Hur står det till med förmågan att analysera och göra utvärderingar utifrån verklighet och fakta egentligen? Jag har skrivit ett flertal debattartiklar gällande vargen och nyttan den gör i vår natur, jag har lyft fram fakta men inte ens det biter och fastnar hos vargmotståndare.
Text: Benny Sellberg, debattör, inspiratör och aktiv i Vänsterpartiet
När man visar på att det är större risk att hunden blir vådaskjuten, påkörd av bil osv än dödad av varg så kommer vargmotståndare med motargument som lyder att det finns fler bilar än vargar, det finns fler jägare än vargar.
Det verkar som om tankeförmågan haltar rejält
När man visar på vad som verkligen är farligt i naturen så visar man på hur många människor som dödas av getingar, insekter och orm, men man räknar inte hur många getingar eller insekter det finns jämfört med orm. Man konstaterar bara fakta att det dör flest av insekter (700 000 – 3 000 000 i Världen).
Men det är väl så att när inte fakta talar för vargmotståndarnas åsikt så måste man vrida till det på något vis så att det passar ens skeva bild av verkligheten?
Man vill måla upp vargen som farlig, mordlysten, hemsk och så skarvar, ljuger man i sin iver att sätta vargen mot landsbygden, mot företagande på landet, mot naturen, man målar upp sitt fritidsintresse, jakten som mycket viktigare än vargens vara.
Man anser alltså att ens egna fritidsintresse är viktigare än naturens bästa.
Men att vargen gör ett bättre jobb än jägaren när den jagar vilt det vet alla, vargen tar främst yngre djur, skadade djur, svaga djur och gör en urskiljning som ingen jägare klarar av. Visst vargen tar inte många djur, bara några få procent jämfört med hur stort uttaget är för jägarna.
Sen kommer detta med att vi måste lyssna på dom på landsbygden, förstå dom som bor nära vargen och att det inte går att bedriva näringar längre. Hur är det då i verkligheten, jo antalet fårbesättningar har ökat i varglänen, tar vi Gävleborgs län så har antalet får ökat med 97% på 15 år, om vi fortsätter med fakta från samma län så har antalet vargangrepp inom tamdjursnäring (främst får och lamm) minskat, det utgör i snitt bara två angrepp per år och kan verkligen inte anses begränsa möjligheterna att bo och verka på landsbygden.
Antalet fäbodar i Gävleborg har också ökat sedan mitten av 90-talet och uppnår nu till delar Länsstyrelsens miljömål för fäbodbrukets utveckling. Sedan 2009 har tre rovdjursangrepp skett på fribetande fäboddjur i länet och samtliga av björn och inte av varg. Inga människor har attackerats, skadats av varg i vår natur i modern tid, men hur låter det från varghatarna, jo då byter dom fokus och säger att deras hundar hotas och blir uppätna.
Ja, även där har antalet vargslagna hundar minskat enligt försäkringsstatistik. Är man väldigt rädd om hunden och vill undvika risk för skada eller död hund (trafik, vådaskott, drunkning osv) ska man kanske inte ta med den på jakt om man ser till hur försäkringsstatistiken är.
Jag lyssnar gärna på mina medboende på landsbygden, och vill att vargmotståndarna slutar kasta felaktigheter runt sig och målar upp oss boende, landsbygden som rädd, svag och sårbar. Landsbygden och dess folk är Sveriges ryggrad och förtjänar mer än så.
Är det inte dags att vargmotståndarna tar åt sig fakta innan man framstår som löjlig, hatisk, verklighetsfrämmande och förstör för hela jägarekåren.
Naturen behöver starka stammar av predatorer som vargen, det gynnar den biologiska mångfalden och gör vår Svenska natur så mycket rikare, värdefullare.
Text: Benny Sellberg Debattör, inspiratör och aktiv i Vänsterpartiet