Dag 1. Från början hade jag tänkt mig att åka till Fukushima, men flera Japaner har sagt till mig att inte ens åka till Japan överhuvudtaget eftersom strålningen är så farlig för mig som är ung. Pirkko sa samma sak i telefon. Kom till Finland och gör en film om Finlands kärnkraft istället!
Text: Leon Berthas
Intro | Dag 1 | Dag 2-3 | Dag 4 | Dag 5 | Dag 6 | Dokumentärfilmen
Jag intervjuade Pirkko Lindberg om kärnkraftkatastrofen i Fukushima samma dag som hon släppte sin bok ”Fukushima för evigt” på Mariehamns litteraturdagar i slutet av mars.
Pirkko inspirerade mig mycket eftersom hon berättade utifrån sig själv hur hon hade blivit påverkad av de som bor i Japan och hur allvarlig strålningen egentligen är. När Pirkko var i Japan var hon medveten om att det var strålning i maten. Hon berättade att hon började äta svampen, som egentligen innehöll alldeles för mycket radioaktivitet, men det var så frestande och hon såg att andra Japaner åt den.
Foto: Johan Bengtsson – Wikimedia Commons
Det blev tydligt hur svårt det är att resa till Japan utan att ta med mig egen mat för att inte riskera att bli skadad av radioaktiviteten.
Pirkko blev påverkad av radioaktiviteten. ”Du som är ung har snabb celldelning, därför är strålningen extra farlig för dig eftersom du kan få cancer! Åk inte till Japan överhuvudtaget”, sa hon. Det betonade hon flera gånger.
Vi pratade även om att de unga i min ålder inte brydde sig särskilt mycket om att kämpa för miljön och protestera överlag och framförallt inte i Finland. Ungdomar i min ålder är mätta och glada. Dem nöjer sig med att surfa på laptops, plattskärmar och mobilen istället för att gå ut på gatan och protestera mot att man förstör sjöar och dricksvattnet i Finland.
Jag har fått råd av Pirkko att åka till kärnkraftverkbyggena i Pyhäjoki och Olkiluoto. Det ska jag och sedan blir det resa till Uran- och gruvskatastrofen i Talvivaara och slutligen till Helsingfors för att tala med politiker och aktivister. Debatten är i full gång inför valet i april. Jag beslöt mig för att kalla min ”road movie” för ”Sisu meltdown”.
Det krävs att flera unga i min ålder engagerar sig i frågor om miljön, eftersom vi är nästa generation och vi bär ansvaret för att kommande generation ska överleva och kunna leva i en hälsosam miljö.
Negativ Sisu och männens kärlek till kärnkraft
Just nu är jag i ett stort bibliotek i Mariehamn på Åland där många olika seminarier hålls av olika författare. Pirkko hade en lyckad föreläsning om sin nya bok. Många applåderade och gillade det hon sa. Jag gillade också när hon beskrev männens kärlek till kärnkraftverken i Finland. ”Det är som en kärlekshistoria mellan männen och kärnkraften”. Det är spännande för männen med en farlig och kraftfull energi, sa hon. Detta kallade Pirkko negativ Sisu.
Jag har inte sett en enda ungdom i min ålder här. Det är mest äldre gubbar och gummor som är fullt mer engagerade än vad vi ungdomar är.
Mina jämnåriga kompisar vet inte om hur mycket information och kunskap som dessa gubbar och gummor får ta del av. Exempelvis Pirkko Lindbergs bok och föreläsning. Jag är troligen den enda ungdomen som tar del av hennes bok här idag. Sorgligt. Jag tror att mina jämnåriga skulle tycka det var inspirerande, om de var här.
Pirkko uppmanade mig att bilda en egen miljöorganisation för unga människor som arbetar mot att man ska bygga nya kärnkraftverk. Organisationen bör kämpa för förnybar energi i framtiden för miljön. Det slog mig att jag skulle kunna göra det.
Men det är brist på kämparglöd bland mina jämnåriga. Förhoppningsvis hittar jag ändå ungdomar som vill kämpa mot att man bygger ut kärnkraften i Finland.
Japan
I Japan är det intern självcensur när det gäller hur medierna där beskriver hur allvarlig strålningen är från Fukushima-katastrofen, säger Pirkko. Journalisterna vet vad de får skriva om i Japan, annars blir de utfrysta. I Finland håller det på att bli likadant eftersom journalister inte kan skriva fritt och uttrycka sina åsikter. De är rädda för någon slags osynlig hand.
Pirkko säger:
”Jag har läst själv i Helsinki Sanomat. Där finns det en journalist som skriver om kärnkraftverken i Finland om de ska bli av eller inte. Hon verkar vara formad som en korkskruv, hon vet inte hur hon ska vrida och vända sig. Hon är lite kritisk, men ändå okritisk. Jag blir galen när jag läser hur hon skriver. Jag blir förbannad! Folk vågar inte ha en egen åsikt i Finland heller. Man måste kunna skriva vad man vill om det ska vara en fungerande demokrati”.
Det finns ett samband mellan den negativa sisun, de manliga makthavarnas syn på kärnkraftverken i Finland och de japanska självmordsidealet, kamikaze. Hot race to hell.
Text, video och foto: Leon Berthas
Officiellt hävdas att Fukushimas kraftverk var byggda på en riskabel plats och att det var en olycka att verket havererade. Somliga påstår att det var sabotage. Jag antar tillsvidare att det inte var sabotage utan en olycka – en naturkatastrof som avslöjade ett bristfälligt arrangemang.
Finlands befolkning har rätt att fatta sina egna beslut. Men för världen i stort är det fn önskvärt att många länder utvecklas så att de inte är i underläge mot hegemonerna Us/Uk som har planer på massutrotning av människor. 90% utrotning är en fullt realistisk farhåga så länge hegemonen vågar agera utan rädsla för verksamma motåtgärder. Alla länder behöver därför tillgång till en teknologisk sektor med knowhow och ekonomisk och militär makt att avskräcka de oerhört destruktiva hegemonerna. Usa håller direkt och genom ombud igång en arme av terrorister som de tänker använda just för att förhindra att länder utvecklas självständigt. England har sedan länge hållit terrorister om ryggen och låter dem skapa ofred tex runt Ryssland. Det har varit helt avsiktligt och England har vägrat att hindra terroristerna samtidigt som de låtsas kriga mot terror. Det är den verkligheten vi står inför: En ond och hänsynslös hegemonisk duo som missunnar alla andra länder inflytande och som dränker världen i blod för att kunna flyta ovanpå och parasitera. Inget tyder på att fred väntar så länge många länder är i underläge, teknologiskt och eljest. I en värld i fred där vi bara hotas av våra egna ofullkomligheter vore det enklare att argumentera för att risker med kärnkraft överväger nyttan. Som det nu är bör vi eftersträva en multipolär värld där alla tillväxer i styrka så att hegemonen kan betvingas.