NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
ANALYS. För att förstå debatten om klimathotet, koldioxidens roll och hur experimenten med geoengineering startade krävs en historisk analys som sträcker sig tillbaka till 1900-talets början. Jacob Nordangård som är fil dr inom teknik och social förändring har gjort en analys som ger läsaren en serie av aha-upplevelser. Sverige hade tidigt en central för utvecklandet av hypoteser om geoengineering och klimathot.
Text: Jacob Nordangård, Klimatupplysningen, artikeln återpubl. med tillstånd | Bild ovan: Utrustning från U.S. Air Force Defense Meteorological Satellite Program (DSMP) skjuts upp med en Atlas 5-raket den 3 april 2014 från Vandenberg Air Force Base. Källa: Space.com
Artikelserien:
Del 1: Rockefeller och spelet om klimatet
Del 2: Rockefeller och Sverige – Det militära projektet
Del 3: Kontrollera människan, naturen och den globala politiken
Del 4: Romklubben och miljörörelsen
Del 5: One World
”Intervention in atmospheric and climatic matters . . . will unfold on a scale difficult to imagine at present. . . . this will merge each nation’s affairs with those of every other, more thoroughly than the threat of a nuclear or any other war would have done.”
Matematikern John von Neumann (1903-1957)
Frågan om koldioxidens inverkan på jordens temperatur tog sin början redan i slutet av 1800-talet när svenske kemisten och fysikern Svante Arrhenius (1859-1927) lanserade sin teori om att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle leda till en global temperaturstegring på 5 till 6 grader.
Svante Arrhenius tyckte dock till skillnad från senare tongivande debattörer att uppvärmning var något bra eftersom det då skulle gå att undvika en ny istid samt att det skulle gynna växtlighet och grödor. Det dröjde sedan länge innan någon egentlig diskussion kring koldioxidutsläppen började få något fäste rent vetenskapligt.
Bild: Svante Arrhenius
År 1938 utvecklade den brittiske ingenjören och uppfinnaren G.S. Callendar Arrhenius idéer och spekulerade i att människans förbränning av fossil energi kunde ha gett upphov till den observerade uppvärmning som hade pågått sedan 1880. Samtiden var skeptisk till Callendars rön.
Teorin utvecklades dock vidare av den tyske meteorologen Hermann Flohn (1912-1997) som publicerade sin artikel Die Tätigkeit des Menschen als Klimafaktor under brinnande krig 1941. Han var då krigsplacerad vid Luftwaffes High Command.
Bild: Hermann Flohn
Dessa teorier gav först inget större eko bland den övriga forskarkåren. Detta kom dock att förändras genom de kraftigt höjda forskningsanslag som realiserades efter 1945 i USA när militären ville få en grundligare förståelse för vädrets krafter. Detta gjorde att medel till att utföra ordentliga studier och att utveckla verktyg för klimatmodellering blev tillgängliga. Callendars påståenden gick nu att pröva mer grundligt.
1946 grundade den amerikanska presidenten Harry S. Truman (1884-1972) Office of Naval Research (ONR) och Atomic Energy Commission (AEC) vilka kom att vara centrala i finansieringen av studier om koldioxidens inverkan på klimatet under 1950-talet.
Begreppet geoengineering föds – Militären är intressent
Klimatagendan var från början ett militärt projekt och skedde i ett samspel med institutioner som var närstående till Rockefellerfamiljen. Hoten om atomvapenkrig och klimatförändringar följdes åt. Det första ansågs ge upphov till det andra vilket medförde noggranna studier av vilka effekter atomvapen hade på klimatet.
Redan 1930 finansierade Rockefeller Foundation etablerandet av detta institut. Året efter kopplades den svenska meteorologen Carl-Gustaf Rossby dit. Han hade varit student till Svante Arrhenius (som också fungerat som Rossbys mentor). Rossby hade kommit till USA för att arbeta på US Weather Bureau 1926 och steg snabbt i aktning. 1928 startade han MIT:s meteorologiska program där han stannade fram till 1939.
1940-41 organiserade han och blev chef för den nystartade avdelningen för meteorologi på University of Chicago. Där utvecklades under de följande åren Chicagoskolan i meteorologi. Rossby steg snabbt i rang och blev en av meterologins superstjärnor.
Det gjorde också att han hade ett nära samarbete med Jules Charney (1917-1981) och John von Neumann (1903-1957) på elitinstitutet Institute for Advanced Study vid Princeton.[1] Detta grundades 1930 som en amerikansk motsvarighet till All Souls College i Oxford av Abraham Flexner medan planerna för institutet drogs upp av britten Tom Jones från Round Table Group.
Abraham Flexner ingick också i elittankesmedjan Council on Foreign Relations som var ett systerinstitut till Royal Institute of International Affairs i London.[2] Täta band existerade mellan den amerikanska och brittiska eliten något som också blev tydligt i den framväxande klimatagendan.
Bild: Abraham Flexner, Foto: IAS
Abraham Flexner hade tidigare varit styrelsemedlem för Rockefeller Foundations General Education Board och låg bakom Flexnerrapporten (finansierad av Carnegie Corporation) som kom att skapa en standardiserad läkarutbildning med fokus på den vetenskapliga metoden.
Detta innebar i förlängningen att Rockefellers intressen fick en större kontroll över skolmedicinen [läs mer] och att konkurrerande alternativ kom att missgynnas.[3] IAS leddes av atomfysikern Robert Oppenheimer (1904-1967) som hade varit vetenskaplig ledare för Manhattanprojektet och därefter blev huvudrådgivare till Atomic Energy Commission. C-G Rossby blev erbjuden en plats vid institutet, men tackade dock nej.
Artificiell påverkan på klimatet förespråkades
På institutet utvecklades bland annat klimatprognoser med hjälp av datamodeller, vilka var de första i sitt slag. För att undvika klimatologiska katastrofer förespråkades det även ett mänskligt ingripande för att balansera vädersystemet.
Detta handlade dock inte om någon utsläppsreducering genom politiska avtal som idag. Istället så propagerade matematikern, John von Neumann, för en modifiering av klimatet på ett artificiellt sätt för att tackla effekter av möjliga klimatförändringar (genom koldioxidutsläpp eller andra klimatinverkande krafter).[4]
Tekniker för att möjliggöra detta hade patenterats av den serbiske uppfinnaren Nikola Tesla (1856-1943). Ett patent som senare utvecklades vidare av den amerikanska militären och ARCO Power Technologies [ARCO Power Tech. köptes 1994 av E-Systems Inc., se även ARCO].
Idag går det under namnet Geoengineering eller Climate Engineering och har förespråkats av bland annat PIK-institutets chef Hans Joachim Schellnhuber (under namnet Geocybernetics) som ett sätt att försöka kontrollera vädrets makter och hotet om klimatförändringar.[5]
Militären intresserad av att bättre kunna kontrollera världen genom bättre prognoser
John von Neumann, som studerat matematik i Universitet i Göttingen genom ett stipendium från Rockefeller Foundation, menade även att den som kunde ge korrekta prognoser om framtiden också skulle komma att kontrollera världen.
“John von Neumann for his part started showing an interest in weather forecasts as part of his almost religious conviction that most things in the world could be expressed in mathematical terms and that therefore most of the world’s future could be predicted – whoever could do that would control the world”[6]
Detta var något som den amerikanska militären var intresserade av och det blev snart en prioritet för den styrande eliten och för de globala planerare, systemteoretiker och futurister som ingick i deras stall. Detta kom att speciellt att beröra filosofin hos den 1968 bildade Romklubben.
Neumann var spelteorins upphovsman och hade ingått i Manhattanprojektet. Det senare var en tummelplats för klimatteorins upphovsmän och Neumann kom att sammanföra hoten om ett globalt kärnvapenkrig och klimatförändringar. Därav var forskningen om klimatet till en början en militär affär.
C-G Rossby, som hade blivit amerikansk medborgare, var under och efter kriget involverad med det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon och deras intresse för vädermodifikation. Han var bland annat rådgivare till US Secretary of War och satt med i Joint Research and Development Board.[7]
1946 blev han övertalad att flytta hem till Sverige för att bygga upp det meteorologiska institutet MISU vid Stockholms Universitet. Stöd till detta hämtades från University of Chicago och US Weather Bureau (där Rossbys tidigare doktorand från MIT, Harry Wexler var forskningschef). Finansiering hämtades från den amerikanska militärens Office of Naval Research.
Samtidigt fanns ett starkt stöd från den svenska regeringen och ecklesiastikminister Tage Erlander. Det var en del av en högre diplomati mellan USA och Sverige. Rossby etablerade en länk mellan USA och Sverige och grundlade de täta band som skulle bestå och utvecklas mellan länderna när det handlade om klimatforskningen.
Sverige och Stockholm fick tidigt en central roll för elitens klimatprogram
I detta var även den amerikanska militären direkt involverad. Dessa önskade stärka sina band till svensk forskning och amerikansk militär personal fanns på plats för avancerad träning i Stockholm fram till mitten av 50-talet.[8] Även andra internationella band skapades av Rossby. Pionjären Hermann Flohn, som blev chef för Västtysklands vädertjänst 1958 och som senare kom att få en framträdande roll i den framväxande klimatagendan, bjöds till Stockholm av Rossby.[9] Stockholm kom att bli en amerikansk bas i Europa.
I Stockholm startade Rossby 1949 den vetenskapliga tidskriften Tellus som skulle bli viktig under det följande decenniet. Stockholm etablerades som ett centrum för atmosfärforskning och frågan om koldioxidens påverkan på klimatet blev en tidig prioritet.[10] Institutet ägnade sig inte åt fältstudier utan använde sig av teorier om atmosfärfysik. Rossby blev känd för att inte ha gjort en observation under hela sitt liv.[11]
Året efter att fysikern Gilbert Plass (1920-1924) från Johns Hopkins University berättat om att ökade koldioxidhalter kunde höja jordens temperatur i Time Magazine 1953 beslutades det på en konferens att spårgaser i atmosfären skulle börja studeras mer grundligt i Stockholm. Det bestämdes att ett världsomspännande nät av mätstationer för koldioxid skulle upprättas.[12]
Detta var en förberedelse inför det Internationella Geofysiska året (IGY) som planerades till 1957-1958. En av initiativtagarna till IGY var S. Fred Singer (1924-). Han blev långt senare en av de ledande skeptikerna men ville inledningsvis studera teorins giltighet och få verktyg till detta (satelliter). Organisatörer i Sverige var Rossby och hans assistent och tidigare doktorand Bert Bolin (1925-2007).
Rossby startade också det Internationella Meteorologiska Institutet (IMI) som arbetade för att stärka det internationella samarbetet inom meteorologi. Rossby ville få institutet erkänt av UNESCO och sökte ekonomiskt stöd från Rockefeller Foundation för dess bildande. Genom sina goda relationer med den tidigare utrikesministern Richard Sandler och Tage Erlander fick institutet direktstöd från den svenska regeringen 1955. Sandler blev ordförande för styrelsen.[13] Det nära samarbetet mellan regeringen och institutet bestod och utvecklades under åren. Den politiska dimensionen fanns tidigt invävd.
Tellus, med Bert Bolin som redaktör, publicerade några av de viktigaste artiklarna om koldioxidteorin under 1950-talet och i början av 1960-talet. På Rossbys inrådan publicerades Roger Revelle och Hans Suess artikel Carbon dioxide exchange between atmosphere and ocean and the question of an increase of atmospheric CO2 during the past decades (1957) samt Gilbert Plass artikel The Carbon Dioxide Theory of Climatic Change (1956). Det hela utgjorde en förberedelse inför IGY och båda artiklarna sponsrades ekonomiskt av Office of Naval Research.
Gilbert Plass karriär var nära sammanlänkad med den amerikanska försvarsindustrin och hade ingått i Manhattanprojektet på University of Chicago. Han blev därefter biträdande professor vid, det till försvaret närstående[14], Johns Hopkins University och fortsatte inom försvarsindustrin (Lockheed och Ford).
Bild: Detlev Bronk i mitten tillsammans med Frederick Seitz och Paul Weiss. I bakgrunden Ava Pauling.
Presidenten för Johns Hopkins University, Detlev Bronk (1897-1975), var rådgivare till både Office of Naval Research och Atomic Energy Commission. Detta universitet arbetade tätt med olika projekt åt den amerikanska militären.
Bronk var närstående till Rockefellerfamiljen, ingick i styrelsen till Rockefeller Brothers Fund samt Rockefeller Foundation och blev 1953 president för Rockefeller Institute for Medical Research (från 1965 Rockefeller University). Han var också styrelsemedlem för Woods Hole Institute of Oceanography i Massachusetts och president för National Academy of Sciences. På så sätt hade han ett stort inflytande.
1956 utsåg han en nationell meteorologisk kommitté som skulle ”överväga och rekommendera medel för att öka förståelsen och kontrollen av atmosfären”. Kommittén bestod av Lloyd Berkner, Carl-Gustaf Rossby, Jule Charney, John von Neumann, Edward Teller och Roger Revelle. Dessa tog ledande roller i detta arbete.
Kommitténs arbete ledde fram till att National Center for Atmospheric Research grundades i Boulder 1960 under ledning av Walter Orr Roberts. Roberts fick under 60- och 70-talen en viktig roll i att genomföra klimatagendan med understöd från Rockefeller Brothers Fund och Rockefeller Foundation.
Roger Revelle, som var föreståndare för Scripps Institution for Oceanography och nära vän till Rossby, blev under 50- och 60-talet en centralfigur i att framföra klimatagendan och hans institut stöttades ekonomiskt av Office for Naval Research, Atomic Energy Commission och Rockefeller Foundation.[15] Han var också djupt involverad i internationella samarbetsorgan och organisationer som UNESCO och International Council of Scientific Unions (ICSU).
1956 beskrev han [Roger Revelle] inför en kongresskommitté hur man genom att öka koldioxidhalten i atmosfären gav upphov till ett stort geofysiskt experiment och sökte federalt stöd för att studera den globala uppvärmningen i samband med IGY. Detta beviljades.
Bild: Roger Revelle
Media hade samtidigt börjat rapportera om fenomenet. New York Times skrev i oktober 1956 att mänskliga koldioxidutsläpp kunde upphov till ett varmare klimat. I december samma år hamnade C-G Rossby på framsidan av Time Magazine där han i inlagan varnade för konsekvenserna av människans påverkan på naturen.[16]
Bild: Times med Carl-Gustaf Rossby på förstasidan
Klimathotet: Tidigt en svensk-amerikansk affär
Rossby, Wexler och Revelle hade samma år bestämt att mätningar av koldioxidnivåerna skulle utföras vid ett möte vid Woods Hole Oceanographic Institute. Med på mötet var även Svante Arrhenius sonson Gustaf Arrhenius. Revelle var enligt Gustaf A. inte alarmerad av något koldioxidhot utan tyckte precis som Svante Arrhenius och C.S. Callendar att det hela kunde vara positivt för den norra hemisfären. Det skulle göra klimatet behagligare och ge bättre skördar.[17]
Det Internationella Geofysiska året (IGY) 1957-58 utgjorde det första genombrottet för koldioxidteorin och resulterade i att mätningar av koldioxidnivåerna i atmosfären påbörjades vid Manua Loua på Hawaii. Harry Wexler gav Roger Revelle medel till att genomföra detta genom David Keeling (1928-2005).
Tydligt är att de tidiga företrädarna för koldioxidteorin inte var speciellt alarmerade av vad som skulle hända med klimatet. De såg istället möjligheter med att bygga upp vetenskapliga verksamheter och få ta del av ekonomiska anslag. De var karriärmänniskor som kände vart vinden blåste och byggde upp sina egna hov. De skaffade sig namn och ärbarhet med att vara tidigt ute med en teori.
De arbetade aktivt med internationellt samarbete. De var också nyfikna vetenskapsmän som önskade resurser till nya spännande experiment. Det fanns istället andra krafter som såg hur det hela kunde utnyttjas politiskt. Dessa kunde också dra fördelar av forskarnas egon om att få stå i rampljuset. 1959 publicerades en minnesskrift sammanställd av Bert Bolin till den 1957 bortgångne Rossby av Rockefeller Institute Press. Rossby skrev i sin sista essä om koldioxidutsläppen från förbränning av fossil energi.[18]
“It has been pointed out frequently that mankind now is performing a unique experiment of impressive planetary dimensions by now consuming during a few hundreds of years all the fossil fuel deposited during millions of years” – C-G Rossby
Bert Bolin tog över MISU och IMI efter Rossbys bortgång och följde i spåren av sin mentor. Bolin kom 1988 att bli ordförande för IPCC.
Hotet om ett förändrat klimat var till början en svensk-amerikansk affär med ett tätt arbetande nätverk av forskare. Det var ett till övervägande delar militärt projekt där Sverige blev den neutrala basen och skulle komma att spela en av huvudrollerna.
IMI fick under Bolins ledning en central roll under åren innan tillblivelsen av IPCC. Efter att frågan på allvar lyfts på institutioner som tillkommit med Rockefellers filantropiska bidrag och med understöd från Office of Naval Research och Atomic Energy Commission kom familjens stiftelser att ta över alltmer när frågan fick politiska dimensioner.
I december 1957 varnade fysikern och vätebombens upphovsman Edward Teller (rådgivare till AEC) för att polarisarna skulle komma att smälta på grund av ökade koldioxidhalter. Påståenden av detta slag presenterades 1958 för en allmän publik i propagandafilmen The Unchained Goddess som producerades för telefonbolaget AT&T/Bells Laboratories av Frank Capra.
Filmen användes bland annat i skolundervisning. Teller ingick tillsammans med Detlev Bronk och managementprofessorn och senare Romklubbsmedlemmen Carrol Louis Wilson under denna tid som panelist i Rockefeller Brothers Funds Special Studies Project som leddes av familjens unga protegé Henry Kissinger (1923-). Där skulle familjens prioriteter de kommande årtiondena stakas ut tillsammans med konkreta planer för dess genomförande. Ett förändrat politiskt klimat stod på agendan.
”We cannot escape, and indeed should welcome, the task which history has imposed on us. This is the task of helping to shape a new world order in all its dimensions – spiritual, economic, political, social.” (Special Studies Report)
Text: Jacob Nordangård, Klimatupplysningen | Läs även del 1: Rockefeller kontrollerar spelet om klimatet
Stiftelsen Pharos
Stöd byggandet av stiftelsen Pharos. Akademin och samhället av idag präglas av likformighet, åsiktskorridorer och en alltför utbredd strävan efter politisk (och annan) korrekthet. Vi vill bidra till att öka utrymmet för fritt tänkande och en öppen och levande debatt. Detta ska göras genom egen forskning, utgivning av rapporter, böcker, filmer och anordnande av konferenser. En självständig röst i denna värld av papegojor.
Bild: Stiftelsen Pharos – design: Kimmie Fransson
Vi behöver medel för att bygga en organisation som kan höras och synas. En hemsida ska skapas för att samla och sprida mer information. Artikelserien ska översättas och publiceras i ”Bulletin of the Mad Doctor” samt som bok. Ambitionen är också att göra en film där budskapet på ett enkelt sätt kan göras tillgängligt till en större och även yngre publik. Det är viktigt att detta sprids!
Denna artikelserie är en del i kampanjen för att få fyrtornet att lysa. Om du gillar det du läser och vill veta mer så får du gärna visa din uppskattning. Små som stora donationer är välkomna, liksom nyare PC, Macbook, iPad och laserskrivare. Redan nu har vi fått ett antal månadsdonatorer (100:-/mån). För dem som blir månadsdonatorer eller ger en engångsdonation över 300:- ingår ett exemplar av den färdiga boken.
För mer information och för att skicka adressuppgifter:jacob[snabela]wardenclyffe.se eller inger[snabela]wardenclyffe.se
Ge ditt bidrag till grundläggandet av stiftelsen Pharos. Plusgiro: 74 40 98-5, Bankkonto 8480-6 993471871-0 eller Swish: 0705930936
[1] Han blev erbjuden en plats vid institutet men tackade nej.
[2] Quigley, Carroll (1966), Tragedy and Hope, GSG: San Pedro
[3] rockefeller100.org/biography/show/abraham-flexner
[4] Tekniker för att möjliggöra detta hade patenterats av den serbiske uppfinnaren Nikola Tesla (1856-1943). Ett patent som senare utvecklades vidare av den amerikanska militären och ARCO Power Technologies.
[5] H.-J. Schellnhuber, J. Kropp (1998), Geocybernetics: Controlling a Complex Dynamical System Under Uncertainty, Naturwissenschaften September 1998, Volume 85, Issue 9, pp 411-425
[6] iva.se/globalassets/info-trycksaker/iva/minnesskriften-2015.pdf
[7] Rosner, Lisa (2004), The Technological Fix: How People Use Technology to Create and Solve Problems, Routledge: New York
[8] Ibid.
[9] www2.meteo.uni-bonn.de/bibliothek/FlohnPublikationen/K357.pdf
[10] nasonline.org/publications/biographical-memoirs/rossby-carl-gustaf.pdf
[11] Sörlin, Sverker (2016), Science, Geopolitics and Culture in the Polar Region: Norden Beyond Borders, Taylor and Francis
[12] peterbrueggeman.com/histories/KeelingInfluenceofMaunaLoa.pdf
[13] journals.co-action.net/index.php/tellusa/article/14057
[14] Utvecklar försvarssystem. Missiler och rymdfarkoster.
[15] ibraries.ucsd.edu/speccoll/siooralhistories/Arrhenius.pdf
[16] journals.ametsoc.org/doi/pdf/10.1175/1520-0477
[17] Ibid.
[18] Bolin, Bert (1959), The Atmosphere and the Sea in Motion : Scientific Contributions to the Rossby Memorial Volume, Rockefeller Institute Press
Relaterat
- Rockefeller – Controlling the Game – Del 1
- Domedagsklockan, klimathotet och de nya teknologiernas förbannelse
- Klimathotet – ett vetenskapligt sammanbrott? Laplacedemonens återkomst.
- Så manipulerar media din åsikt om klimathotet
- Kommer Obama att förbjuda all kritik av klimathotet?
