DEBATT. Storföretagen, särskilt de som säljer tekniker och produkter som skadar människor och miljön, har sedan decennier använt olika strategier för att försvara sin verksamhet och få myndigheter, politiker och allmänhet att tro att deras produkter och tekniker är säkra. Det gäller trådlös teknik, kemikalier, GMO, läkemedel, bekämpningsmedel mm. Det skriver Mona Nilsson som är ordförande i Strålskyddsstiftelsen.
Text: Mona Nilsson, ordförande Strålskyddsstiftelsen | Foto: Crestock.com
En metod är att korrumpera forskare, men även myndighetspersoner. Flera fall har visat att det först efter decennier av hemlig finansiering blivit känt att forskare varit betalda av industrin. En av de viktigaste strategierna för företag som ser sina vinster hotade, eftersom de egna produkterna kan vara skadliga för miljö och hälsa, är att anlita forskare och experter som påstås vara ”oberoende”. Dessa får uppgiften att offentligt försvara företagets produkter eller tekniker och det sker sedan genom påstått ”oberoende” forskningsresultat.
Känt först efter decennier
Men dessa ”experter”, som talar industrins språk och sprider gynnsamma budskap för industrin, oavsett andra forskningsresultat som tvärtom pekar på produktens eller teknikens skadlighet, är ofta allt annat än oberoende. I många fall har det i efterhand, i flera fall först efter flera decennier, avslöjats att de i hemlighet varit betalda av den industri som tjänat på experternas uttalanden. I ett nytt fall som gäller Monsanto, ges ännu en gång ett exempel på hur ”oberoende” experter egentligen är, vilket NewsVoice och New York Times bland annat skrev om nyligen.
Svensk professor hade hemligt avtal med Philip Morris
Det finns många tidigare fall av ”oberoende experter”, men även respekterade och inflytelserika myndigheter, som visat sig vara allt annat än oberoende. Ett känt fall gäller den svenske ”oberoende” professorn Ragnar Rylander vid Göteborgs Universitet som hade många inflytelserika uppdrag för WHO. Rylander hade i hemlighet ett lukrativt kontrakt med Philip Morris som gav honom upp till 85 000 USD.
Kopplingen mellan tobaksbolaget och Rylander blev känt först decennier efter att Rylande uppträtt som ”oberoende” expert på hälsorisker med rökning och passiv rökning. En oberoende kommission vid Geneves universitet slog 2004 fast att Rylander:
”…haft långvariga och hemliga bindningar” till tobaksindustrin. Han ska ”medvetet ha dolt och ljugit om dessa bindningar för att den vetenskapliga världen skulle tro att han var en oberoende forskare”. Därmed har Rylander ”bedragit den vetenskapliga världen”.
Även den högt respekterade Sir Richard Doll hade ett hemligt konsultavtal med Monsanto. Sir Richard Doll sa bland annat att dioxin som ingår i Monsantos preparat Agent Orange inte var särskilt skadligt. Guldkontraktet med Monsanto blev också känt först efter 20 år i det fördolda.
WHO infiltrerat av industrin
År 2000 lämnade WHO en rapport som analyserat hur tobaksindustrin intiltrerat och korrumperat tjänstemän inom WHO. De hade även sina egna konsulter som anställda inom WHO. Organisationen konstaterade i en tobaksrapport från 2000 att industrin i många år arbetat med att systematiskt undergräva WHO:s ansträngningar för att begränsa tobaksanvändningen.
”Dessa ansträngningar har varit sofistikerade, välgenomtänkta, välfinansierade och vanligen osynliga”.
Från rapporten:
”In one of their most significant strategies for influencing WHO’s tobacco control activities, tobacco companies developed and maintained relationships with current or former WHO staff, consultants and advisors.
In some cases, tobacco companies hired or offered future employment to former WHO or UN officials in order to indirectly gain valuable contacts within these organizations that might assist in its goal of influencing WHO activities.
Of greatest concern, tobacco companies have, in some cases, had their own consultants in positions at WHO, paying them to serve the goals of tobacco companies while working for WHO.”
Mobilindustrin finansierade WHO:s hälsoriskbedömningar
Microwave News berättade år 2006 att den ”oberoende” Världshälsoorganisationen WHO:s avdelning för att hantera hälsorisker med mobilstrålning och lågfrekventa fält (WHO EMF-project) till närmare hälften var finansierad av mobilindustrins lobbyorganisationer GSM Association och Mobile Manufacturers Forum (MMF).
Pengarna från mobilindustrin slussades via ett sjukhus i Australien för att det skulle se ut som en ”oberoende” finansieringskälla.
Projektledaren för WHO:s arbete med strålningsrisker som fixade finansieringen via Australien, Michael Repacholi, var också ordförande för ICNIRP, den tyska organisation som rekommenderat de skyhöga industrivänliga gränsvärden som gäller för strålning från trådlös teknik idag. Organisationen påstås vara ”oberoende” trots att de flesta medlemmar får forskningsfinansiering från industrin och endast torgför tesen att strålningen är harmlös.
ICNIRP:s gränsvärden som även gäller i Sverige skyddar inte mot hälsorisker med den form av exponering vi i verkligheten utsätts för – under längre tid – utan endast mot omedelbara effekter av korttidsexponering. Under Repacholis tid på WHO ägnade sig organisationen åt att marknadsföra dessa industrivänliga, men helt otillräckliga gränsvärlden, över hela världen tillsammans med telekommunikations-, el- och militärindustrin.
I dag är Repacholi konsult åt industrin.
Svensk oberoende mobilexpert inte så oberoende
Vidare blev det känt 2011 att den svenske ledande experten på hälsorisker med mobilstrålning och lågfrekventa magnetfält, Anders Ahlbom som lett alla ”oberoende expertutredningar” i Sverige under tio år hade en bror som varit lobbyist för TeliaSonera i Bryssel (vice president EU Affars) sedan 1990-talet. Parallellt med att brodern var lobbyist för ett av de största telekomoperatörerna, var den ”oberoende” experten Anders Ahlbom från Karolinska Institutet en av de mest inflytelserika experterna i Sverige, hos EU-kommissionen och internationellt.
Anders Ahlbom – KI pressfoto
I alla hans utredningar viftades hälsoriskerna bort (ett exempel), men inte bara det. Han var även djupt involverad i att rekommendera de skyhöga, men för industrin gynnsamma, gränsvärdena från ICNIRP. Han var också intensivt inblandad i att marknadsföra dessa under WHO:s fina varumärke, ett PR-arbete som alltså visats vara finansierat till största delen av mobilindustrin.
Ahlbom satt dessutom i broderns konsultbolags styrelse, Gunnar Ahlbom AB, bildat 2010, som riktade sina tjänster ”specifikt till telekommunikationsbranschen”. Anders Ahlbom redovisade varken kopplingen till brodern eller styrelsearbetet i konsultbolaget i sin jävsdeklaration – han var ju ”oberoende”.
Ny Teknik visade något år senare att Anders Ahlbom sedan 2005 förhandlade direkt med Ericsson och TeliaSonera om forskningsmedel för nya undersökningar om hjärntumörrisker av mobilanvändning.
Ordförande för EU:s utredning konsult åt berörd industri
Stråskyddssiftelsen har tillsammans med 20 organisationer nyligen protesterat mot en ny jävig rapport från EU-kommissionen om hälsoeffekter av mobilstrålning. Ordförande för gruppen som författat rapporten är tidigare konsult till Vodafone, medlem i industriorganisationen IEEE och konsult åt IT’IS, en schweizisk organisation finansierad av mobilindustrin.
Även en annan svensk expert bakom EU-rapporten, Mats-Olov Mattsson, är rådgivare åt TeliaSonera och anställd av ett österriskiskt forskningsinstitut, AIT, till hälften finansierat av näringslivet som är djupt involverat i satsningar på trådlös kommunikationsteknik. Mattsson påstår att han är gratis rådgivare till TeliaSonera, dvs oberoende. Inte heller redovisade han att AIT var till hälften finansierat av industrin.
Hur länge ska denna korruption av experter och forskare tillåtas fortsätta? Alla borde bry sig. Vi blir alla drabbade av konsekvenserna av att viktiga beslut fattas på ett felaktigt underlag som riskerar vår hälsa och livslängd. Våra grundläggande mänskliga rättigheter tas ifrån oss, vår lagstiftning sätts ur spel eftersom domstolar och myndigheter baserar sina bedömningar på dessa falska och korrupta experter som själva inte behöver ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. En malign hjärntumördiagnos, gliom grad 4, som forskare visat att mobilanvändning kan orsaka, är i de allra flesta fall lika med en dödsdom.
Text: Mona Nilsson, ordförande Strålskyddsstiftelsen
