NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Internationaliseringen av svenskt studie- och arbetsliv har tillsammans med utvecklingen av ny informationsteknik medfört att engelska språket fått en allt större roll i privata och offentliga organisationers kommunikation.
Text: Ingela Bel Habib, Fil doktor i psykologi, språkforskare och språkkonsult, kontakt: belhabib2[at]gmail.com
Engelskans tydligaste påverkan syns i de stora företagen och den akademiska världen, särskilt i forskning inom medicin, naturvetenskap och teknik. Både de stora företagen och universitet och högskolor lever i ett internationellt präglat klimat. I företagsvärlden kommer detta till uttryck i att de flesta svenska storföretag använder engelska som koncernspråk.
Inom universitetsväsendet används engelska alltmer som forsknings- och utbildningsspråk. Upp till 90% av avhandlingarna skrivs idag på engelska och två tredjedelar av kurserna på magisternivå ges på detta språk. Vidare införs engelska som första undervisningsspråk i allt fler grundskolor och gymnasier.
Det finns både för- och nackdelar med en sådan språkstrategi. Engelska är för närvarande världens största andraspråk. Det är officiellt språk i en tredjedel av världens länder och har cirka 300 miljoner modersmålstalare.
Att använda engelska som arbetsspråk kan alltså underlätta och bidra till en ökad internationalisering av företag och akademi, samtidigt som en sådan strategi också medför en breddad rekryteringsbas vilket leder till större kompetens och konkurrenskraft.
Till fördelarna kan även räknas att den skriftliga dokumentationen kan begränsas till ett enda språk. Samtidigt är det viktigt att organisationer kompenserar för de kommunikations-, språk- och kunskapsförluster som kan uppstå när man använder engelska som arbetsspråk.
Kompetens- och kunskapsutveckling sker bäst på eget modersmål
Kognitionsforskning visar att tankeutveckling sker bäst på det egna modersmålet. Idéer utvecklas och tänks bäst på det egna språket. I en organisation som inte använder majoriteten av de anställdas modersmål som arbetsspråk kan detta innebära att flödet av tankar bli mindre och att de tankar som förmedlas blir mindre djupgående.
De riktigt djupa, komplexa sammanhangen riskerar att inte se dagens ljus. Detta kan leda till att kunskapsutveckling och lärande bromsar in och avstannar i organisationen med minskad kompetensutveckling, effektivitet och konkurrensförmåga som följd. Individer, företag, organisationer och länder som har engelska som första språk drar fördel av och gynnas av en sådan situation.
Parallellspråkighet minskar risken för språklig domänförlust
Vidare riskerar utveckling av kompetens, terminologi och begrepp att gå förlorad på det egna språket, när kunskapsutveckling sker på ett annat språk än modersmålet. Denna upplösande språkprocess kallas inom sociolingvistik för domänförlust. En domänförlust inträffar när ett språk förlorar sin användbarhet inom ett visst område, en domän, till följd av användning av ett annat arbets- eller utbildningsspråk.
Det finns idag en risk för språklig domänförlust inom områden som medicin, teknik och naturvetenskap, men även inom forskning i allmänhet. En språksituation i Sverige som utmärks av diglossi, det vill säga åtskild användning av två hierarkiskt indelade språk inom olika områden, riskerar att utvecklas i framtiden.
I ett sådant diglossiskt framtidsscenario kan högspråket engelska, som signalerar kunskap, status och makt, komma att användas som utbildnings- och forskningsspråk på universitet och högskolor medan lågspråket svenska förpassas till lägre undervisningsnivåer i grund- och gymnasieskola.
Medvetenhet och vaksamhet inför en sådan tudelning på hierarkisk grund av språkanvändning kan däremot förhindra uppkomsten av en diglossisituation genom samtidig användning av språken inom sektorer och organisationer som använder engelska som utbildnings- och arbetsspråk.
På så sätt sker utveckling av parallellspråkighet och domänvinster för det svenska språket som undviker att underordnas, vilket leder till ökad kunskap, kompetens och konkurrensförmåga. För att förhindra diglossi inom högre utbildning och doktorandstudier till exempel, skulle man kunna göra examen tvåspråkig, det vill säga att uppsatser och avhandlingar skrivs på två språk, varav det ena skall vara svenska.
Tecken på effekter av diglossi kan idag utläsas i internationella rankningar av Sveriges konkurrensförmåga. I World Economic Forums rapport om global konkurrenskraft från år 2014 tappar Sverige 4 placeringar från år 2013. Den nedåtgående trenden blir ännu tydligare i jämförelse med år 2010 då Sverige rankades som nummer två.
Särskilt oroande är att Sverige tappar inom forskning och utveckling (FoU). På området ”kvalitet på forskningsinstitutioner” har Sverige fallit från plats 4 till 14 mellan år 2011 och 2014, ”företagens FoU-utgifter” från plats 1 till 6 mellan år 2010 och 2014 och inom området ”tillgången på forskare och ingenjörer” från plats 3 till 19 mellan 2011 och 2014.
Engelska språket som koncernspråk
Inom företagsvärlden har, som ovan nämnts, globaliseringen medfört att engelska språket i allt större utsträckning används som koncernspråk för att bland annat underlätta kommunikationen med dotterföretag i andra länder.
Att använda engelska som koncernspråk betyder emellertid inte att arbetsplatsen med automatik kan betraktas som enspråkig. Kommunikationen mellan medarbetarna sker ofta på annat språk än engelska, om detta inte är modersmålet.
Det innebär inte heller att engelska alltid används som affärsspråk vid internationella kontakter utanför den egna företagskoncernen. I dessa internationaliserade företag används koncernengelska som en brobyggare, som en gemensam språklig nämnare för att underlätta kommunikationen mellan olika avdelningar, filialer och dotterföretag i andra länder.
Det är i detta sammanhang viktigt att skilja på användning av språk för intern kommunikation ( koncernspråk) och extern kommunikation ( affärsspråk). När det gäller utåtriktad affärsverksamhet försöker allt fler företag idag att kommunicera på de lokala marknadernas egna språk för att få konkurrensfördelar vid export och bättre tillträde till nya tillväxtregioner.
Formella språkstrategier underlättar kommunikation och ger bättre affärs – och exportverksamhet i företagen
I en undersökning om användningen av engelska som koncernspråk i Sveriges 200 största företag visade det sig att hälften av de 140 responderande företagen hade infört engelska som koncernspråk. Endast en liten andel av dessa hade emellertid några riktlinjer för denna språkanvändning.
Resultatet visade också att befattningen i företaget bestämmer språkanvändningen. Det är vanligare att anställda med högre positioner använder engelska som arbetsspråk. Chefer och ledningsgrupp, som är vana vid engelska, tenderade därför att underskatta behovet av utbildning på andra nivåer i företaget. Detta får en sållande effekt som leder till att anställda med otillräckliga kunskaper i engelska hindras från att utvecklas yrkes- och karriärmässigt. I förlängningen kan detta få negativa konsekvenser för företagen, som kan gå miste om viktig kompetens som skulle ha kunnat utvecklas.
Samtidigt anser även relativt många chefer att det är svårare att uttrycka nyanser på engelska. Kommunikation som inte sker på modersmål blir inte lika effektiv, djupgående och exakt som när den sker på modersmål.
Språk innehåller således maktaspekter. Att behärska ett språk innebär även att man behärskar den situation där språket används. I mötes- och förhandlingssituationer till exempel är det viktigt att deltagarna möts på lika villkor och är någorlunda jämbördiga när det gäller det språk som används i kommunikationen. Anställda med annat modersmål än engelska hamnar lätt i ett språkligt underläge, framför allt gentemot mötesdeltagare med engelska som första språk.
Forskning visar att ett koncernspråk både kan underlätta och försvåra informationsflödet. En standardisering av språkbruket i ett multinationellt företag leder emellertid inte nödvändigtvis till välfungerande kommunikation. Bristfälliga språkkunskaper kan leda till dålig kommunikation, som kan orsaka förseningar i produktionsapparaten och utgöra ett hinder för företagets fortsatta globala integration.
Av denna anledning är det viktigt att internationella företag tar fram strategier för språkanvändning för intern och extern kommunikation. Centrala frågeställningar vid utformningen av sådana strategier är vilket språk som ska användas i vilket sammanhang ( vilket? när?), på vilket sätt ( hur?) och vilken typ av detta språk ( vad?) på vilken nivå. Vilken språkkompetens krävs av de anställda och hur tillgodoser företaget bäst sina språkkompetensbehov ? Dessa frågor kan utgöra utgångspunkt och plattform vid utarbetande av riktlinjer och policy för företags språkanvändning i sin affärs- och exportverksamhet.
En engelsk studie visar att företag som använder formellt framtagna flerspråkiga strategier, för kommunikation med leverantörer och utlandskunder, ökade sin omsättning med mellan 10 till 25%. För 41% av företagen ökade denna med mer än 25% genom att introducera ett antal strategier och nya språk i verksamheten.
Goda kunskaper i två eller flera språk hos de anställda och användning av ett stort antal affärsspråk är här av avgörande betydelse för företagens kommunikationseffektivitet och konkurrenskraft i ett alltmer globalt och internationaliserat affärsliv.
Text: Ingela Bel Habib, Fil doktor i psykologi, språkforskare och språkkonsult, kontakt: belhabib2[at]gmail.com
Som infödd tvåspråking* med engelska på tredje plats har ämnet följt mig genom livet. Jag har inga problem med engelskan men upplever att situationen blir absurd om jag ska använda ett annat lands nationalspråk i kommunikationen med andra som inte har det språket som modersmål.
Ingela berör maktaspekten av språkanvändningen. Extremt viktigt. Att yngre tenderar att tycka att engelska ”låter bättre” osv tror jag har att göra med glassighetsfaktorn. När svenskan känns töntig lägger man inte så mycket kraft på det och språket tillbakabildas. Som en muskel atrofierar när den inte används glömmer vi orden. Att ge upp sitt eget språk är en nedvärdering av det egna värdet, det egna arvet och den egna identiteten. Rotlöshet i en relativistisk ”tankens monokultur”?
I sammanhanget kan jag nämna att jag håller på med en roman. Först började jag skriva på svenska, men det blev pretto och taffligt. Inte för att jag känner att jag är så dålig på svenska, utan bara för att jag läst mer engelsk litteratur i genren än svensk. En fråga om övning, alltså. Till slut kände jag mig motvilligt tvungen att skriva den på engelska först och sedan översätta för att hitta mitt eget språk. I översättningsarbetet insåg jag vilket fantastiskt språk svenska är och hur många mustiga ord och uttryck vi har som är svåra att matcha på engelska.
Så vad kan man göra för att öka intresset för ett nationalspråk på tillbakagång? Att göra det med tvång kan få helt motsatt effekt. Att däremot göra det kul och höja statusen på olika sätt är nog enda vägen. Vi använder språk på fler sätt än bara för att kommunicera ord. Vi använder det för att tillskansa oss glorian hos andra som vi ser som starkare och ser upp till. Att det finns så mycket material på engelska i radio och tv är också en orsak. När en så stor andel av sändningstiden ges till utländskt maktspråk – vilket ordlöst kommunicerar att svenskan inte duger – blir resultatet därefter. Amerikanska och engelska produktioner är ofta bättre än svenska av det enkla skälet att den marknaden är större och de har mer pengar att investera. Går det att komma runt? Möjligen…
Ett exempel är gäliskan, ett språk som irländarna kämpat länge med att hålla liv i. Jag vet inte om de håller på att lyckas eller ej, men det finns en hel del sång och musik på nätet. Ett tilltag som jag uppskattar är att de gör ”covers”** på kända låtar och låter ungdomar sjunga in låtarna på gäliska. Sök ”as gaeilge” på youtube.
* Förutom svenska är jag uppfödd med esperanto.
** Tydligen har det blivit comme-il-faut att använda engelsk pluraländelse även i svenskan där det ju av hävd är genitiv. Det är tydligt att vi saknar språkvård i ordets rätta bemärkelse. Svenska akademin verkar mest se sin roll som deskriptiv, inte normativ, en slapphet som inte bara belastar svenska språket utan även andra kunskapsområden, som statsvetenskapen. Handfallna står de som kallas experter och borde ha betalt för att bry sig, men konstaterar bara att det håller på att spåra ur.