Camilla Elfving: Nära döden-upplevelsen avslöjar att vi bär personligt ansvar för våra handlingar

publicerad 13 juni 2016
- Camilla Elfving
Bild: Camilla Elfving - Foto: Marie-Therese Karlberg

Camilla ElfvingEn utstrålning så stark att man vill stanna där för alltid. Konsekvenser av jordelivets gärningar. Människolika gestalter som lyser inifrån. Camilla Elfving tycker att vi ska ge innehållet i nära döden-upplevelserna mer uppmärksamhet.

Text: Camilla Elfving, uppd. kl 12:56 (underrubrik) | Foto: Marie-Therese Karlberg, Shayfoto.nu

Tror du på evolutionen eller på Bibelns skapelseberättelse? undrar en bekant.

Tror du på utomjordiskt liv eller strängteori? frågar jag tillbaka, för att ställa lika omöjliga val mot varandra. Sedan undrar jag varför vi inte diskuterar något som har relevans. Saker som kan förändra.

Vad känner till exempel gemene man inför att Kanadas fd. försvarsminister Paul Hellyer gjort offentliga och mycket trovärdiga redogörelser för utomjordiska besökare på jorden? Vad tänker människor om Dr Eben Alexanders nära döden-upplevelse? Neurokirurgen som under svår koma och klinisk död, befann sig i en annan dimension.


De flesta som under ett livshotande tillstånd lämnat kroppen, berättar att livet spelades upp för dem och att de under denna återblick fick uppleva vad de personligen åsamkat andra under sitt jordeliv. Både i fråga om goda gärningar och oförrätter.


Nära döden-upplevelsen ger stöd för att vi lyder under karmalagar och har personligt ansvar för våra handlingar. Är inte det en grymt viktig sak att diskutera? Varför pratar vi inte mer om det?

Jag är andlig lärare och spiritualistiskt medium. Ofta träffar jag människor som har andliga och filosofiska frågor. Jag har lagt märke till att många har en diffus uppfattning om sig själva, rent existentiellt. De saknar universell, själslig identitet, och nu på senare år har även den nationella eller könsdefinierade blivit otydligare.

En del beskriver faktiskt sig själva som ett slags slavar – identitetslösa, socialt oroliga konsumenter. Ett gäng ängsliga “Hen” som är manipulerade, skuldsatta, uppskörtade eller på annat sätt ägda.

Allt tycks gå ut på att jobba och konsumera. Att se kroppen långsamt malas ner. Att vara här utan att förstå varför.

  • Vem är jag?
  • Varifrån kommer jag?
  • Kommer jag att överleva detta liv?
  • Vad finns därute i vårt fysiska Universum, och hur korrelerar det till mitt inre?

De är frågor människor verkar bära runt på.

Jag kan förstås inte ge tillfredsställande svar på allt, men jag kan berätta hur en esoteriker ser på världen. Och jag kan bjuda på en personlig händelse som överträffar alla kvällstidningars klickmonster och sötchocker.

En utomkroppslig upplevelse

Det inträffade för ett par år sedan. Till att börja med var jag vaken. Det hände inte i ett sovande tillstånd. Däremot var jag utarbetad och hade slängt mig på soffan efter att jag kommit hem. Där satt jag nu, Djupt försjunken i tankar.

Plötsligt ser jag ett ljussken som svävar fram i rummet, som ett ljust moln som glider fram i luften. Min bakgrund gör att jag vet vad det är. Jag känner igen andeenergi som sveper förbi och den influerar mig. Den påverkar mig och jag får en ingivelse att byta rum. Sagt och gjort befinner jag mig snart i sovrummet, fortfarande vaken, om än lite dåsig av den starka energi som uppenbarat sig.

Kraften tilltar och omsluter mig. Inom loppet av någon sekund är jag omgärdad av ett ofantligt kraftfält av strålande ljus. Jag sluter ögonen och sedan dras jag snabbt upp ur sängen, rakt upp i luften ett par meter ovanför sängen. Det går oerhört fort och sedan upplever jag något explosivt och övernaturligt.

Den enorma kraft som lyft upp mig har omformaterats till en manlig gestalt. Han håller mig i sina armar. Vi har armarna runt varandra. Jag ser honom. Han är helt gjord i strålande silverglänsande ljus och hans glädje är enorm.

Musik, ja faktiskt andlig musik som jag nyligen lyssnat på, genomljuder våra väsen och det enda som existerar där och då är kärlek. Det finns inte en strimma ängslan eller obehag. Kärleken är fullkomlig och när jag är tillsammans med honom fylls jag av eufori.

Jag ser vem det är nu. Han är helt gjord av ljus men han ser fortfarande ut som han gjorde när han levde. Jag ser alla hans drag, hans utseende på samma sätt som när han hade en vanlig fysisk kropp, skillnaden är att han nu består av snabbt vibrerande ljus.

Det är mitt yngre syskon Niclas som omkom i en trafikolycka sommaren 1993. Han har efter sin död visat mig en stor del av gåtan kring liv och död (något som bl.a. beskrivs i min bok Den slutna kretsen).

Plötsligt blir jag medveten om att det finns ytterligare en ljuskälla. Det ljus min bror är, det som bygger hans ljuskropp, kommer från en ännu större källa och denna strålande gestalt ser jag bakom min bror.

Det här måste vara det vara det högsta, mest förfinade tillståndet, tänker jag. Själen som på ett högre plan är mediet för Andens manifestation – ett levande tillstånd av total härlighet.

Utan tvekan är jag nu i Guds Andes ljus. Det är en utstrålning så stark att jag egentligen vill stanna där för alltid. Men något inom mig vill ändå ner. Jag talar till min bror. Jag säger att jag vill tillbaka.

Ögonblicket med min bror och Gud varade i ett par sekunder, som ett blixtnedslag, men det hör till det mest enorma jag upplevt.


Jag förnam en fullkomlig explosion av kärlek och min själ mindes honom.


Människor över hela världen vittnar om att man kan möta Gud och avlidnas andar på många sätt i den rena empirin – både i vakna och förändrade tillstånd. Särskilt intressant är kanske berättelser som kommer från människor som haft en nära döden-upplevelse.

Nära döden-upplevelsen är ett övergångsstadium

Som amerikanska Betty Eadie. Under en operation hamnade hon i det tillstånd läkare kallar för kliniskt död. Hon lämnade kroppen och befann sig plötsligt i en översinnlig dimension.

I boken Omsluten av Ljuset beskriver Betty Eadie att hon under sin nära döden-upplevelse mötte:

”…en mansfigur som stod omvärvd av ljus”. Hon skriver att ”allt eftersom jag kom närmare blev ljuset allt mer strålande, långt mer strålande än solen. Inga jordiska ögon i sitt naturliga tillstånd skulle kunna se på detta ljus utan att förblindas. Jag kunde se att den gyllene glorian strålade ut från honom och spreds ut till en lysande, storslagen vithet som sträckte sig ett stycke från honom”.

Vidare skriver hon:

”När ljusskenen smälte samman kändes det som om jag hade stigit in i hans gestalt och jag förnam en fullkomlig explosion av kärlek. Det var den mest villkorslösa kärlek jag någonsin känt.”

”Jag visste att jag känt honom från början, långt före mitt jordiska liv, eftersom min själ mindes honom”.

Forskaren Kenneth Ring är författare till många böcker om nära döden-upplevelser. I TV-programmet “Thinking Allowed” berättar han om Ljuset – det vi associerar med Gud, som man möter under en nära döden-upplevelse. Han säger att det är en obegripligt hög intelligens, en känsla av kärlek bortom allt vi känner till från vår värld.

“Personer som har en nära döden-upplevelse och lämnar kroppen känner en enorm frid och kan röra sig med ljusets hastighet eller t.o.m. bortom detta och närmar sig en strålande källa av ljus som delar med sig av ett universellt medvetande och helt och hållet villkorslös kärlek. Under en nära döden-upplevelse erbjuder ofta Gud/Källan möten med människor som gått ur tiden”.

“En annan viktig aspekt är att människor transformeras av nära döden-upplevelsen – hela livet förändras för dem och de blir mer ”upplysta”, empatiska, omhändertagande, ansvarstagande gentemot andra människor och mindre materialistiska i konventionell mening.”

”De blir inte mer religiösa, intressant nog”, säger Kenneth Ring, utan mer andliga.

Arten människa har sin egen unika evolutionsprocess

För bara några decennier sedan trodde nästan inga på liv ute i rymden, varken mikroskopiskt eller högre utvecklat. Någon professor hade gjort uttalanden om ursoppan och att jordens förutsättningar för liv var så unika att det sannolikt inte kunde existera liv någon annanstans.

Mer än så behövdes inte för att majoriteten av människor skulle ge rymden en axelryckning och några tomma blickar. Kosmos, världsrymden – som består av oberäknerligt antal planeter, stjärnor och galaxer.

Idag har de flesta insett att korrekt information aldrig varit ett okomplicerat område och i dagens medieterräng är man sin egen lyckas smed.


Men hjärtstillestånd och temporär dödförklaring är inte enda vägen till andlig upplysning, som tur är. Det går bra att bara meditera. Att möta sig själv under de tomma ögonblicken. Eller med djup, ärlig önskan be om att man vill förstå mer av sitt eget själsliv.


För några år sedan gjorde jag en enkät via min hemsida Elfvinginstitute.org. Där fick människor frivilligt dela med sig om de haft heliga uppenbarelser, en högre makt i tillvaron etc.

Utöver beskrivningar av t.ex. ärkeänglar och guider så var det främst två saker som utmärkte sig. Det ena var att samtliga talade om den oändliga, förbehållslösa kärleken de känt. Det andra var att upplevelsen hade varit enormt betydelsefull på ett personligt plan – de tycktes ha fått en andlig insikt som blivit permanent.

Men långt från alla har en positiv inställning. Dessa ämnen har under lång tid avfärdats och missgynnats i etablissemangets kulturutrymmen.

En del påstår att världen är tillräckligt komplicerad. Varför problematisera den mer? Varför prata om andar och utomjordingar?

Andra förväxlar självupplevd andlighet med religion och har ett ogenomträngligt skyddsvisir. Sammantaget finns många psykologiska försvar som skapar motstånd eller ointresse.

Det är synd. Jag tror vi skulle ha mycket att vinna på att studera t.ex. nära döden-upplevelsen. Oberoende av varandra berättar många nära döden-upplevare att de fick känna vad andra människor känt och de fick se hur deras handlingar spridit sig, vilka konsekvenser det fått för andra personer. En enskild företeelse kunde påverka enormt många led – i gott och i ont.

Swisha Camilla ElfvingPersonligt ansvar och att man på får stå tillsvars för sina gärningar genom omedelbar vedergällning känns som särskilt viktig information.

Det är stor skillnaden mellan samhällen som lever efter juridiska lagar och samhällen som lever efter universella. De högre utvecklade uppfattar sig som ett kollektiv, en enhet och samarbetar. De vet att det man gör mot andra gör man mot sig själv.

De är inte mer religiösa, bara mycket smartare.

Text: Camilla Elfving

Camilla Elfving är spiritualistiskt medium och andlig lärare i Stockholm Elfvinginstitute.org

Relaterat

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq