Efter Donald Trumps seger i presidentvalet finner jag stora likheter i reaktionsmönster hos etablissemanget, med Johan Cullbergs beskrivna faser efter en kris. Det handlar om hur vi fysiskt och/eller psykiskt kan reagera efter ett sjukdomsbesked, trauma eller annan livsavgörande händelse.
Text: Harriet Larsson, Blogg: ”Utanför åsiktskorridoren”
Jag återger här ett mindre urval från hans bok ”Kris och utveckling” där Cullberg beskriver en kris olika faser (Natur&Kultur 2003).
Reaktionsmönster
Fas 1 – Chock
Chockfasen varar från ett kort ögonblick till några dygn. Under denna tid håller personen verkligheten ifrån sig och kan ännu inte ta in det som hänt och bearbeta det.
Det väsentliga är inte hur svårt eller lindrigt chocken ter sig för andra, utan hur den upplevs och bedöms av den som drabbas. Fysiska, som psykiska symptom kan förekomma. T.ex. Överaktivitet, förtvivlan och gråt.
Fas 2 – Reaktion
Reaktionsfasen kommer när chocken släppt och kan vara från veckor till flera månader.
Personen försöker finna någon mening i den kaotiska situationen. Frågan ”varför” upprepas gång på gång, liksom hur orättvist det är att ”detta skulle drabba just mig”.
Vi är alla utrustade med inbyggda försvarsmekanismer, som skyddar oss från att behöva möta allt det svåra på en gång. Reaktioner kan till exempel vara utagerande beteende, obehärskat humör och att lägga skulden till det inträffade på andra.
Fas 3 – Bearbetning
Bearbetning- eller accepterande-fasen varar alltifrån några månader upp till flera år.
Man reagerar mindre utåt och bearbetar inåt och många kan sedan gå vidare i livet.
Fas 4 – Nyorientiering
I nyorienteringsfasen har personen förlikats med det som har hänt och kan acceptera sin situation och det inträffade utgör inget hinder i fortsatt utveckling, även om livet blivit annorlunda.
Många politiker, politiska skribenter och offentliga personer har problem med bearbetning och nyorientering
En mindre del av mina svårt skadade patienter under yrkesåren har tyvärr fastnat i reaktionsfasen och inte orkat eller kunnat förmå sig gå vidare i livet.
Tyvärr tror jag att det är betydligt större del av våra politiker, media och offentliga personer som inte klarar av att gå vidare mot nyorientering efter Trumps segerchock.
Orsaken är att de vägrar förstå bakomliggande orsaker till att han nu blir USA:s president, då antalet elektorsröster blev betydligt fler än för motståndaren Hillary Clinton.
Om man har blundat alltför länge för sanningen att rika har blivit rikare och fattiga fattigare, samtidigt som invandrares identitet har omhuldats, då är det svårt att plötsligt öppna ögonen och förstå den vita arbetarklassens vrede.
Att vara arbetslös, fattig, nu med grova händer utan fäste och samtidigt bli kallad för ”white trash” och ”delorable”, det vill säga bedrövligt, beklagansvärt slödder har ökat vreden, men det märkte inte USA:s förmögna och överbetalda redaktörer i sina lyxvåningar på Manhattan.
Inte heller upptäckte de att 1/3 del av invånarna i staden Flint, utanför Detroit fått sitt vatten avstängt och om socialarbetare som vittnar om förlorat hopp i dessa spökstäder.
När bilindustrin flyttade till Mexiko eller andra låglöneländer, så ersattes i bästa fall en lön på 35 dollar i timmen, till 8 på en flottig bar (Korrespondenterna SVT 2 2016-11-08).
Eliten med kopplingar till krigsindustrin, spenderade miljarder dollar på att exportera demokrati till regimer i Mellanöstern och nonchalerade alla som förlorat sitt jobb hemmavid.
I stället för att satsa på nya jobb och infrastruktur, så gjorde man mellanöstern instabilt, med framväxt av islamiska staten, som genererar nya alibi till fortsatt glada dagar för krigsindustrin. Till slut kommer äntligen en politiker som talar om hur det är och då är det fullständigt likgiltigt att han är miljardär.
Utvecklingen i Europa brukar gå i USA:s fotspår och med massinvandringens alla negativa konsekvenser så kommer den snabbt att eskalera.
Ledarskribenter, etablerade debattörer jämför nu med 30-talet, då Europas ledare lät sig ledas mot den stora katastrofen, när USA isolerade sig från omvärlden.
”Än en gång bär tribunerna upp politiker som underblåser människors rädsla, predikar hat mot politiska motståndare och företräder utan att skämmas , rasism och antisemitism…”
…är bara ett exempel från en krönikor i traditionella medier.
Inom biomekaniken är det ett känt faktum att krafter i obalans alltid leder till en rörelse, samma förhållande har alltid skett, förr eller senare genom historien, när folket blir heligt förbannade och gör uppror.
Förtryckare ser aldrig förtrycket själva och att lämna ifrån sig makt gör de inte frivilligt.
Risken är nu stor att etablissemanget laddar om mot oss som inte hyllar mångkultur, kulturrelativism, identitets- och genuspolitik.
När rasiststämpeln tappat sitt fäste, så måste starkare doningar till, för att stoppa denna hemska utveckling som skett i landet bortom Atlanten.
Statsminister Stefan Löfven har redan kallat SD:s väljarbas för nazister. Kanske är det ett sätt att bana väg för avveckling av partier som hamnat utanför den rätta vägen, som Soros och hans gelikar byggt upp?
Tyvärr verkar en nyorientering [fas 4] just nu inte vara möjlig, men gamla makthavare brukar snabbt ställa om sig till de nya.
Vi är alltid oss själva närmast, men dagens karriärpolitiker och deras vänner har mycket mer av den egenskapen, än vad medborgare har, som de ska representera.
Text: Harriet Larsson. Samhällskritiska inlägg finns på hennes blogg ”Utanför åsiktskorridoren”
