Replik: ”Bergö-studien” på musceller, antioxidanter och cancer inte verklighetsanknuten

Syntetiska antioxidanterna uppför sig annorlunda än naturliga och skiljer sig kemiskt från naturligt E-vitamin. ”Att avråda alla från att inta antioxidanter för säkerhets skull är som att avråda alla från att äta nötter för att de kanske har begynnande nötallergi.” Det skriver Bertil Wosk i en replik till professor Martin Bergö som i sin tur vill avråda från intag vid antioxidanter vid cancer. 

Text: Bertil Wosk, näringsterapeut och grundare av Holistic

Tidigare debattartiklar i serien:
13 okt 2015: Replik av Martin Bergö angående antioxidanter och cancer: ”Vårt resonemang är vare sig kontroversiellt eller svårt att förstå”
13 okt 2015: Professor Martin Bergö kritiseras av hälsoexperter för studie på antioxidanter

Studier på naturliga och syntetiska antioxidanter ger olika resultat

Acetylcystein (NAC) är trots allt ett syntetiskt läkemedel som patenterades 1960 och Trolox (en vattenlöslig E-vitaminanalog) som används i studien skiljer sig kemiskt från naturligt E-vitamin (fettlöslig).

Naturligt E-vitamin (d-alfatokoferol) i kosttillskott skiljer sig också från syntetiskt E-vitamin i kosttillskott (dl-alfatokoferol). De flesta kosttillskott innehåller någon av dessa två former.

Men det E-vitamin som finns i maten består av en blandning av fyra tokoferoler (alfa-, beta-, gamma- och deltatokoferol) och fyra tokotrienoler (alfa-, beta-, gamma- och deltatokotrienol). Alla dessa ämnen har något olika effekt och det är ofta så i naturen att de olika ämnena balanserar varandra så att helheten blir bättre. Kosttillskott med dessa åtta olika ämnen finns på den svenska marknaden.

Man kan om man vill göra studier på helt naturligt E-vitamin och då är chansen stor att man får andra resultat. Personligen skulle jag rekommendera ett sådant fullvärdigt naturligt E-vitamin för att det är lättare att administrera det i vattnet till mössen.

Förhastade slutsatser

Även om E-vitamin skulle påskynda cancer så är det inte på något sätt säkert att det gäller för alla andra antioxidanter. I så fall vore det ingen skillnad på tex E-vitamin och C-vitamin vad gäller effekt, men det vet vi att det är. C-vitamin är vattenlösligt och E-vitamin är fettlösligt och C-vitamin kan inte ersätta E-vitamin för att tex skydda cellmembranen. Därför är det också konstigt att de i studien använder en syntetisk vattenlöslig form av E-vitamin istället för den naturliga formen.

Man vet också att vissa antioxidanter, tex lutein och zeaxantin, skyddar ögats gula fläcken mot degeneration (makuladegeneration), genom att fungera som en antioxidant mot absorbtion av blått ljus i ögat, ett ljus som annars via sin höga energi skadar ögat och leder till blindhet. Men det gäller inte för alla de övriga antioxidanter som finns i växtriket. Om man testar C-vitamin eller E-vitamin eller någon annan antioxidant för skydd mot makuladegeneration så finner man att de inte skyddar mot detta. Om man då drar slutsatsen att antioxidanter inte skyddar mot makuladegeneration så har man förhastat sig och dragit felaktiga slutsatser.

Vad Bergös studie har visat är att de två syntetiska antioxidanterna NAC och Trolox kan ge upphov till att cancer sprider sig fortare hos möss och i cellodlingar. I studien skriver han också mycket riktig att:

“Another limitation of this study is that we do not yet know whether Trolox or vitamin E would increase metastasis in vivo, although it would not be far-fetched to hypothesize that they would.”

Man säger själva, att bara för att det fungerar på detta sätt på cellodlingar så är det inte är säkert att det också förhåller sig så i människokroppen. Man drar alltså hypotetiska slutsatser.

Om det med säkerhet är fastställt att antioxidanter stör kroppens försvar vid cancer, vilket ännu inte är visat, anser jag att det ändå är fel att avråda alla från att inta naturliga antioxidanter med motiveringen att du inte vet om du har en begynnande cancer.

Det bildas cancerceller hos alla människor flera gånger under livets gång, men de flesta märker inget av det eftersom immunförsvaret effektiv plockar bort dem. Och i denna process finns det god grund för att antioxidanter bidrar med skydd, vilket också Bergö säger. Varför drabbas då inte alla människor som äter antioxidanter av cancer?

Ingen poäng med att ge hälsoråd innan man säkert vet

Att avråda alla från att inta antioxidanter för säkerhets skull är som att avråda alla från att äta nötter för att de kanske har begynnande nötallergi.

En av orsakerna till den ökande frekvensen av cancer är sannolikt att vi får i oss alltmer gifter via kost, vatten och luft. Antioxidanter hjälper till att skydda oss mot dessa gifter.

Det bästa är naturligtvis att äta mer antioxidativ kost med mer grönsaker, men de flesta äter inte en huvudsaklig grönsaksbaserad kost. Om alla slutar ta tillskott med antioxidanter kommer vi med stor sannolikhet att få en ytterligare ökning av antalet cancerfall.

Martin Bergö skriver också i sin replik att:

”Forskning på möss från vår och andra forskargrupper har visat att om man ger antioxidanter till en ung frisk mus som är benägen att utveckla cancer senare i livet, så minskar tumörutvecklingen.”

Bergö skriver vidare i sin replik att:

”NAC och E-vitamin är två helt olika molekyler och det enda de har gemensamt är att de kan äta upp fria radikaler. Inga andra överdoseringseffekter noterades och vi undersökte noggrant att båda ämnena sänkte nivåerna av fria radikaler i cancercellerna, precis som förväntat. Därför kan man föreslå att andra antioxidanter skulle kunna ha samma effekt, så länge de kan äta upp fria radikaler”.

Återigen så ”föreslår” man utan att säkert veta. Förutom att det är syntetiska antioxidanter som inte förekommer i kosttillskott så kommer man i kosttillskott aldrig i närheten av de doser som användes i studien.

Deras doser är 10-80 gånger högre, beroende på hur man räknar. För mycket och för lite skämmer allt, säger ett ordspråk. Hur vore det om man istället gjorde studier på naturliga antioxidanter i rimliga doser. Troligen skulle man då få andra resultat.

Ralph Moss har i en artikel ”Should patients undergoing radiation and chemotherapy take antioxidants?” skrivit följande:

“In an analysis of common scientific fallacies, John P. A. Ioannidis, PhD, showed that misleading results could occur when researchers are wedded to a particular outcome of their study (Ioannidis 2005). “Bias can entail manipulation in the analysis or reporting of findings,” the Tufts University biostatistician wrote. “Selective or distorted reporting is a typical form of such bias.

What is more, “research” is sometimes nothing more than the predetermined enshrining of the dominant medical prejudices. “Claimed research findings may often be simply accurate measures of the prevailing bias,” adds the veteran researcher. And, indeed, this seems to be the primary source of Dr. D’Andrea’s errors. She is careful in citing sources and some of her concerns – such as the dangers of self-medication with high-dose antioxidants – are, in my opinion, legitimate.

But overall, she seems to have made an a priori judgment that antioxidants as a class interfere with radiation and chemotherapy, and then to have stretched a scanty selection of data to fit this Procrustean framework. In other words, she seems more intent on making a tendentious case against the concurrent use of antioxidants and cytotoxic treatments than in dispassionately examining both sides of this complex issue.

There is far more information regarding antioxidant supplements as an appropriate adjunctive cancer therapy than is addressed in D’Andrea’s incomplete review of this critically important subject. Patients would be well advised to seek the opinion of physicians who are adequately trained and experienced in this complex field. Oncologists whose goal is comprehensive cancer therapy should refer their patients to qualified integrative practitioners, who have the training and expertise to guide patients. A blanket rejection of the concurrent use of antioxidants at this time serves neither the scientific community nor the burgeoning population of cancer patients.”

Referens: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16484715

Text: Bertil Wosk