NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Bertil Lindqvists thriller ”Haveristerna” fortsätter med kapitel 17. Handlingen fortsätter och kapitlen lyfter upp frågor om det svenska rättsväsendet. Varje nytt kapitel publiceras normalt på fredagar.
Boken Haveristerna (ISBN 978-91-637-3717-6) finns att beställa bla på Adlibris som e-bok eller som häftad.
KAPITEL 17
Onsdagen den 19 oktober 2011
Karin vaknade av att det luktade kaffe och rostat bröd. Det var en ganska ovanlig upplevelse i hennes lägenhet, då hon levt som singel i många år och hennes tillfälliga förbindelser varit tämligen begränsade, såväl till antalet som till medföljande aktiviteter. I vilket fall hade det varit synnerligen ovanligt att hon haft manliga nattgäster, som dessutom hade den goda smaken att gå upp och fixa frukost.
Just kaffedoften fick henne att minnas sina sommarlov, då hennes pappa hade semester och de tillbringade en hel månad i deras lilla sommarstuga. Pappa var morgonpigg och gillade att fixa frukostbricka åt mamma. Själv fick hon hoppa upp i mammas och pappas säng och delta i sängfrukosten. När vädret var vackert, vilket det alltid var på hennes sommarlov, brukade mamma tassa upp och öppna verandadörrarna så sommarens dofter fick konkurera med frukostdoften. Hon brukade lyssna efter bofinkens sång som hon hade lärt sig att känna igen, som den vackraste av alla fågelsånger.
”Så mycket minnen det kan ligga i en kaffedoft”, tänkte hon och drog några djupa sniff genom näsan.
Utan att gå upp och titta, drog hon slutsatsen att det var Jens som hade visat sig morgonpigg. Det var nog mer hennes erfarenhet av den tid hon hade varit i lag med Trond, än en ren gissning, som gjorde att hon drog den slutsatsen. Hon hade ju inte någon kunskap on Jens morgonvanor. I vilket fall som helst var det en trevlig upplevelse. Hon låg kvar fem minuter till och väckte kroppen likt en katt. Hon lyssnade till de trivsamma ljuden från köket och eftersom hon inte hörde att någon pratade, drog hon slutsatsen att Trond inte bytt sina morgonvanor. Han sov antagligen fortfarande.
Karin drog sig till minnes att det hade hänt en gång, möjligtvis två, att Trond under den tid de varit tillsammans, hade gått upp och fixat frukost. Den gång hon var säker på att det hade hänt, var då hon brutit benet och dagen innan kommit hem från sjukhuset och var tämligen immobiliserad. Händelsen var trevlig. Men det var inte riktigt Tronds grej. De gener han begåvats med av typen huslighet var tämligen begränsade i antal, så den gången hon brutit benet tömdes väl hela reserven. Hon fnittrade lite för sig själv åt denna analys. Men det var med honom som många andra män, de hade begåvningar av annan sort som kunde vara nog så användbara.
Hon klev ur sin säng och in i sin vanliga mysiga morgonrock, den var riktigt varm med sitt fleecefoder . Den gav precis den goa värme, som hon kunde behöva, när hon kröp ur sängens värme, ut i den kyliga morgonluften. Hon gjorde ett snabbt besök på toaletten, men när hon klev ut i sovrummet igen blev hon stående. Utan att veta varför gled hon ur sin mysrock för ett snabbt byte till sin lite mer eleganta men betydligt svalare sidenkimono. Den hade kostat en mindre förmögenhet, men just nu tyckte hon att den passade väldigt bra. Hon tassade tyst ut i köket och smög upp bakom Jens och lade sin hand på hans axel och sa:
”Det här var allt en överraskning. Färdiglagad frukost – vem hade trott detta?”
”Jag kunde inte sova längre”, sa Jens, ”och då tyckte jag det var lika bra att fixa till lite gott att äta.” Han tittade henne oblygt i ögonen. ”Du ser riktigt bra ut, en kvinna helt i min smak”, tänkte han, men tyckte att det var lite tidigt att säga det. I stället sa han:
”Jag har fått en kompis som du ser”, och pekade med tummen över axeln. Där satt Azlan i stilla majestät. Att tigga var inte riktigt Azlans grej, men han visste att om man bara befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt så brukade saker och ting ordna sig.
”Vår relation startade inte så bra”, sa Jens. ”Jag visste inte att han var i timmerbranschen. Han levde om som en värsta Lumberjack och brydde sig inte ett dugg om att jag diskret petade på honom.”
Karin skrattade åt Jens beskrivning av Azlan som en skogshuggare.
”Han brukar inte hålla på så länge, han övergår så småningom till ett snusande som jag faktiskt tycker är ganska rogivande och lätt somnar till själv.”
”Jag märkte det. Det måste ha varit det som hände, för rätt som det var så vaknade jag, och då var det morgon. Jag tänkte att vi kunde plocka på oss det vi vill ha till frukost och sedan gå in till soffan och titta på morgonnyheterna, eller vad säger du?”
”Kanonbra”, sa Karin. ”Ska bara fila nötterna och dra en kam igenom håret. Ge mig två minuter bara.”
”Visst”, sa Jens, samtidigt som han hällde upp lite kaffe åt sig själv. Han kom på sig själv med att undra över hur det kunde komma sig att en sån mysig kvinna gick omkring för sig själv? ”Hon kanske har sina sidor”, tänkte han, precis som Karin kom ut från badrummet. Han observerade utan att säga något att hon hade satt på sig ett lite diskret läppstift och undrade om hon alltid gjorde det till frukost, eller om det manliga sällskapet påverkade henne så pass. Han tyckte det såg trevligt ut och att det klädde henne, men kände att hon kanske skulle känna sig obekväm om han hade kommenterat det.
”Fasen, är ni redan uppe? Å kaffe luktar det också”, kom det inifrån vardagsrummet. Av knirret från vardagsrumsparketten att döma, gjorde Trond en framstöt mot kaffedoften. Jens och Karin som båda visste att Trond var som en senildement höna utan sina glasögon, insåg faran, trängde upp sig mot ena hallväggen med sina kaffekoppar i ena handen och de nybredda smörgåsarna i den andra.
Kollisionen och den tillhörande katastrofen syntes för ett ögonblick oundviklig, men på något sätt samverkade tre oberoende kroppar i sina rörelser, likt en rysk danstrupp. Som i slow motion passerade de varandra, utan att en endaste droppe spilldes.
”Oooops”, skrek Trond och så brast de alla ut i skratt. ”Inte fan visste jag att ni stod här ute och tryckte. Ni vet väl att utan mina glasögon är jag blind som en mullvad på en solig strand.”
”Varför tror du vi stod uppklämda längs väggen”, sa Karin, ”om det inte var för just detta. Du är tame fan som en blind gubbe i en bil utan lysen mitt i natten.”
De skrattade hjärtligt åt detta, samtidigt som de var och en på sitt sätt förberedde sig på morgonens nyhetssändning.
Inte helt oväntat dominerades nyhetssändningen av det bestialiska mordet i Värmland.
Trond kunde som vanligt inte hålla tyst, utan måste givetvis påpeka att bestialiskt inte var adekvat i det här sammanhanget.
”Jag tycker att det är utfört, kanske inte med finess, men med stor uppfinningsrikedom”, påpekade han.
Som väntat var nyhetsförmedlingen fokuserad, inte så mycket på att en man blivit mördad, utan på det sätt som detta hade skett. Tv hade också, som vanligt avstått från att skaffa sig ett eget nyhetsmaterial och förlitade sig helt på att läsa vad de olika tidningarna skrivit med utgångspunkt från Karins material.
Den vanligaste åsikten var att detta inte kunde röra sig om något annat än ett dåd från den organiserade brottsligheten, speciellt med tanke på att det onekligen fanns en röd tråd i själva genomförandet. Den vanligaste uppfattningen som morgontidningarna hade och som självfallet genast adopterades av tv, var att syftet med all säkerhet var att avskräcka. Att visa hur det kunde gå om man jävlades med vissa ännu oidentifierade förövare.
Det var ju också en öppning som var som gjord för chefsåklagare Bo Hjort, som med hast hade inkallats till studion, att hänga på. Han menade att det senaste mordet gjorde att de två häktade männen, nu bands hårdare till såväl det första mordet som det andra. Det låg helt i linje med både deras oförrätt (motivet) och deras tidigare hot. Det som nu återstod var att med teknisk bevisning binda de båda männen även till det andra mordet. Att de båda morden hörde samman var vid det här laget allmänt vedertaget.
Chefsåklagare Hjort följde upp sitt första uttalande med egna teorier om vad som hänt och som samtidigt passade väldigt lägligt in på hans tidigare ställningstaganden och uttalanden, beträffande de två häktade männen.
Om det var med elak list, eller en ren slump får vi väl aldrig veta, men det var aningen märkligt att redaktionen placerade diskussionen om detaljerna till hur detta mord har gått till, sist i sändningen. Man visade nästan rätt av vad Trond och Jens kommit fram till och som på morgonen hade presenterats av redaktionen på Dalarödemokraten, där Trond arbetade. Via teckningar som funnits i tidningen, kunde man i detalj se hur mordet gått till. Det är likaså tveksamt om chefsåklagare Bo Hjort hade hunnit läsa just Tronds redogörelse. I så fall hade han glömt alltsammans eller tagit det som fria fantasier av en journalist.
Teckningarna från Dalarödemokraten, visade att mordoffret hade spänts fast i en stadig ekstol med armstöd, så att han inte kunde röra speciellt mycket på armar och ben. Runt hans hals hade från fyra olika håll, slingor av tunna metalltrådar lagts. De i sin tur var kopplade till de fyra pendelanordningarna som hölls fast i takläge med elektromagneten. Elektromagneten i sin tur, fick sin kraft från ett bilbatteri och när strömmen i detta tog slut skulle inte magneten hålla de fyra pendlarna på plats. De skulle ramla samtidigt och med stor kraft dra åt snaran av metalltrådar kring mannens hals så att han i princip blev halshuggen enligt raketostprincipen. Om det var med beräkning eller inte, kunde ingen expert i nuläget ha någon klar uppfattning om, men det var tydligt att halskotepelaren var starkare än metalltrådarna, så de sistnämnda brast, sedan de snyggt och prydligt skurit av allt annat i halsen.
Till saken hör att förövaren/förövarna inte ville vänta så lång tid det tog att tömma batteriet utan lät en tomte göra jobbet att bestämma när. Det låter kanske lite konstigt det där med tomte, men det var nästan säkert, gränsande till visshet, enligt Tronds tidning, att det var så det gått till.
Framför mannen hade man tänt ett stearinljus och på denna satt en sådan där tomte, som på jularna har till uppgift att ur brandsynpunkt med automatik, släcka ljusen när det brunnit ner till ett förutbestämt läge. På så sätt har många lägenhetsbränder kunnat undvikas. Till denna tomte var två tunna elkablar kopplade. När tomten släckte ljuset kortslöts batteriet och likaledes släcktes livslågan hos offret. När pendlarna slog ner från taket, tog de också med sig elkablar mm så att allt låg i en enda röra.
Efter denna redogörelse gick frågan nu till åklagare Hjort, som fortfarande satt kvar i soffan. ”Hur har ni inom brottsutredningen resonerat kring detta”, frågade nyhetsankaret, en tydligen helt överrumplad chefsåklagare.
”Ja – öh – först och främst”, började på grund av den nyligen visade redogörelsen en helt klart påverkad, eller ska man säga chockad förundersökningsledare, ”tycker vi ju att det är brutalt och osmakligt att något sånt här ska kunna hända i Sverige, men den organiserade brottsligheten har ju mer och mer tagits över av andra etniska grupper än de vi vant oss vid. Detta medför, som vi ser det, också en brutalisering som i sin tur påverkar metoderna. Detta är för mig helt främmande och jag kan dessutom tänka mig att det är helt främmande för de kriminella vi känner.”
”Förstår jag dig rätt nu”, sa nyhetsankaret, ”att det är brottsutredningens linje, att det med tanke på brutaliteten i mordet, inte är svenska kriminella som har utfört det här avskyvärda dådet?”
”Ja”, sa chefsåklagare Bo Hjort, ”det är vår uppfattning.”
”Vad händer nu med de två åtalade männen, som efter vad jag förstår, är vanliga svenskar? Kommer de att släppas ur häktet nu? Det verkar ju på tillvägagångssättet att döma, inte vara särskilt troligt att det är de som är förövarna?” frågade nyhetsankaret.
”Av utredningstekniska skäl kan jag givetvis inte gå in på detta”, räddade sig chefsåklagaren.
”Jag tror att vi får anledning att återkomma till detta”, sa nyhetsankaret och tänkte också på de rasistiska och främlingsfientliga uttalanden som åklagaren nu gjort sig skyldig till och som därmed bäddade för nya intressanta nyhetsinslag.
Till slut hälsades rättsläkaren Igor Nicolaijev välkommen. Hans uppgift var att tolka situationen ur en rättsläkares perspektiv.
”Vad många tittare säkert undrar vid det här laget”, började nyhetsankaret, ”är troligen hur offret kan ha upplevt sina sista sekunder av sitt liv. Hinner man känna smärta osv?”
”Vi måste komma ihåg följande”, började rättsläkaren. ”Den här mannen är sannolikt vid det tillfälle döden inträffar fullproppad av adrenalin, antingen av rädsla eller av ilska. Vilket, kan vi utan vidare undersökningar givetvis inte säga, men med tanke på hela situationen och den kusliga miljön, skulle i alla fall jag ha varit väldigt rädd. När bilan faller, så att säga, hinner man troligtvis inte känna någon smärta. Men även detta är av uppenbara skäl, inte med säkerhet klarlagt. Hela blodförsörjningen till hjärnan klipps av på delar av en sekund, med en total kortslutning som följd. Det är i princip samma sak som händer i vilken halshuggning som helst och det hör ju till saken, att det alltid har betraktats som en av de mera humana avrättningsmetoderna. Man halshögg ju t.ex många häxor innan man brände dem på bål. Anledningen sades ju vara barmhärtighet, hur underligt det än kan låta.”
”Det som klart skiljer den här skildrade situationen från traditionell halshuggning, är att halskotepelaren verkar ha varit helt intakt, nåja, i alla fall tills det att stolen välte och huvudet trillade av. Det finns mycket som tyder på att detta skedde långt senare, efter det att övriga delar av halsen kapats. I princip kan då vissa nervimpulser passera till övriga kroppen, via nervsystemet inne i halskotepelaren. Vad detta i praktiken skulle innebära är ju svårt att ha något mer än en rent spekulativ uppfattning om. Det ligger ju i sakens natur att det har varit relativt ont om försökspersoner att tillgå, varför sådan forskning blivit tämligen eftersatt.”
”Det där kändes lite som en nyhet”, sa nyhetsankaret. ”Vad är det som gör att du kan avgöra att huvudet ramlat av långt senare, som jag förstod det, efter att mannen har varit död en tid?”
”Den tydligaste anvisningen till att det gått till just så, är att mannen, som hade bar överkropp när han satt i stolen, är vertikalt randig av blod som kommit från snittet i halsen. Allt blod rinner likt vatten nedåt och halsen över snittet är nästan helt befriad från blod. När huvudet lossnade hade blodet torkat, eller koagulerat, som vi säger och skvätte således inte omkring när stolen välte. Vad det var som fick stolen att välta har jag ingen aning om, men det är kanske någon här, som kan upplysa mig om detta?”
Förundersökningsledaren, chefsåklagare Bo Hjort, som frågan antagligen var riktad till, visade alla tecken på ouppmärksamhet och slapp på så sätt undan frågan, – trodde han. Nyhetsankaret uppfattade dock snabbt situationen och upprepade frågan på ett sånt sätt att chefsåklagare Bo Hjort inte kunde komma undan.
”Jaa, vi har olika teorier om detta”, sa han dröjande, ”men jag kan inte av utredningstekniska skäl gå in närmare på hur vi resonerat.”
”Vi ska nu gå vidare till oroligheterna i Syrien, men vi kommer att intensivbevaka händelseutvecklingen i våra kommande sändningar”, sa nyhetsankaret och vände sig 30 grader åt höger så att nya kameravinklar uppstod, medan sofforna tyst och diskret tömdes.
”1 – 0 till Dalarödemokraten”, sa Karin och log mot Trond. ”Det var verkligen bra jobbat. Det finns nog inte många svenskar som inte känner till Dalarödemokraten efter detta. Det var ju rena reklaminslaget.”
”Ja, det blev lyckat”, sa Trond, ”jag tror att chefsåklagare Bo Hjort hade önskat sig en bättre start på dagen. Han gjorde en minst sagt slät figur. Det kanske blir semester snart för hans del, men hör ni govänner. Jag måste dra upp till Stockholm igen. Jag har material så det räcker till några uppföljningar, jag tänker då närmast på jämförelser mellan de båda morden. Är det någon som har en annan uppfattning än jag?”
”Vaddå? Har du en uppfattning?” sa Jens med ett leende. ”Jag förstår vad du menar. Nej, jag har ingen annan uppfattning. Det är samma gärningsmän i båda morden, ja, jag tror faktiskt på gärningsmän. För mycket släp för en ensam person, enlig mitt sätt att se det.”
”Instämmer”, sa Karin. ”Glöm inte heller bort att jag blev kontaktad på samma sätt i båda fallen.”
”Det vet ju knappast polisen, eller har du skvallrat? Kanske de misstänker att det ligger till så här, men de kan ju knappast veta. Vad tror ni om att försöka få en intervju med chefsåklagare Bo Hjort?” sa Trond.
”Lycka till”, tänkte Karin. Högt sa hon:
”1000 spänn om du lyckas. Sätter du emot?”
”It´s a deal”, sa Trond. ”Hur som helst måste jag dra nu. Ska du med Jensa?”
”Jag tror jag tar tåget till Göteborg. Har ett möte där vid lunchtid i morgon. Har du gästfrihet så det räcker en natt till”, sa han och tittade undrande på Karin.
”Om du lagar lika god mat som frukost, kan jag inte se något problem med en nattgäst, så med andra ord – har du matlagningskunskaper så det räcker en natt till?”
”Det har han”, sa Trond, ”det går jag i god för. OK – jag utgår från att vi hörs tämligen snart. Ciao”, sa Trond och försvann iväg mot Stockholm medan han tänkte ”Det var fasligt hur snabbt det blev en natt till. Jag tror bestämt det uppstod lite tycke där. Nåja, inte mig emot. Jag tror att Karin skulle må bra av lite förälskelse. Misstänker att hon haft det lite tufft på sistone”, funderade Trond vidare då han gick bort mot bilen.
Han hade känt Jensa ganska länge och visste att även om han var en charmör, så tog han väl hand om sina förälskelser, – han var OK och skulle säkert ta väl hand om Karin. ”Annars tar fasen honom på ett omilt sätt.”
Lisa, om du läser kommer du också att förstå varför vi inte har någon rättvisa, men kanske förstår orsaken och vad vi ska göra åt saken.
Har inte läst något men rubriken säger allt. Rättvisa? Nänä.
Lisa, om du läser kommer du också att förstå varför vi inte har någon rättvisa, men kanske förstår orsaken och vad vi ska göra åt saken.
Jag var dagvill, det kommer på lördagar all
tså idag. Håll utkik.
Har inte läst något men rubriken säger allt. Rättvisa? Nänä.
Jag var dagvill, det kommer på lördagar all
tså idag. Håll utkik.
Jag är nyfiken på kapitel 18. Skulle det inte komma idag eller har jag missförstått?
Jag är nyfiken på kapitel 18. Skulle det inte komma idag eller har jag missförstått?
Undrar om den mannen vet vad han talar om?
Uttalandet skulle kunna tolkas som: att vi behöver misshandla människor för att förstå hur vi ska arbeta!!??
Jag har i min enfald trott att Sveriges fd Justitiekansler (Statens högste juridiske ämbetsman), skulle vara så välutbildad, att man inte behövde misshandla och stegla vanliga svenskar för att rättsväsendet skulle kunna göra rätt.
I mina ögon är varje sk rättshaverist ett monumentalt misslyckande för Göran Lambertz personligen och för vårt rättssystem rent kollektivt.
Undrar om den mannen vet vad han talar om?
Uttalandet skulle kunna tolkas som: att vi behöver misshandla människor för att förstå hur vi ska arbeta!!??
Jag har i min enfald trott att Sveriges fd Justitiekansler (Statens högste juridiske ämbetsman), skulle vara så välutbildad, att man inte behövde misshandla och stegla vanliga svenskar för att rättsväsendet skulle kunna göra rätt.
I mina ögon är varje sk rättshaverist ett monumentalt misslyckande för Göran Lambertz personligen och för vårt rättssystem rent kollektivt.
Enligt Göran Lambertz behövs Rättshaverister, för att rättsväsendet skall kunna utvecklas till det bättre! – Detta framhöll han spontant vid ett plötsligt morgonmöte på Centralstationen i Stockholm för några månader sedan!
Enligt Göran Lambertz behövs Rättshaverister, för att rättsväsendet skall kunna utvecklas till det bättre! – Detta framhöll han spontant vid ett plötsligt morgonmöte på Centralstationen i Stockholm för några månader sedan!
Det är lugnt Johan Jag gillar din kommentar och vill du diskutera så finns jag här och på FB.
Givetvis vill jag skapa en saklig debatt, det är ju själva syftet och då måste jag här och där provocera i mitt skrivande. Min research är dock omfattande och mycket av det jag skriver om är en okänd verklighet för de flesta. För att få ihop det till en läsbar story, så att det inte bara blir en oläsbar rapport, måste jag lägga in en hel del fiction.
Som du kommer att märka är inte trion Karin, Trond och Jens ense i sina bedömningar och på så sätt blir det möjligt för läsarna att själva bilda sig en uppfattning om rätt och fel.
CU.
Mycket bra och sakligt skrivet. Janne D.
”Tanken är att epitetet rättshaverist är sprunget ur förgångna tiders makthavares behov av ett redskap för ‘språklig eliminering’ av uthålligt rättssökande medborgare.” Ett sätt för makten att mobba en redan utslagen och ett sätt att skuta skulden på rättsstaten misslyckande på den enskilde.
Begreppet rättshaverist är typiskt svenskt och saknar egentligen översättning till annat språk. Jag har länge påtalat detta och nu har man faktiskt stoppat in ett allmänt begrepp och det är ordet Querulant, som av en händelse är det samma på nästan alla världens språk så som engelska tyska spanska franska swahili m. fl. utom på svenska.
Vem har väl som svensk någonsin haft tanken på att kalla
Andrej Dmitrijevitj Sacharov
Martin Luther King
Nelson Rolihlahla Mandela m. fl.
för rättshaverister trots att de har varit ”personer som påstridigt hävdat sin rätt”. Enligt synonymordlistor är epitetet rättshaverist liktydigt med egensinnig, enveten, hårdnackad, motspänstig och tjurskallig.
Anledningen är kanske att de inte haft med rättsväsendet i Sverige att göra?
@Bertil
Jag heter Johan Bergström och gör härmed en pudel. Det var en obetänksam kommentar jag skickade in. Mitt minne sviktade och det erkänner jag. Kanske det berodde på dåligt omdömme i samband med tiden som går mellan läsning av kapitlen. Tack för din kommentar. Bra att du kollat upp med polisen. Ska försöka komma ihåg detaljerna.
”Rättshaverisk vem är det och vad är en rättshaverisk egentligen?
Kan det vara en metafor för en person som försöker få rätt i en sak som berör henne/honom väldigt mycket, havererar på grund av det maktmissbruk som akademikerna på olika myndigheter tar till för att visa vem som har makten i sin hand och blir en risk för etablissemangets fortsatta elitism och maktmissbruk i det tysta?
Begreppet rättshaverist kommer av adjektivet rättshaverisk med betoning på e:t och avser ”Den som vill ha sin rätt”. Den som slår upp ordet ”rättshaverist” i ordlistan får förklaringen: ”person som påstridigt hävdar sin rätt”. Enligt synonymordlistor är epitetet rättshaverisk liktydigt med egensinnig, enveten, hårdnackad, motspänstig och tjurskallig.
Om detta skriver Alf Susaeg i ett debattinlägg hos Bankrättsföreningen. Här är ett stycke ur det: ”Begreppet uthållig är detsamma som envis, tålmodig, oförtruten, energisk, flitig och ihärdig. Egenskapen rättshaverisk är negativ och förkastlig medan egenskapen uthållig är positiv och aktningsvärd. Samtidigt föreligger släktskap mellan huvudbegreppens synonymer som kräver rejäla semologiska lappkast för att respektive uttryck ska hamna i rätt fack.
Tanken är att epitetet rättshaverist är sprunget ur förgångna tiders makthavares behov av ett redskap för ’språklig eliminering’ av uthålligt rättssökande medborgare. De i sammanhanget störande släktskapen mellan de positiva synonymerna ovan och deras negativa kusiner har med den här tesen undanröjts med ett odelat negativt samlingsbegrepp; rättshaverisk. Ett språkligt väl kamouflerat, med tiden dito inarbetat och därmed effektivt redskap för uppsåtligt förtal. Den som i dagens Sverige utpekas som rättshaverist utsätts tveklöst för andras missaktning. En peststämpel som får förödande effekter i det enskilda fallet, eftersom föraktet i synnerhet omfattar myndigheters och makthavares fortsatta inställning till den utpekade. Epitetet rättshaverist brukas därför allt mer frekvent av skrupelfria makthavare som enkelt, snabbt och effektivt vill undanröja s k obekväma rättssökanden ’utan rättegång och dom’.
Eftersom begreppet är så väl inarbetat inom rättssystem, myndigheter och andra maktens boningar räcker det med att ordet rättshaverist och ett personnamn kombineras för att det aktuella fallet ska processas av sig självt. Med given utgång. Makthavares djupgående aversioner mot uthålligt rättssökande medborgare är väl kända. Ett anmärkningsvärt faktum med tanke på att sk rättshaverister i motsats till terrorister och många framgångsrika makthavare aldrig brukar odemokratiska eller illegala medel i sina strävanden. Att hata eller frukta en våldsam terrorist är begripligt. Men att samma inställning omfattar medborgare som i sitt fredliga rättssökande håller sig till de demokratiska spelreglerna står inte lika klart. Vissa makthavares motvilja mot sk rättshaverister saknar således tydliga motiv och får därför skälet till aversionen sökas på det personliga och psykologiska planet. Ligger motivet i att rättshaveristen besitter egenskaper som gör denne för beslutsam, för uthållig eller för rättsinnad – i makthavarens tycke ? Eller i makthavarens insikt om att den rättssökande har rätt men att dennes rätt på grund av makthavarens orätt inte ’får’ eller ’kan’ bejakas ?”
Det är lugnt Johan Jag gillar din kommentar och vill du diskutera så finns jag här och på FB.
Givetvis vill jag skapa en saklig debatt, det är ju själva syftet och då måste jag här och där provocera i mitt skrivande. Min research är dock omfattande och mycket av det jag skriver om är en okänd verklighet för de flesta. För att få ihop det till en läsbar story, så att det inte bara blir en oläsbar rapport, måste jag lägga in en hel del fiction.
Som du kommer att märka är inte trion Karin, Trond och Jens ense i sina bedömningar och på så sätt blir det möjligt för läsarna att själva bilda sig en uppfattning om rätt och fel.
CU.
Mycket bra och sakligt skrivet. Janne D.
”Tanken är att epitetet rättshaverist är sprunget ur förgångna tiders makthavares behov av ett redskap för ’språklig eliminering’ av uthålligt rättssökande medborgare.” Ett sätt för makten att mobba en redan utslagen och ett sätt att skuta skulden på rättsstaten misslyckande på den enskilde.
Begreppet rättshaverist är typiskt svenskt och saknar egentligen översättning till annat språk. Jag har länge påtalat detta och nu har man faktiskt stoppat in ett allmänt begrepp och det är ordet Querulant, som av en händelse är det samma på nästan alla världens språk så som engelska tyska spanska franska swahili m. fl. utom på svenska.
Vem har väl som svensk någonsin haft tanken på att kalla
Andrej Dmitrijevitj Sacharov
Martin Luther King
Nelson Rolihlahla Mandela m. fl.
för rättshaverister trots att de har varit ”personer som påstridigt hävdat sin rätt”. Enligt synonymordlistor är epitetet rättshaverist liktydigt med egensinnig, enveten, hårdnackad, motspänstig och tjurskallig.
Anledningen är kanske att de inte haft med rättsväsendet i Sverige att göra?
@Bertil
Jag heter Johan Bergström och gör härmed en pudel. Det var en obetänksam kommentar jag skickade in. Mitt minne sviktade och det erkänner jag. Kanske det berodde på dåligt omdömme i samband med tiden som går mellan läsning av kapitlen. Tack för din kommentar. Bra att du kollat upp med polisen. Ska försöka komma ihåg detaljerna.
”Rättshaverisk vem är det och vad är en rättshaverisk egentligen?
Kan det vara en metafor för en person som försöker få rätt i en sak som berör henne/honom väldigt mycket, havererar på grund av det maktmissbruk som akademikerna på olika myndigheter tar till för att visa vem som har makten i sin hand och blir en risk för etablissemangets fortsatta elitism och maktmissbruk i det tysta?
Begreppet rättshaverist kommer av adjektivet rättshaverisk med betoning på e:t och avser ”Den som vill ha sin rätt”. Den som slår upp ordet ”rättshaverist” i ordlistan får förklaringen: ”person som påstridigt hävdar sin rätt”. Enligt synonymordlistor är epitetet rättshaverisk liktydigt med egensinnig, enveten, hårdnackad, motspänstig och tjurskallig.
Om detta skriver Alf Susaeg i ett debattinlägg hos Bankrättsföreningen. Här är ett stycke ur det: ”Begreppet uthållig är detsamma som envis, tålmodig, oförtruten, energisk, flitig och ihärdig. Egenskapen rättshaverisk är negativ och förkastlig medan egenskapen uthållig är positiv och aktningsvärd. Samtidigt föreligger släktskap mellan huvudbegreppens synonymer som kräver rejäla semologiska lappkast för att respektive uttryck ska hamna i rätt fack.
Tanken är att epitetet rättshaverist är sprunget ur förgångna tiders makthavares behov av ett redskap för ’språklig eliminering’ av uthålligt rättssökande medborgare. De i sammanhanget störande släktskapen mellan de positiva synonymerna ovan och deras negativa kusiner har med den här tesen undanröjts med ett odelat negativt samlingsbegrepp; rättshaverisk. Ett språkligt väl kamouflerat, med tiden dito inarbetat och därmed effektivt redskap för uppsåtligt förtal. Den som i dagens Sverige utpekas som rättshaverist utsätts tveklöst för andras missaktning. En peststämpel som får förödande effekter i det enskilda fallet, eftersom föraktet i synnerhet omfattar myndigheters och makthavares fortsatta inställning till den utpekade. Epitetet rättshaverist brukas därför allt mer frekvent av skrupelfria makthavare som enkelt, snabbt och effektivt vill undanröja s k obekväma rättssökanden ’utan rättegång och dom’.
Eftersom begreppet är så väl inarbetat inom rättssystem, myndigheter och andra maktens boningar räcker det med att ordet rättshaverist och ett personnamn kombineras för att det aktuella fallet ska processas av sig självt. Med given utgång. Makthavares djupgående aversioner mot uthålligt rättssökande medborgare är väl kända. Ett anmärkningsvärt faktum med tanke på att sk rättshaverister i motsats till terrorister och många framgångsrika makthavare aldrig brukar odemokratiska eller illegala medel i sina strävanden. Att hata eller frukta en våldsam terrorist är begripligt. Men att samma inställning omfattar medborgare som i sitt fredliga rättssökande håller sig till de demokratiska spelreglerna står inte lika klart. Vissa makthavares motvilja mot sk rättshaverister saknar således tydliga motiv och får därför skälet till aversionen sökas på det personliga och psykologiska planet. Ligger motivet i att rättshaveristen besitter egenskaper som gör denne för beslutsam, för uthållig eller för rättsinnad – i makthavarens tycke ? Eller i makthavarens insikt om att den rättssökande har rätt men att dennes rätt på grund av makthavarens orätt inte ’får’ eller ’kan’ bejakas ?”
Rascasse – vem du nu är?
Med all respekt – är det antagligen så här att du inte har läst ordentligt eller läst slarvigt. Det här är ingen massproducerad deckarserie utan uppbyggd på väldigt mycket vekliga händelser och fakta. Då blir det problem om man hoppar över några sidor här och där.
Huvudpersonen Karin får inga uppgifter på SMS, som du påstår. Vore det så, kanske en 5:e klassare hade kunnat spåra meddelandena precis som du säger antagligen också polisen. Hon får sina meddelanden på mail, med ospecificerad avsändare. Jag har fått skriftlig dokumentation från polisen på att de inte kan lösa det. FRA har förmodligen förmågan, men de förnekar att de sysslar med sånt.
Hon gör sig inte skyldig till undanhållande av bevis som du påstår, eftersom hon först anmäler sina upptäckter till polisen (Kap 3) och dagen efter säljer sina bilder, precis som vilken MSM-journalist som helst skulle göra. Hon undanhåller inga bevis.
Tanken att polisen skulle vara intresserad av hennes spekulationer om hur det hela gått till, i förhållande till polisens egna utredare som har tillgång till samma material, skulle nästan vara lite Mrs Marple – aktigt och det har legat långt från mina intentioner då jag skrivit.
Att du tycker att någon persons kärleks och frukost öden känns patetiska har jag däremot full respekt för. Personligen tycker jag kärlek och frukost är viktiga saker här i livet, men jag har som sagt full respekt för att du tycker annorlunda.
Diskuterar gärna vidare, men hoppas att du läser lite noggrannare innan.
Rascasse – vem du nu är?
Med all respekt – är det antagligen så här att du inte har läst ordentligt eller läst slarvigt. Det här är ingen massproducerad deckarserie utan uppbyggd på väldigt mycket vekliga händelser och fakta. Då blir det problem om man hoppar över några sidor här och där.
Huvudpersonen Karin får inga uppgifter på SMS, som du påstår. Vore det så, kanske en 5:e klassare hade kunnat spåra meddelandena precis som du säger antagligen också polisen. Hon får sina meddelanden på mail, med ospecificerad avsändare. Jag har fått skriftlig dokumentation från polisen på att de inte kan lösa det. FRA har förmodligen förmågan, men de förnekar att de sysslar med sånt.
Hon gör sig inte skyldig till undanhållande av bevis som du påstår, eftersom hon först anmäler sina upptäckter till polisen (Kap 3) och dagen efter säljer sina bilder, precis som vilken MSM-journalist som helst skulle göra. Hon undanhåller inga bevis.
Tanken att polisen skulle vara intresserad av hennes spekulationer om hur det hela gått till, i förhållande till polisens egna utredare som har tillgång till samma material, skulle nästan vara lite Mrs Marple – aktigt och det har legat långt från mina intentioner då jag skrivit.
Att du tycker att någon persons kärleks och frukost öden känns patetiska har jag däremot full respekt för. Personligen tycker jag kärlek och frukost är viktiga saker här i livet, men jag har som sagt full respekt för att du tycker annorlunda.
Diskuterar gärna vidare, men hoppas att du läser lite noggrannare innan.
Erik, tack för Ditt budskap om äkta och oäkta rättshaverister, men Du tappade bort den sanna möjligheten i den hemliga fjärde fasen: Det allmännas (Regeringen som rättssubjekt) skattefria skadeståndsansvar mot EN drabbad enskild äkta rättshaverist, med RÄTT utvecklad och enskild ägd KUNSKAP att i nutid och rum FÖRSTÅ när, var och VARFÖR…..
Till Red: Skilj på äkta rättshaverister och falska rättshaverister. Den falske rättshaveristen överklar och överklagar men vet innerst inne att han eller hon har fel, men kan inte ens inför sig själv erkänna det.
Vad som är karriäristiske däremot med äkta rättshaverister är att de har rätt men systemet fel och därför havererar de – där av namnet rättshaverister. Fyra saker händer, I REGEL, med den äkta rättshaverist
1.) De tar livet av sig eller försöker
2.) De betraktas som psykiskt sjuka eller blir psykiskt sjuka
3.) De hämnar i fängelse eller valsar runt i diverse rättssalar i åra tal.
4.) Allt på en gång.
Strindberg, en typiskt rättshaverist och mycket riktigt så var anklagelserna mot honom så allvarliga att han tvingades fly landet. Senare var han (som han så förnuftigt uttryckte det själv) ”jag är SATT UNDER diagnos, ty de misstänker att jag är KLOK”
Monica Nilsson (som avslöjade BT-kemiskandalen var en ensamstående fyrbarnsmamma) också en typiskt äkta rättshaverist. (http://sv.wikipedia.org/wiki/BT_Kemi)
Ahlmark – Fången på fyren ytterligare en (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tsesisolyckan)
Jan guillou (i sina krafts dagar kanske man skall tillägga) när avslöjandet om IB-affären kom ut. Mycket riktigt hamnade han också i fängelse.
Sedan 5.) Om den äkta rättshaveristen vinner, ändrar hen på hela skiten.
Allt handlar om sanningen och den går genom tre faser.
1.) Först förlöjligade och hån
2.) Motarbetas aktivt av många på många olika nivåer
3.) Blir en trivial sanningen som alla accepteras och tycker på axlarna åt.
Huvudpersonen Karin får SMS med koordinaterna till utförda mord. Istället för att tipsa polisen om detta så vänder hon sig till media och säljer storyn. Varför förstår hon inte att polisen kanske skulle kunna lösa morden genom att spåra SMSen. Hon gör ju sig skyldig till döljande av bevis och visar ovanpå detta exempel på ytterst dålig moral genom att komersialisera info och bilder om morden.
Karin framstår mer som en bitchig antihjältinna än något annat och att följa hennes kärleks och frukost öden känns nästan patetiskt. Men, storyn är ju inte klar så vi får se hur det går.
Erik, tack för Ditt budskap om äkta och oäkta rättshaverister, men Du tappade bort den sanna möjligheten i den hemliga fjärde fasen: Det allmännas (Regeringen som rättssubjekt) skattefria skadeståndsansvar mot EN drabbad enskild äkta rättshaverist, med RÄTT utvecklad och enskild ägd KUNSKAP att i nutid och rum FÖRSTÅ när, var och VARFÖR…..
Till Red: Skilj på äkta rättshaverister och falska rättshaverister. Den falske rättshaveristen överklar och överklagar men vet innerst inne att han eller hon har fel, men kan inte ens inför sig själv erkänna det.
Vad som är karriäristiske däremot med äkta rättshaverister är att de har rätt men systemet fel och därför havererar de – där av namnet rättshaverister. Fyra saker händer, I REGEL, med den äkta rättshaverist
1.) De tar livet av sig eller försöker
2.) De betraktas som psykiskt sjuka eller blir psykiskt sjuka
3.) De hämnar i fängelse eller valsar runt i diverse rättssalar i åra tal.
4.) Allt på en gång.
Strindberg, en typiskt rättshaverist och mycket riktigt så var anklagelserna mot honom så allvarliga att han tvingades fly landet. Senare var han (som han så förnuftigt uttryckte det själv) ”jag är SATT UNDER diagnos, ty de misstänker att jag är KLOK”
Monica Nilsson (som avslöjade BT-kemiskandalen var en ensamstående fyrbarnsmamma) också en typiskt äkta rättshaverist. (http://sv.wikipedia.org/wiki/BT_Kemi)
Ahlmark – Fången på fyren ytterligare en (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tsesisolyckan)
Jan guillou (i sina krafts dagar kanske man skall tillägga) när avslöjandet om IB-affären kom ut. Mycket riktigt hamnade han också i fängelse.
Sedan 5.) Om den äkta rättshaveristen vinner, ändrar hen på hela skiten.
Allt handlar om sanningen och den går genom tre faser.
1.) Först förlöjligade och hån
2.) Motarbetas aktivt av många på många olika nivåer
3.) Blir en trivial sanningen som alla accepteras och tycker på axlarna åt.
Huvudpersonen Karin får SMS med koordinaterna till utförda mord. Istället för att tipsa polisen om detta så vänder hon sig till media och säljer storyn. Varför förstår hon inte att polisen kanske skulle kunna lösa morden genom att spåra SMSen. Hon gör ju sig skyldig till döljande av bevis och visar ovanpå detta exempel på ytterst dålig moral genom att komersialisera info och bilder om morden.
Karin framstår mer som en bitchig antihjältinna än något annat och att följa hennes kärleks och frukost öden känns nästan patetiskt. Men, storyn är ju inte klar så vi får se hur det går.
Ang. RÄTTSHAVERIST
Justitieråd: ”Det är rättshaveristerna som driver rättsutvecklingen framåt…”
”Sverige har åter fällts i Europadomstolen för att ha förvägrat sina medborgare en domstolsprocess. Den här gången var det en juristprofessor och advokat som låg bakom talan men varför är det annars så nära till hands att bli stämplad som ”rättshaverist” om man åberopar Europakonventionen?”
Se och läs mer
http://www.dagensjuridik.se/2014/10/justitierad-det-ar-rattshaveristerna-som-driver-rattsutvecklingen-framat-0
Se ca 28 minuter in i videoklippet
Ulf Bittner
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
”Rättshaveriet” startar redan i lagstiftning och juridiska ”klurigheter”. Medborgarna inbillas att riksdagspolitikerna beslutat lagarnas innehåll , men tvingades dessa redogöra för egna juridiska brister förstod medborgarna varför svårt nackskadade – utan medicinsk och juridisk kunskap – tvingas bevisa sambanden mellan inträffad olycka och momentant debuterande besvär!
Varefter medicinskt okunniga domare avgör tillställningen.
Att förhindra nödvändig debatt mellan försäkringsbolagens anställda försäkringsläkare och utredande och behandlande specialister med senaste kunskap och teknik – tycks vara syftet när lagstiftningen antagligen formulerades av försäkringsbranschens jurister – vilka fungerar som rådgivare i regeringskansliet”!
Tillsammans med ”Hilda, Ida och Ruben” tycks ”rättssäkerheten” därmed fixad!
Försäkringsbranschens budskap, via sin Whiplashkommission och Trafikskadenämnd, tycks gälla – dess utgifter minimaliseras.
Om nackskadeprocesser skall avgöras i domstol måste ritualerna leda till faktisk debatt mellan specialisterna, vilka utredde/behandlande och branschens ”anställda/köpta” försäkringsmedicinska rådgivare (FMR)!
Problemet är att svensk landstingssjukvård fortsatt missar flesta nackskador orsakade vid trafik- och fallolyckor, eftersom. senaste internationellt accepterad medicinsk teknik och kunskap ännu inte introducerats!
Nackskadedrabbade tvingas åka utomlands för utredning och kirurgi!
Kunde detta bero på att branschens ”ledande specialister”, ortopederna Urban Lindgren, Olle Nilsson och neurologen Hans Link m fl, vägrat acceptera internationellt accepterade metoder?
Mats Eriksson (SKL) hävdade att inflytelserika ortopeder förhindrat introduktionen!!!
När Kaliber avslöjade hur ”Hans Link” ägnat sig åt synnerligt jäv – samtidigt sittandes på många stolar – sprack bubblan ”FMR är opartiska”– utan rakt på sak, kriminella/jäviga!
Liknande Kaliber-utredningar gällande professorerna Urban Lindgren, Olle Nilsson, docenten Olof Sydow, m fl torde visa att ”fallet Hans Link” ingalunda är unikt!
Tänk allt onödigt lidande för drabbade; onödiga kostnader för samhället (olika myndigheter, socialatjänster; domstolskostnader för onödiga rättegångar)!
Hur bakvänt är det inte att i efterhand medicinskt okunniga domare, och advokater skall komma fram till om momentant uppkomna besvär hängde ihop med andra orsaker, än inträffad olycka!
Bättre vore väl att sjukvården redan akut korrekt fastställt och behandlat skadorna!
Hittade inget vettigt på rättshaverisK, men detta var ju intressant, källa Wikipedia:
Psykisk ohälsa och rättshaveri
Personer som envetet driver en fråga blir ofta kallade rättshaverister men inte sällan tillkommer även påståenden om att beteendet är ett uttryck för psykisk ohälsa. Detta kan vara ett sätt att underminera trovärdigheten hos en obekväm kritiker.
Enligt Susanne Bejerot, svensk psykiater och styrelseledamot i Nils Bejerots Minnesfond, är rättshaveri vanligt inom aspergergruppen. Hon presenterar inte några belägg för detta och det finns ingen forskning som stöder påståendet. Enligt Bejerot kan detta förklaras av en ”personlighet präglad av bristande sunt förnuft, pedantiskt regeltänkande, uttalad envishet och verbal begåvning. Inte sällan vinner de processerna.”
I en kommentar till Bejerots åsikter om aspergergruppen menade barnpsykiatern Gunnar Höst att de ”leder tanken till äldre tiders typ- och temperamentslära”. Det vill säga, påminner om Cesare Lombroso teorier att en persons karaktär kan bestämmas utifrån kroppsliga särdrag – utan att hänsyn behöver tas till exempelvis sociala faktorer.
Ett alternativt synsätt
Statsvetaren Lisbeth Lindeborg har hävdat att den ”enskilde svenske medborgaren som oförskyllt råkar i konflikt med en myndighet blir en ’rättshaverist'”. Hon menar att ”enskilda medborgare har en svag rättsposition gentemot maktfullkomliga svenska myndigheter”.
Lindeborg påpekar även att ett motsvarande ord saknas i flera stora språk. Ett uttryck på engelskan som ungefärligen motsvarar ”rättshaveri” är litigious. Detta ord betyder dock snarare motvilja till uppgörelse i godo; juridisk aggressivitet. På svenska talade man förr om ”processare”, folk som gärna processade, det vill säga tog sina konflikter till rätten. I ett föredrag vid International Conference of Law and Mental Health i Padua 2007 lanserade professor Christian Diesen begreppet justice obsession syndrome som en engelsk beteckning på fenomenet.
Ang. RÄTTSHAVERIST
Justitieråd: ”Det är rättshaveristerna som driver rättsutvecklingen framåt…”
”Sverige har åter fällts i Europadomstolen för att ha förvägrat sina medborgare en domstolsprocess. Den här gången var det en juristprofessor och advokat som låg bakom talan men varför är det annars så nära till hands att bli stämplad som ”rättshaverist” om man åberopar Europakonventionen?”
Se och läs mer
http://www.dagensjuridik.se/2014/10/justitierad-det-ar-rattshaveristerna-som-driver-rattsutvecklingen-framat-0
Se ca 28 minuter in i videoklippet
Ulf Bittner
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
”Rättshaveriet” startar redan i lagstiftning och juridiska ”klurigheter”. Medborgarna inbillas att riksdagspolitikerna beslutat lagarnas innehåll , men tvingades dessa redogöra för egna juridiska brister förstod medborgarna varför svårt nackskadade – utan medicinsk och juridisk kunskap – tvingas bevisa sambanden mellan inträffad olycka och momentant debuterande besvär!
Varefter medicinskt okunniga domare avgör tillställningen.
Att förhindra nödvändig debatt mellan försäkringsbolagens anställda försäkringsläkare och utredande och behandlande specialister med senaste kunskap och teknik – tycks vara syftet när lagstiftningen antagligen formulerades av försäkringsbranschens jurister – vilka fungerar som rådgivare i regeringskansliet”!
Tillsammans med ”Hilda, Ida och Ruben” tycks ”rättssäkerheten” därmed fixad!
Försäkringsbranschens budskap, via sin Whiplashkommission och Trafikskadenämnd, tycks gälla – dess utgifter minimaliseras.
Om nackskadeprocesser skall avgöras i domstol måste ritualerna leda till faktisk debatt mellan specialisterna, vilka utredde/behandlande och branschens ”anställda/köpta” försäkringsmedicinska rådgivare (FMR)!
Problemet är att svensk landstingssjukvård fortsatt missar flesta nackskador orsakade vid trafik- och fallolyckor, eftersom. senaste internationellt accepterad medicinsk teknik och kunskap ännu inte introducerats!
Nackskadedrabbade tvingas åka utomlands för utredning och kirurgi!
Kunde detta bero på att branschens ”ledande specialister”, ortopederna Urban Lindgren, Olle Nilsson och neurologen Hans Link m fl, vägrat acceptera internationellt accepterade metoder?
Mats Eriksson (SKL) hävdade att inflytelserika ortopeder förhindrat introduktionen!!!
När Kaliber avslöjade hur ”Hans Link” ägnat sig åt synnerligt jäv – samtidigt sittandes på många stolar – sprack bubblan ”FMR är opartiska”– utan rakt på sak, kriminella/jäviga!
Liknande Kaliber-utredningar gällande professorerna Urban Lindgren, Olle Nilsson, docenten Olof Sydow, m fl torde visa att ”fallet Hans Link” ingalunda är unikt!
Tänk allt onödigt lidande för drabbade; onödiga kostnader för samhället (olika myndigheter, socialatjänster; domstolskostnader för onödiga rättegångar)!
Hur bakvänt är det inte att i efterhand medicinskt okunniga domare, och advokater skall komma fram till om momentant uppkomna besvär hängde ihop med andra orsaker, än inträffad olycka!
Bättre vore väl att sjukvården redan akut korrekt fastställt och behandlat skadorna!
Hittade inget vettigt på rättshaverisK, men detta var ju intressant, källa Wikipedia:
Psykisk ohälsa och rättshaveri
Personer som envetet driver en fråga blir ofta kallade rättshaverister men inte sällan tillkommer även påståenden om att beteendet är ett uttryck för psykisk ohälsa. Detta kan vara ett sätt att underminera trovärdigheten hos en obekväm kritiker.
Enligt Susanne Bejerot, svensk psykiater och styrelseledamot i Nils Bejerots Minnesfond, är rättshaveri vanligt inom aspergergruppen. Hon presenterar inte några belägg för detta och det finns ingen forskning som stöder påståendet. Enligt Bejerot kan detta förklaras av en ”personlighet präglad av bristande sunt förnuft, pedantiskt regeltänkande, uttalad envishet och verbal begåvning. Inte sällan vinner de processerna.”
I en kommentar till Bejerots åsikter om aspergergruppen menade barnpsykiatern Gunnar Höst att de ”leder tanken till äldre tiders typ- och temperamentslära”. Det vill säga, påminner om Cesare Lombroso teorier att en persons karaktär kan bestämmas utifrån kroppsliga särdrag – utan att hänsyn behöver tas till exempelvis sociala faktorer.
Ett alternativt synsätt
Statsvetaren Lisbeth Lindeborg har hävdat att den ”enskilde svenske medborgaren som oförskyllt råkar i konflikt med en myndighet blir en ’rättshaverist'”. Hon menar att ”enskilda medborgare har en svag rättsposition gentemot maktfullkomliga svenska myndigheter”.
Lindeborg påpekar även att ett motsvarande ord saknas i flera stora språk. Ett uttryck på engelskan som ungefärligen motsvarar ”rättshaveri” är litigious. Detta ord betyder dock snarare motvilja till uppgörelse i godo; juridisk aggressivitet. På svenska talade man förr om ”processare”, folk som gärna processade, det vill säga tog sina konflikter till rätten. I ett föredrag vid International Conference of Law and Mental Health i Padua 2007 lanserade professor Christian Diesen begreppet justice obsession syndrome som en engelsk beteckning på fenomenet.
Googla ordet ”Rättshaverisk”
Googla ordet ”Rättshaverisk”
Sverige är som synes ett U-land på området demokrati och rättssäkerhet
ESO-rapport februari 2015 av professor i förvaltningsrätt, Olle Lundin, Uppsala universitet;
Maktutövning under lagarna?
http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/10/ESO-2015_2.pdf
Här framgår bl.a. att professor Olle Lundin föreslår;
”Utred återinförande av ett utvidgat straffrättsligt tjänstefelsansvar
med tillhörande sanktionsmöjligheter,”
Professor Olle Lundin har även uttalat i intervju följande;
”I Finland har man behållit den gamla betydelsen av tjänstefel. Politiker har personligt straffrättsligt ansvar för lag- och domstolstrots. I Danmark finns också ett personligt ansvar och i Norge finns en tillsynsmyndighet som kan upphäva eller ändra kommunala beslut.
Olle Lundin beskriver hur kolleger från de övriga nordiska länderna ”satt som fågelholkar” när han beskrev det svenska trotset. De trodde honom knappt.”
Läs hela intervjun
http://www.sjukhuslakaren.se/2015/04/17/vill-satta-tumskruvar-pa-trotsiga-politiker/
Staten Sverige och dessa makt- och myndighetsutövare är uppenbart helt befriade från personligt ansvar när dessa utövar makt- och myndighet, förmodligen därav situationen som uppstått i Sverige. Oansvarig makt- och myndighetsutövning föder makt- och myndighetskorruption.
TJÄNSTEMANNAANSVARET INSKRÄNKTES I OCH MED DEN OFFENTLIGA ANSVARSREFORMEN 1975
”Tjänstemannaansvaret inskränktes i och med den offentliga ansvarsreformen 1975.
Man trodde att risken att inte bli omvald skulle räcka som reglering för förtroendevalda politiker, förklarar Olle Lundin. När trotset ökat har lagstiftarna försökt komma åt det på olika sätt, men inte med sanktioner mot enskilda.
Förslag om personligt ansvar har lagts fram i flera utredningar genom åren men inte lett någon vart. Ofta har det bemöts med att det blir för svårt att rekrytera lokalpolitiker, ett argument som Olle Lundin avfärdar:
– Jag talade med en finsk kollega som aldrig hört talas om en enda kommunpolitiker som medvetet fattat beslut i strid med gällande lagar och regler.” Källa till citatet som ovan intervju.
MED MAKT SKALL ANSVAR FÖLJA
Grunden till problemet är 40 år gammalt, 1975 togs tjänstemannaansvaret bort av en Socialdemokratiskt ledd Sveriges Regering, statsminister Olof Palme, i samverkan med Sveriges Riksdag. Sedan dess har makt- och myndighetskorruptionen i Sverige eskalerat till det nu outhärdliga där staten Sverige icke kan anses längre vara en demokratisk rättsstat där demokrati och rättssäkerhet existerar generellt.
Sveriges Regering och Sverige riksdag trotsar som synes dagligen bl.a. den EU-rätt som i avtal Sverige förbundit sig till att åtfölja. Alltså eftersom dessa sammantaget sitter med armarna i kors och låter detta fortgå, således via passivitet är delaktiga till att detta kan fortgå generellt och systematiskt. Som synes ett lagbrott i sig, trolöshet mot huvudman(svenska folket), eftersom dessa sammantaget bör förstå vidden av detta generella problem som existerar i Sverige.
Sveriges Regering och Sveriges riksdag är väl förtrogna och informerade om situationen, nu senast i e-post skrivelse av 2015-02-08, som går att läsa via denna länk
http://static.bloggproffs.se/wp-content/blogs.dir/38861/files/2015/02/Sveriges-Regering-och-Sveriges-riksdag-f%C3%A5r-epost-20150228.pdf
Ulf Bittner
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
voulf56@gmail.com
Läs mer
http://static.bloggproffs.se/wp-content/blogs.dir/38861/files/2015/01/Gr%C3%A4ns%C3%B6verskridande-v%C3%A5rd-kort-introduktion-2015-01-26-EU-intr%C3%A4det-1995-r.pdf
Angående ”rättshaverister”, det är verkligen hög tid att vi alla gemensamt står upp för varandra.
Sverige är som synes ett U-land på området demokrati och rättssäkerhet
ESO-rapport februari 2015 av professor i förvaltningsrätt, Olle Lundin, Uppsala universitet;
Maktutövning under lagarna?
http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/10/ESO-2015_2.pdf
Här framgår bl.a. att professor Olle Lundin föreslår;
”Utred återinförande av ett utvidgat straffrättsligt tjänstefelsansvar
med tillhörande sanktionsmöjligheter,”
Professor Olle Lundin har även uttalat i intervju följande;
”I Finland har man behållit den gamla betydelsen av tjänstefel. Politiker har personligt straffrättsligt ansvar för lag- och domstolstrots. I Danmark finns också ett personligt ansvar och i Norge finns en tillsynsmyndighet som kan upphäva eller ändra kommunala beslut.
Olle Lundin beskriver hur kolleger från de övriga nordiska länderna ”satt som fågelholkar” när han beskrev det svenska trotset. De trodde honom knappt.”
Läs hela intervjun
http://www.sjukhuslakaren.se/2015/04/17/vill-satta-tumskruvar-pa-trotsiga-politiker/
Staten Sverige och dessa makt- och myndighetsutövare är uppenbart helt befriade från personligt ansvar när dessa utövar makt- och myndighet, förmodligen därav situationen som uppstått i Sverige. Oansvarig makt- och myndighetsutövning föder makt- och myndighetskorruption.
TJÄNSTEMANNAANSVARET INSKRÄNKTES I OCH MED DEN OFFENTLIGA ANSVARSREFORMEN 1975
”Tjänstemannaansvaret inskränktes i och med den offentliga ansvarsreformen 1975.
Man trodde att risken att inte bli omvald skulle räcka som reglering för förtroendevalda politiker, förklarar Olle Lundin. När trotset ökat har lagstiftarna försökt komma åt det på olika sätt, men inte med sanktioner mot enskilda.
Förslag om personligt ansvar har lagts fram i flera utredningar genom åren men inte lett någon vart. Ofta har det bemöts med att det blir för svårt att rekrytera lokalpolitiker, ett argument som Olle Lundin avfärdar:
– Jag talade med en finsk kollega som aldrig hört talas om en enda kommunpolitiker som medvetet fattat beslut i strid med gällande lagar och regler.” Källa till citatet som ovan intervju.
MED MAKT SKALL ANSVAR FÖLJA
Grunden till problemet är 40 år gammalt, 1975 togs tjänstemannaansvaret bort av en Socialdemokratiskt ledd Sveriges Regering, statsminister Olof Palme, i samverkan med Sveriges Riksdag. Sedan dess har makt- och myndighetskorruptionen i Sverige eskalerat till det nu outhärdliga där staten Sverige icke kan anses längre vara en demokratisk rättsstat där demokrati och rättssäkerhet existerar generellt.
Sveriges Regering och Sverige riksdag trotsar som synes dagligen bl.a. den EU-rätt som i avtal Sverige förbundit sig till att åtfölja. Alltså eftersom dessa sammantaget sitter med armarna i kors och låter detta fortgå, således via passivitet är delaktiga till att detta kan fortgå generellt och systematiskt. Som synes ett lagbrott i sig, trolöshet mot huvudman(svenska folket), eftersom dessa sammantaget bör förstå vidden av detta generella problem som existerar i Sverige.
Sveriges Regering och Sveriges riksdag är väl förtrogna och informerade om situationen, nu senast i e-post skrivelse av 2015-02-08, som går att läsa via denna länk
http://static.bloggproffs.se/wp-content/blogs.dir/38861/files/2015/02/Sveriges-Regering-och-Sveriges-riksdag-f%C3%A5r-epost-20150228.pdf
Ulf Bittner
http://eueeshealthcare.bloggproffs.se
voulf56@gmail.com
Läs mer
http://static.bloggproffs.se/wp-content/blogs.dir/38861/files/2015/01/Gr%C3%A4ns%C3%B6verskridande-v%C3%A5rd-kort-introduktion-2015-01-26-EU-intr%C3%A4det-1995-r.pdf
Red. Absolut, vi måste stå eniga tillsammans, för att kunna förvägra dessa oansvariga myndighets och -maktpersoner att fortsätta förneka oss rättssäkerhet.
När vi inser att vi alla är utsatta och blir tillräckligt motiverade kommer det att ske.
Förhoppningsvis =)
Angående ”rättshaverister”, det är verkligen hög tid att vi alla gemensamt står upp för varandra.
Instämmer. Man börjar förstå varför termen rättshaverist kom till. En rättshaverist är alltid enligt gängse uppfattning en medborgare som blivit sjuk i huv’et, men i själva verket är det vissa myndighetspersoner som är rättshaverister.
Jag trodde också en gång i tiden på svensk rättvisa, svensk vård och svenska myndigheter, men man kan bara lita på dessa till en viss del och enbart på deras villkor, villkor som kan vara förbannad lögn.
Så fort man börjar ställa svåra frågor eller ställa till svars slår det byråkratiska våldsmekanismer till. Rättsinstanser skyddar varandra, de backar upp varandra i flera lager. Vi har vårdpersonal som omringar, hotar och ljuger för att kontrollera patienter och föräldrar till barnpatienter. När sedan vården misslyckas bota skylls alltid på sjukdomen. När patienter dör i ”vården” – och det anmäls – skyddar IVO etc vårdsystemet.
Fler artiklar som exemplifirerar detta publiceras snart.
Systemet kommer inte att rätta sig självt. Medborgare måste korrigera systemet och låter det inte sig korrigeras anser jag att nya myndigheter måste skapas, folkmyndigheter.
Red. Absolut, vi måste stå eniga tillsammans, för att kunna förvägra dessa oansvariga myndighets och -maktpersoner att fortsätta förneka oss rättssäkerhet.
När vi inser att vi alla är utsatta och blir tillräckligt motiverade kommer det att ske.
Förhoppningsvis =)
Instämmer. Man börjar förstå varför termen rättshaverist kom till. En rättshaverist är alltid enligt gängse uppfattning en medborgare som blivit sjuk i huv’et, men i själva verket är det vissa myndighetspersoner som är rättshaverister.
Jag trodde också en gång i tiden på svensk rättvisa, svensk vård och svenska myndigheter, men man kan bara lita på dessa till en viss del och enbart på deras villkor, villkor som kan vara förbannad lögn.
Så fort man börjar ställa svåra frågor eller ställa till svars slår det byråkratiska våldsmekanismer till. Rättsinstanser skyddar varandra, de backar upp varandra i flera lager. Vi har vårdpersonal som omringar, hotar och ljuger för att kontrollera patienter och föräldrar till barnpatienter. När sedan vården misslyckas bota skylls alltid på sjukdomen. När patienter dör i ”vården” – och det anmäls – skyddar IVO etc vårdsystemet.
Fler artiklar som exemplifirerar detta publiceras snart.
Systemet kommer inte att rätta sig självt. Medborgare måste korrigera systemet och låter det inte sig korrigeras anser jag att nya myndigheter måste skapas, folkmyndigheter.
Innan mina kontakter med NewsVoice trodde jag att myndigheter levde och verkade inom lagens ramar!
Kontakt med ledande personer i försäkringsbransch och Försäkringskassan väckte mina tvivel.
En god väns råd var att frågor skall aldrig ställas till fotfolket – tjänstemännen längst nere i hierarkierna – dem skulle alltid ställas till pyramidens topp.
Frågorna gällde varför nackskadade (whiplash) aldrig fick rätt vård för att åter kunna fungera, trots typiska besvär.
När i samma veva vaccinkomplikationer drabbade en närstående insåg jag – att något lurt pågick hos somliga myndigheter. Vetenskapliga Råd åt Socialstyrelsen var sannolikt jäviga! Adekvata frågor ställda till dess Rättsliga Råds ordförande besvarades aldrig. Att denne var domare, som borde tagit misstankar om jäv på allvar, men snarast ”hukade sig” för frågan, bekräftade att korruption måste föreligga! När sedan varken JO eller Justitiedepartementet ville utreda frågorna vart det uppenbart att FörsäkringsJuridiska Föreningens styrelseledamöter fungerade där som rådgivare/påtryckare – utan att behöva underteckna några jävsdeklarationer! – Bekräftades rådande hyckleri om ”rättssamhället”!
Att Finansinspektionen tillät att Trafikskadenämnden fick fungera som kartellbildning; att ledande försäkringsläkare avgjorde drabbades ärenden samtidigt både där och åt olika försäkringsbolag, bekräftade försäkringsläkarkårens manipulerande uttalanden i sambandsfrågorna gällande nackskadades ärenden – för att inse att vilseledande tolkningar systematiskt använts och tillåtits i deras medicinska bedömningar – sedan decennier.
När samtliga domstolar avkrävdes besked om vilken medicinsk kunskap domarkåren besatt för att rättssäkert döma i processer mellan nackskadade och deras försäkringsbolag – saknade domarkåren nödvändig kunskap att korrekt kunna avgöra vilken parts ombud som mest korrekt framfört bedömningarna i aktuella processer.
Trots detta hävdade samtliga domare att de avgjorde processerna på bästa sätt – med egen expertis – DVS samma grupp försäkringsläkare var även deras rådgivare, vilka vanligtvis jobbade lojalt åt försäkringsbranschen!
Jämför med Kalibers nyss avslöjande granskning! Professor Hans Links multipla manipulationer åt Trafikskadenämnd och försäkringsbransch!
Samma bild fann den granskande journalistgruppen Kaliber det gällde när de den 29 mars 2015, avslöjade hur professorn i neurologi Hans Link fungerat i alltför många sammanhang, samtidigt som hur han under många år fungerat som Vetenskapligt Råd åt Socialstyrelsen!
Tala om skenhelighet, när han beskrev sig som oberoende – fastän han satt på så många stolar samtidigt att hans byxbak borde ha varit helt utsliten.
Ett makabert svenskt rättshaveri !!!
Innan mina kontakter med NewsVoice trodde jag att myndigheter levde och verkade inom lagens ramar!
Kontakt med ledande personer i försäkringsbransch och Försäkringskassan väckte mina tvivel.
En god väns råd var att frågor skall aldrig ställas till fotfolket – tjänstemännen längst nere i hierarkierna – dem skulle alltid ställas till pyramidens topp.
Frågorna gällde varför nackskadade (whiplash) aldrig fick rätt vård för att åter kunna fungera, trots typiska besvär.
När i samma veva vaccinkomplikationer drabbade en närstående insåg jag – att något lurt pågick hos somliga myndigheter. Vetenskapliga Råd åt Socialstyrelsen var sannolikt jäviga! Adekvata frågor ställda till dess Rättsliga Råds ordförande besvarades aldrig. Att denne var domare, som borde tagit misstankar om jäv på allvar, men snarast ”hukade sig” för frågan, bekräftade att korruption måste föreligga! När sedan varken JO eller Justitiedepartementet ville utreda frågorna vart det uppenbart att FörsäkringsJuridiska Föreningens styrelseledamöter fungerade där som rådgivare/påtryckare – utan att behöva underteckna några jävsdeklarationer! – Bekräftades rådande hyckleri om ”rättssamhället”!
Att Finansinspektionen tillät att Trafikskadenämnden fick fungera som kartellbildning; att ledande försäkringsläkare avgjorde drabbades ärenden samtidigt både där och åt olika försäkringsbolag, bekräftade försäkringsläkarkårens manipulerande uttalanden i sambandsfrågorna gällande nackskadades ärenden – för att inse att vilseledande tolkningar systematiskt använts och tillåtits i deras medicinska bedömningar – sedan decennier.
När samtliga domstolar avkrävdes besked om vilken medicinsk kunskap domarkåren besatt för att rättssäkert döma i processer mellan nackskadade och deras försäkringsbolag – saknade domarkåren nödvändig kunskap att korrekt kunna avgöra vilken parts ombud som mest korrekt framfört bedömningarna i aktuella processer.
Trots detta hävdade samtliga domare att de avgjorde processerna på bästa sätt – med egen expertis – DVS samma grupp försäkringsläkare var även deras rådgivare, vilka vanligtvis jobbade lojalt åt försäkringsbranschen!
Jämför med Kalibers nyss avslöjande granskning! Professor Hans Links multipla manipulationer åt Trafikskadenämnd och försäkringsbransch!
Samma bild fann den granskande journalistgruppen Kaliber det gällde när de den 29 mars 2015, avslöjade hur professorn i neurologi Hans Link fungerat i alltför många sammanhang, samtidigt som hur han under många år fungerat som Vetenskapligt Råd åt Socialstyrelsen!
Tala om skenhelighet, när han beskrev sig som oberoende – fastän han satt på så många stolar samtidigt att hans byxbak borde ha varit helt utsliten.
Ett makabert svenskt rättshaveri !!!