NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Det går inte att skapa hållbar energiförsörjning, om man inte börjar med att adressera frågan om hur fattiga människor skall lyftas upp ur sin fattigdom och få tillgång till el alla dygnets timmar, till priser som de har råd med. Västvärldens biståndspolitik under 70 år har ytterst sparsamt adresserat det problemet, vilket är en förklaring till att den i huvudsak misslyckats, skriver Lars Bern.
Nu har däremot Kina börjat engagera sig genom en målmedveten satsning på infrastrukturinvesteringar av olika slag i såväl Kina som en rad andra länder i Afrika och Asien. För ändamålet har man bl.a. bildat Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) trots motstånd från Obamas USA. Övriga västvärlden har valt att mot USA:s vilja, engagera sig i den nya banken. Det primära målet för banken är att finansiera en rad byggen av kolkraftverk för elproduktion och kraftnät för att försörja fattiga med el. Senast beviljades Pakistan krediter på ca. 400 miljarder kr till kolkraftverk för att kunna erbjuda fattiga människor tillgång till el.
Den kinesiska politiken visar redan betydande resultat, långt bättre är tidigare bistånd från väst inklusive SIDA. Utvecklingsländerna reser sig nu snabbt upp ur fattigdomen och förtjänsten är kinesisk.
Är månne solkraft ett hot mot de etablerade? Varför inte utveckla den tekniken?
I Afrika borde det vara det enda alternativet med tanke på soltimmar .
Ger inte kolkraftverk några miljökonsekvenser? Är inte solpaneler i längden en bättre lösning? Eller vilka komplikationer ger den typen av energiprodukter?