NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
I höst kommer Peter Gøtzsches nya bok ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”, en bok som kommer att ändra vår syn på psykiatriska mediciner och den skada de orsakar människor över hela världen.
Peter Gøtzsche har medverkat i Jon Stewart Daily Show, fått pris på British Medical Association Book Awards och nominererats till Årets Dansk av Berlingske Tidende. Efter att Peter Gøtzsche gav ut sin första bok om mediciner 2012 – ”Dödlig medicin och organiserad brottslighet”– har han blivit ett stort namn internationellt i frågor om utvärdering av läkemedel.
Tidigare släppte Peter Gøtzsche den uppmärksammade ”Dödlig medicin och organiserad brottslighet”, som handlar om hur läkemedelsindustrin använder olagliga metoder för att sälja sina produkter.
Peter Gøtzsches första bok är i Sverige nästan helt ignorerad trots att den lägger en grund för en ny och mer sund syn på läkemedelsbolagens egocentriska vinstintressen. Hans andra bok kommer med största sannolikhet bli behandlad med samma nollintresse av de svenska journalisterna som fallit ned i ett hål av industrianpassat policyskrivande och förnekelse.
Hösten 2016 ger han ut sin nya bok ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”, som handlar om antidepressiva mediciner och den stora skada de, enligt Gøtzsche, gör istället för att hjälpa patienten till ett bättre liv.
Gøtzsche säger att bruket av psykiatriska mediciner bör minska med 98 procent och att en halv miljon människor över 65 år i Europa och USA varje år dör på grund av psykiatriska läkemedel.
Denna siffra kan jämföras med NewsVoice uppskattning att 60,000 personer över 60 år dör i förtid i Sverige på grund av över- och felmedicinering samt medicinering med preparat som förkortar livslängden på grund av bieffekter.
Läs mer: Dör 60 000 äldre per år i Sverige för tidigt pga läkemedelsförgiftningar och vårdmisstag?
Peter Gøtzsche:
”Den viktigaste orsaken till den nuvarande läkemedelskatastrofen är att tongivande psykiatriker har låtit läkemedelsindustrin korrumpera deras akademiska ämnesområde och dem själva. Jag har främst skrivit den här boken för patienternas skull, särskilt för de som desperat har velat sluta med sina mediciner, men har behandlats fientligt och arrogant av sina läkare, och jag ska förklara hur man på ett säkert sätt kan sätta ut läkemedel.”
År 2014 fick boken: ”Dödlig medicin och organiserad brottslighet” pris i kategorin Bästa medicinska bok av British Medical Association, vars jury ansåg att:
”Den borde vara obligatorisk läsning för läkarstuderande och AT-läkare, som måste bli medvetna om dessa problem”.
Boken ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” släpps den 5 september 2016 på Karneval förlag. Peter Gøtzsche befinner sig på utgivningsdagen i Stockholm för föreläsningar och intervjuer. Den 23 september 2016 är han en av talarna på Bokmässan i Göteborg.
Rewrite: NewsVoice | Källa: Skuggeco.se
För pressfrågor, intervjuförfrågningar, recensionsexemplar eller högupplösta bilder, kontakta Madeleine Carlsson, Skugge&co, Skuggeco.se, mob: 070-678 19 90.
Relaterat
- Peter Gøtzsche: The Institute for Scientific Freedom
Jag höll föredrag i Växjö igår på temat: ”Hur överlever du svensk sjukvård?” för föreningen Wäxthuset. Samma dag lanserade Karneval Förlag Peter C. Gøtzsches senaste bok: ”Konsten att överleva i en övermedicinerad värld”.
Sjukvården har onekligen hittat den det gyllene snittet i verksamheten där de kroniskt sjuka psykpatienterna får agerar skuggor åt en lönsam men skadlig verksamhet. Väloljade svängdörrar går som propellrar medan patienterna återvänder år efter år och decennie efter decennie.. Den enda struktur som finnes är om de möjligtvis duger som gratisarbetare åt ”näringslivet”.. Om Kamprad gick över både ån, havet och muren efter vatten så behöver inte ”näringslivet” leta långt borta efter billig arbetskraft. Man har alltså sedan lobotomins kraftfält lämnat passiviteten men erbjuder inte mycket därutöver, ens med de modernaste medikamenter… Vårdinstanserna är borta och möjligheterna till förändring lobbytomerat försvunna.. Den enkelriktade försäljningsapparaturen har blivit Titanisk, enögt cyklopisk, där filosofin bland offren blivit ”every man or woman for themself”.
Sanningen är för farlig. Alla vet vad som pågår. Att fler och fler invalidiseras av psykotropa droger med allt högre kostnader för de drabbade och för samhället. Larmrapport efter larmrapport talar om samma sak men inget händer. Allt bara går vidare i samma spår. Lite upprört ett tag, lite surr i medierna men psykiatrin fortsätter att förskriva sina droger. Detta trots att det sedan snart femtio år finns studier som klart visar att de bara gör människor sjukare. Det är som Castoropollux skriver mycket av de symtom som klassas som psykiska som är utlösta av något i kosten. En slags cerebral allergi som skapar ett beteende som av lärda män i vita rockar diagnostiseras med namn som egentligen inte säger något. Jag har ett boktips som behandlar just kostens betydelse för den som har sk psykiska symtom. Det är boken Nu räcker det. Den är skriven av Ursula Jonsson redan på 80-talet. Det finns mer att läsa om detta t.ex Autism, en sjukdom som kan läka av H.Blomberg. Om vi alla sprider till våra vänner att akta sig för psykiatrins droger kan vi skapa ett samhälle som blir tryggare och bättre för alla.
Det är utmärkt Sven att du försöker stoppa den katastrofala utvecklingen. Men om vi för en stund antar ditt neuropsykiatriska synsätt, att runt 3-4 % av alla barn lider av så allvarliga störningar i hjärnan att de måste behandlas med psykostimulantia; att denna psykostimulantia, om inte botar, så i alla fall lindrar något för de barn som har denna antagna specifika störning i hjärnan. Så att vi för den gruppen av barn kan se de ofta narkotikaklassade ämnena som ”mediciner”.
Borde du då inte, med den utgångspunkten, se utdelandet av narkotika till alla de ANDRA barnen, som ett rent övergrepp, som en ren förgiftningsåtgärd? Varför svamla om ”överförskrivning”? Du medger ju att det inte är något fel på de här barnen, de ”har ” inte ADHD. För de här barnen borde du rimligen se påtvingandet av toxiska ämnen för beteendekontroll, som ett kemiskt övergrepp, än värre än den gamla tidens fysiska bestraffningar, aga. Skulle inte lite klarspråk vara på plats här?
Olov, jag försöker påverka. I höstas blev jag intervjuad i nättidningen SpecialNest angående adhd-utredningar. Svenska Föreningen för Barn och Ungdomspsykiatri, SFBUP, har denna vår tagit fram riktlinjer för adhd. De går att läsa på deras hemsida. Där finns också en kommentar med mina invändningar. Jag skrev i april en debattartikel i Läkartidningen om ett angränsande område, användningen av tvångsåtgärder inom BUP:s slutenvård. Jag hoppas att debattartikeln i DN häromdagen kan påverka, kanske kommer jag att skriva någon artikel i detta ämne.
Jag får säga Sven att det är positivt att du ifrågasätter de auktoriteter som tillsammans med tillverkande läkemedelsbolag skapar den katastrof vi nu ser. Du tar upp den extrema förskrivningen av psykostimulantia i USA. Jag vill påpeka att vi med stormsteg är på väg mot samma extrema situation i Sverige. I 22 av landets kommuner får nu mer än 10 % av pojkarna (10-17 år) psykostimulantia. Eftersom det är pojkar 10-14 som mest ”behöver tyglas” med pillren är det också i den åldersgruppen som den högsta förskrivningen sker. Det nya kommunala rekordet lär vara 15,6 % av pojkarna 10-14 på psykostimulantia (nästan uteslutande narkotikaklassad). Där har vi effekterna av att Malmberg och likasinnade – med starka kopplingar till läkemedelsbolagen – styr utvecklingen på Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Men om du Sven nu ser vad Malmberg och company åstadkommer och dessutom har ”inside information” om att hon inte alls tycker det är något problem med ”överförskrivning”, varför inte göra något effektivt åt saken. Varför inte utmana henne och de som skapar situationen; varför inte avslöja saken för media; varför inte föra ett väldigt liv om det hela så att något ändras.
Ja, Olov, de två auktoriteternas uttalanden som du hänvisar till stödjer jag inte. Biederman är amerikan, i USA medicineras tiotusentals 2- och 3-åringar med adhd-medicin och i vissa delstater 15–20 procent av alla pojkar. De har hamnat fullständigt snett, och många gör klokt i att sluta med medicinen, de borde aldrig ens ha satts in på den. Jag anser dessutom inte att adhd är en sjukdom. Kerstin Malmberg känner jag, hon är klart frikostig med medicinering och jag delar inte alltid hennes synsätt. Vissa signalsubstanser är inblandade, men det är så oerhört komplext system och vi kan inte ställa några som helst psykiatriska diagnoser genom analys av nivåerna för dessa ämnen. Kerstin Malmberg delar inte heller min upofattning om överförskrivning. På BUP-kongressen i Uppsala i april var det ett symposium där Ingemar Engström, en av författarna till gårdagens artikeln på DN Debatt, deltog. Han liksom jag tycker det stora problemet är överförskrivning, Kerstin Malmberg deklarerade tydligt att hon tyckte det stora problemet var att det i vissa landsting och kommuner skrivs ut för lite adhd-medicin.
Ja, Cecilia det är mycket klart att förskrivningen av psykofarmaka i Sverige, precis som USA, skapar kroniska tillstånd och utanförskap. Allt i ett förskräckligt snurr där skador från den ena psykofarmakan ses som symtom på ytterligare ett diagnosticerbart psykiatriskt tillstånd – som i sig behöver ”medicineras”. Och så snurrar det på. Skyll alltid på patienten och dennes ”komorbiditet” (samsjuklighet).
Dig Sven vill jag fråga: Kan man anse att ADHD är lite vadsomhelst? Du säger: ”Jag anser inte heller att adhd är en sjukdom, utan ett funktionshinder”. Men vad säger du då om direktiven från barnpsykiatrins ”gudfader”, den inte helt okände professor Joseph Biederman? När han besökte Göteborg november 2015 fick den bugande publiken mycket klart för sig (genom en rad av upprepningar) att ”ADHD is a very common disease [sjukdom] all over the world”. Där det stora problemet var att få barn och vuxna att fortsätta ta pillren som skrivs ut (om de nu fungerar så bra och ger så lindriga skador, varför är detta det största problemet?).
Du skriver också att det är ”en grov förenkling” att säga att ADHD är en ”biokemisk obalans” (brist på dopamin). Men vad säger du då till Socialstyrelsens/Läkemedelsverkets ledande psykiatriker, Kerstin Malmberg (ansvarig för de nya nationella riktlinjerna för ADHD-behandling), som i ett rättsligt utlåtande säger så här om vad ADHD är: ”… de bakomliggande orsaker som föreligger vid ADHD är att det är problem med vakenhet och att personer med ADHD har för lite av de signalsubstanser som reglerar vakenhet (Dopamin och Noradrenalin)”?
Har dessa barnpsykiatrins stora auktoriteter fel enligt ditt förmenande? (Där är vi i så fall väldigt överens.)
Under tiden ni väntar på denna bok kan ni passa på att läsa Pillerparadoxen av R. Whitaker. Den visar på hur skadliga alla psykotropa mediciner är och hur de får allt fler människor både barn och vuxna att bli sjuka för resten av sina liv. Den är bra. Läs den.
Olov, jag använder aldrig begreppet ”biokemisk obalans” och anser att det är en grov förenkling att prata om
obalans för enstaka signalämnen i hjärnan. Jag anser inte heller att adhd är en sjukdom, utan ett funktionshinder som berör koncentration/uppmärksamhet och/eller impulsivitet/hyperaktivitet. Medicinerna kan i bästa fall lindra symtomen, men precis som för alla andra psykofarmaka så botar de inte. Min kliniska erfarenhet är att barnen förbättrats även efter flera års medicinering. Jag skulle önska att det gjordes långtidsstudier i Sverige. Vi är mer noggranna i våra utredningar än i t ex USA och vi behandlar också adhd mycket mer brett. I Sverige sker förutom eventuell medicinering anpassning i skolan, föräldrautbildning, anpassningar i hemmet, vid behov hjälp från arbetsterapeut, socialtjänst, extra föräldrastöd m m. Puls, blodtryck, längd och vikt kontrolleras flera gånger/år för barnen, och då utvärderas även effekt och biverkningar. Det finns nog ingen medicinering inom BUP som följs så noggrant.
När det gäller sk ADHD, speciellt hos barn, och man vill veta vad man ska tro och tycka så finns det en föreläsning på UR Samtiden del 1 och 2 av den kanadensiska psykologen Gordon Neufeld, den heter ”Varför Lyssnar inte Kalle” http://urskola.se/Produkter/173882-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle-Del-1-sa-fungerar-uppmarksamhet.
Ett måste för varje förälder vars barn har problem.
Han säger bl.a. att medicinering är att offra personen och att hjärnan har kapacitet att hitta nya vägar för att lösa problem, bara den får tid på sig, medicinering blockerar oftast denna möjlighet permanent.
Alkemin, att göra guld, dvs bli rik, är inget mysterium. Det är blott en fråga om heder..
Ja, Danne jag hänvisar till Conners enbart för att visa hur godtycklig diagnosticeringen av ADHD är. Man rör sig i området med procentsatser hit och dit, man pratar om konsensus. Men vad är det barnen ”har” egentligen? Sven pratar om en noggrann utredning att diagnosticeringen måste vara ”vederhäftig”. Men tyvärr, det kan inte finnas något som en noggrann, vederhäftig ADHD-utredning. Av det enkla skälet att det som kallas ADHD bara är en godtycklig och vag samling beteenden – inte en sjukdom. Man låtsas att man med en noggrann djupgående utredning hittar något som barnet ”har”, man låtsas att man närmat sig den ”biokemiska obalansen” (bristen på dopamin), som man antar är ”sjukdomens” orsak. Men allt man egentligen kommer fram till är vad man – ofta lärare med ”neuropsykiatriska glasögon” – såg redan från början – barnets beteende. Oberoende forskning visar att den främsta effekten av narkotikaklassad psykostimulantia är att de vuxna i barnets närhet gillar dem bättre; barnen beter sig kortsiktigt ”bättre”. Det vore ärligt Sven om du informerade föräldrarna om vad man enligt en av forskarna, William Pelham kom fram till i den stora MTA-studien: ”Vi trodde att ju längre tid barnen medicinerades desto bättre utfall skulle vi se. Så var inte fallet. [Medicinering] medförde inga som helst fördelar. På kort sikt hjälper medicinerna barnen att uppföra sig bättre, på längre sikt gör de det inte. Och detta faktum bör föräldrarna få tydlig information om.”
Ang. Keith Conners, fadern till adhd. personligen skulle jag aldrig lita på en ’Rhodes scholar’. Han har gått på Harvard och Oxford. Han besitter några för mig omärkliga hattar från dessa i fysiologi, filosofi och psykologi. Harvard får sedan länge ”stöd” av Ford Foundation, Rockefeller Foundation och Carnegie Endowment. Oxford är sitter i knät på Rhodes ”all saints crowd” sedan gammalt. Dom som kallar sig ”justified sinners”. Det här är inget nytt..
Känner man inte till vilka dessa aktörer är så förstår man inte helt vad som pågått i världen det senaste århundradet. Professor Carroll Quigley är en av dom som kan hjälpa dem som är omedvetna. Norman Dodd, som drev ’Reece-kommisionen’ under 1950-talet har också en del att förtälja kring detta. Då rörande de stiftelser jag nämner. Man kan lyssna på intervjun gjord med honom och den finns att finna på nätet.
Tack för mig.
Ja, Gøtzsche säger att man bör kalla saker för sitt rätta namn (”call a spade a spade”). Han frågar sig hur det kan vara tillåtet att ta död på så många människor inom psykiatrin, och komma undan med det. Han beskriver hur läkemedelsbolag (med de ofantliga bedrägerierna som framkommit i USA; med mångmiljardböter) ägnar sig åt, vad man bara kan kalla organiserad brottslighet. Jag skulle inte vilja säga att det, som du skriver Sven, är att vara ”ensidig och kategorisk”; det är att vara ärlig, att vara modig nog att utmana ett korrumperat system – där psykiatrin är läkemedelsindustrins paradis.
Det är uppenbarligen svårt att titta på bevisen om den katastrofala ADHD-diagnosticeringen och förskrivningen av narkotikaklassad psykostimulantia, när man själv är i branschen. Det öppna, kritiska öga som du Sven riktar mot galenskaperna inom andra områden stängs helt i området ADHD. Fann inte Christopher Gillberg att 1,7 % av barnen i den stora ”Barn i Bergen-undersökningen” hade ADHD”? Har inte en av ADHD-diagnosens fäder, Keith Conners, kommit fram till att andelen barn ”med ADHD” nog bör vara 1-2%? Men du slår fast: ”förekomsten av adhd är 5 procent”. Som du vet anser Götzsche att ADHD-området är en ”disaster area”, där man förvandlat ett problematiskt beteende till en sjukdom. Och där man således inte kan kalla den psykostimulantia som skrivs ut mot beteendet för ”en medicin”. Men du skriver också här lika okritiskt av läkemedelsindustrins gamla marknadsföringsmyter: ”cirka 70 procent förbättras av medicin”. Kanske kan du utifrån den nya Cochraneöversynen (Storebø OJ et al 2015) börja ifrågasätta den uppgiften och din egen verksamhet.
Olov, jag utgår ifrån min egen kliniska erfarenhet. Jag utvärderar själv alltid mycket noggrant de barn som medicinerar med adhd. Jag frågar alltid först barnen vad de tycker om medicineringen, därefter föräldrarna. Jag är försiktig med doser och ger noga akt på eventuella biverkningar. Varenda dag träffar jag minst ett, ofta flera barn, vars liv förbättrats avsevärt efter insatt medicin. Det kan gälla skolarbete, samvaro med jämnåriga och familjen, ofta är det förbättringar inom alla dessa områden. Gøtzsche kan ha rätt i att studierna av adhd-medicinerna är tveksamma, men min beprövade erfarenhet säger mig att de i majoriteten av fallen hjälper barnen. Men då är det viktigt att utredningen som ligger till grund för diagnosen är vederhäftig. Här slarvas det tyvärr en hel del idag. Jag anser att Socialstyrelsen borde komma med bindande nationella riktlinjer angående vilka som ska utgörs en adhd-utredning (enligt mig ska det vara en psykolog kunnig inom området samt en dito barn och ungdomspsykiater), hur den ska genomföras och vad för sorts testning som ska ingå.
Jag är barn och ungdomspsykiater. Jag har läst Gøtzsches första kritiska bok om läkemedelsindustrin och precis börjat med hans senaste bok, som är en kraftig vidräkning av psykofarmaka. Jag tycker alla som jobbar i vården och alla som är intresserade av vård ska läsa Gøtzsches böcker. Det mesta ham skriver är mycket väl underbyggt. Jag håller inte med honom i alla delar, tycker till exempel att han går för långt i sin kritik av psykofarmaka. Han dömer till exempel helt ut adhd-medicin. Jag förskriver ofta detta läkemedel, och varje dag träffar jag en eller flera barn vars liv förbättrats avsevärt efter medicininsättning. Samtidigt anser jag att adhd-medicin förskrivs för mycket i Sverige idag, till exempel får 5,2 procent av pojkar 10-17 år sådan medicin, siffran borde ligga på högst 3,5 till 4 procent (förekomsten av adhd är 5 procent, cirka 70 procent förbättras av medicin).
Jag är inte heller särskilt förtjust i Gøtzsches sätt att skriva. Han slår larm hela tiden, tonläget är enormt högt. Det gör att han framstår som ensidig och kategorisk. I sina föreläsningar ger han dock ett mer nyanserat intryck.
Jag tycker Anders Enquists kritik av Gøtzsche är mycket osaklig. Att påstå att författaren kan ha kopplingar till Scientologerna måste underbyggas med sakargument, men det saknas helt. Anders Enquist, har du läst Gøtzsches böcker? Vore intressant att höra vad du tycker.
Redan på 90-talet hade biodynamikerna konstaterat att ADHD var ett kostproblem, givetvis är miljön också en faktor, som så mycket annat med hälsa och nu har vi 2016. För depression skriver man fortfarande ut i parti och minut trots att kärleksbekymmer och brutna relationer utgör en stor del av diagnostiken..
Förmågan att anpassa mänskligheten efter försäljningssiffrorna ska kanske inte bara hänföras till lättvindigheten, men var finns den egentliga orsaken till att behandla människor styvmoderligt och utan respekt? Ett samhälle anpassat för stöd, omhändertagande har större resurser att klara svåra tider och normala problem, men konsumtionen verkar inte ha den inriktningen och det medicinindustriella komplexet trampar likt den militära diton många under sin kolosslika verksamhets larvfötter, vars enda må verkar vara större vinster på de flestas bekostnad.
ADHD-medicinen innebär ändå i långa loppet skador medan kosten om den grundlas tidigt skulle ärva tryggheten, förvissningen och hälsan. Att studieresultaten och förmågan likaså ökar är inget brev på posten utan en garanti..
Skräpmatskulturens offer och arvtagare har inte en aning och medicinen säljer sig i praktiken själv… För att inte tala om hur man slåss för att behålla den.. Eftersom kosthållet består förlorar ingen huvudsaklig part på ingreppet heller..
Professorer på SLU anser på fullt allvar att 25-50 % vattensjuka grönsaker med stipulerat giftinnehåll inte utgör ett hälsoproblem medan den ekologiska odlingen påstås hota världssvälten med lika stor försämring av skörden… Det prästerliga prelatet har sitt på det torra och för den stora massan spelar vansinnet i vattentransporterna ingen roll. Okunnighet är lönsam. Man ska ju ändå göra grymma vinster på den usla födan, sjukdomarna, sjukvården och sist i kön står begravningsbyråerna och gapar… och mister ingen större del av stycket heller.
HA HA HA Jag ser att Anders Engqvist ägnar sig åt klassisk smutskastning och skeptiker retorik.
Det här äv väl ganska förväntat då man redan då han gav ut sin förra bok kände att det började dra åt det hållet. Det här blir för magstarkt för industrins lakejer som med störta sannolikhet nu drar igång en stor smutskastningskampanj för att ogiltigförklara hans arbete.
Har vi sett det förut?
Har vi sett kopplingen till scientologerna?
Ja!
Nu väntar vi på nästa drag från industrin, som även det är bekant.
Jag får be Anders Engqvist att läsa kapitlet Pushing children into suicide with happy pills, ur Götzsches Dödliga mediciner och organiserad brottslighet, som är släppt i digital form av förlaget, https://web.archive.org/web/20150226033136/http://www.radcliffehealth.com/sites/radcliffehealth.com/files/samplechapter/gotzsche_chpt18.pdf
Sedan kan vi ta en diskussion om det som står i kapitlet – om sakfrågorna – och jämföra med förhållandena i Sverige idag.
Det har länge kännts som ett underligt men ändå ett faktum att den märkliga biverkan som självmordstankar och kanske våld mot andra är en produkt ur CIA’s experimentverkstad för användbara medikamenter vid tortyr och nedbrytningen av sinnen.
Självläkande spelar stor roll idag också. MEN för att ”självläkning” ska fungera måste miljön vara bra och stödjande.Min erfarenhet är att nätverks- och sk KULTURTERAPI kan fungera mycket bra men till syvende och sidst så om en behandling ska fungera långsiktigt så måste det uppstå en ANKNYTNING mellan patient och behandlare och miljö. Har det uppstått så är resten en resa med kanske viss medicinering….men en läkare som förskriver mediciner måste vara mycket ”lätt på hand” inte övermedicinera…vara vaksam på biverkningar och förstå att för mycket neuroleptika stoppar upp de läkande effekterna av terapi. Hjärnan kan inte läka, blir helt enkelt inte mottaglig och utvecklingsbar om man drar på med för mycket neuroleptika…..Det är en mix av bra miljö, god relation,viss försiktig medicinering,intellektuell och kulturell stimulans och hjälp med social anpassning i den viktiga utslussningsfasen när man ska stå på egna ben…..som är vägen ut ur psykisk sjukdom…..och nu pratar vi PSYKISK SJUKDOM. Och man måste komma ihåg att det tar tid och måste få ta tid ibland flera år eller mer. Jag har sett många gå den vägen och många av dem till ett liv som familjebildade,skattebetalande Svensson och då kunde det ibland också handla om att det fanns tungt missbruk med i bilden…..men förstås också de som det inte gick så bra för några faktiskt som suiciderade….men nästan alla i det program jag arbetade i så många år många år blev ”botade” eller på en avsevärt bättre funktionsnivå…..Tyvärr fungerar långt ifrån all psykiatri så för det behövs tvärvetenskaplig kompetens för att skapa sådana behandlingsmiljöer och modeller. Och det krävs hängivet, uthålligt och målinriktat arbete från personal för att lyckas. Det krävs också att man har förmånen att få arbeta i en ”lärande organisation”.
Är enig med dig i det mesta! Vårdslum, ett bra uttryck. Säga vad man vill om en psykiatrisk avdelning, men det finns mycket kompetens och erfarenhet där. Kommunen är inte specialister utan generalister, ty de pysslar med allt. Naivt att sätta hospitaliserade kroniker i knät på hemtjänstens personal, utan vare sig utbildning eller nycklar till lägenheterna. Ja psykiatrireformen blev ett fiasko, även med s.k. mobila psykteam. Håller med dig i att det är svårt att överblicka LPT-kostnader. Räknar bara vad M66 och M68ans vårdplatser kostar. En maniker kan kräva åtskilliga ur personalstyrkan dygnet runt i upp till ett halvår trots bältesläggning och tung neuroleptika, och går naturligtvis inte att ersätta med alternativa behandlingsformer, när det snurrar som värst.
Min tanke är att ju tidigare en partiet kommer in i vårdsvängen, ju värre blir det. Svårt att förklara, men en ung patient som kan hitta både tips och trix som gör att hen kan hålla sig borta från psykiatrin (medelst medicinering – förutom vid behov) så är min erfarenhet att de söker alternativa vårdformer och blandar och ger men hankar sig fram med känslan av att inte vara patient – klara av att hantera sitt liv med den självaktning, stolthet och handlingskraft som kommer med på köpet. Här är alla nya psykiatriska diagnoser förödande. Unga människor drabbas av: ”inlärd hjälplöshet”. Alla behandlar dem på samma sätt. Det blir en självuppfyllande passiv profetissa. Här skulle man kunna hitta en form av vårdkostnadsväxling. De patienten själv tror på det är den vägen man skall gå. Detta gäller ju alla människor förövrigt. Det skulle alla tjäna på. Det går och vi borde ha högre acceptans i samhället och på arbetsplatser för människor som kanske inte klarar hantera allt det som vi övriga inte ens offrar en tanke på. Den som själv tar ansvar borde få en del av de resurser som annars skulle pumpas ut. Lätt att säga, men jag känner många som aldrig ens har tänkt tanken på att söka sig till psykiatrin, men som visst skulle ”platsa”, men som kämpar och kämpar för att hålla näsa ovanför vattenytan och som måste finansiera sin egenvård med dyra omkostnader för alternativa behandlingar. Men det är för mig friskhet, ty kämpat har människan alltid tvings gjort. Steget från funktionsnedsatt till högpresterande är inte så lång som många förståsigpåare vill mena för gruppen människor med lättare psykiska besvär. Vad som är syndikat med människor som mår dåligt är den bristfälliga eller obefintliga strukturen samt brist på sociala kontakter. Det måste ju gå att lära ut hur man gör? Hur man skaffar sig en struktur i vardagen. Hur man knyter människor till dig? Det finns ju inget i den här världens som man inte kan träna på, tänker jag. Var finns livsträning inom svensk psykiatrin? Privatpraktiserande behandlare gör ju allt för sina patienter. Lojaliteten ligger ju som bekant med den som betalt ens lön. Är en sådan behandlare framgångsrik beror det på att människor faktiskt tycker att de blir bättre. Finns massor av alternativ som svensk psykiatri blundar för: t ex Eye Movement Desensitisation and Reprocessing vid PTSD.
Nätverksterapi:
I många afrikanska länder, Uganda t ex, finns inte något som hete psykiatri. Där är alla familj ingen anses mer eller mindre sjuk. Sedan finns tungt psykiskt sjuka som lever som uteliggare, som är farliga.
Självläkning:
Förr iden självläkte människor ut sina psykoser. Det fanns inte så mycket annat. Dåtidens mentalsjukhus dog man på. Titta bara på Strindberg och många tunga ryska författare.
Det är svårt att säga vad en LPT-patient kostar /dygn för det beror mycket på vårdtyngd. Det finns exempel på patienter som behövt ständig tillsyn av minst 8 personal på rullande schema dygnet runt. OBS! LPT är ett tvångsomhändertagande ofta under inlåsta former. Men helt beroende på patientens grad av utagerande (t.ex självskadebeteende) så springer kostnaderna iväg. Det blir förstås helt andra och lägre kostnader vid öppenvård där patienten kommer för terapi,ev medicinering 1-2 ggr i veckan. Så hela kostnadsskalan finns där beroende på sk vårdtyngd. Alla skalor av tillsyn och omsorg behövs i värsta och sällsyntare fall under tvång till att man kan delta frivilligt i öppenvård och som hyfsat välfungerande i samället under behandlingstiden. Så LPT kan inte annat än undantagsvis ersättas av frivillig öppenvård annat än i tillfrisknande och utslussningsfas av behandlingen. Sen när det gäller kostnader så är det flera vårdplatser inom somatisk sjukvård som t.ex brännskade kliniker som har mycket högre kostnader patient/vårdplats/dygn…..!
Utan akutpsykiatrin skulle suicidtalen öka dramatiskt! Så psykiatri är nödvändig men behöver reformeras och till viss del avmedikaliseras. Den tidigare psykiatrireformen är till stora delar ett fiasko och behöver göras om. Avinstitutionaliseringen togs till intäkt för att man kunde spara stora pengar på denna tunga patientgrupp. Socialpsykiatrin som är kommunaliserad är inte allt för sällan en ren vårdslum vars problem döljs med alldeles för höga psykofarmakanivåer för att täcka över de dåliga vårdmiljöerna.
Det är ju den antidepressiva medicinens ”biverkan” som tex självmordstankar som utgör det största hotet. Att man sedan blandade neuroleptika med antidepressiva kan visa på att man blandade friskt, trots varmingarna i FASS.
Medicinerna kommer alltid göra värden dyrare och öka risken för att skapa kroniker precis som man gör i kroppssjukvården. Det ska fan ha lindriga problem var man kommer och på vilka grunder för värre blir det alldeles för ofta och under katastrofala former och sedan får ju de flesta medicin för vad de utsatts för
Jo, men vad kostar en ”LPT:are” per dygn? Minst 4000 – 5000 kr – exkl medicinering samt eftervård. Vad kostar en behandling hos dig (om du är privatpraktiserande?) i månaden för 2 session i veckan + joursamtal?
Nej,såklart inte! Men du Ale marknadsför vårdpeng till psykiatrins patienter så hårt att jag därför ställde frågan!
@Anders Engqvist: ”Är du i kvackarbranschen Ale” Nej bevare mig väl! Absolut inte. Är du?
Skulle vi kunna driva igenom en vårdpeng för psykpatienter som följde med patienten, skulle det bli lite mera öde och tomt på samtliga öppen- och slutenvårdsavdelningarna. Detta då vi skulle få en fungerande konkursen inom psykiatrin. Fråga patienter vad de anser om psykiatrireformen som drevs genom under 80-talet; som ledde till att de stora mentalsjukhusen (Långbro och Beckomberga) stängde, om de hellre satt där än var hemlösa, så blir svaret alltid: hellre hemlös.
Sjukskrivningarna och förtidspensioneringen ökar lavinartat och främst bland unga och som skäl anges alltid alla de nya diagnoserna.
Det finns strängt taget bara fyra fem grundläggande psykiatriska diagnoser: Paranoid psykos (ej drogrelaterade). Klingar av efter max några månader. Medicin nödvändigt. Patienter kan naturligtvis utgöra en fara sig sig själv och andra under denna period. Depression (skall inte blandas ihop – med nedstämdhet, som INTE är samma sak) samma sak här. En deprimerad går inte upp ur sängen och är inte kapabel att ta hand om sig själv. Medicinering. Manodepressivitet eller bara mani. Lite svårare. Ett livlångt handikapp. Litium. Schizofreni. Också ett livlångt socialt handikapp. Här kan psykiatrin vara mycket till hjälp. Olika akuta psykostillstånd. Resten av alla olika ångesttillstånd och dysfunktioner borde tas upp och få plats inom vad vi kallar för normala reaktioner på vad som väntar oss i livet. Vi är alla lite olika rustade här. Så var det i vart fall innan alla fantasidiagnoser kom upp till ytan som stängt taget mer handlar om pedagogiska dysfunktioner. Sedan har vi den stora gruppen inom omsorgen.
Psykiatrin skall bara handa ha och stödja/hjälpa dessa få grundläggande psykiatriska tillstånden. Sluta kräng allsköns lyckopiller och antidepressiva, sedativa samt alla sorter av morfinbasis o.s.v till människor med lättare psykiska besvär. Denna grupp av människor har klarat av livet under hela mänsklighetens historia utan psykiatrins hjälp.
Är du i kvackarbranschen Ale….!? Ser framför mig hur sjuka,sköra människor blir utsatta för svärmar av telefonförsäljande religiösa charlataner, homeopatiska pillertrillare och hela batteriet av New Age ”behandlingsmetoder” med ditt förslag! Kan nog bli fart på en sån marknad om den släpps fri……! Psykisk sjukdom och psykiskt dåligt mående är en TUNG realitet som inte kan raljeras bort! Ibland kan psykiatrin hjälpa. Det vet jag av egen erfarenhet då jag arbetat i närheten av psykiatrin i en stor del av mitt liv och också sett släktingar och vänner få hjälp. Visst finns det en ruggig historia och missbruk av behandlingsmetoder och mediciner men det är inte hela sanningen. Det finns många vittnesmål om heroiska insatser från människor verksamma inom psykiatrin och inte allt för sällan bot och lindring åstadkommen av denna så allt för misskända och förtalade disciplin!
@ Anders Engqvist ”fritt fram för vilka kvackare och bedragare.”
Påståendet är intressant. Jag behöver inte nämna alla kvackare och bedragare som gör fantastiska vinster och karriärer på att kränga psykdroger som bevisligen är både verkningslösa och giftiga – påskyndar bland annat demensförfarande! Dessa psykdroger säljs med argumentet att patienter har kemiska obalanser hjärnan. Ha ha ha… Finns inget tillstånd som heter så. Vem, vad samt hur skulle man kunna dra något snitt på nivåerna av alla signalsubstanser i alla människors hjärnor? Sedan, är dessa verksamma i lager. En ger en annan. Har du brist på dopamin, har du således även brist på även andra överliggande transmittorsubstanser osv. Hur kan läkemedelsindustri ha koll på alla människors olika nivåer av
acetylkolin, dopamin, noradrenalin, adrenalin, serotonin osv. osv? Kemiska obalansen? Trams säga jag! Hjärnan strävar hela tiden efter just balans.
Nej, det är inte det samtalet jag vill ha utan vad gör en frisk människa? Alltså mentalt frisk? Mår jag för dåligt för att kunna fungera i samhället, mår jag ju ännu sämre av det faktumet. Faktiskt så spelar det inte någon roll om en kvackare och bedragare får mig att må bra? En präst t ex (det finns ingen gud …De som påstå det har ju bevisbördan på sin sida – inte tvärt om) eller en självlärd psykoterapeut utan vare sig utbildning eller certifikat? Eller varför inte meditation, piercing eller swingens klubb, segling eller vad du vill. Vad det än är som får en människa att fungera i samhälle och må bra, så kan vi ju alltid hävda att det bara är placebo och att patienten i själva verket har en oupptäckt depression eller annan patologisk psykisk status med vidhängande div diagnoser. Lite som katolska kyrkans häxprocesser här. Alla kan ha en oupptäckt depression eller en vilande psykiskt sjukdom, som bara yrkesskrået kan upptäcka. De har tolkningsföreträde över dina egna upplevelser. Alla kan vara drabbade!
För poängen är att vi rör oss i en subjektiv värld där upplevelsen – hur jag mår bra och vad jag behöver för att må bra, är vad som är väsentligt. Vad doktorer, psykologer eller psykiatriker än vill häva så är detta en upplevelsestyrd bransch. De vet dom om. För det finns patienter som har låga serotoninnivåer som är deprimerade och det finns patienter som har höga eller normala nivåer som också är deprimerade – eller tvärt om. Det finns ingen koppling här. Det är pseudovetenskap. Tar du ett sertralinhydrokloridpreparat kan det ta upp till en månad innan patienter märker skillnad och då oftast till det sämre. Psykiatrin har ingen vetskap eller på annat sätt sitter på någon sanning som automatiskt ger dem förkörsrätt i denna upplevelsebransch. Fritt fram för konkurrens alltså. Bort med monopolet. Låt psykpatienter få en vårdpeng. Den betalas ut till behandlare först efter ett år, då patienten upplevt att pat blivit bättre. Och den pengen skall gå att kunna återkallas. Då får vi konkurens inom psykiatrin. Låt patienternas upplevelse styra.
Anders Engqvist frågar om vi är beredda att betala för psykiatri? Jag tycker ingen ska besöka svensk psykiatri.
De människor som är dess patienter är i regel människor utan ett socialt skyddsnät eller på anat sätt inte har råd att betala för en riktig kvalificerad psykodynamisk behandling. Där av orsaken att psykiatrin behöver rekrytera blad resurssvaga ungdomar. Till hjälp har läkemedelsbogen infört en hel rad av fantasifulla pseudonymdiagnoser med allsköns bokstavsförkortning.
Det finns däremot klara kopplingar mellan Ola Gäfverts ”vi jobbar inte med känslor” och läkemedelsindustrin intrikata inverkan på usel behandling av trauma, chock, depression, självskadebeteende, psykos och självmord.. Denne var ju så gammal i gemet att hälften hade varit nog. Fattas bara att man skulle behandla människor med ECT. Bot existerar alltså inte som terminologi. Det hade varit besvärande för verksamhetens illavarslande resultat. Det enda som gått ihop är debet och kredit medan utgiftskontot vuxit på mänsklighetens bekostnad..
Det finns naturligtvis inga kopplingar mellan KMR/scientologerna och Cochrane-institutet/Götzsche. Försöket att skapa tvivel runt Cochrane/Götzsche handlar bara om retorik från de som skyddar det som Götzsche kritiserar.
Eftersom Götzsche kritiserar de kemtekniska industrierna genom sina två böcker (från 2013 och 2016) kommer inte Cochrane Collaboration av etablissemangets journalister och ivrare att refereras till längre, åtminstone inte lika ofta och inte på samma positiva sätt.
Tidigare var Cochrane ofta upplyft av etablissemanget som högstående. Några exempel:
”Men flera tunga forskare ifrågasätter det vetenskapliga underlaget för att satsa på preparatet. Bland annat har den ansedda forskarsammanslutningen Cochrane Collaboration försökt granska Tamiflu.” / Per Wallin, Sofia Ström, SvD (28 mar, 2010)
”Nu i veckan kom en sammanställning från den ansedda organisationen Cochrane, som arbetar för att utvärdera forskning.” / Karin Bojs, DN (2011-11-13)
”Ingen effekt slår de fast. Ett tungt vägande besked menar många eftersom Cochrane har ett grundmurat gott rykte.” / Inger Atterstam, SvD (8 jul, 2011)
”Forskarna på det välrenommerade Cochrane-institutet i Storbritannien har sammanställt alla studier som gjorts på området.” / Caroline Hougner, Aftonbladet (2006-07-03)
”Nu har dock det välkända Cochrane-nätverket, den mest välrenommerade internationella organisationen för att kvalitetsbedöma vetenskaplig medicinsk forskning, agerat.” / Inger Atterstam, SvD (13 aug, 2007)
”De viktigaste organisationerna för systematiska översikter internationellt
är Cochrane Collaboration och Campbell Collaboration.” / Socialstyrelsen (2012)
”Ale” tycker att ”psykiatrin inte ska ha monopol på att tjäna pengar på folks dåliga psykiska status”….så kan man se det förstås om man är cynisk……men det vore att hamna ur askan i elden om det blev fritt fram för vilka kvackare och bedragare som helst att tjäna pengar på de mest sårbara människor vi har i samhället! Psykiatrin är skyldig till mycket men inte ALLT den tillskrivs. Mängder av människor får faktiskt hjälp där numera men ”hälsan tiger ofta still” och de som blir utsatta, skadade och kanske till och med utsatta för övergrepp är ändå ofta de som hörs mest. Så slutsatsen är att psykiatrin ska fortsätta att reformeras i riktning mot mer psykoterapi och psykosocialt stöd och betydligt mindre mediakalisering, psykokirurgi mm…….men det kommer att kosta. Är vi beredda att betala för det?
Den mätare scientologerna använder är inget annat än en resistansmätare. Eftersom din kropp reagerar tydligare än munnen som vi lärt oss kontrollera ger minsta muskelryckning ett utslag. Vilket alltså kan tolkas som att däölja något, ha et trauma osv. Arbetet kräver säkert en delikat och ansvarsfull hållning och mycket som setts angående scientologerna tyder inte alls på det eller respekt för människor.. Det är bara fråga om avancerad kontroll och lönsamma projekt att mjölka människor på pengar…
Psykiatrin förtjänar verkligen kritik, dels för de kroniska tillstånd de organiserat om patienterna överlever behandlingen. Det är ofta och tyvärr den man måste medicineras för medan sjukdomen hamnar i skymundan liksom orsakerna som inte heller ägnas något intresse annat av fåtaliga som får smyga med sitt genuina intresse för patienternas bästa.
Många av fallen har misshandlat sin hälsa och kost och får aldrig veta hur illa ställt och hur mycket som kan hjälpa med att få ordning på kosthållet. Toges blodprov skulle snart rekommendationerna gälla kost och tillskott.
Kunde man sedan arbeta sig vidare genom trauman som vi alla mer eller mindre råkat ut för skulle snart mycket vara vunnet, förutom förtroendet som så sakteliga byggs upp och förstår man sin patient har man vunnit så enormt mycket såväl som att den utsatte känner att ett ovanligt förhållningssätt breder ut sig och skapar tilltro. Något många kanske inte upplevt ens. Det blir ohyggligt få överraskningar då. När stressnivån sjunker till nya lägstanivåer.
Alla har ju sett genom åren att den frånvarande psykiatrins inblandande är experter på att skapa dålig stämning och förvärra tillstånd med sin ohyggliga distans och förakt för sina patienter.. De får bära ett ansvar de inte var beredda på och knappast ville heller. Så cyniskt har det blivit..
Om man för fram synpunkter på om Cochrane-institutet kan ha haft eller har kontakt med KMR är det ett försök att undvika själva sakfrågan. Sakfrågan handlar om huruvida Götzsche har rätt eller inte i sin bok. Rät skall vara rätt och saklighet måste vara vägledande. Det är saklighet och sanning som kan rädda patienters liv och värna om medborgares rätt.
Intressant att kritik mot läkemedelsbolag och den allt ökade medikaliseringen av psykiatrin bemöts med irrelevanta motargument som vinstintresse? Kastar man inte sten från ett glashus?
Personalen inom psykiatrin är väl inte volontärer, utan de får väl lön för sitt slit? Det är väl vinstintresset, primärt, som är drivkraften till att de går till sina arbetsplatser? Läkemedelsbolag drivs väl enbart av vinstintresset?
Upplever människor att de blir hjälpta av alternativa behandlingsmetoder även om det är hokus-pokus-metoder sätter väl en duktig och ambitiös behandlare de pris som marknaden tål. Ser inger fel i det; det viktigaste är väl att man blir hjälpta? Eller? Anser man att alternativa metoder utnyttjar människor som mår psykiskt dåligt; så har man väl i så fall lärt av pillerpsykiatrin. Psykiatrin har inte monopol på att tjäna pengar på folks dåliga psykiska status.
@Anders Engqvist
”Om man googlar på Cochrane institutet dyker det upp text som kopplas samman med KMR ..”
Länk/källa?
Men det är faktiskt intressant i sammanhanget om Peter Götzsche och Cochrane-institutet är associerade med KMR. KMR (scientologerna) sysslar med desinformation i syfte att sälja in sin egen behandlingsmodell för psykisk sjukdom. Är han det måste hans vetenskapliga referenser,påståenden och slutsater granskas EXTRA noga! British Medical Association får tycka vad de vill. De är inga kunskapsgaranter! När det gäller att göra upp med skadliga och dåliga företeelser inom psykiatrin gäller det att inte kasta ut alla barn med badvattnet och istället hamna i några mycket värre nät, nämligen scientologkyrkans……!
Verkar vara det klassiska försök att misstänkliggöra en persons trovärdighet, praktiserat sedan 60 talet. Det som Peter Götzsche skriver är redan känt i vissa intresserade kretsar, men tyvärr inte allmänn kunskap. Alla som har med Psykiatri/psykologi att göra borde läsa dessa böcker för annars faller skuggan på dom att de är anhängare av Eugenik vilket är värre än ignorans.
@Anders Engqvist: Jag håller med sig angående ”scientologkyrkans ovederhäftiga ”behandlingsmetoder/…/ frontorganisationer/företag som scientoloikyrkan har är affärsdrivande”.
Jag har beställt material (filmer, broschyr osv) av Peter Larsson (scientologkyrkan) förande kritik av psykiatrin och dess mediciner anser den vara både nyanserad samt speglar verkligheten rätt bra.
Först vill jag tacka för att du skrivit den här boken. Tänk om psykiatrin kunde ta till sig detta och finna andra metoder och bättre bemötande. I mitt tycke är kontakten med psykiatrin samma som 0.
Det känns som att de sitter på eller i sin högborg av medicinskt kunnande.
Anders Engqvist,
Och vad tycker du om British Medical Association, vars jury ansåg att:
”Den borde vara obligatorisk läsning för läkarstuderande och AT-läkare, som måste bli medvetna om dessa problem”.
Skulle de då också vara anslutna till KMR eller Scientologerna?
Det känns lite som att så länge det som står i boken anses sant av British Medical Association så spelar ditt argument ingen roll. Det viktiga är att uppmärksamma och få stopp på den död och den organiserade brottslighet som finns inom medicinindustrin, så att inte dödandet fortsätter.
Om man googlar på Cochrane institutet dyker det upp text som kopplas samman med KMR dvs Komitten för Mänskliga Rättigheter som är en frontorganisation för scientologkyrkan. KMR är känd för sin MYCKET onyanserade och fördömande kritik av all psykiatri som definieras ut totalt. Till saken hör att KMR marknadsför scientologkyrkans djupt ovederhäftiga ”behandlingsmetoder”. Alla frontorganisationer/företag som scientologkyrkan har är affärsdrivande och ofta klart bedrägliga med enda syfte att finansiera ”kyrkan”.
Hur det är ställt med Cochraneinstitutets ev koppling till KMR återstår att reda ut. Men är det så att Cochraneinstitutet är ett utskott av KMR måste påståenden om läkemedelsmissbrukare och missförhållanden inom psykiatrin betraktas med största skepsis. Det betyder inte att det på något sätt saknas anledning till allvarlig kritik av psykiatrin och psykiatriska behandlingar. Men KMR är en blufforganisation som syftar till att fiska medlemmar till scientologkyrkan.