Exklusivt utdrag ur kommande bok om KI: ”Regenerativ Medicin på Avvägar” – av professor Johan Thyberg

NewsVoice fick tillstånd av författaren och professorn Johan Thyberg att publicera inledningen av hans bok: ”Regenerativ Medicin på Avvägar – En historia om oegentligheter och svindlande affärer i svensk medicinsk forskning och sjukvård”. Boken är ännu inte tryckt och inledningen har inte publicerats tidigare. Publiceringen i NewsVoice är exklusiv.

Se även kapitlet: Rekrytering av Paolo Macchiarini till KI

Regenerativ Medicin på Avvägar – En historia om oegentligheter och svindlande affärer i svensk medicinsk forskning och sjukvård

Text: Johan Thyberg, professor, leg läk

Inledning

Den historia som skall berättas här rör två så kallade topprekryteringar av internationella forskare till Karolinska Institutet (KI) och de satsningar på flera hundra miljoner kronor inom området regenerativ medicin som på bara några få år gjorts på dem och deras verksamhet. De två det rör sig om är den italienske kirurgen Paolo Macchiarini och den amerikanske cellbiologen och kardiologen Kenneth Chien (Figur 1-1).

Den som höll i dessa rekryteringar var KI:s dåvarande rektor, Harriet Wallberg (Figur 1-2), idag universitetskansler med uppgift att utöva tillsyn över svenska universitet och högskolor i stort. På posten som KI-rektor och myndighetschef efterträddes hon den 1 januari 2013 av Anders Hamsten (Figur 1-2). Han blev därmed högste chef för Macchiarini och Chien. Två andra personer som tillsammans med rektor delar ansvaret för dessa forskares verksamheter är universitetsdirektör Per Bengtsson och ordföranden i KI:s styrelse (konsistoriet), den förre folkpartiledaren Lars Leijonborg (Figur 1-3).

Värvningarna av Macchiarini och Chien ska ses mot bakgrund av de uttalanden Harriet Wallberg gjorde 2004 i egenskap av nytillträdd rektor. I en intern personaltidning framförde hon att ”KI ska bli Europas biomedicinska centrum” (KI-bladet 4/2004). Liknande tongångar presenterades i en utvecklingsplan där det bland annat sägs att ”KI ska 2010 vara Europas ledande universitet inom medicin och hälsovetenskap samt Nordens ledande innovationscentrum inom life science och därmed utgöra en viktig motor för utvecklingen i landet och i Stockholmsregionen” (KI 05, 2004). Någon brist på ambition fanns synbarligen inte. Men hur kom det att gå i verkligheten?

Figur 1-1. Paolo Macchiarini och Kenneth Chien, två professorer som 2010 och 2012 rekryterades till KI utan utlysning av tjänst och utan konkurrens. Foto: Retraction Watch and KI.

Ett sätt att ta reda på det är att ta del av den rangordning av högre lärosäten som bland annat utförs av Center for World-Class Universities of Shanghai Jiao Tong University (CWCU). Det år Wallberg tillträdde som rektor rankades KI som nummer 46 bland världens universitet. Några större förändringar skedde inte därefter och år 2011 var placeringen nummer 44.

Därefter har det sakta gått sämre och för 2015 var placeringen nummer 48. Om man tittar mer specifikt på området medicin så ser tendensen likartad ut. År 2007 (det första år för vilket uppgifter finns) låg KI på plats 9 (inte dåligt men man ska då ha i åtanke att KI är ett renodlat medicinskt universitet). Den positionen behölls fram till 2011 men därefter har placeringen försämrats och var 2015 nummer 12.

Figur 1-2. Harriet Wallberg, den rektor som rekryterade Paolo Macchiarini och Kenneth Chien till KI.  Anders Hamsten, hennes efterträdare på rektorsposten. Foto: UKÄ och KI.

Ska värvningarna av Macchiarini och Chien ses som ett försök att vända den ovan beskrivna stagnationen för att uppfylla de överdådiga visioner om KI:s internationella status som Harriet Wallberg uttalat 6-7 år tidigare? I vilket fall som helst var det uttryck för en önskan att stärka KI:s position inom regenerativ medicin, ett fält som under en följd av år rönt ökande intresse världen över.

Figur 1-3. Per Bengtsson, universitetsdirektör på KI, och Lars Leijonborg, ordförande i KI:s styrelse (konsistoriet). Foto: KI och ESS.

Vad det rör sig om är att kunna reparera sjuka eller skadade vävnader och organ med hjälp av de omogna celler som går under benämningen stamceller och som har potential att utvecklas till olika typer av specialiserade celler. Dessa förekommer särskilt rikligt under embryonal- och fosterperioden (embryonala eller fetala stamceller) men återfinns runt om i kroppen även efter födelsen och i den vuxna individen (adulta stamceller). Man använder i detta sammanhang ibland termen ”reservdelsmänniskan” och syftar då på möjligheten att i framtiden kunna framställa nya kroppsdelar på konstgjord väg utanför kroppen och sedan operera in dem för att ersätta vävnader och organ som drabbats av sjukdom eller skador.

Hur gick det då till när Paolo Macchiarini (gästprofessor) och Kenneth Chien (ordinarie professor) anställdes på KI? I båda fallen rörde det sig om en inbjudan direkt från rektor (Harriet Wallberg) utan utlysande av tjänst och utan konkurrens.

Till saken hör vidare att de inbjudna i båda fallen gavs ekonomiska resurser av en storleksordning som är högst ovanlig inom svensk universitetsforskning. Utöver de medel som erhölls från KI självt har även ett flertal andra finansiärer bidragit med betydande belopp, däribland EU, det statliga Vetenskapsrådet (VR), Stockholm Läns Landsting (SLL) och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW). Det är högst remarkabelt hur bristfällig den skriftliga dokumentationen om dessa två rekryteringar och grunden för dem är.

Paolo Macchiarini började sin anställning på KI den 1 november 2010 och anställdes en månad senare även som överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset (KUS) med placering vid Öron-, Näs- och Halskliniken (ÖNH-kliniken) i Huddinge. Det senare gjordes trots att han saknade kunskaper i svenska och inte heller genomgått någon utbildning i svenska medicinalförfattningar. Avsikten var uppenbarligen inte att han skulle delta i den normala sjukvården utan istället koncentrera sig på den kliniska forskning med transplantation av konstgjorda luftstrupar med mera som ingick i planerna.

Hur Socialstyrelsen kunde acceptera ett upplägg som detta är svårt att förstå. Gång på gång får vi i TV och andra medier ta del av hur specialistkompetenta läkare som kommer hit som flyktingar och asylsökande får vänta år på att få tillstånd att arbeta som läkare i Sverige och ibland till och med uppmanas att söka jobb som undersköterska. I svensk lag finns något som heter likhetsprincipen och innebär att alla ska behandlas lika. Tydligen gjorde man från Socialstyrelsens sida i det aktuella fallet ett undantag för Macchiarini?

På KI försågs Macchiarini med en egen avdelning vid Institutionen för Klinisk Vetenskap, Intervention och Teknik i Huddinge, CLINTEC. Avdelningen gick under namnet Centrum för Regenerativ Medicin eller på engelska Advanced Center for Translational Regenerative Medicine, ACTREM.

Inom kort arbetade ett tiotal personer där och man etablerade också kontakt med ett stort antal andra forskargrupper på KI och utomlands i syfte att få tillgång till en bred arsenal av analysmetoder för att bearbeta prover från kommande patienter. Som framgick av den presentation av forskargruppen som lades ut på KI:s hemsida var det sålunda klinisk forskning på patienter man var inriktad mot och inte en mer teoretisk forskning på försöksdjur eller odlade celler.

Det dröjde sedan inte mer än ett drygt halvår innan Macchiarini med stöd av andra kirurger den 9 juni 2011 på ÖNH-kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset (KUS) i Huddinge gjorde den första transplantationen där en ung eritreansk man fick en bit av sin luftstrupe utbytt mot ett plaströr på vilket celler från hans egen benmärg såtts ut. Tanken var att dessa celler bland annat skulle återbilda en slemhinna. Detta är ett krav för normal luftvägsfunktion. De rörliga utskott som kallas cilier och finns på ytan av epitelcellerna i luftvägarna bidrar på ett avgörande sätt till att hålla dessa fria från bakterier och andra skadliga partiklar som andas in.

Metoden var aldrig tidigare testad vare sig på försöksdjur eller på människor och ingen kunde därför veta om det hela skulle fungera. Skulle plaströret växa ihop med patientens egen luftstrupe och skulle nya vävnader bildas för att ersätta den borttagna biten av luftstrupen? Trots denna osäkerhet tog det mindre än en månad innan både svensk och internationell press rapporterade om ingreppet.

I Dagens Nyheter skrev vetenskapsjournalisten Karin Bojs två artiklar där Macchiarini hyllades för att ha gjort den första transplantationen i världen av en ”odlad” luftstrupe [Bojs, 2011a) och talade om operationen som ”ett stort steg mot den odlade reservdelsmänniskan” [Bojs, 2011b]. Som det senare skulle visa sig drog både KI/KUS och Dagens Nyheter förhastade slutsatser.

Från Macchiarinis och medarbetares sida brydde man sig inte om att invänta ett mer definitivt svar på om ingreppet lyckats utan fem månader senare opererades nästa patient på samma sätt, en ung amerikansk man. Denne dog efter några få månader men det förhindrade inte att ytterligare en patient cirka åtta månader senare också fick en konstgjord luftstrupe inopererad, en drygt tjugoårig turkisk kvinna. Vid tidpunkten för hennes ingrepp hade patient nr 1 drabbats av svåra komplikationer och patient nr 2 var som nämnts redan död. Trots detta gick man vidare och gjorde ytterligare en transplantation av samma slag.

Det tragiska med hela historien är inte bara att den metod som testades för första gången i världen inte visade sig fungera och att patienterna kom att få genomgå en veritabel helvetesresa. Därutöver hade man inte ens före transplantationerna införskaffat de tillstånd som enligt lagen krävs från Läkemedelsverket (LMV) och Etikprövningsnämnden (EPN). Ansvaret för detta vilar inte bara på Macchiarini utan även på verksamhetschefen vid ÖNH-kliniken samt chefläkaren vid KUS, och ytterst SLL. Noterbart är att man från sjukhusets sida inte efter det att allvarliga komplikationer uppträtt anmält detta enligt Lex Maria, i sig ett allvarligt lagbrott.

Inför den första transplantationen i juni 2011 hade Macchiarini och hans närmaste medarbetare Philipp Jungebluth samlat ihop ett större antal forskare från olika institutioner för att på prover från patienten kunna göra en bred arsenal av analyser som publicerades i den ansedda tidskriften Lancet bara ett halvår senare [Jungebluth et al, 2011].

Som nämnts ovan hade både svensk och internationell press redan inom en månad uppmärksammat ingreppet och det dröjde inte heller länge innan både KI och KUS (SLL) basunerat ut nyheten i pressmeddelanden och artiklar under rubriker som ”unik metod bakom återskapande av konstgjorda luftstrupar” respektive ”skräddarsyr nya organ”. I efterhand går det inte att säga något annat om dessa bulletiner än att de var högst förhastade.

Redan från det första ingreppet i juni 2011 (eller i praktiken ännu tidigare) var det amerikanska företaget Harvard Bioscience med på tåget genom ett intimt samarbete med Paolo Macchiarini. Inom mindre än en månad efter operationen publicerade man ett tillkännagivande där följande sades:

”Harvard Bioscience, Inc. (Nasdaq:HBIO), a global developer, manufacturer and marketer of a broad range of tools to advance life science research and regenerative medicine, announces that its InBreath bioreactor was used for the world’s first successful transplantation of a synthetic tissue engineered windpipe”.

Senare kom man att bilda ett dotterbolag, Harvard Apparatus Regenerative Technology Inc eller HART, som helt koncentrerade sin verksamhet på den metodik som Macchiarini utarbetat. Detta bolag kom också att överta rättigheterna till det patent med titeln ”synthetic scaffolds and organ and tissue transplantation” som sökts samtidigt som den första operationen i Stockholm gjordes.

Liksom moderbolaget Harvard Bioscience kom även HART att introduceras på Nasdaqbörsen i USA och man återkom på sin hemsida gång efter gång till Macchiarini och den teknologi han testade på det berömda Karolinska Institutet i Stockholm. I ett dokument från 2014 med titeln ”Harvard Apparatus Regenerative Technology: A Strategic Plan to Profitability” uppskattade man marknaden inom USA och EU för konstgjorda implantat av luftstrupar till mellan 770 miljoner och 1,54 miljarder USD (6,6-13,2 miljarder SEK enligt valutakursen i januari 2016 då detta skrivs).

Av de tre patienter som opererades i Stockholm och fick implantat av plastluftstrupar återvände nummer 2 relativt snart till sitt hemland USA där han dog efter ett par månader (enligt uppgift på grund av en större blödning). Nummer 1 (den eritreanske mannen) åkte tillbaks till Island och återupptog sina studier där. Efter ett knappt halvår återkom han dock till Stockholm och Karolinska på grund av komplikationer och kom senare att få vårdas där och genomgå en rad ingrepp utan att man lyckades komma till rätta med det icke fungerande implantatet.

Till slut kom han långsamt att kvävas ihjäl och avled den 30 januari 2014, cirka två och ett halvt år efter transplantationen. Patient nummer 3 är den enda som i skrivande stund fortfarande befinner sig i livet. Hon transplanterades första gången i augusti 2012 (fick senare en ny konstgjord luftstrupe efter det att den första slutat fungera) och har sedan dess kontinuerligt vårdats på intensivvårdsavdelningen under närmast obeskrivbara lidanden. Den 1 september 2015 överfördes hon till ett sjukhus i USA där man ska försöka rädda hennes liv genom en transplantation av mer traditionell karaktär av lunga (hon har endast en kvar) plus luftstrupe.

Så småningom kom ansvariga läkare på KUS och då bland annat verksamhetschefen på thoraxkliniken i Solna att reagera mot Paolo Macchiarini och den verksamhet han ledde inom ramen för ÖNH-kliniken i Huddinge. Detta ledde till att hans förordnande som överläkare på denna senare klinik avslutades i november 2013 trots att man från Socialstyrelsen fått tillstånd att ha honom anställd som specialistläkare inom området avancerad luftvägskirurgi ytterligare ett år.

Detta ska ha utlöst betydande vrede från Macchiarinis sida och trots att han fortsatte att uppbära lön från KI ägnade han fortsättningsvis det mesta av sin tid åt att arbeta i Ryssland där man vid Kuban State Medical University i staden Krasnodar satsade mycket stora pengar på att bygga upp en verksamhet med transplantation av konstgjorda luftstrupar liknande den som Macchiarini startat i Stockholm [Sobolevskaja, 2013].

I augusti 2014 tog saken en ny vändning då fyra läkare på KUS (tre thoraxkirurger och en kardiolog) lämnade in en anmälan till KI:s rektor om misstänkt oredlighet i forskning mot Paolo Macchiarini och sex artiklar om transplantation av en konstgjord luftstrupe för vilka han var huvudansvarig författare. Den mest centrala av dessa var den Lancetartikel från december 2011 i vilken ingreppet på patient nummer 1 skildras. Vad anmälarna bland annat hävdade var att de beskrivningar som gjordes i artiklarna gav en betydligt mer positiv bild av resultaten än vad som framgick av patienternas sjukjournaler.

Efter vissa märkligheter i den initiala handläggningen av ärendet utsågs den 25 november en extern granskare, professor emeritus Bengt Gerdin från Uppsala. Denne lämnade den 13 maj 2015 ett skriftligt yttrande till rektor Anders Hamsten i vilket han förklarade att samtliga sex artiklar innehöll delar som han betraktade som vetenskaplig oredlighet. Efter det att både Macchiarini, övriga medförfattare samt anmälarna fått yttra sig över Gerdins utlåtande fattade rektor den 28 augusti sitt beslut i ärendet. I motsats till den starka kritik som den av honom utsedde granskaren uttalat frikände rektor Macchiarini från oredlighetsmisstankarna. Därvid hävdades bland annat att de utförda transplantationerna inte var att betrakta som forskning utan endast som sjukvård i akut livräddande syfte.

Detta var emellertid ett synsätt som inte delades av andra myndigheter av central betydelse i sammanhanget. Sålunda hade under utredningens gång polisanmälningar mot Paolo Macchiarini lämnats in både av Läkemedelsverket (brott mot läkemedelslagen) och Inspektionen för Vård och Omsorg (brott mot etikprövningslagen).

Dessa anmälningar kom att hamna i en och samma förundersökning hos Västerortspolisen i Solna och man skärpte där brottsrubriceringarna till att gälla grovt vållande av annans död samt grovt vållande av kroppsskada. Något liknande har knappast tidigare förekommit i svensk medicinsk forskning och sjukvård. En kraftig markering mot vad som förekommit gjordes även av Vetenskapsrådet som stoppade utbetalningen av anslagsmedel till Macchiarini på grund av de avsteg från gällande lag som skett.

Cirka två år efter det att Paolo Macchiarini anställts som gästprofessor på KI och överläkare på KUS gjordes nästa så kallade topprekrytering inom området regenerativ medicin till KI av dåvarande rektorn Harriet Wallberg. Den det nu rörde sig om var Kenneth Chien och saken presenterades i ett pressmeddelande med rubriken ”Karolinska Institutet recruits top scientist from Harvard”. Med tanke på att denne vid denna tid var över 61 år gammal kan det knappast ses som någon framtidssatsning.

För övrigt måste det nog anses tveksamt om KI verkligen hade berövat Harvarduniversitetet på någon man var mån om att behålla. Enligt uppgift ska det snarare ha varit så att Chien inte längre var önskvärd på Harvard och att värvningen till KI snarast var att se som en räddning för honom. Utöver rektor Harriet Wallberg är det särskilt två professorer på KI vars roll i utnämningen av Chien som bör granskas närmare, Urban Lendahl och Göran Hansson (Figur 1-4).

Den penningkarusell som på KI omgående drogs igång runt Kenneth Chien är nog bland det mest remarkabla som förekommit i denna institutions historia. Som framgår av det brev som Harriet Wallberg skickade Kenneth Chien den 5 no-vember 2012 erbjöds han en ingångslön av 2 miljoner kronor per år och för de fem första åren (2013-2017) anslag om 37,5 miljoner kronor. Och detta var ändå bara början på det miljonregn som kom att falla över Chien.

Hans verksamhet kom åtminstone initialt att fördelas på två olika håll, till 60% på Institutionen för Medicin i Huddinge (MedH) och till 40% på Institutionen för Cell- och Molekylärbiologi i Solna (CMB). På den senare fanns och finns även den ovan omnämnde Urban Lendahl, en central person inte bara i värvningen av Chien utan också som samarbetspartner samt assistent och verkställande i finansieringsfrågor.

Figur 1-4. KI-professorerna Urban Lendahl och Göran Hansson. Foto: KI och Wikipedia.

Efter en tid kom Kenneth Chiens arbete på KI att helt koncentreras till MedH och den enhet som läkemedelsbolaget AstraZeneca under 2013 etablerade på KI i Huddinge. Detta var förvisso inte någon tillfällighet utan endast ett uttryck för den mycket nära relation Chien innehar till AstraZeneca. Den gemensamma nämnaren som förklarar förbindelsen dem emellan är det amerikanska företaget Moderna Therapeutics som bildades 2011 med Chien som en av dess grundare. Namnet står för ”modified RNA” och det Chiens forskning till stor del går ut på är att med hjälp av injektion av modifierade budbärarmolekyler påverka läkningsprocessen efter hjärtinfarkt. Det var därför sannolikt inte någon tillfällighet att två stora nyheter kablades ut över världen av AstraZeneca en och samma dag, den 21 mars 2013.

I det ena pressmeddelandet sades att ”AstraZeneca and Moderna Therapeutics announce exclusive agreement to develop pioneering messenger RNA therapeutics in cardiometabolic diseases and cancer”. Detta avtal var totalt värt 420 miljoner USD (3,6 miljarder SEK enligt gällande valutakurs när detta skrivs). I den andra kommunikén som gick ut samma dag framfördes att ”AstraZeneca and Karolinska Institutet to create integrated translational research centre”. Ett avtal om bildandet av denna enhet, som kom att få namnet KI/AZ Integrated Cardio Metabolic Centre eller KI/AZ ICMC, undertecknades den 20 juni 2013 av AstraZenecas Sverige-VD Anders Ekblom och KI:s nytillträdde rektor Anders Hamsten.

Enligt uppgörelsen som till en början gäller för fem år ska det på ICMC finnas ett antal forskargrupper ledda av en ”principal investigator” (PI) och AstraZeneca förbinder sig att till KI bidra med upp till 20 miljoner USD per år (170 miljoner SEK enligt gällande valutakurs när detta skrivs) för driften av verksamheten. I november 2013 meddelar KI att man utsett professor Bo Angelin till chef för ICMC.

Av intresse i sammanhanget är att denne innehar en professur finansierad av AstraZeneca och att han tidigare varit styrelseledamot och vetenskaplig rådgivare åt bolaget (juli 2007 till april 2010). Angelin kom liksom Chien att tillsammans med ett antal andra personer att bli forskargruppsledare på ICMC och få ekonomiska resurser av ett sällan skådat slag till sitt förfogande. Vad det gäller Chien kan också nämnas att han utöver sin väl tilltagna KI-lön (2 miljoner kronor per år) uppbär icke specificerade arvoden som rådgivare bland annat åt AstraZeneca och Moderna Therapeutics.

För övrigt är det förvisso inte bara AstraZeneca som etablerat sig på KI/KUS utan likaså deras partner Moderna Therapeutics (med Kenneth Chien som en av grundarna). I början av 2014 tecknades ett ”research collaboration agreement” mellan Moderna Therapeutics Inc och Karolinska Universitetssjukhuset. Den enhet på sjukhuset som primärt involverades i detta samarbeta var Innovationsplatsen.

På sin hemsida presenterar man sig som en arena som ”gör det möjligt för vård, akademi och näringsliv att tillsammans utveckla hälso- och sjukvården”. Vad samarbetet mer specifikt gäller är enligt avtalet följande: ”to enter into an mRNA development research collaboration, with the aim to create a centre for large-scale life sciences with an advanced technological infrastructure focusing on performing multidisciplinary research involving mRNA therapeutics”. Saken kan också uttryckas som så att läkare, forskare och annan personal på KI/KUS ska hjälpa Moderna att ta fram produkter som kan introduceras på marknaden.

Parallellt med det ovan beskrivna avtalet mellan Moderna och Innovationsplatsen på KUS utsåg rektor Anders Hamsten KI-ledamöter till den ”joint steering committee” som ska styra samarbetet mellan KI och Moderna och bland annat delta i urval, godkännande och uppföljning av de projekt som finansieras av bolaget med upp till 200,000 USD per projekt (1,7 miljoner SEK enligt gällande valutakurs när detta skrivs). Ett mindre antal projekt har till dags dato startats men vad de mer exakt handlar om har helt sekretessbelagts av KI (inklusive titeln på projekten – erhölls efter klagomål) när jag bett att få ta del av de avtal som skrivits separat för varje projekt.

Än större blev pengarullningen runt Kenneth Chien när KI i ett pressmeddelande från den 2 februari 2015 meddelade att ”Karolinska Institutet får 400 miljoner kronor från Hongkong-donator”. Vad det rörde sig om var ett avtal undertecknat den 12 januari 2015 av rektor Anders Hamsten och den unge kinesiske affärsmannen Ming Wai Lau (Figur 1-5). I överenskommelsen sägs att den senare donerar 50 miljoner USD (cirka 430 miljoner SEK enligt gällande valutakurs när detta skrivs) till KI för satsningar inom området regenerativ medicin.

Den mest centrala delen i denna uppgift består i att KI i Hongkong skall bygga upp ett ”Karolinska Institutet China Hong Kong Center” eller KIHK. Vid denna enhet skall det bland annat inrättas ett ”Ming Wai Lau Center for Regenerative Medicine”. Den på KI som skall spela en central roll i denna etablering är just Kenneth Chien. En liknande satsning ska enligt avtalet även göras vid KI i Sverige, främst genom stöd till befintliga forskare inom området. I det sammanhanget kan noteras att det på KI i Huddinge redan finns en enhet som går under namnet Centrum för Regenerativ Medicin, nämligen den gruppering som skapats runt Paolo Macchiarini (se ovan).

Figur 1-5. Ming Wai Lau, stor donator till KI inom området regenerativ medicin. Foto: KI

Vem är då denne Ming Wai Lau och varifrån kommer hans pengar? Jo han är VD och styrelseordförande i det Hongkong-baserade fastighetsbolaget Chinese Estates Holdings Limited. Grundare och huvudägare av detta är Joseph Lau, far till Ming Wai Lau. På Forbes lista över världens miljardärer placerade sig Joseph Lau 2015 på plats 114 med en förmögenhet av 10,9 miljarder USD (93 miljarder SEK enligt gällande valutakurs när detta skrivs). Det är alltså härifrån den rekordstora KI-donationen kommer. Så sent som i mars 2014 var Joseph Lau VD och styrelseordförande i Chinese Estates Holdings Limited men efterträddes då av sonen Ming Wai Lau på dessa poster.

Orsaken till detta var att fadern av en domstol i Macau dömts till drygt fem års fängelse för korruption och penningtvätt (se till exempel [Rochan, 2014; So, 2014]). Sonen hade sedan många år en viktig roll i familjeföretaget och kan inte gärna ha varit ovetande om vad som pågått. Eftersom något utlämningsavtal inte finns mellan Hongkong och Macau slipper den 64-årige Joseph Lau att åka in i fängelse så länge han inte reser till den senare staden.

Inte bara denna affär men även donationen till KI har blivit omskriven i kinesisk press. En överenskommelse av detta slag kan ur kinesisk synpunkt inte genomföras utan politiskt godkännande. Den som intog den rollen i det här fallet var Chun-ying Leung, Hongkongs chefsminister. Som vi gång på gång har kunnat se på TV och läsa om i tidningar har denne under 2015 varit föremål för stora demonstrationer av demokratikämpar i Hongkong.

Vad man främst stridit för är rätten att fritt utse kandidater till denna post i stadens ledning inför stundande val. Det man i den lokala pressen särskilt noterat i relation till uppgörelsen med KI är att Chun-ying Leungs son Chuen-yan Leung är anställd som forskare hos Kenneth Chien på KI. Av den anledningen hävdades att fadern kunde betraktas som jävig [Lam, 2015; Leung, 2015]. Detta tillbakavisades dock från KI:s sida där man hävdade att det inte var aktuellt att sonen skulle arbeta på den nya enheten i Hong-kong.

Vad hela denna historia till stor del handlar om är de problem som kan uppstå när gränsen mellan universitet och näringsliv suddas ut. I USA brukar man tala om ”science in the public interest” kontra ”science in the private interest” och denna frågeställning har tagits upp i ett flertal böcker (se till exempel [Krimsky, 2003; Angell, 2004; Slaughter & Rhoades, 2004; Kassirer, 2005; Washburn, 2005; Greenberg, 2007; Geiger & Sá, 2008; Schrecker, 2010]).

Liknande spörsmål har även tidigare tagits upp rörande svenska universitet och då inte minst KI [Thyberg, 2010]. En som i särskilt hög grad gått i bräschen för kommersialisering av svenska högskolor och universitet är KI:s tidigare rektor Hans Wigzell (1995-2005), under en följd av år också den socialdemokratiska regeringens vetenskaplige rådgivare. Hans linje i dessa frågor har i stor utsträckning fortsatt under efterträdarna Harriet Wallberg och Anders Hamsten. I motsats till förhållandet i USA har debatten i Sverige beträffande dessa problemställningar varit förvånansvärt svag.

Mot bakgrund av de förhållanden som exponeras i denna bok bör frågan på nytt aktualiseras om i vilken utsträckning näringslivet skall få ha ett direkt inflytande över verksamheten vid våra högre utbildnings- och forskningsinstitutioner. Industrins intressen står inte a priori i överensstämmelse med det allmännas intresse.

På samma sätt bör man fråga sig hur långt strävan att ge större frihet åt ledningarna vid universitet och högskolor att styra målsättningen för och utformningen av verksamheten skall få gå. De tendenser i denna riktning som setts under senare år riskerar att på bekostnad av politiskt fastställda lagar och regelverk ge ökad makt åt enskilda personer och grupperingar att efter eget godtycke styra samhällsfunktioner som till största delen drivs med gemensamma medel genererade via beskattning.

Text: Johan Thyberg, professor, leg läk

Referenser

Angell M. The truth about the drug companies. How they deceive us and what to do about it. Random House, New York, 2004

Bojs K. Han är först i världen att få en ”odlad” luftstrupe. Dagens Nyheter, 8 juli, 2011a

Bojs K. Reservdelsmänniskan allt närmare. Dagens Nyheter, 8 juli 2011b

Geiger RL, Sá CM. Tapping the riches of science. Universities and the promise of economic growth. Harvard University Press, Cambridge, Massachusetts, 2008

Greenberg DS. Science for sale. The perils, rewards, and delusions of campus capitalism. The University of Chicago Press, Chicago and London, 2007

Jungebluth P, Alici E, Baiguera S, Le Blanc K, Blomberg P, Bozóky B, Crowley C, Einarsson O, Grinnemo K-H, Gudbjartsson T, Le Guyader S, Henriksson G, Hermanson O, Juto JE, Leidner B, Lilja T, Liska J, Luedde T, Lundin V, Moll G, Nilsson B, Roderburg C, Strömblad S, Sutlu T, Teixeira AI, Watz E, Seifalian A, Macciarini P. Tracheobronchial transplantation with a stem-cell-seeded bioartificial nanocomposite: a proof-of-concept study. The Lancet, 378, 1997-2004, 2011

Kassirer JK. On the take. How medicine’s complicity with big business can endanger your health. Oxford University Press, Oxford, New York, 2005

Krimsky S. Science in the private interest. Has the lure of profits corrupted biomedical research? Rowman and Littlefield Publishers, 2003

Lam J. CY Leung’s son won’t join new research centre am id HK$400m donation row. South China Morning Post, 17 February, 2015

Leung M. Karolinska’s Asia campus questioned. University World News, February 18, 2015

Rochan M. Hong Kong billionaire Joseph Lau found guilty of bribery and money laundering. International Business Times, 14 March, 2014

Schrecker E. The lost soul of higher education. Corporatization, the assault on academic freedom, and the end of the American university. The New Press, New York, London, 2010

Slaughter S, Rhoades G. Academic capitalism and the new economy. Markets, state, and higher education. The Johns Hopkins University Press, Baltimore, 2004

So C. Chinese Estates’ Joseph Lau passes baton to son after graft conviction. South China Morning Post, March 17, 2014

Sobolevskaja O. Odling av kroppsorgan snart igång i Ryssland. Rysslands Röst, 26 mars, 2013

Thyberg J. Forskning till salu. En granskning av Karolinska Institutets dolda agenda. GML, Stockholm, 2010

Washburn J. University Inc. The corporate corruption of higher education. Basic Books, New York, 2005