NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Kan de bortgångna prata med de levande och finns ett liv efter döden? Ja, enligt diakonen, socionomen och terapeuten Birgitta Segerblom som nu lanserar en bok med titeln: ”100 samtal med Claes”, om livet efter döden. Gabriella Lücke har skrivit om boken.
Text: Gabriella Lücke | Bild på Birgitta Segerblom, pressfoto
Boken ”100 samtal med Claes” är precis så som titeln antyder, en dialog mellan Birgitta Segerblom och svärsonen Claes. Inte särskilt märkligt kanske, om det inte vore för det faktum att svärsonen tog kontakt med Birgitta på 2-årsdagen efter sin egen fysiska död. Claes ville berätta om vad som hände efter hans trafikolycka och att han fortfarande fanns. Han visste att frågan om ett liv efter döden är något de flesta undrar över.
”Hans önskan var att jag skulle sprida hans berättelse om livet som fortsätter efter vår fysiska död, för att ge hopp och tröst inför den största resan som vi alla ska göra. När Claes frågade om jag ville skriva en bok tillsammans med honom, tvekade jag en vecka. Sedan blev svaret ja, naturligtvis!”
Lyhördhet och tillit
”Så långt tillbaka jag kan minnas har jag upplevt att livet är mer än det vi i dagligt tal kallar verkligheten. Det har också funnits en stark inre övertygelse om att det finns något större som håller samman världen och livet”, säger Birgitta.
För att ta emot budskap från andra världar än vår egen, behöver man, enligt många mediala personer, utveckla en känslighet och en lyhördhet för det subtila i tillvaron – men även total tillit, något som Birgitta burit med sig sedan barnsben.
”Min första riktiga erfarenhet av att mirakler och drömmar kan bli sanna började sommarlovet när jag gått ut första klass, då jag hittade en fyrklöver. Jag ställde mig framför det öppna fönstret i sovrummet på övervåningen och uttalade det som var min största dröm.”
–Jag önskar mig en docka som kan gå.
”När julen kom fanns där pappas paket, lite större än de andra i högen, med en docka som kunde gå.”
Den händelsen i barndomen lade grunden till hennes tillit till att allt är möjligt.
”Fyrklövern är sedan dess en symbol som dyker upp och då i mitt liv som ett tilltal och en bekräftelse på att vara sedd utifrån ett annat perspektiv, en större verklighet”, tillägger Birgitta.
Andligt sökande
Birgitta har sedan länge haft med sig frågor som handlar om livets mening och ursprung och hur mycket vi själva kan påverka våra liv genom att bli mer medvetna.
Det man kallar tillfälligheter och slump är inget jag tror på. Livet som jag upplever det är i allra högsta grad ordnat och följer bestämda regler, som visserligen finns i både det man ser och det man upplever med sina sinnen – men också i livet utanför de fysiska gränserna”, menar Birgitta.
Meditation inom Svenska kyrkans ram, var några av de upplevelser som kom att lägga grunden för ett fortsatt andligt sökande. Många resor, utbildningar och verksamheter senare kunde Birgitta se sig i backspegeln och inse att mycket som då tycktes vara ett tillfälligheternas spel, snarare såg ut som ett intrikat livsmönster med magiska ljuspunkter som band samman hennes livsväg.
Skrivandet har alltid funnits med i Birgittas liv men blev mer påtagligt när Claes ville att hon skulle teckna ned det han hade att berätta. Fler texter är på gång med andra kontakter för att förmedla tillit på själens resa genom den fysiska tillvaron. Att det hon berättar är långt utöver det vanliga, är hon förstås klart medveten om.
”Jag ser att slöjorna mellan världarna blir allt tunnare. Upplevelsen av att det finns betydligt mer än det vi kallar verkligheten, som bestäms av våra sinnen, delas av allt fler. Vi ingår alla i ett sammanhang och i ett kärleksfullt flöde som genomsyrar och binder ihop liv som aldrig tar slut”, förklarar Birgitta Segerblom.
Hon avslutar med ett citat från svärsonen Claes:
”Inget är lämnat åt slumpen. Inget är tillfälligheter även om man i stunden av upplevelse av separation upplever det så. Vi är en del av samma liv. Vi kommer också att följas åt. Tillsammans.”
Text: Gabriella Lücke
Förlag: Siljans Måsar