Är en transhumanistisk samhällsutveckling en rasbiologisk trend?

DEBATT. Är en transhumanistisk samhällsutveckling egentligen början på en ny rasbiologisk trend koplad till RFID-chips? Det frågar sig en anonym socialantropolog vid Göteborgs Universitet. 

Bild: Crestock.com

Radio Frequency Identification (RFID) mikrochips och trenden att operera in dessa i handen för att hacka sin kropp och tanken om att underlätta vardagen genom att kunna ersätta nycklar, koder och kreditkort samt pengar och transaktioner, m.m. verkar vid första anblicken sakna en kritisk analys på dess möjliga konsekvenser. Utan att gå i spåret av konspirationsteoretikerna och foliehattarna, bör det ändå upplysas att teknologins fördelar även kan innebära nackdelar.

Att hacka sin kropp härstammar från en relation till kroppen som något externt vilket baseras på en, framförallt, västerländskt världsbild. Att komma över kroppens hinder, för att den är begränsad, inte fullständig, handikappad, i brist på något för att kunna fungera i hög ålder och i behov av att ersättas med någonting bättre, förutsätter en relation som bygger på rädslan för att dö.

Ett sa?dant perspektiv a?r farligt liknande de socialdarwinistiska fo?resta?llningar av de gamla 1800-tals antropologerna, med sa?rskilt ha?nsyn till Herbert Spencers ka?nda citat ”The Survival of the Fittest”.

Varför? Jo, den till synes okritiska teknologiska trenden a?r ett steg in i den transhumanistiska ro?relsen ”som fo?respra?kar anva?ndning av teknik fo?r att fo?rba?ttra och uto?ka ma?nniskans mentala och fysiska egenskaper” genom bl.a. nanoteknologi, microchips och tanken om att ma?nniskan a?r i behov av att utvecklas genom att bli till en cyborg.

Tråkigt nog bygger denna ide?historia snarare pa? bega?ret av att vilja vara en cyborg da? denne kanske slipper ta lika mycket ansvar, snarare a?n ett reellt behov, da?r samha?llsaspirationer undermineras av just sa?dana bega?r.

Detta leder oss i sin tur tillbaks till den bristande relation vi har till våra kroppar som en maskin, som dör när den är färdiganvänd.

Slit och sla?ng konsumenterna måste kanske förstå att Julian Huxley som myntade begreppet transhumanism, var en vit privilegierad man som jobbade med rasbiologisk forskning och att rörelsen har sitt ursprung i dylika tänkares idéhistoria.

Misstron och kritiken mot en sa?dan teknologisk utveckling verkar i sin tur oftast komma fra?n ho?ger- eller va?nsterkanten, men na?r tekniken finns tillga?nglig fo?r att kartla?gga komplexa scenarier om ma?nniskors beteenden dygnet runt och att kunna ha koll pa? vartenda steg hon tar, till information sa?som konsumtionsvanor, deltagande i politiska sammanhang och t.o.m. manipulation om hur vi kan utforma va?r biologiska kropp, skapar det kritiska moment fo?r telekomfo?retagen att ta itu med ett plo?tsligt o?kat intresse fra?n regeringar med ho?gst tvivelaktigt rykte – ”ooops, det ta?nkte vi inte pa?”. Inte minst i samband med den aktuella FRA- och NSA-skandalen.

Innan en sa?dan trend blir allma?nt accepterad och inte ifra?gasatt bo?r vi inse konsekvenserna det skulle inneba?ra att sta?ndigt bemo?ta sina bega?r i en allt mer individualistisk va?rld da?r vi sja?lva fa?r ett allt sto?rre ansvar fo?r att bemo?ta myten om ”the self-made man”, genom att tampas med att se va?ra talanger som en given ga?va, snarare a?n la?rda fa?rdigheter vilka vi har ett ansvar o?ver.

Detta skulle omgestalta tre grundla?ggande karakta?rsdrag av va?rt moraliska landskap info?r oss sja?lva, na?mligen; o?dmjukhet, ansvarstagande och solidaritet. Vilken social verklighet, byggd pa? vilka ide?er, vill vi skapa och varfo?r pratar vi inte om detta? Mer kritisk reflektion, tack!

Relaterat

• Transhumanism: Fd DARPA-chef vill att du ska äta mikrochips för ”cool” identifikation
• Transhumanismen och Life Science etablerar sig utan debatt om etik och konsekvenser
• Chipsters – en ny subkultur bestående av chippade teknikälskande transhumanister växer fram i Sverige
• BBC: A Point of View: Is it ever right to try to create a superior human being?