Om alla kan släppa taget om sina uppbyggda skyddssköldar för ett ögonblick så kan vi tillsammans försöka få upp ögonen för vad som faktiskt är viktigt i frågan om jämställdhet. Då kan vi tillsammans se bortom allt hat som kastas fram och tillbaka mellan de tydligt uppdelade grupperna; män och kvinnor. Istället vill jag nu poängtera att det är jämställdhet vi söker. Så varför inte använda oss av ett begrepp som riktas mot genuin jämställdhet. Det skriver Caroline Södergren (Stockholm) som studerar ekonomiprogrammet på gymnasiet med stort intresse jämställdhetsfrågor.
Att feminism skapar debatter är ingen nyhet, men det är näst intill skrattretande hur all fokus läggs på fel saker och låter hatet frodas och växa längs vägen. Zara Larsson skrev i sitt blogginlägg “håll käften din lilla slyna” (zaralarsson.se, 2015-03-10) att hon ansåg att den internationella mansdagen ej är lika viktig som den internationella kvinnodagen och menade att män hyllas varje dag året runt medan kvinnor får kriga sig fram.
Sedan uttryckte hon sig så här:
“Kvinnohat våldtar och mördar medan manshat är en strategi för att kämpa emot det strukturella förtrycket.”
Zara ger här en tydlig inblick i detta ständiga hat som kastas fram och tillbaka. Kvinnohat och manshat är minst lika fel och bör ej förekomma. Varför finns då detta hat? Vad jag har förstått så känner sig människor hotade och utpekade när ämnet feminism kommer på tal. Kanske känner de sig missförstådda eller själva missförstår. Istället för att agera förstående sätts då människor i försvarspositioner och diskussionen stannar där.
Om man tänker på vad ordet feminism egentligen står för så inser man ganska snabbt att det inte går att sätta likhetstecken mellan orden feminism och jämställdhet. Kort förklarat så är utgångspunkten i feminism att kvinnor missgynnas i samhället, men att de utifrån det strävar efter att kvinnors värde och rättigheter ska vara likställda männens. Medan jämställdhet kort och koncist innebär jämlikhet mellan kvinnor och män. Däremot så förknippas feminism ofta underförstått som jämställdhet.
“Detta är förståeligt mot bakgrund av de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet i feminismens namn”, säger Per Johansson i artikeln “Feminism är inte lika med jämställdhet” (svd.se, 2014-08-09).
Per Johansson menar sedan att för mycket fokus på kvinnors missgynnande kan ge en felaktig bild med ensidig tolkning och att områden där kvinnor faktiskt lyckas bättre än män glöms bort.
Begreppet feminism har trots allt använts i över hundra år och har fungerat monumentalt bra med tanke på alla framsteg det har åstadkommit. I dagens samhälle ser klyftorna betydligt mycket mindre ut än tidigare och problemområdena, likaså ojämställdheten mellan könen, är inte längre lika tydliga. Det leder då istället till att människorna känner sig utpekade och missförstådda vilket i sin tur leder till att kvinnohatet, likaså manshatet, frodas och växer. Jag tror att med nya tider så behövs även ett nytt begrepp; humanism. Ett könsneutralt begrepp som strävar mot det som diskussionerna om feminism i själva verket vill nå fram till.
Humanismen sätter människan och människovärdet i centrum. Ej kvinnornas. Ej männens. Utan människornas. Med humanismen kommer enbart strävan mot jämlikhet vara i fokus utan generaliseringar i samband med kön och utan några missförstånd. Genom detta könsneutrala begrepp kan vi slutligen uppnå jämställdhet.
Text: Caroline Södergren