NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Många debattörer tycker saker om strålning och om elöverkänslighet utan att ha en aning om vad de pratar om. Nyligen var det i Expressen (artikel) då Hanna Brus menar att vi inte ska ”skrämma barnen för el”.
Text: Gunilla Ladberg, Ladberg.se | Foto: Norstedts
Det som kallas elöverkänslighet handlar inte i första hand om el. Det handlar om mikrovågor från trådlös teknik. Om det skulle vara en noceboeffekt (alltså en förväntanseffekt, som placebo fast tvärtom) som vissa påstår: hur kommer det sig då att mängder av djurförsök visat påverkan av mikrovågor på minne och inlärning samt att frilagda celler påverkas? (Källor finns på Strålskyddsstiftelsens hemsida.)
Bild: skärmdump från Expressen, Hanna Brus om elöverkänslighet. Bilden är pixelerad för att skydda upphovsrätten. Foto: Dante Ronsten
Och detta eviga struntprat om att det saknas bevis för strålningens farlighet. Hur i herrans namn kan man då bortse från de 205 namnkunniga forskare på området som i maj 2015 riktade ett upprop till FN om strålningen och pläderade för drastiskt sänkta gränsvärden? (Se gärna 3 minuter på gruppens bekymrade talesperson Martin Blank på länken ovan) Vad ska man kalla sånt? Faktaresistens kanske.
Bild: Trött, utbränd kanske elöverkänslig – Foto: Crestock.com
Jag och mina närmaste har inga besvär av strålningen. Men sedan jag började läsa på om frågan har jag lärt känna många barn och vuxna som drabbats. Många.
En flicka fick svår huvudvärk varje dag sedan hennes skola infört trådlös teknik. Huvudvärk som försvann direkt när hon bytte till en skola utan trådlöst. Två bröder fick näsblödningar och migrän – som upphörde när strålkällan avlägsnades.
En pojkes ADHD-symtom försvann som genom ett trollslag när familjen flyttade till ett mindre strålningsutsatt område. Och så vidare.
Förnekandet av fakta handlar nog om att man inte vill veta. Många verkar vara livrädda för att den älskade telefonen eller paddan ska visa sig vara en hälso- och miljöfara. Och ja, den trådlösa tekniken är fantastisk med alla sina möjligheter. Det är ”bara” en hake: priset är för högt. Priset för hälsa och miljö.
Text: Gunilla Ladberg, fil.dr. i pedagogik, författare till bl.a. böcker om hjärnan. Finns på Ladberg.se
En f.d. teknologichef på Nokia gick för nåt år sedan ut med varningar om mobilstrålning (han insjuknade, och hamnade i rullstol som 40-åring, efter att ha jobbat med trådlös teknologi hela livet). Artikeln citerar även en forskare i mobilteknologi på Tammerfors universitet, som menar att det KAN finnas ett samband mellan MS och mobilstrålning.
http://www.taloussanomat.fi/informaatioteknologia/2014/10/20/satakunnan-kansa-entinen-nokia-johtaja-sairastui-kannykkasateilysta/201414512/12
En sjukgymnast skriver ett blogginlägg om möjligheten för barn att bli skrämda av debatten om strålning från vår tids vanligaste manicker och de som är rädda för dessa strålar anser sjukgymnasten att lite KBT hjälper fint-fint!
En fil.dr. i pedagogik tar upp tråden och påstår att det är mycket farligt med denna strålning, fil.dr. pekar på ”mikrovågor från trådlös teknik”, huvudvärk, ADHD och sedan är källorna, en tendentiös webbsida och de 205 forskarna.
Mitt påstående är att de inlägg och kommentarer som skrivs här i samband med detta ämne ofta formuleras utifrån ett förtingligat perspektiv vilket inte låter sig göras med dessa fysiska entiteter.
Efterfrågan på vetenskapliga källor förblir obesvarad, visst händer det då och då att tecken på relevanta forskningsresultat är i antågande men de trovärdiga resultaten låter fortfarande vänta på sig. Forskning kan inte leverera allt vad man vill beställa av den, att det inte är helt ofarligt med mobil och anan teknik vet de flesta människor om inklusive statens eget organ dör detta Strålskyddsmyndigheten.
Mänskligheten livsrum formligen fylls av denna trådlösa teknik och att i det läget intala sig själv till en i det närmaste fobisk hotbild av det trådlösa är mycket likt ett självskadebeteende.
Det KBT förslag jag referera till i sjukgymnastens blogg är naturligtvis till för att idiotförklara meningsmotståndarna, i mina ögon förlorar sjukgymnasten själv mycket trovärdighet här, men KBT och ACT bör alla människor ta till sig. De kan utveckla självkännedomen på ett helt nytt sätt för många människor och kan också vara till stor nytta när man skulle bli sjuk.
Avslutningsvis ber jag alla motparter igen, och Bo Sonnsjö, om att konkretisera (paradox?) dessa strålar, och de atomer och molekyler som de så ondskefullt bryter ner.
Anledningen till att folk inte bryr sig om den trådlösa teknikens skadeverkningar tror jag med bestämdhet beror på människors bekvämlighet och behov av stimulans. De båda gör att vi accepterar vissa skadeverkningar, om vi ens inser att de förekommer. Ett annat problem blir förnekelsen av ett existerande problem. De kan helt enkelt inte finnas några skadeverkningar, påstår många, eftersom den trådlösa tekniken inte syns. Den kan dock mätas.
Marie Curie dog i strålningsrelaterad cancer. Hon experimenterade med olika radioaktiva isotoper på ett sätt som i dag skulle betecknas som extremt oförsiktigt. Inte heller hon kände till riskerna eftersom man inte direkt kan se den joniserande strålningen. Den går dock numera att mätas men det kunde man inte på Marie Curies tid.
Skillnaden mellan Marie Curies bristande förstånd och omdöme kan man förstå eftersom detektering av radioaktiv strålning mätmässigt sett ännu inte var möjlig. Den mobilstrålning som vi numera exponeras för är i dag mätbar och det är anmärkningsvärt att så många förnekar observerade skadeverkningar från den.
Ryssarna uppmärksammade på ett tidigt plan riskerna och skadeverkningarna från kraftledningar med hög spänning. I USA låter man skolor ligga direkt under sådana kraftfält. I det ena landet värnar man om människors hälsa, i det andra styr den politiska agenda som är satt av elkraftindustrin.
I Sydeuropeiska länder är fästingrelaterade, kroniska sjukdomar listade som egentliga sjukdomstillstånd. I Sverige förnekar man att de är sjukdomar och kallar patienterna för simulanter eftersom sjukdomstypen är så pass utbredd att det skulle komma att kosta sjukvården och samhället enorma belopp om det vore så att sjukdomen klassificerades som sjukdom och åtnjöt samma status som andra handikappande sjukdomar.
[Sylthammar…]
Formlerna är till för att trygga och upprätthålla illusionsbyggandet. Sedan ska folk då tro att då formlerna säger som de gör, så bekräftas deras ”forskning” och de vanliga lögnerna som bottnar i big bang, evolutionsteori och att jorden är ett snurrande klot som rusar fram… i det stora snurrande universum långt ute i en spiralarm i vintergatan och som i sin tur bara är som en prick i något större, enligt hastigheter och avstånd sååå stora…
”Beam me up Scotty” den berömda frasen där Kapten Kirk ber Montgomery ”Scotty” Scott förvandla honom till något bortom materian, förflytta detta från någon obskyr plats i Sci-fi’s fantasirymd till moderskeppet trygga famn för att där återta sin ursprungliga form av en människlig varelse.
Det har spekulerats i vilka energimängder det skulle åtgå för en sådan manöver om det kunde lösas rent tekniskt att stråla individer mellan olika platser, populärvetenskapliga beräkningar ger för handen att massan av en smärre galax skulle gå åt vid varje förflyttning, enligt formeln E = mc².
En galax väger en del men energin från en mobil är i det närmaste noll i sammanhanget.
Vi är kött och blod, alltså finns det en hel del molekyler i våra kroppar, vi vet alla från mellanstadiets lärorika period att molekyler består av vita och röda biljardklot (atomer) hopbundna med små stålfjädrar. Dessa bildade små skulpturer som påstods förställa etanol eller bensin, jag tyckte att de liknade en hund, en gubbe eller Musse Pigg.
Atomen föreställer vi oss som atomforskningens äldre logotyp, en prick eller cirkel förställande en atomkärna och en eller flera ovaler med kärnan som centrum, dessa ovaler skulle vara elektronbanor. En väteatom består av en proton i mitten och en elektron i ”ovalen” alltså snurrande runt protonen. Det är svårt att föreställa så små saker men den store populärvetenskapliga författaren Bill Bryson ger denna bild, när en väteatom förstoras upp till en katedrals storlek då är, i mitten av katedralen, protonen på storlek med en fluga och elektronen befinner sig på alla andra ställen i katedralen där man vill observera den. Svårt att förstå denna visualisering också, men kanske är det bästa sättet att förställa sig en atom den som den tyska atomforskaren Werner Karl Heisenberg gav när han fick frågan på 30-talet, svaret var att låta bli att föreställa sig atomen.
Med denna tunga bevisframställning ber jag alla motparter om att konkretisera dessa strålar, och de atomer och molekyler som de så ondskefullt bryter ner.
ett litet experiment på mental nivå kan man göra på kul och se hur postulat inverkar på gravitation.
Se på t.ex. din mobiltelefon och tänk dig att någon postulerat att telefonen skall se ut just så.
Sedan gör en liten uppskattning av hur många postulat ligger till grund för denna mobiltelefon.
Det blir tusentals postulat packade in i denna apparat.
Skapa en minnesbild av telefonen och ”se” den sedan mot en vit vägg.
Rör sedan minnesbilden av din apparat sidledes fram och tillbaka.
Mer säger jag inte förutom att rätt gjort är man en lärdom rikare.
Här skulle behövas ett nytt ord, om det inte redan finns, för oförmågan att konfrontera det okända, obehagliga, det onda, det mönsterbrytande man stundtals möter i livet.
Kanske akonfront… eller….?
Mod är ju en mental gradfråga från inget mod till fullständig konfrontation.
@ Per Larsen
Det finns forskning, som visar på hur celler reagerar på strålning, oavsett om det sker på möss eller andra däggdjur. Nyligen förhindrades en amerikansk professor som länge tycks ha forskat i ämnet – från att få presentera den summering han gjort i ämnet.
Företrädare för Stockholms Universitet var tydligen oroliga för att ämnet skulle negativt kunnat påverka dess studenter – varefter hans föredrag kunde hållas i andra lokaler!.
Homo sapiens är ett däggdjur på två ben, så det torde finnas vissa gemensamma möjligheter till påverkan även när det gäller strålning från mobiler och liknande system.
Det kanske är så, att aktuell strålning kunde ha en negativ effekt på det system som brukar ägna sig åt kognitiva faktorer!
Bygger Du Dina påståenden på verifierbara fakta så kan Du väl presentera dem för oss, vilka enligt Dig har spekulativa funderingar på om det trots allt finns någon form av påverkan på CNS!
Efter att ha kunnat verifiera hur s k ”el-allergiker” reagerar under strängt kontrollerande former när svag spänning slås på och av helt ljudlöst – utan att den drabbade på något sätt kunnat veta om eller när en växling skett – mellan strömlöst tillstånd rådde eller ej – så finns det all anledning att fundera på om det inte trots allt faktiskt finns påverkan – även om företrädare för strålande utrustningar förnekar rådande förhållanden!
Enligt uppgifter tar forskare i olika länder så allvarligt på frågan så att man i både Frankrike och Israel förbjuder strålande apparater i skolor där den yngsta generationen skall utbilda sig!
Upp till bevis i ämnet torde gälla även för Dig! Det gäller inte bara att insinuera att Gunilla Ladberg skulle lida av ett ”Freudian Slip”!
Fundera ett tag på hur Du själv deltar i debatten!
Med vänlig hälsning!
”Förnekandet av fakta handlar nog om att man inte vill veta” det citatet känns som ett Freudian Slip av artikelförfattaren, Gunilla Ladberg skyr allt som motsäger hennes rädsla för de av människan alstrade ”strålarna” som skapar denna i det närmaste mytiska men helt osynliga kommunikation mellan elektroniska apparater.
Dessa strålar beskrivs i tecknade illustrationer som svarta bågformade streck med jämna mellanrum och som alstras från en källa, vanligast är denna källa en radiomast men i gamla serietidningar kunde källan vara en klump uran. Ångesten för strålning från atombomber och kärnkraft är bara en av alla ”Strålhot” vi har har blivit matade med, här måste jag nämna Science Fictionchangrens fantasifulla massförstörande strålvapen.
Det är viktigt att alla människor får förståelse för de kognitiva faktorer och de reaktioner och beteendemönster de utlöser.
Starka kontroversiella trosuppfattningar vars idéer endast är spridda till små grupper har alltid haft ett spekulativt drag av förespråkarna.
[Sylthammar…]
Det här är svåra frågor. Var går gränserna? Vilka frekvenser och vilka effekter (i watt) är skadliga? Strålningen runt en kraftledning är helt annorlunda än strålningen vid trådlösa nätverk, men båda rapporteras ge överkänslighet, något som jag inte betvivlar, fast jag själv inte känt något. Elektromagnetisk strålning med tillräckligt hög frekvens är ljus och t.o.m. ultraljus och däröver.
Alla vet att UV-strålning är farlig och att man med ett förstoringsglas kan tända eld.
Det som avgör hur skadlig strålningen är, är fekvensen, effekten, avståndet från källan, ev. strålningshinder, tiden man utsätts varje gång, intervallen för återhämtning mellan exponeringarna och sist men inte minst individens känslighet för just den kombinationen.
Som synes är det omöjligt att sätta ett gränsvärde där man säger att strålningen är ofarlig under ett visst värde. Men man kan kräva att strålningens frekvens och effet vid källan anges så att konsumenten kan välja. Då kan konsumenternas val leda till allt lägre strålning.
Ett annat sätt är att sätta gränsvärdet till medianvärdet av befintliga produkter, så att de sämsta försvinner. Då sänks medianvärdet och därmed kan man justera gränsvärdet . På så sätt kommer den tekniska utvecklingen mot lägre gränsvärden att gynnas.