På en konkurrensutsatt marknad svarar media på ideologiska preferenser hos sina konsumenter, inte deras ägare. Exempel från Italien visar att detta inte är helt sant. Italienska tidningar i kris är öppna för påverkan från banker. Italienska samhället är i sin tur påverkad av konsensus skapad av media. Samma fenomen gäller sannolikt även i Sverige.
Text och foto: Pål Bergström, Palbergstrom.com
I teorin är media en viktig pelare för en fungerande demokrati. Ett rättesnöre som även bör gälla privat media. Förutom detta är den konkurrensutsatt och rimligen lika lyhörd gentemot sina kunder som mot sina ägare. I praktiken är det inte riktigt så glasklart.
Media får sitt levebröd genom prenumerationer men också via reklam som kommit att bli en viktig källa till inkomst. De är därför beroende av annonsörers välvilja. När tidningar är i finansiella svårigheter kommer det in ytterligare en aktör att ta hänsyn till, banker. I den bakomliggande strukturen ingår banker och företag i samma maktsfär varför det kan vara tal om samma maktutövare men två olika kanaler för inflytande.
En granskning av ekonomen Luigi Zingales, verksam som professor vid University of Chicago Booth School of Business, av italienska tidningar visar att de är mer benägna att undvika för banker negativa nyheter när det finns en koppling till banker i form av ägarförhållande eller lån.
En annan teori är att det enligt svensk lag är Riksbanken som får skapa pengar. Enligt 9 kap 14 § regeringsformen har Riksbanken ensamrätt att ge ut sedlar och mynt. I praktiken är det banker som har den rollen. Riksbanken erkänner hur det egentligen ligger till:
“I Sverige ökar penningmängden främst på grund av affärsbankernas utlåning” (sidan 74 i “Den svenska finansmarknaden 2013”).
Vad som hänt är att vi sakta men säkert förändrat synen på vad som är pengar från sedlar och mynt till elektronisk valuta utan debatt och politiska riktlinjer. En grej mellan politiker, banker och Riksbanken bortom demokratisk kontroll. Pengar idag är siffror i en dator som skapas när banker ger ut lån. Få tycks förstå detta faktum. Lån är pengar och pengar är lån.
Tal om att svenskar måste amortera sina lån innebär samtidigt att pengamängden i samhället skulle minska vilket därmed hindrar tillväxt. Ett moment 22 som med absolut säkerhet innebär att vi är på väg in i en återvändsgränd.
Under senare år har det blivit allt tydligare vilken makt banker sitter på. Låntagare är i mer eller mindre grad i händerna på långivare. Så har det alltid varit. Grekland är ett gott exempel.
Banker kan inte agera utan politikers och mainstream medias goda minne. De och centralbanker kan komma undan med svindlande manipulation utan egentligt straff (med internationella storbanker i åtanke) eftersom de spelar en central roll i den dysfunktionella samhällsstruktur vi lever i och politiker inte vill såga av grenen de sitter på.
Den olustiga sanningen är att banker är en maktfaktor som få vågar utmana på riktigt. Kanske inte så konstigt då de olagligt tagit över rollen som skapare av pengar i samhället vilket vi alla är beroende av. Att vi skulle leva i en demokrati är en illusion.
Text: Pål Bergström
