allt sockret. Patrick Kingsley’s syn på hur svårt vi människor verkligen har att ’sköta oss’, trots att vi närmar oss döden i cancer, stämmer för övrigt med min egen ’talibanska’ syn på kosten.

Det är faktiskt ruskigt svårt att hålla sig borta från alla kolhydrater och annat godis. Vi läser ständigt om hur folk har lyckats återfå sin hälsa men att ett enda felsteg får dem att trilla tillbaka i kolhydratsträsket och sedan har enorma svårigheter att ta sig ur träsket igen. Det är rent mänskligt att folk därför mer än gärna försöker förneka sina beroenden, att andra har beroenden har de inga problem att inse utan det är med sina egna de har problem. Då försöker man istället hitta ’logiska’ argument för att få slippa att gå på den ’smala stigen’ trots att de innerst inne vet att deras hälsa skulle må väldigt bra av att göra det.

Vi ju alla på något sätt svaga ’i anden’ men även den är enligt min mening rent fysiologisk – hur skulle den kunna vara något annat?

Text: Professor Göran Sjöberg