WiFi installeras överallt – Sverige kränker de mänskliga rättigheterna

WiFi installeras i snabb takt över hela Sverige. Svenska medborgare med elöverkänslighet pga WiFi har inte längre rätt till de mänskliga rättigheter som föreskrivs i regeringsformen. Det skriver Anne-Marie Robertson som fått denna debattartikel refuserad hos samtliga tidningar hon gått till.

Text: Anne-Marie Robertson,  Fagerås

Att inte längre kunna bo kvar i sitt hem, fortsätta arbeta, handla sin egen mat, besöka sjukhus och apotek, gå på bio, restaurang, teater eller bo på hotell eller vistas i ute i samhället i övrigt är en ren diskriminering. Att bli drabbad av elöverkänslighet pga wifi i Sverige innebär att hamna i utsatthet, hjälplöshet, fattigdom och isolering. Det är en tillvaro långt från de fina formuleringarna i regeringsformen om mänskliga rättigheter.

Sverige ansöker om en rådsplats i FN:s säkerhetsråd under 2017-2018 och som ett av de viktigaste argumenten för det lyfts Sveriges kvaliteter inom mänskliga rättigheter upp. Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic skriver bl a att:

”Sverige vill ta sitt ansvar för FN” och att Sverige ska ”stå upp för fattiga och förtryckta människor”.

Vidare skriver Aleksander Gabelic att:

”Sverige ska använda goda relationer med andra länder för att framföra konstruktiva synpunkter på till exempel bristande fri- och rättigheter.”

Hur allvarligt menad kan en sådan ansökan vara när Sverige inte ens kan ta ansvar för elöverkänsliga svenska medborgare? När Sverige inte skyddar dem mot det förtryck det innebär att inte ha rätt till en diagnos, sjukskrivning eller arbetsskada! När Sverige inte kan tillgodose elöverkänsliga deras grundläggande mänskliga rättigheter!

Strålsäkerhetsmyndigheten påstår att det inte finns något vetenskapligt stöd för kopplingen mellan elöverkänslighet och elektromagnetisk strålning och att ingen vetenskaplig forskning finns som visar på risker med trådlös teknik. Därmed undanhåller de svenska folket en uppsjö av kvalitativa viktiga forskningsrapporter.

• Den engelska oberoende gruppen Powerwatch har sammanställt ca 1200 forskningsrapporter där 65 % visar på skaderisker med trådlös teknik medan enbart 15 % visar motsatsen.
• Rapporten Bioinitiative 2012 med 1800 forskningsrapporter har sammanställts av 29 forskare från 10 länder och redovisar hundratals belägg för hälsorisker med den trådlösa tekniken. Den ger också bevis för att hälsorisker från trådlös teknik har ökat avsevärt sedan 2007.
• Professor emeritus Martin L. Pall publicerade för några år sedan en artikel om hur elektromagnetiska fält, och trådlös teknik skadar kroppens celler. Global Medical Discovery listade den som en av världens viktigaste artiklar i medicin det året. Martin L. Pall kan nu visa hur skadorna i cellerna uppstår av de elektromagnetiska fälten som helhet och inte alls har med värmeparadigmet att göra. Dessutom uppstår skadorna långt under gällande gränsvärden!
• I maj i år skrev mer än 190 forskare från 40 länder under en internationell appell där man kräver skydd för exponering av strålning till FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon och alla medlemsstater samt till WHO:s generaldirektör dr Margaret Chan.

Om man jämför kompetensen från forskarna ovan så står sig Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd slätt. Tids nog kommer det att visa sig att de som stått för den mest undermåliga vetenskapliga forskningen och minsta trovärdigheten om hälsoriskerna med trådlös teknik kommer att vara just Strålsäkerhetsmyndighetens egna vetenskapliga råd.

Under Almedalsveckan i år lanserades begreppet ”det nya utanförskapet” om svårigheterna för utrikesfödda och unga att få sitt första jobb och kostnaderna för detta. Ett utanförskap som Sverige däremot anser sig ha råd med är de elöverkänsligas.

”Jag kommer aldrig acceptera att människor inte ser någon framtid i Sverige. Jag kommer aldrig acceptera att den som är beredd att göra allt i sin makt för att bidra finner att varje dörr till arbetsmarknaden är stängd. Jag kommer aldrig acceptera att den som hamnat i utanförskap ska fastna där.”

Det är löftesrika ord från Anna Kinberg Batra (M). Frågan är varför hon och för all del resten av riksdagen inte låter det gälla för elöverkänsliga mot WiFi?

”Det är för bedrövligt, så kan vi inte ha det”, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) om att inte myndigheter anställer fler med funktionsnedsättning.

De med funktionsnedsättningen elöverkänslighet tycker å sin sida att det är för bedrövligt att svenska myndigheter inget gör för att förhindra att fler drabbas.

I relationen till andra länder tar Sverige med självklar auktoritet upp frågan om mänskliga rättigheter. Hur länge Sverige kan behålla sin trovärdighet i ämnet utan att se till att lagarna diskriminering/bristande tillgänglighet – mänskliga rättigheter i regeringsformen – arbetsmiljölagen och – tillämpningen av miljöbalken även gäller för elöverkänsliga mot WiFi, tål att funderas över?

Om inte heller ”Myndigheten för delaktighet”, den nytillsatta ”Kommissionen för jämlik hälsa” eller regeringsformens ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare” ger effekt i frågan för de elöverkänsliga tvingas man inse att den offentliga makten i Sverige bara är intresserad av att glänsa inför omvärlden.

Hela Sverige har rätt till fiber och ett snabbt bredband, men det bör inte installeras trådlöst för folkhälsans skull. Hör och häpna! Människor slutar inte att insjukna i elöverkänslighet bara för att Socialstyrelsen vägrar erkänna diagnosen. Det finns redan ca 300000 elöverkänsliga i Sverige och antalet växer ännu snabbare efter” wifi-ieringen” av samhället.

Så länge den offentliga makten i Sverige har lämnat över till telekomindustrins utbyggnad av WiFi, (med tyst medgivande från ansvariga myndigheter), att avgöra vilka människor som ska ha rätt till grundlagsstiftade mänskliga rättigheter i Sverige samt att avgöra hur stor den gruppen får bli kan inte Sverige med fortsatt internationellt förtroende ansöka om en plats i FN:s säkerhetsråd!

Text: Anne-Marie Robertson, Fagerås