NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
KRÖNIKA. Varje år undandras mycket stora belopp från beskattning genom så kallad svart arbetskraft. Det är givetvis viktigt att rätt skatt redovisas och betalas – men detta förutsätter i sin tur en rättssäker och förutsebar skatte- och rättsprocess.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare numera senior konsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2015-05-05
Framför mig har jag en färsk bok i detta synnerligen aktuella ämne: ”Skatte- och brottmål i kontantbranschen – prövning och bevisprövning i mål om oredovisade löner och intäkter” (Norstedts Juridik).
Boken är skriven av Gustav Lindkvist och Carsten Lyhagen som båda har stor erfarenhet av ämnet: Lindkvist är skattejurist och doktorand i offentlig rätt med inriktning på bevisvärdering i förvaltningsprocessen. Lyhagen är juris doktor och före detta åklagare med inriktning på ekobrott.
Boken en glädje att läsa – och jag önskar att den hade funnits till hands som operativ juridisk handbok redan på min egen tid som åklagare. Dessutom stämmer den till eftertanke när det gäller både rättsstatsfrågor och principerna för våra domstolsprocesser.
Boken är upplagd så att författarna först redovisar gällande rätt på området – det vill säga materiell skatterätt, de straffrättsliga förutsättningarna för skattebrott och bokföringsbrott, processrättsliga regler samt bevisregler i form av bevisbörda och beviskrav i skatteprocessen och straffprocessen.
Därefter undersöks och utvärderas ett relativt stort antal kammarrätts- och hovrättsavgöranden med fokus på hur målen, prövningen och bevisprövningen har gått till. De olika slags mål som undersöks är:
- Skattemål om oredovisade löner
- Skattemål om oredovisade intäkter
- Skattebrottmål och bokföringsbrottmål om oredovisade intäkter (och kostnader)
Skattemålen och brottmålen omoredovisade intäkter är ”samma” mål – det vill säga samma rörelsers skattefrågor som prövas i dubbla förfaranden. Några av resultaten av undersökningen är inte bara högintressanta utan stämmer också till stark eftertanke för alla som arbetar med skatterätt – inte minst domare. Nedan nämns ett antal exempel på de slutsatser som dras:
När det gäller skattemål om oredovisade löner så har det beviskrav som domstolarna i praktiken har tillämpat i mål om oredovisade löner i de flesta fall varit väsentligen lägre än det som följer av gällande rätt (att Skatteverket ska göra ”sannolikt”).
När det gäller skattemål om oredovisade intäkter gäller följande:
För det första att domstolarna i flera fall utsatt bevisfakta för ett beviskrav i strid med den fria bevisvärderingen – vilket i flera fall har varit till nackdel för den skattskyldige.
För det andra att domstolarna i flera fall har godtagit en ”placerad” skatt – vilket enligt författarna strider mot artikel 6 i Europakonventionen.
När det gäller brottmål om oredovisade intäkter gäller följande:
För det första att domstolarna i stort sett undantagslöst har godtagit en gärningsbeskrivning angående skattebrott där antalet brott och undandragen skatt inte har redovisats. Det har inte heller påståtts, redovisats eller prövats när den oriktiga uppgiften har lämnats – vilket är en central straffrättslig förutsättning för skattebrott.
För det andra att domstolarna inte annat än undantagsvis prövat, eller i vart fall redovisat prövningen av, huvudsaksrekvisitet vid bokföringsbrott. Inte annat än undantagsvis har i gärningsbeskrivningarna angivits räkenskapsårets omfattning och hur stora intäkter och/eller kostnader som belöpt på varje räkenskapsår – vilket är avgörande vid bedömningen av om huvudsaksrekvisitet är uppfyllt.
För det tredje att det ifrågasätts om kravet på precision i gärningsbeskrivningarna enligt artikel 6 i Europakonventionen är uppfyllt i något fall på grund av att samtliga underliggande skattebeslut är skönsbeskattningar.
För det fjärde att domstolarna i flera fall grundat sin bedömning på skattebeslut där skatten har ”placerats” – vilket uppenbart strider mot artikel 6 i Europakonventionen.
För det femte att domstolarna i flera fall tillämpat en omvänd bevisbörda för kostnadssidan.
Och slutligen – för det sjätte att det ifrågasätts om beviskravet i några mål överhuvudtaget har uppnåtts.
Författarnas arbete är ur många synvinklar imponerande, intressanta och manar till många funderingar.
Publikationen är en mycket ingående och intressant genomlysning av viktiga frågor inom det aktuella området Jag ska försöka mig på att sammanfatta några som kan vara viktiga i sammanhanget.
Är det inte läge för Skatteverket att man vid utredningar i förevarande fall inom kontanthandeln inriktar sig på kontroll av oredovisade intäkter i stället för oredovisade löner? Författarnas genomgång har visat att den bevisning och de rättsfakta som ligger till grund för dessa fall innehåller så många svagheter och tveksamheter att de inte hör hemma i en säker rättsprocess.
I straffprocessen utgör i regel skatteutredningen bevisning. Åklagaren har i straffprocessen den så kallade fulla bevisbördan. Ur det perspektivet är det oerhört väsentligt att materialet från skatteprocessen går att använda.
Periodiseringarna måste vara riktiga. Gärningsbeskrivningarna som ligger till grund för såväl förundersökning som huvudförhandling måste vara preciserade till tid och plats. I annat fall kan domstolarna inte bedöma till exempel oriktig uppgift för skattebrott och/eller huvudsakrekvisitet för bokföringsbrott
Slutligen visar genomgången med all önskvärd tydlighet på behovet av att den skattskyldige ges möjlighet att få biträde av ombud i skatteprocessen. Kostnaden för detta förfarande ska naturligtvis staten svara för. Härigenom skulle man uppnå effektivitet, kostnadsbesparingar och rättssäkerhet.
För övrigt är boken mycket pedagogisk. Det finns en utförlig litteraturförteckning, rättsfallsregister och sakregister. Detta imponerar.
Om det är något jag saknar i boken är det en mer utförlig redogörelse och analys av dubbelbestraffningsförbudet i ljuset av senare års praxis samt en närmare förklaring till tredubbel skatteffekt och tredubbelt skattetillägg vid skönsbeskattning.
Avslutningsvis kan sägas att boken är ett viktigt verktyg för dem som arbetar med allehanda skattefrågor och ekobrott – inte bara med skattemål och brottmål inom kontantbranschen.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare numera senior konsult (Borison Consulting)
