Medan de ryska opinionssiffrorna till stöd för president Putin nu stigit till rekordhöga 89% så utsätts han för grov smutskastning från västmedia inte minst de svenska. Putin sägs vara en maktgalen diktator vars avsikt är att återskapa Sovjetimperiet. Han utmålas som en fara för världsfreden, en diktator med bakgrund som KGB-officer, som styr det ”kommunistiska” Ryssland med järnhand. Allt helt absurt, och med ett uppenbart syfte.
Text: Ingemar Wärnström, författare, debattör | Se även del 2
Annekteringen av Krim
Det som kallas: ”Putins annektering av Krim”, tas som exempel på hans aggressivitet. Att Krim varit ryskt sedan 1758 nämns inte i västerländsk press. Chrustiev överlämnade administrationen av Krim till Ukraina vid en tidpunkt då båda ingick i Sovjetunionen och det hela var en rent administrativ åtgärd. Ryssland har sedan slutet av 1700-talet haft sin svartahavsflotta baserad på Krim, och ett leasing-avtal med Ukraina har gett dem rätt att ha 25 000 soldater där.
Efter den s.k. ”annekteringen” var Krims gator fulla av jublande krimbor som åter blivit ryska medborgare. Inte ett enda skott avlossades och en folkomröstning visade att 96% av dem ville tillbaka till Ryssland. Detta är naturligt inte minst eftersom sjuttio procent har släkt i Ryssland och fyrtio procent av alla ryssar har släktingar på Krim. Trots att västerländska rapportörer från OSCE bekräftade att röstningen följt alla gängse regler för folkomröstningar så påstod västmedia att den var olaglig och förkastade den som propaganda.
Insatta bedömare vet att annekteringen inte var annat är Krims återanslutning till moderlandet. Expresident Jimmy Carter sa att:
”Det var något som krimborna önskade.”
Även antiryska Forbes Magazine skrev:
”Ett år efter annexeringen föredrar lokalbefolkningen Moskva framför Kiev.”
Men svenska media tiger om detta och hävdar med en dåres envishet att Ryssland erövrat Krim militärt.
Allmänheten ska hållas ovetande om att USA låg bakom kuppen i Kiev och att USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland tillsatte regeringen i Ukraina, inte det Ukrainska folket.
Hennes överläggning med USA:s Ukrainaambassadör om vilka de skulle ta med i regeringen har läckts och finns att lyssna till på internet [1]. USA investerade 5 miljarder dollar i Ukraina som stöd för ”demokratiskapande åtgärder” (riktigare benämning vore undergrävande verksamhet) åt så kallat ideella organisationer [2]. Om kuppen lyckats skulle den ha berövat Ryssland dess militärbas på Krim var det tänkt och stängt ute Ryssland från Svarta havet.
Ukrainas folk fann att de plötsligt fått en regering med starka nazistiska inslag vars första beslut var att förbjuda det ryska språket. Hatet mot allt ryskt har lett till att det nu pågår ett folkmord i östra Ukraina där militären urskillningslöst mördar den rysktalande civilbefolkningen. Minst 5000 civila rysktalande ukrainare har mördats och ett par millioner flytt, de allra flesta till Ryssland [3].
Krims återanslutning till Ryssland räddade dess befolkning från ett liknande öde. Nazistiska grupper som Svoboda och Azovbataljonen är pådrivande men i västmedia förnekas fortfarande att det finns någon nazism i landet. Ett amerikanskt lagförslag tyder på annat; . . . ”nazistiska grupperingar i Ukraina ska inte längre stödjas”. Detta har dock tystats ner, och västmedia fortsätter hävda att Ryssland för krig mot den ryska befolkningen i Ukraina, absurt så det förslår men tydligen det bästa de kunnat hitta på.
Den enda insats Ryssland stått för är att skicka lastbilskaravaner med mat och mediciner till den svårt drabbade befolkningen, vars pensioner och sociala stöd tagits från dem. Däremot har USA, Canada och andra länder skickat dit både vapen (vilket Obama sägs ha förhindrat men som George Friedman från tankesmedjan Stratfor säger ändå sker) och militär personal.
Washingtons ansvar
Anledningen till kuppen, som tvingade den demokratiskt valde presidenten Yanukovych att fly, var definitivt inte ökad demokrati åt Ukrainas folk, utan hade politiska orsaker, som kan föras tillbaka på en enda, nämligen USA:s världshegemoni som inte tillåter något annat land att sticka upp. Wolfowitz-doktrinen anger USA:s utrikespolitiska strategi:
”Vårt primära mål är att förhindra att någon ny rival dyker upp vare sig på sovjetstatens mark eller någon annan stans, som kan bli ett lika stort hot som Sovjetunionen var. Detta är ytterst viktigt och basen för vår regionala försvarsstrategi. Den kräver att vi hindrar varje fientlig kraft att dominera ett område där resurserna under deras kontroll skulle kunna vara tillräckliga för att ge dem global makt.”
Washingtons primära mål är alltså inte fred, inte välstånd, inte mänskliga rättigheter, inte demokrati, inte rättvisa. Washingtons primära mål är att förbli den enda supermakten i världen. [4] Om det behövs krig att försvara detta så får världen acceptera det! Ett väl fungerande samarbete mellan Tyskland och Ryssland är enligt presidentrådgivaren Zbigniew Brzezi?ski den enda maktformation som skulle kunna hota USA:s ledande ställning. Att slå in en kil i samarbetet mellan dem, var ett uppenbart skäl till kuppen i Ukraina.
Ett annat var att Ryssland inte stödjer den världsregering, under finanselitens egen kontroll, som de planerat sedan länge och som nu håller på att smygas in, även i Sverige, utan att medborgarna är medvetna om det. Putin chockade eliten då han uttalade sig om denna världsregering (han använde orden enpolär värld), i ett anförande i München 2007, där han bl.a. sa:
”Vad är då en enpolär värld? Till syvende och sist betyder det: ett centrum för auktoritet, ett militärt maktcentrum, ett centrum för beslutsfattande. Det är en värld med en ledare, en härskare. Och i slutändan är detta fördärvligt inte bara för alla inom systemet, utan också för härskaren själv, eftersom ett sådant system bryter sönder sig självt inifrån. Och det har definitivt inget att göra med demokrati, för som vi vet är demokrati majoritetens makt i ljusets av en minoritets synpunkter och intressen. Ryssland undervisas ständigt om demokrati, men av någon anledning vill de som undervisar oss inte själva ta lärdom. Jag anser att den enpolära modellen inte bara är oacceptabel i dagens värld, utan även omöjlig.”
Efter denna salva har kampanjen mot Putin intensifierats.
Demokratin ersätts av bankirernas diktatur
Vilken betydelse demokratin kommer att få hos den planerade världsregeringen, framgår av vad David Rockefeller avslöjade då han i ett tal tackade en utvald krets av media som fått närvara vid dess planering.
”Det hade inte varit möjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi haft full insyn av media under dessa år. Nu är arbetet emellertid mycket mer sofistikerat och vi är beredda att marschera mot en världsregering. Den övernationella suveräniteten av en intellektuell elit och av världsbankirer är förvisso att föredra framför det nationella självbestämmande som utövats under de senaste århundradena.”
Med andra ord, världen har att se fram emot bankirernas diktatur! Demokratin är ett avslutat kapitel! Det gäller också Sverige, där borttagandet av kontanta pengar är ett första steg som gör oss fullständigt utelämnade till bankernas girighet och godtycke. Det betyder att vid strömavbrott har vi inga pengar alls! Vid strömavbrott 2 månader – vilket går att ordna – får vi svårt att överleva. Eliten anser världen vara överbefolkad och avser att nu minska den från 7 miljarder till 500 miljoner, och detta kanske är ett sätt!
Putins insatser
Amerikanskan Sharon Tennison [5] började redan under Sovjettiden arrangera resor för amerikaner till Ryssland, ett privat initiativ för att minska spänningen i världen. Hon har på nära håll kunnat följa utvecklingen:
”För mig är det häpnadsväckande framsteg som gjorts under de senaste 14 åren sedan en okänd man utan erfarenhet blev president i Ryssland och tog över ett land som låg utslaget platt på magen. . . . Under denna tid har jag rest genom landet och sett hur det förändrats under Putins ledning. Skatterna har sänkts, inflationen gått ner och lagstiftningen har börjat fungera. Skolor och sjukhus har kommit igång, småföretag vuxit upp, jordbruken förbättrats och butikerna fyllts med varor.”
Det kanske inte är så konstigt att Putin älskas av sitt eget folk, men hatas av dem som vill få bort honom från makten. Han har ju mage att fungera som en ovanligt skicklig statschef som arbetar för sitt lands och folks bästa, något som borde vara självklart för alla politiker, men som få länder kan glädja sig åt.
MH17
För ett år sedan sköts ett passagerarplan från Malaysia Airlines ner över krigets Ukraina. Västmedia anklagade omgående Ryssland. Paul Craig Roberts [6] säger om detta i en intervju:
”Jag tror att de (Kiev/USA) avsåg att skjuta ner planet. Senaste indikationerna säger att det sköts ner i luften av en missil från ett ukrainskt stridsplan. Detta är den bästa indikation vi har i dag. Vad som gjort mig misstänksam är att då planet rapporterades nerskjutet var omgående alla västerländska media programmerade att ge Ryssland skulden, även BBC som brukat vara en respektabel nyhetsorganisation. Detta tyder på att händelsen hade planerats i förväg. . . .
Ukrainas flygledning har inte släppt befintlig information om kontakterna med planet och vi vet att USA hade en spionsatellit rakt ovanför platsen vid denna tidpunkt, men de har vägrat att släppa dess information.” . . .
”För Washington betyder det inget alls att skjuta ner ett passagerarplan med 298 oskyldiga personer ombord. De dödar fler personer än så på en kort stund i Yemen, Pakistan och Irak. Under 14 år har USA bombat och dödat folk i mellersta östern och Afrika så varför skulle de bry sig om ett par hundra i ett passagerarplan, när de dödar lika många varje timme. I stället är syftet med kraschen att demonisera Ryssland för att tvinga Europa att lyda Washingtons vilja, vilken är att stoppa Rysslands uppgång. Det är vi som har världshegemonin och vi kan inte tillåta någon annan att sticka upp, som kan blockera oss på något sätt. Det är detta saken gäller, inget annat.”
Avslutningsvis:
- Vad beror det på att den holländska haverikommissionens rapport inte har offentliggjorts?
- Kan det vara så att den inte visar det som Ryssland har anklagats för allt sedan nedskjutningen?
- Är det i stället så att Washington nu vill hänskjuta ärendet till en FN-kommission som de har kontroll över och som kan döma dem som de påstår är skyldiga, utan att behöva besväras av haverirapportens fakta?
Text: Ingemar Wärnström| Se även del 2
Referenser
[1] ”Fuck the EU!” – Victoria Nuland phoning with Geoffrey Pyatt (video)
Ukraine Crisis – What You’re Not Being Told (video)
[2] USA: 5 Billion to Ukraine Recently
[3] Donetsk Warzone: First-hand account from E. Ukraine (RT Documentary)
[4] Who is Zbigniew Brzezinski and what is his plan for humanity (video)
[5] Present! – Sharon Tennison: Citizen Diplomacy Works!
[6] Paul Craig Roberts ingick i president Reagans stab och var en av männen bakom hans ekonomiska politik. Han har varit redaktör för Wall Street Journal, medverkat i bl.a. The New York Times, The Washington Post, Fortune, London Times, The Financial Times, och undervisat på flera universitet.
MH17 crash used by US to break Russia’s relationship with Europe (video)
OSCE Investigator: Flight MH17 downed by machine-gun fire (video)
MH-17: The Untold Story (video)