NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Bertil Lindqvist gör en historisk analys om den politiska korrekthetens olika ansikten genom den moderna historien. Den är långt ifrån enbart svensk utan används regelbundet av regimer för att styra beteendet hos hela befolkningar och för att förmå medborgare att bli varandras angivare och fängelsevakter. Den politiska korrektheten är en spegelbild av de som sitter vid makten, men vad som är PK idag kan förändras över en natt.
Text: Bertil Lindqvist | Foto: Nazi mass rally, 1937
Vad är Politisk Korrekthet?
Den första gången jag kom i kontakt med Politisk Korrekthet var någon gång på 60-talet då jag läste George Orwells bok Djurfarmen. Boken är ju en framtidsvision av vårt samhälle där djuren iklädde sig medborgarnas roller och revolterade mot bonden och körde honom på porten. Det byråkratiska ledarskapet togs om hand av grisarna som också lärde alla fåren att på kommando (och ibland på fårens eget initiativ) skrika den Politisk Korrektheten: ”Fyra ben är bra, två är dåligt. Fyra ben är bra, två är dåligt.”
Det fungerade bra ett tag, men så händer det som alltid händer med den Politisk Korrektheten. Grisarna lärde sig att gå på två ben. Fåren blev nu villrådiga, men de fick snabbt en ny ramsa av grisarna. Problemet blev nu att alla får kunde inte lika snabbt anpassa sig till den nya situationen utan blandade ihop sina ramsor.
Politisk korrekthet är en åsiktsriktning som speglar och glorifierar den sittande maktens värderingar. Ändras värderingarna ändras också den Politisk Korrektheten.
Det är lätt att tro att Politisk Korrekthet är något nytt som vi i Sverige har skapat, men så är det givetvis inte.
Den Politisk Korrektheten har funnits i århundraden. Läser man på Wikipedia, så ges man en definition som gällde förra veckan. Det är lite knepigt ibland att veta vad som är Politisk Korrekt, speciellt om politikerna tar rakt motsatta beslut än de tog tidigare.
För bara några månader sedan kunde man Politisk Korrekt och utan risk häckla SD´s förslag om flyktingpolitiken. Sedan DÖ-överenskommelsen kollapsade, har det blivit som om den Politisk Korrektheten simmar i ett vakuum och sedan regeringen nu gjort SD-politiken till sin egen, uppstår en hel del identitetsproblem (precis som för fåren på Djurfarmen). Om någon vecka kan den vara förändrad igen. Skulle vi jämföra det med vad som kommer att stå där imorgon (läs om 10 år) så skulle vi antagligen inte alls känna igen oss.
Ett rörligt mål i tid och rum
En rättvisande definition av begreppet måste ju inkludera tid, dvs. en definition som gäller även om 10 år. Det måste också inkludera rum och då menar vi ju var den Politisk Korrektheten gäller. … det handlar ofta snarare om att ha åsikter i samklang med den politiska elitens värderingar, eller det så kallade etablissemanget, än en verklig sanning.
Historisk överblick
För att få en inblick i var Politisk Korrekthet handlar om kan det vara bra att titta utanför vår egen lilla bakgård.
Politisk korrekthet i Sovjetunionen
I Sovjetunionen hette den Politiska Korrekthetens smedja Partipresidiet och dess beslut återspeglades genast av Komsomol, som egentligen var en ungdomsorganisation som skulle uppfostra Sovjetisk ungdom enligt riktlinjer från det Sovjetiska Kommunistpartiet. Komsomolmedlem var man upp till 32 års ålder.
De unga indoktrinerades att var och en av dem endast var en kugge i det kommunistiska Sovjetunionens storfamiljsmaskineri och att personlig komfort var en styggelse. Därför såg Komsomol-medlemmarna bl.a. som sin plikt och skyldighet att eliminera alla delar av borgerliga kulturen från samhället.
Att vara med i Komsomol var givetvis frivilligt, men för de som valde att stå utanför denna skolning i den riktiga Politiska Korrektheten, var alla utbildnings- och karriärvägar stängda. En Komsomol-medlem skulle vara en god arbetare och göra sin plikt i att uppfylla målen i partiets 5-årsplaner och gärna utföra pionjärarbete utan betalning. Sist men inte minst, måste man i alla lägen hylla sina ledare och ange dem som uttryckte kritik.
Även efter Sovjetunionens fall överlevde många Politiskt Korrekta värderingar så som kampen mot sexuellt avvikande personer, vilket många säkert minns från senare års idrottstävlingar.
Politisk Korrekthet i Tyskland på 30-40 talet
Den tyska motsvarigheten till Komsomol hette Hitlerjugend och hade vissa likheter med Komsomol. I Hitlerjugend skulle alla Tysklands ungdomar vara med, givetvis frivilligt, men precis som i Komsomol var utbildnings- och karriärvägar stängda för de som inte fostrats på rätt sätt, i den påbjudna organisationen.
Där slutar likheten med sin ryska motsvarighet. I Hitlerjugend lärde man sig att kommunismen var ond, Judar var onda och att de själva visserligen skulle vara partiet troget, men att de skulle se sig själva som härskare. Sexuell avvikande, psykiskt sjuka och personer som avvek från den ariska härskarrasen var att betrakta som slavar om de ens förtjänade att leva. Detta var Politiskt Korrekt i Tyskland.
De nya tyska ungdomarna skulle vara ”snabba som vinthundar, sega som läder och starka som Krupp-stål.” Var det folkets vilja? Nej, det var maktens ord och kommer från ett känt tal av Adolf Hitler.
A scene from the 1915 movie The Birth of a Nation: Hooded Klansmen catch Gus, a black man portrayed in blackface by actor Walter Long. Photo: Wikimedia Commons
Politisk Korrekthet i USA
Det är bekant för nästan alla och en var, att USA fram till mitten av 1900-talet hade lagar om rasåtskillnad. Beroende på var man befann sig i USA såg den Politiska Korrektheten olika ut. I Sydstaterna var det fram till 1970-talet Politiskt Korrekt att misshandla, våldta och lyncha misshagliga färgade. Även om det lagliga stödet för detta hade tagits bort tidigare. Samtidigt var det i andra delar av USA inte Politiskt Korrekt. Där var det Politisk Korrekt att placera alla färgade längst bak i bussen och ha barer och restauranger dit bara vit fick gå.
Den starkaste Politiska Korrektheten under Andra Världskrigets början var att USA skulle stå utanför kriget. Det var Politiskt Korrekt att tycka så. Över några timmar den 7 dec 1941, blev det med ens Politiskt Inkorrekt att tycka så. Helt plötsligt blev det Politiskt Korrekt att tycka att man skulle gå med i kriget. Den som inte var tillräckligt snabb att anta de nya tankarna betraktades med misstänksamhet.
Under andra världskriget stred färgade tillsammans med vita, men man kunde som vit vägra att sova i samma förläggning som färgade, det var då Politiskt Korrekt.
Politisk Korrekthet i Sverige
Det är ju ändå i Sverige vi lever och tittar vi på hur den Politiska Korrektheten har förändrats över tiden. Under Andra Världskriget tillät Svenska Regeringen att Nazityska trupper reste från Norge genom Sverige till Finland. För att undvika kritik startade man en kampanj i Politiskt Korrekthet med Tigeraffischen som samlande vapen. En svensk tiger och svensken teg om tyskarnas resa genom Sverige. Politiskt Korrekt, javisst gu´nåde den som andades om något annat.
Denna affisch kom till heders igen direkt efter kriget och svensken uppträdde Politiskt Korrekt igen och teg som muren. Inte alla dock. Några övergav den Politiska Korrektheten och uttryckte sig oppositionellt och demonstrerade mot beslutet. Så här var det:
Vid andra världskrigets slut flydde drygt 3000 soldater som hade stridit för Tyskland på öst-fronten till Sverige, där de placerades i interneringsläger. I juni 1945 begärde Sovjetunionen att dessa soldater skulle återbördas till Sovjetunionen. Den svenska samlingsregeringen gick med på detta. Den 17 november samma år blev överenskommelsen officiellt känd. De flesta av dem som skulle utlämnas var tyskar, och de överlämnades till Sovjetunionen i november-december utan att det väckte någon större diskussion i Sverige.
Den stora debatten kom att handla om 167 balter som fanns bland soldaterna. Sovjetunionen hade ockuperat de tre baltiska staterna 1940 och gjort dem till sovjetrepubliker. Därför betraktade Sovjet balterna som sovjetmedborgare och därmed som landsförrädare. Många var rädda att balterna skulle avrättas av Sovjet. Balterna inledde en hungerstrejk och lades in på sjukhus, varvid den svenska regeringen den 28 november beslöt att skjuta upp utlämningen av dem.
Bildkälla: Leht.se/flykt/1944
Utlämningsbeslutet utsattes för hård kritik i framför allt borgerlig svensk press. Den 23 november hölls en debatt om utlämningen i Sveriges riksdag, men med undantag av enstaka enskilda riksdagsmän höll partierna som hade ingått i samlingsregeringen fast vid utlämningsbeslutet.
Sveriges kommunistiska parti ville gå ännu längre och även skicka tillbaka de 30 000 civila flyktingar som kommit till Sverige från Baltikum i slutet av kriget till Sovjet.
Sanning eller maktens föränderliga lovsång?
Hur kan något som var Politiskt Korrekt 1944, dvs. skicka tillbaka flyktingar som riskerade dödsstraff, förändras till att bli tvärt om på 2000-talet? För bara några år sedan sa den Politiska Korrektheten att alla tryggt kunde fly till Sverige och bli väl omhändertagna när de kom fram.
Nu ska den Politiska Korrektheten förändras igen. ”Nu är vi naiva som tror att vi ska kunna ta emot alla”, säger stadsminister Löfven. Vad blir nästa förändring?
Slutsatser
Sanningen är att Politiskt Korrekt inte är någon sanning. Den Politiska Korrektheten är en spegelbild av de som sitter vid makten.
När makten byter åsikt blir den Politiska Korrektheten också förändrad. Ideologisk värdegrund är ett begrepp som trummats ut av media. En sak är säker, det är inte allmogen som har skapat den och den är dessutom föränderlig.
Åsikter som inte är Politiskt Korrekta är oppositionella och de är varandras motsatser.
Det som i en tid betraktas som god Politisk Korrekthet kan förändras över en natt. Alltså kan man inte sätta likhetstecken mellan Politisk Korrekthet och en god åsikt.
Det som är Politiskt Korrekt i Iran, Saudiarabien, Nordkorea, Kina, Israel och en mängd andra länder, behöver inte nödvändigtvis Politiskt Korrekt i Sverige, det kan vara så, beroende på vem som har makten för tillfället, det är nog de flesta överens om. Alltså stämmer inte den definition som allmänt sprids i vårt land om vad som är Politiskt Korrekt. Den skiftar med tiden i vårt land, och den skiftar i både tid och rum i den övriga värden.
Vem beslutar vad som är Politiskt Korrekt?
När man tänker efter så står det ganska klart. De som jobbar på Radio och TV och MSM (Main stream media) överlag vet att de måste vara politiskt korrekta av en enda anledning… och det är att man inte biter den hand som föder en. Uttrycker man sig Politiskt Korrekt får man kanske bli programledare, eller bara behålla jobbet.
Den som har ”fel ”åsikter, blir snabbt av med sitt jobb. (Lennart Ekdal, Marcus Birro m. fl.) Då är det väl bara en frågeställning kvar… vem är det som föder en som är Politiskt Korrekt?
Public Service
När det gäller public service är det ganska enkelt vem som föder en. Det är staten, även om vi licensbetalare är med och dubbelfinansierar, men vi har inget inflytande på något i den vägen. När det gäller övriga media så delar Bonnier och Shipsted på resten, med Bonnier som lagt under sig den största delen av kakan och finansieras till väsentliga delar av skattemedel och biter inte heller den hand som föder dem.
Det är inte fel att kalla dessa artister journalister och kritiker för Maktens Språkrör.
Vem tjänar på detta?
Precis som Orwell skrev 1947 så är det makten som tjänar på Politisk Korrekthet. I Orwells bok är makten personifierad av grisarna, som är beroende av att massorna sjunger deras lovsång. Denna lovsång har oftast ingen verklighetsförankring… men ger legitimitet åt att kalla t.ex. pensionärer som vill ha ekonomisk rättvisa för rasister, allt i den Politiska Korrekthetens namn för att stärka den sittande makten som inte vill ge pensionärer ekonomisk rättvisa. Makteliten skapar genom Politiskt Korrekta utspel en falsk bild av de beslut som de tar.
Vi får inte heller glömma bort att många finner gemenskap i att vara en i mängden och okritiskt följa direktiven från Maktens Språkrör. Denna gemenskap får inte negligeras och är dessutom lätt att erhålla. Som enskild person behöver man inte tänka själv, utan överlåter på makteliten att bestämma vad individen ska tycka och uttala i olika sammanhang.
Ett tydligt exempel på hur den sittande makten utnyttjar dessa ”nyttiga idioter” är att skyla över sina brott mot Sveriges sjuka, fattiga och pensionärer. När dessa grupper som byggt upp Sverige med sitt arbete kräver ekonomisk rättvisa, skriker de politiskt korrekta… ”RASISTER, RASISTER!”
Man har helt enkelt tagit Stalins Politiska Korrekthet till sitt hjärta.
Riktlinjer från Sovjetiska Kommunistpartiets centralkommitté år 1943:
”Medlemmar och frontorganisationer måste oupphörligen besvära, misskreditera och uttrycka sig nedsättande om våra kritiker. När motståndarna blir alltför irriterade, stämpla dem då som fascister eller nazister eller antisemiter…. (Rasister har den svenska Politiska Korrektheten lagt till själva.)
Kopplingen kommer efter tillräcklig upprepning att bli ett faktum i det allmänna medvetandet.”
Text: Bertil Lindqvist
