Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en NOTERAT. Den svenska veteranen inom parapsykologi Göran Brusewitz fick mediautrymme i artikeln: ”På jakt efter det sjätte sinnet” i DN. Drivkraften för Brusewitz är att förstå världsalltets komplexitet. Vi lever i en verklighet som är större än den vi kan se med våra ögon, säger han.
Text: Torbjörn Sassersson, uppd kl 22:37, 22 nov 2015 | Bild: faksimil från DN.se
Göran Brusewitz säger till DN att:
”Vetenskapen har fruktansvärt svårt att smälta att det skulle kunna finnas en annan verklighet än den materiella. Samtidigt är det frågor som är oerhört viktiga för den enskilda människan och det är viktigt att vi lyssnar på de som har något att berätta.”
Under början på 1900-talet var parapsykologi en del av den västerländska psykologin och fenomenen som studerades kallades för ”psychical phenomena”, vilka kunde utföras av ”psychics”. Forskningen blev med tiden förvisad ut i kylan som en egen vetenskap kallad parapsykologi och där har den fortlevt i 100 år på vissa universitet som vågat studera det förbjudna okända.
Brusewitz är själv forskare inom parapsykologi och han forskar sedan en tid på ett antal tvillingpar för att se om de kan uppvisa telepatiska förmågor. Han säger att han fått fram klart intressanta resultat. Forskningen finansieras av en stiftelse i Portugal.
NewsVoice kommentar: De flesta resultat av betydelse är hemligstämplade
Största delen av forskningen inom parapsykologi under de senaste 60 åren har utförts av militära institutioner, ibland i samarbete med universitet och privata forskningsinstitut, men när fenomenen diskuteras i det offentliga utgår debatten enbart från forskningen på universiteten, som har en ytterst sparsam finansiering, och de snäva normer som etablissemanget har. Forskningens resultat och deras tillämpningar inom det militära är hemligstämplade och når inte allmänheten. Det visar oberoende undersökningar av ämnet.
Läs hela intervjun med Brusewitz
Intervjun i DN är gjord av Clas Svahn, DN:s egen bloggare om det okända och tidigare ordförande i Riksorganisationen UFO-Sverige.
Text: Torbjörn Sassersson
Relaterat
Sällskapet för Parapsykologisk Forskning håller regelbundet föredrag.
Boken: ”Modern Psychical Phenomena” från 1919. Länk till boken i stort format – läs genom att klicka på sidorna.
@Ruben – Tack för dina förklarande ord. Det du skriver är enligt min världsbild korrekt. Jag vill tillägga till detta att ”vetenskap” används idag som ett medel för ink – vision. Denna är ersatt av den korrekta vetenskapen. Detta syns inte minst på förslag som bygger på denna uppbyggda plattform som t.ex. ”Vetenskapligt evidensbaserad” I spår av detta är riktiga vetenskapsmän mobbade, utstötta ja t.o.m. dödade.
Idag brukar man inte säga på radio vilken vetenskapsman påstår det eller annat. Man säger att ”vetenskap”… Eller man gömmer vetenskapen bakom institutioner som IPCCP t.ex. Samma sak är det med nyheter. Reuter, BBC, Times o.s.v. säger, påstår…
Wikipedia är också ett redskap att sprida förvräng information!
Enligt min mening är parapsykologi en förmåga hos en människa att se den gestaltade och uttryckta ”verkligheten” (som består enbart av 0,000001 % = allt det vi ser) i ljuset av den ogestaltade verkligheten som består av 99,999999 %. D.v.s. det ”tomrum” som finns överallt! Den som kan se och förstå båda dessa verkligheter betecknas som övernaturlig person vilket är felaktig för att det är detta tillstånd som är naturligt.
För den som har öppna ögon ser att allt som skulle göra oss mer medvetna om en annan verklighet, manipuleras, trampas ned, förgiftas! En duktig parapsykolog kan läsa i energifältet och inhämta information, påverka andra människor, isolera olika känslotillstånd o.s.v. All sådan information plockas upp av makten för att användas mot människor så att de lever kvar i materiens OK 666.
Bretislav Kafka sa till en man att hans rum är trädgård med frukt som han ska äta och mannen åt av denna ”frukt” och blev aldrig hungrig. Detta pågick i flera månader. Eller så försvann ett sår ögonblickligen. Allt har med parapsykologin att göra. Mina 300 ord är förbrukade.
Tack Piltson, för trevlig läsning och funderingar. Jag instämmer i det du skriver. Har sett TV-program om barn, som haft ytterst starka ”paranormala” gåvor. Där fick de hjälp att förstå och kontrollera det, delvis genom att få träffa andra barn med liknande ovanliga gåvor. En del föräldrar, som får erfara den typen av barn och inte fårstått vad som står på, har plågats med en del rädsla och oro innan de och deras barnen fick hjälp. De har omfattande nätverk i USA bl.a. just för att stötta varandra. Så visst är kunskap om parapsykologi, allmänt underskattad och missförstådd tror jag.
Så vad kännetecknar då denna till synes allmänmänskliga egenskap som sällan kommer till uttryck hos oss och inte erkänns om den kommer till uttryck? Lite kan vi faktiskt lista ut.
Det är en förmåga att koda och avkoda, sända och ta emot information enligt principer och längs kanaler som är obegripliga för oss, eftersom de inte stämmer med vad vi anser vara fysikaliska grundregler. Informationen kan vara så kvalificerad att det verkar rimligt att tala om “språk“ – därmed inte sagt att det överallt skulle vara samma språk, att man överallt skulle vissla, etc.
Men informationen behöver inte verbaliseras. När man via ett visst träd sänder en skolpojke anvisning om vad han skall köpa med sig hem, så torde han ta emot den som en naturlig ingivelse, inte ett språkligt budskap. I alla år har det varit en bedrövelse för mig att jag inte tog min dåvarande granne, Adolphus Sealey, på allvar, visade respekt för hans berättelse och frågade hur han upplevde denna rutinmässiga kontakt med modern. Skepticism är en nödvändig attityd i dessa ärenden, men det är grovt ohövligt att uttrycka den inför sagesmännen!
Denna talang, om jag får kalla den så, finns inte hos alla människor. Den kan latent finnas hos alla barn men bli undertryckt genom konventionell uppfostran och överlever bara hos ett fåtal.
Så långt det allmänmänskliga. Vad som händer med detta fåtal är däremot en kulturspecifik sak. I förindustriella kulturer kan de bli respekterade, får spela ut sina egenheter och bli schamaner, helbrägdagörare, siare, moraliska vägledare. Så kan avvikaren bibringas självaktning och få en uppskattad roll i samhället. Hos oss anses de däremot störda, psykiskt rubbade, i allvarliga fall schizofrena och mogna för sluten vård.
En bidragande anledning till att “parapsykologin“ givit så beskedliga resultat kan vara att dess praktikanter arrangerat sina experiment utan att ta hänsyn till att bara ett fåtal har behållit denna förmåga till utomsinnlig kommunikation. Mera fruktsamt kan det bli om man överger den experimentella inriktningen och anslår ett strikt empiriskt betraktelsesätt. Hur detta kunde göras återkommer jag till i ett senare bidrag.
Ruben, jag vet inte mer om detta än jag läst hos Grimble och citerat därifrån. Läs själv hans 11:e kapitel, som handlar om detta.
“He said the Whistlers were ghosts of dead relations… not very long dead ones … the more recently dead. These made a constant habit of returning to the Gilberts. Their domain was the air just above the layer of the coconut tres. At that height, they flew up and down the islands seeing and hearing everything that happened… they passed the news to everyonw who understodd their speech. Not many people understood it because they spoke in whistles…“
Det intressanta med en sådan berättelse är inte att de visslar. Det intressanta är att berätttesen stämmer så väl överens med vad som beskrivits från andra kulturer på skilda håll i världen, som inte haft minsta beröring med dessa öar.
Det slående med Mircea Eliades redovisning av schmanism är att likartade, ibland identiska företeelser och upplevelser förekommer inom skilda kulturer som inte kan ha haft beröring med varandra. Det tycks alltså inte vara ett kulturellt fenomen utan en allmänmänsklig egenskap, som emellertid undertrycks eller direkt förnekas inom vår civilisation och våra vetenskapliga synsätt.
Det är olyckligt att detta studerats som en gren av jämförande religionskunskap eller experimentellt som “parapsykologi“. Det kunde vara mera givande att se dessa empiriskt grundade företeelser under rubriken kunskapsteori och tillämpad kommunikationsteknik.
Piltson! Vad menades med ”visslande andar”? Var det betydelsen ”meddelande andar”?
Det kanske handlar om människor som har gåvan att se och höra döda, dvs, andar. De som haft den förmågan har ju till och från i tiden kallats ( likt öbornas benämning ) häxor eller trolkarlar, bl.a. på 15- 16-hundra talet i Sverige. Idag har man en mer sansad syn på de med den gåvan som tur är.
Jag tänker på visslande som whistleblowers.
Öarna i republiken Kiribati ligger flera hundra kilometer från varandra. När Arthur Grimble tjänstgjorde där hade den inhemska befolkningen varken radio eller telefonförbindelser mellan öarna, och båttrafiken var sporadisk.
I sin charmfulla memoarbok ”A Pattern of Islands”, berättade Grimble om en episod 1917. När han anlände till en ö flera hundra kilometer från den där han bodde fick han besked att en nära vän till honom hade avlidit.
Nej, det kunde inte stämma, de hade träffats bara några dagar tidigare. Jodå, sade man, han dog i förrgår av slaganfall. När han kom hem igen visade sig detta stämma. Han var död, och orsaken var slaganfall. Så hur spreds sådan information?
Öbornas förklaring handlade om “visslande andar“, förfäder som cirkulerade mellan öarna och spred nyheter och skvaller via kontaktpersoner, som behärskade andarnas visselspråk. Grimble sökte upp den som hade funktionen på hans ö, en “häxa“ som just höll på att vissla när han kom men inte ville tala om hur kommunikationen gick till.
Att sortera sådant under “parapsykologi“ känns ofruktsamt, speciellt som sådana experiment aldrig har givit något påtagligt. Mera rimligt vore att se det som en oförklarad, till synes oförklarbar men praktiskt fungerande komunikationsteknik. Samma kategori som min historia om grannen från Trinidad härovan.
Här har vi alltså empiriska iakttagelser av en typ som inte är ovanlig utanför vår egen civilisation. Vorde det inte av intresse att fördomsfritt samla sådant material och så småningom se hur det kunde systematiseras och en dag kanske utnyttjas. Men det händer inte, eftersom antropologerna sorterar det under rubriken vidskepelse eller ren bluff.
Piltson
1917 fanns radiotelegrafi. Teoretiskt kan ett skepp ha passerat och vidarebefordrat infon med ngn som skulle till ön varefter ryktet spridit sig och någon förvanskade källan kanske oavsiktligt därför att de inte visste hur det hade blivit känt.
Men det finns antagligen andra äldre rykten från före radioteknikens tid.
Ja, du talar om kvantpartikel experiment, men det är förmodligen förstadiet när det gäller förståelse av telepati.
Jag tror vi kan känna av bombarderande av andras tankar, när vi är i stark psykisk obalans möjligen, men bara vad jag tror. Jag tror absolut inte människor blir påverkade att handa mot sin vilja, enbart pga. andras tankar. Telepati, är ( tror jag ) en känslomässig koppling mellan människor, så den kan aldrig blandas med andras tankar.
Nej en del av de 90 procenten är inte reproducerbart, men andra delen är det utan att de vet varför.
De människor som verkligen upplevt och många upplever det dagligen, skulle inte godkänna att du kallar det för filosofier. Ditt utlåtande om det låter snarare, som klassisk humbug.
Men du förstår kanske inte djupet i vad många här vill ha fram liksom jag. Neurologiska nätverksdata, tolkas av de programvaror, som byggts på vad man hittills känner till. Okända fenomen kan då uppfattas som irrelevant brus/störningar och ”sorteras” bort i programvaran eller interaktivt i fininställningar, trots att de är verkliga och kanske kan behöva tolkas.
Ungefär, som man avfärdade viss DNA som skräp-DNA i början. Det kan ingen göra längre tror jag. Det är min tro om det.
Jag tror inte att man bevisar telepati med instrument som finns idag. Man kan visa indikationer på att det möjligen finns, men ingen vet om det är just telepati. Det kan krävas att ”vända upp och ned” på vissa fysiska begrepp som en kommentar nämnde.
ruben
Det har publicerats till synes signifikanta data som antyder att man med viljan kan påverka eljest genuint slumpmässiga talserier, som genereras mha radioaktiva sönderfall. Jag känner inte till om ngn har pekat ut brister i dessa mätningar men det godkändes alltså med peer review i den mest prestigefyllda fysiktidskriften.
Ska man bevisa ’naturlig’ tankeöverföring så det går att få det godkänt på samma nivå krävs inte mer än det som dom gjorde. Man måste eliminera sånt som kan förklaras som tillfälligheter. Det är lite lättare att beräkna sannolikheter om man använder prosaiska talserier. Om man överför mer godtyckliga tankar behöver man nå konsensus om hur man mäter närheten mellan två inte exakt likadana tankar så att man kan hävda att det inte bara var tillfälligheter. Det är inget olösligt problem men kräver mer arbete.
Min reflektion är att det vore hemskt störande om man hela tiden bombarderades med andras tankar. Verkar inte nyttigt ur överlevnadssynpunkt.
Peter G.
Du menar väl inte att de alltid vet vad felmätningarna beror på? Ibland kalibrerar de bort ”okända” faktorer, som sätter käppar i hjulet för den teori man vill bevisa förstås. Varför de inte får tala om vad de ”felmätat” flera ggr. med samma resultat, beror ganska normalt på minst två saker. Dels är det en ägare till studierna, som vill behålla ”okända resultat” för sig själva att kunna ta fördel av vid ev. nya studier. Dels kan man ge kritiker upplägg för att framställa studierna, som oseriösa, vilket vore en aning katastrofalt om man vill ha fortsatt sponsring. Det är i flesta fall ekonomi, som bromsar en naturlig utveckling.
ruben
De upprepar försöken och ser om det är reproducerbart. En del av de 90%-en är inte det.
Visst kan de hålla på riktiga resultat men då sannolikt för att vara säkra på att komma först. Tex om de inte lyckats helt och behöver förbättra det utan att ge tips till konkurrenter.
Men när det gäller parapsykologi, så finns det ju redan konventionell fungerande teknologi som möjliggör överföring av info som ger sken av att vara tankeläsning eller tom ÄR verklig tankeläsning om än i begränsad mening. Men DEN hemlighålls verkligen trots att det för högteknologiskt kunniga går att begripa hur det går till. Tex med tillhjälp av databaser och neurala nätverksprogram som anpassar fjärrdata till en datamodell av en individ.
Alltså finns det ett intresse att använda ngt annat humbug som täckmantel.
Och beträffande det ekonomiska – humbug säljer!
Konsten/litteraturen rymmer det som vetenskapen ratar. Där är det fritt fram att ventilera filosofier utan att det vetenskapligs etablissemanget ondgör sig alltför mycket. Men när man kliver in på deras revir får man räkna med att möta skarpare kritik. Det är deras naturliga uppgift.
ivanbjorn! ”Enligt Mikael Tellinger så är 90 % av upptäckter i laboratorier sådana som man inte kan förklara. Man är förbjuden att tala om dessa upptäckter, eller att närmare undersöka dem. Jag kan tänka mig att liknande inställning finns inom parapsykologins forskning.”
Det stämmer ganska bra med siffran att ca: 97 procent av verkligheten är helt okänd och outforskad. Om man dessutom gör det till en strategi att inte få tala om den, så visar det på att det finns alltför många som vill att det förblir så. Man agerar ungefär som myten om att humlan inte kan flyga enligt den då kända airodynamiken.
http://illvet.se/djur/insekter/ar-det-sant-att-humlan-inte-kan-flyga
ruben
90% av upptäckter i laboratorier är felmätningar. Man gör om och gör om och letar fel. Så småningom konvergerar det. Det är svårt att göra rätt. Mycket arbete innan något pålitligt resultat kan publiceras. Det brukar sägas på skämt: En erfaren expert har en felmarginal pi ggr större än han tror. En oerfaren pi-kvadrat större.
Det är ekvivalent med de 90% du nämner.
Peter Gravström: “…större möjligheter till teknisk manipulation av ärlig men naivt organiserad forskning. Exempel Uri Geller.“
Det stämmer att när utomsinnliga fenomen demonstrerats i västerländsk miljö har det nog oftast varit bluff i underhållningssyfte. Det stämmer också att när hederliga personer försökt undersöka sådant systematiskt inom vår civilisationm, så har resultaten varit enastående beskedliga. En möjlig anledning till detta försökte jag antyda i den första kommentaren härovan.
Men att på denna grundval utgå från att det vid utomsinnlig kommunikation alltid handlar om är bluff och nonsens är fördomsfullt och ofruktsamt, faktiskt verklighetsfientligt.
Psykologiska experiment med “ESP-kort“ och dyligt har aldrig inte lett till något vettigt, men vi kan inte så lätt avfärda faktiska upplelevelser i utomeuropeiska miljöer. Till exempel när man går på jakt med buschmän och vid återkomsten finner att kvinnorna i byn redan känner till jaktbytet och haer förberett måltiden. Sådant är inte “parapsykologi“ i konventionell mening, men här finns ett oförklarat kommunikationsmedium.
Om sådant rekommenderas t.ex. Geoffrey Gorer, en brittisk antropolog. Hans bok “Africa Dances“ kom redan 1935, har genomgått diverse kompletteringar och finns fortfarande i tryck. Han berättade om liknande iakttagelser i en senare bok om folk i Himalaja, men den känner jag inte närmare till.
En kollega till Gorer, Margerat Mead, uppmärksammade också sådant och försökte vinna gehör för det i USA. Hon blev dock kritiserad efter sin död och anses idag ha varit naiv. En lekman i branschen var Arthur Grimble, kolonitjänsteman i den övärld som nu heter Kiribati. Hans förfärligt underhållande bok “A Pattern of Islands“ funnuits i tryck i ett halvsekel.
Piltson
Det rörde sig inte om bluff i underhållningssyfte utan om Cia-manipulationer. Uri Gellers ’handler’ var Cia-associerad och hade patent på miniatyrradiokommunikationsattiraljer.
Cia mfl har fortfarande intresse av att myter uppstår som kan tjäna som täckmantel för reella spionerimetoder. Och bortförklara deras skandaler med ofrivilliga försökspersoner.
Sen 70-talet har studenter avslöjats eller kommit undan med tentafusk medelst walkietalkie och numer är sofistikerad spionelektronik åtkomlig för alla som vill betala. Nyss presenterades misstankar om sånt fusk i Lund och Stockholm men ingen straffades veterligen.
Hoppas vi är överens om att det inte är nonsens att parapsykologisk forskning skulle kunna misstolkas om man inte förebygger sånt fusk. Samma mäktiga bluff-aktörer kan vara i farten igen och med liknande motiv.
Och detta med att erfarna afrikanska kvinnor bedömer att jakten lyckats… det finns många parametrar. Tex skaror av fåglar som på långt håll röjer närvaron av byten och beter sig olika beroende på om bytet fällts eller ej. Finns säkert massor av andra möjligheter.
filosofer m.fl. forskar och letar efter livets mening, psykologiserar högt och lågt och allt blir komplicerat värre. När man väl vet och kan något blir det enkelt! Om man nu vänder på hela tankevärlden och säger att livet skapar universa (plural) blir allt enkelt. Skapa en fantasibild för ditt inre – enkelt! Men i vilket universum finns bilden? I ditt naturligtvis!
Hur många universa kan då finnas? Och detta fysiska universum finns bara NU. Varken före eller efter detta NU. En ögonblicklig kontinuerlig skapelse. En fjärde dimension. Försök att förklara detta för en som tillskriver hjärnan (en slabb materia) som skapare av allt.
Ivan Björn
Rauni Kilde och Witte’s material har inget med parapsykologi att göra utan handlar om cybernetisk (dvs elektronisk) teknologi utvecklad av Usa och omgärdad med hemlighetsmakeri särskilt sedan 1975. De allra flesta som berör ämnet saknar djupare insyn i högteknologi och kan därför snappa upp en del desinfo men även dessa lekmän brukar ha fokus på en, om än bristfällig, så dock teknisk förklaring. Inget övernaturligt som strider mot etablerad vetenskap.
Hjärnan har utvecklats för överlevnad/fortplantning. Merparten av dess inre aktivitet är okänd för oss. Det som här kallas utomsinnligt överlappar med begreppet undermedvetet, dvs bakgrundsaktivitet i hjärnan som inte redovisas på medveten nivå.
Hjärnan har förmågan att bygga användbara hypoteser utifrån ’för lite’ info. För oss kan det te sig som övernaturligt.
Å den andra sidan finns sedan 1960-talet större möjligheter till teknisk manipulation av ärlig men naivt organiserad forskning. Exempel Uri Geller.
Det hade varit intressant att veta om Brusewitz har vidtagit åtgärder för att kunna utesluta avancerat fusk.
”Och man kan inte belasta åhörare för en föredragshållares oförmåga att klargöra sitt eget ämne.”
Absolut måste en föredragshållare vara så klar och koncis som möjligt. Å andra sidan kanske det är av vikt att höra hela sammanhanget för att göra klart, i alla fall för sig själv, att man har så mycket information som möjligt innan sorteringen efter eget huvud börjar.
Annars är vi tillbaka till vetenskapens dilemma. 90 % av informationen sorteras bort per automatik, eftersom vi inte vet/förstår vad det är vi ser.
Det är riktigt att den egna kulturen kan vara en oövervinnlig hämsko på möjligheterna att förstå den verklighetssyn som kan gälla inom en annan kultur. Just detta kan vara en faktor när det gäller att komma tillrätta med till synes oförklarbara iakttagelser som t.ex. just utomsinnnlig kommunikation i för oss främmande kulturer.
Men jag har personligen inga anspråk eller förhoppningar avseende ”parapsykologiska” talanger för egen del. Och man kan inte belasta åhörare för en föredragshållares oförmåga att klargöra sitt eget ämne.
Piltson: Kan de vara så att man föst måste kartlägga sitt inre innan man kan kommunicera med det yttre utan störningar? Att de egna föreställningarna och inlärda sakerna man fått med sig av föräldrar och skola lägger hinder i vägen för en korrekt bedömning av intryck?
Även yttre stimulans och ett ökat media-utbud lägger hinder i vägen då uthålligheten att lära in saker blir mer och mer reducerad för varje dag. Förmågan att sätta sig in djupare i saker än de saxade fragment som till exempel nyheterna erbjuder, har sannolikt sjunkit. Det skall vara korta klipp, korta budskap, färdigtänkt innan meningen är slut. Och allt utanför den redan etablerade vetenskapen ignoreras. Inget skall lämnas till den egna individen.
Min tolkning är att parapsykologin blir möjlig först när den egna kapaciteten att förstå sig själv är utredd.
Nej, jag kan inte se hur denne Michael kan ha något av intresse att säga mig. Han skulle tala i tre timmar, jag tröttnade när han efter åtta minuter ännu inte lyckats klargöra vad det handlade om.
Strax innan Televerkets chef Håkan Sterky skulle pensioneras hade jag anledning att intervjua honom. Vi talade om teleteknikens framtid och han hoppades “att man äntligen skall få grepp på telepatifrågan.“ Detta var 1965, alltså en tid då verkscheferna var landets ledande fackmän, inte halvkunniga politruker.
Än har det inte hänt. Istället har vi fått mobiltelefoner och Skype, vilket han inte kunnat förutse. Man vet idag inte mer om utomsinnlig kommunikation än man visste för ett halvsekel sedan. Att det skulle kunna ligga till grund för systematiska teleförbindelser känns orimligt.
Men det gjorde det alltså inte för Sterky, som varit professor i teleteknik. Och när jag nu hör att försvaret hållit på att undersöka sådant, så blir jag ju nyfiken. Skall det inte gå att blåsa i nån vissla här, eftersom landet ju ändå inte anses behöva ett ordentligt försvar?
Och då framför allt: har försvaret angripit saken inom den återvägsgränd som “parapsykologi“ så eftertryckligt visat sig vara? Eller har man kanske varit mera verklighetsanknuten och fokuserat sig på platser och situationer där sådan kommunikation faktiskt förekommer och tycks effektiv, om än oförklarbar under gällande fysikalisk teori?
Där finns åtskilligt med material att se närmare på. Till exempel intervjuer med häpna f.d. kolonitjänstenmän, som själva upplevat sådant utan att fatta hur det gick till.
Mycket duktig parapsykolog med långvarig erfarenhet har varit Břetislav Kafka från Tjeckien – en total okänd och ”bortglömd” person. https://cs.wikipedia.org/wiki/Břetislav_Kafka
Enligt Mikael Tellinger så är 90 % av upptäckter i laboratorier sådana som man inte kan förklara. Man är förbjuden att tala om dessa upptäckter, eller att närmare undersöka dem. Jag kan tänka mig att liknande inställning finns inom parapsykologins forskning.
De upptäckter som är av betydelsen är dolda i dunklet. Böcker som är publicerade eller skrivna efter författarnas död kan vara manipulerade och viktiga detaljer kan vara ändrade eller dolda. Här finns en länk till Kafkas bok på engelska: http://www.goodreads.com/book/show/13551514-new-essentials-of-experimental-parapsychology
En viktig detalj på det fysiska planet är epifysen. Epifysen är vår inträdesbiljett till parallella värdar en port till vår frihet som ger oss en större förståelse för vår tillvaro i denna materiella värld. All forskning som villkorar människans tillvaro är tillåten och känd. All forskning som skulle befria människan från slaveriets ok är hemlighållen eller förlöjligad ifall den skulle komma ut i allmänhetens kännedom.
Det som är sorgligast av allt är att upptäckter som skulle befria människor används till för att förslava och manipulera människor. Detta gäller inte minst inom parapsykologin.
Makten vill hålla oss inom ramen av den synliga verkligheten som utgör enligt Nassim Haramein bara 0,000001 % av verkligheten. De 99,999999 % av den osynliga verkligheten där parapsykologin är ett av verktygen till förståelsen av större sammanhang är av den etablerade vetenskapen dold.
En av samtida människor som forskade om bland annat parapsykologi har varit Rauni Kilde. Henning Witte är en av samtidens människor som är duktig på ämnet mindcontrol som kan anses vara ett resultat av parapsykologi forskning och som har till mål att förslava människan.
[Obs max 300 ord]
För att gräva vidare i ämnet skulle jag vilja förspråka att man först tar reda på hur människans psykologiska uppbyggnad är beskaffad. Michael Tsarion har många föreläsningar i ämnet.
https://www.youtube.com/watch?v=Hw5GIaMZzjk
MICHAEL TSARION Live in Manchester June 18th, 2011
Skepticism är en nödvändig attityd som skall ligga till grund för all vetenskap. Det kan vara en anledning till att forskning i “parapsykologi“ visar så beskedliga resultat och att ämnesområdet och dess utövare har så dåligt anseende. De effekter det handlar om kommer inte till uttryck i en skeptisk omgivning, och forskarnas ständiga strävan efter positiva resultat går inte ihop med grundattityden.
Det betyder inte att utomsinnlig kommunikation inte förekommer. Det tycks tvärtom vara ganska vanligt på andra håll än inom vår vetenskapsbaserade kultur.
Bättre resultat är därför inte att vänta som länge dessa fenomen ses som en gren av psykologin och undersöks med de metoder som där används. Mera intressant vore uppmärksamhet på miljöer där sådana effekter utnyttjas som något fullständigt naturligt i vardagslivet. Jag berättade om ett sådant fall i en kommentar på tråden om den vattendrivna motorcykeln:
https://newsvoice.se/2015/11/14/brasiliansk-man-sager-att-han-har-motorcykel-som-gar-pa-vatten-viralgranskaren/