NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
REPLIK. I Sydsvenskan gick nyligen (17 sep 2016) en svensk islamolog vid namn Rickard Lagervall till attack mot Adonis och hans nya bok ”Våld och islam”. Tidningen rubricerade recensionen först med ”Adonis fabulerar fritt om islam” men bytte senare rubriken till ”Adonis gör våld på islam”! Det skriver Hesham Bahari i en replik till Rickard Lagervall på Sydsvenskan.
Text: Hesham Bahari, bokförläggare, Alhambra – Återpublicerad med tillstånd av Bahari – Artikeln har tidigare publicerats i Tidningen Kulturen
Recensenten tyckte bl.a. att ”inte ens faktafelen i Adonis nya bok är originella”! Enligt min mening banar boken, utan att helt täcka ämnet, väg för självkritik bland muslimer samt informerar icke-muslimer om dimensioner som döljs eller förvrängs i debatten. Den hade kunnat innehålla betydligt mer fakta som talar för den bokstavstrogna islams otidsenlighet. Några faktafel har jag själv inte hittat när jag läste den.
Utgångspunkten hos recensenten är dock att ”islam” inte får kritiseras. På annat håll skriver han ”Jag skulle inte rekommendera någon att börja med Koranen för att förstå islam och muslimer.”
En sådan klassrumsretorik antyder bl.a. att Koranen är ovidkommande när man ska förstå t.ex. varför Islamiska statens soldater ger sig rätt till kvinnliga krigsfångar, rätt att äkta dem mot deras vilja eller sälja dem vidare på marknaden, allt enligt väl detaljerade suror i Koranen, som reglerar krigsbyte och slavhandel.
Bokstavstrogna muslimer tror fast på att dessa suror kommer direkt från Gud, bokstav för bokstav.
Jag frågar recensenten och islamologen Rickard Lagervall: Hur ska man kunna åstadkomma en förändring i muslimernas liv om de nekas rätten att kritisera sina religiösa dogmer, så som kristna och judar har gjort de sista 200 åren?
Frågan man ställer sig efter läsning av denna recension är varför ska Europa tvingas adoptera, bejaka och uppmuntra sådana seder och bruk när själva kristendomen marginaliseras? Samhället kan alltid hoppas att muslimerna i Sverige låter sig sekulariseras så pass att de också så småningom kan gå med på att marginaliseras i likhet med andra religiösa grupper i det sekulära landet och inte kräver t.ex., när de blivit tillräckligt många, att shari’a tillämpas på lättklädda svenska flickor.
Man kan också fråga sig varför det sekulära Europa är så underdånigt gentemot exkluderande och intoleranta religiösa uppfattningar? Rädslan för antisemitism? Oljan? Skräcken för den egna historiens oläkta överdrifter?
Tror man verkligen att bokstavstrogna muslimer kommer att bete sig så som kristna gör idag! Ligga lågt och tacka staten för att de fick behålla sina kyrkor? Då förstår man sig inte på wahhabismens missionerande dimension.
Gud har sagt i Koranen att muslimer ska bekämpa alla otrogna tills alla blir muslimer. Men samma Gud har också sagt motsatsen i samma bok, att ingen ska tvingas bli muslim, att det inte finns något tvång i religionen. Tolkar man Boken som ett historiskt dokument kan man finna en förklaring för sådana motsägelser, bejaka det positiva och välja bort det som inte längre är aktuellt. Väljer man istället att se den som Guds ord kan minst sagt förvirring uppstå, något som man tydligt ser hos bokstavstrogna.
Adonis har rätt när han säger att ingen av de stora andar som förnyat och utvecklat de muslimska samhällena genom tiden har varit (bokstavs)trogna muslimer. Nej, muslimer har all rätt i världen att revoltera mot inskränkta tolkningar av islam, och den rätten vill en svensk islamolog ta ifrån dem! Man undrar här vem det är som fabulerar fritt om islam.
En förklaring till Europas dilemma och den politiska korrektheten som får en islamolog att försöka rättfärdiga istället för att analysera och förstå det han studerar, finns hos John Ralston Saul i hans bok: ”Voltaire’s Bastards: The Dictatorship of Reason in the West” (1992). Det är alltså ”Reason” som struktur betraktad, som realpolitiskt verktyg, som det mordiska redskap som avlivade hundratals miljoner människor de sista 500 åren, inte som helandet av det splittrade eller sunt förnuft, som här menas.
Alla politiker, akademiker, tekniker som byggt och bygger denna civilisation kan egentligen liknas vid eunucker och kurtisaner i tjänst hos kejsare och sultaner förr i tiden, menar Saul. Deras överhuvud har dock bytts ut idag och kallas ”banken”, ”nationalhemmet” eller ”industrin”.
Västerlandets egen förvirring när det gäller tillämpning av s.k. rationella lösningar på alla sorters problem har varit en av anledningarna bakom den bokstavstrogna islams spridning och stärkande. Muslimer kan ju alltid hänvisa till det industrialiserade våldet som är tusenfalt värre än det religiösa. Det de inte inser är att båda sorters våldsutövande hänger ihop, att det industriella våldet är den rationella fortsättningen på det religiösa dito. Men detta ska inte tolkas som att det våld som idag utövas av islamiska fundamentalister kan ursäktas, eller att det bara är en reaktion på det västerländska våldet, när det snarare har att göra med hur Bokens motsägelser har tolkats av fundamentalister och utnyttjats strategiskt av muslimernas fiender.
Sydsvenskans recensent har inte riktigt förstått detta. Där saknas både bredd och djup i hans skissering. Rätten till kritik blandas samman med islamofobi, vilket missgynnar både muslimer som söker förändring och andra som försöker förstå och förhålla sig till den pågående konflikten.
Text: Hesham Bahari, bokförläggare, Alhambra
