Johan Thyberg: KI:s satsningar inom regenerativ medicin – En fortsättning på Macchiarini-skandalen

I december 2010 påbörjade kirurgen Paolo Macchiarini sin anställning som gästprofessor i regenerativ kirurgi vid Karolinska Institutet (KI) och samtidigt som överläkare vid Öron, Näs och Halskliniken på Karolinska Universitetssjukhuset (KS). Den som initierat rekryteringen var KI:s dåvarande rektor Harriet Wallberg.

Text: Johan Thyberg, pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid KI, legitimerad läkare

Vad som sedan hänt är väl känt världen över genom en mängd artiklar både i fack- och dagspress samt flera TV-dokumentärer. Flera utredningar om oredlighet inom forskning har startats och den största av dem, som rör transplantationer av en konstgjord luftstrupe, är nu inne på sitt tredje år.

Parallellt pågår en förundersökning med misstanke om grovt vållande av annans död i två fall samt grovt vållande av personskada i ett fall. Två utredningar, en under ledning av Sten Heckscher och en under ledning av Kjell Asplund har granskat KI:s respektive KS:s roll i skandalen. I båda fallen riktades skarp kritik mot bristande administrativa rutiner, underlåtenhet att följa gällande lagar och regelverk, samt dåligt ledarskap.

Var allt detta en engångsföreteelse eller ska det ses som exempel på ett systemfel? Jag vill hävda att det senare gäller och skall här exemplifiera med ett annat fall med anknytning till KI:s satsningar inom regenerativ medicin och stamcellsforskning, ett hett område världen över inom biomedicinsk forskning.

Nästa ”topprekrytering” inom regenerativ medicin

I januari 2013 anställdes Kenneth Chien (Figur 1) som professor i kardiovaskulär forskning vid KI (100%) förenat med en befattning som föreståndare vid Centrum för Kardiologi på Hjärtkliniken, KS (30%). Detta var två år efter det att Paolo Macchiarini kommit till KI och liksom i hans fall en direktrekrytering.

Till saken hör vidare att det av e-postkorrespondens mellan Chien och KI:s ledning framgår att man önskade ett samarbete mellan honom och Macchiarini.  Nyheten basunerades redan i november 2012 ut i ett pressmeddelande med titeln ”KI värvar toppforskare från Harvard” och återgavs med stora rubriker i media. De som liksom i fallet Macchiarini (dnr K1537-2010) ansvarade för rekryteringen av Chien (dnr K2747-2012) var KI:s dåvarande rektor Harriet Wallberg och KS:s dåvarande sjukhusdirektör Birgir Jakobsson.

Var detta den solskenshistoria man försökte få det att se ut som? Hade KI verkligen berövat Harvard University på en toppkraft man helst ville ha kvar?

Nej, enligt en källa på detta universitet var det snarare så att Chien tvingades bort därifrån på grund av ekonomisk misskötsel och etiska problem. Varifrån kom då KI:s stora intresse? Sannolikt var det en fråga om personliga kontakter och det som brukar kallas vänskapskorruption. Vid den aktuella tiden hade Chien i sin grupp vid Harvard en svensk gästforskare (postdoc). Denne var tidigare doktorand hos professor Urban Lendahl på KI, Nobelsekreteraren som avgick på grund av sin roll i Macchiarini-skandalen.

Gästforskaren ifråga är vidare son till en annan högt uppsatt KI-professor och toppfigur inom Nobelsfären. Dennes forskningsfält ligger nära Chiens och de kände sedan tidigare varandra.

Den ovan omnämnde gästforskaren kan inte gärna ha varit omedveten om de problem hans chef hade på Harvard och det får anses troligt att han informerade både Urban Lendahl och sin far om detta. Hur det än var med den saken så blev det i denna situation KI som sträckte ut en räddande hand. Och en av de drivande i rekryteringen av Kenneth Chien blev just Urban Lendahl.

Detta framgår bland annat av E-postkorrespondens från 2012 mellan Kenneth Chien på ena sidan och rektor Harriet Wallberg, prorektor Jan Andersson samt Urban Lendahl på den andra sidan (Figur 2).  Chien och Lendahl kom dessutom att bli samarbetspartners på KI med stora gemensamma anslag. Som vi kommer att se längre fram blev Chiens svenske gästforskare förvisso inte heller han lottlös.

Resultatet av förhandlingarna blev att rektor Harriet Wallberg den 5 november 2012 skrev till Kenneth Chien och erbjöd honom en professur i kardiovaskulär forskning vid KI från den 1 januari 2013 (dnr 6978/12-221). Och det var förvisso ett erbjudande utöver det vanliga: (i) 2 miljoner kr per år i startlön; (ii) 37,5 miljoner kr i anslag för de första fem åren; (iii) stöd med ansökningar till Wallenbergstiftelsen och andra bidragsgivare för erhållande av ytterligare anslag. Detta är alltså vad som står i novemberbrevet. I verkligheten blev det mycket mer (Tabell 1).

Som nämnts fick KI hjälp av KS för att avlöna Chien. I december 2012 skrev rektor Harriet Wallberg och sjukhusdirektör Birgir Jakobsson under en ”överenskommelse om tillsättning av en anställning som professor, förenad med befattning som föreståndare vid Karolinska Universitetssjukhuset inom Stockholms läns landsting” (dnr K2747-2012).

Föreståndarskapet gällde Centrum för Kardiologi på Hjärtkliniken och  den kliniska verksamheten skulle omfatta 30% av arbetstiden och betalas med ett arvode om 75.000 kr per månad (motsvarande 250.000 kr per månad för heltid).

Till denna konstruktion kan man ställa sig frågande, inte minst med tanke på att få läkare på KS verkar känna till Centrum för Kardiologi. Jag skrev därför i augusti 2015 till KS och frågade vad Chiens arbetsuppgifter där består av. Svaret från Fredrik Gadler, verksamhetschef på Hjärtkliniken, var följande:

”Arbetsuppgifterna är inte definierade tidsmässigt och består av att leda en forskargrupp inom kardiogenetik”.

Skattebetalarna i Stockholms Läns Landsting betalar alltså 75.000 kr per månad (900.000 kr per år) till Chien för att han ska leda sin forskargrupp på statliga KI.

Så sammanfattningsvis beslutar rektor Harriet Wallberg den 16 november 2012 att ”Kenneth Chien anställs som professor i kardiovaskulär forskning vid Institutionen för Cell- och Molekylärbiologi (CMB – där Urban Lendahl arbetar) på 40% och vid Institutionen för Medicin i Huddinge (MedH – där Jan Andersson arbetar) på 60% från och med 1 januari 2013.

Därutöver får han även ett uppdrag på KS med en arbetstid angiven som 30%. Om man tittar på den första redovisning av bisysslor som Chien lämnat så framkommer att ett flertal sådana finns. De inkluderar uppdrag för läkemedelsbolag som Moderna Therapeutics, Takeda Pharmaceuticals och AstraZeneca. Bisysslorna sägs ta 50 dagar per år i anspråk vilket med en normal arbetstid av 224-229 dagar per år blir cirka 22%.

Detta stämmer väl överens med det avtal som Chien i november 2013 tecknade med AstraZeneca. Där står att de tjänster han skall utföra för bolaget skall uppgå till cirka 20% av hans arbetstid. Mot bakgrund av dessa uppgifter kan man fundera över hur Kenneth Chien får sin tid att gå ihop: anställning på KI 100%, uppdrag på KS 30%, uppdrag för AstraZeneca 20%, övriga bisysslor oklar tidsåtgång.

AstraZeneca och Moderna Therapeutics kommer in i bilden

Tittar man lite närmare på Kenneth Chiens näringslivsintressen och sätter dem i relation till hans anställning på KI blir bilden än mer komplex. År 2010 var han i USA med och grundade Moderna Therapeutics. Bolagets affärsidé vilar i hög grad på Chiens forskning om modifierat RNA (därifrån namnet på bolaget) och dess förmåga att styra cellers proteinsyntes och funktion.

Den största investeraren i bolaget är AstraZeneca som pumpat in cirka 3-4 miljarder kr. Chien är alltså medgrundare, delägare och rådgivare åt Moderna (som de kallar sig) och dessutom rådgivare åt bolagets största investerare, AstraZeneca.

Därför inte överraskande att Kenneth Chien idag sitter på den enhet i Huddinge som KI och AstraZeneca slöt avtal om i juni 2013. Enligt detta avtal som initialt gäller för fem år satsar AstraZeneca upp till 20 miljoner USD per år (180 miljoner kr i dagens valutakurs) i det som kallas Integrated Cardio Metabolic Centre, ICMC. Där finns nio forskargrupper varav Chiens är den i särklass största både med avseende på antal medlemmar och tillgängliga resurser.

Förutom de basresurser som finns där har han från AstraZeneca två projektanslag om vardera 2,114 miljoner USD per år eller sammantaget 38 miljoner kr per år enligt dagens valutakurs. För treårsperioden 2014-2016 fick han dessutom 25 miljoner kr från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, en av storägarna i AstraZeneca.

Bara dessa två anslag ger en ekonomisk ram av en storleksordning som nästan inga biomedicinska forskare i Sverige ens kan drömma om – 44 miljoner kr per år.

Trots att ICMC är en del av del av den statligas myndigheten KI så är den forskning som bedrivs där inte möjlig att få insyn i. När jag bad att få ta del av de avtal om mångmiljonanslag som Chien och övriga gruppledare på ICMC tecknat med Astra-Zeneca så var forskningsprogrammen sekretessbelagda i sin helhet. Till och med titlarna på projekten var hemliga.

Efter att ha ifrågasatt denna långtgående sekretess fick jag från en av juristerna på KI:s ledningskansli en lista med projekttitlar men inget mer. Man frågar sig om ICMC verkligen är en del av ett statligt universitet och inte snarare en intern enhet inom läkemedelsbolaget AstraZeneca?

Chiens svenske gästforskare från Harvard kom också han att få ta del av kakan från AstraZeneca. I augusti 2013 fick han en tjänst som ”research assistant professor in developmental cardiovascular medicine and stem cell biology” med placering vid ICMC (med väl tilltagna driftmedel från AstraZeneca). Benämningen på tjänsten stämmer till fullo in på det arbete han utfört tillsammans med Chien.

Två andra sökande fanns till tjänsten men någon skriftlig utvärdering av dessa har inte gått att få fram. Det enda jag fått veta är att de inte ansågs kompetenta till tjänsten. För den som fick tjänsten finns däremot ett utlåtande av den tyske professorn Karl Laugwitz som avslutar med att säga sig vara övertygad om att sökanden är en idealisk kandidat för tjänsten.

Beträffande Karl Laugwitz kan noteras att han är samarbetspartner till Kenneth Chien och att de tillsammans publicerat sex vetenskapliga artiklar, den senaste samma år som utlåtandet skrevs, 2013. Och vad det gäller de storbolag som KI samarbetar med så är det inte bara AstraZeneca som Kenneth Chien har en nära relation med.

Detta gäller i än högre grad Moderna Therapeutics (kallas ofta endast Moderna) som Chien är medgrundare, delägare och rådgivare i. Och här knyts historien ihop eftersom AstraZeneca är en stor finansiär i Moderna med ett bidrag av 3-4 miljarder kr eller mer. KI tecknade i juni 2014 ett samarbetsavtal med Moderna initialt gällande för fem år (dnr 5-50/2014).

Vad som står i det beslut som dåvarande rektorn Anders Hamsten undertecknat är att ”Moderna finansierar utvalda projekt med upp till 200.000 USD per projekt (1,8 miljoner kr i dagens valutakurs) och KI kommer att stå som värdinstitut för forskningen”. Några månader senare utsåg Hamsten för KI:s del tre ledamöter i den gemensamma styrgrupp som skulle leda samarbetet. Ordförande i denna grupp blev Urban Lendahl, alltså en nära samarbetspartner till Kenneth Chien.

Redan i februari 2014 hade Moderna även tecknat ett samarbetsavtal med Karolinska Universitetssjukhuset och den enhet som går under namnet Innovationsplatsen (dnr K3252-2014). När jag hösten 2015 bad att få ta del av de projektavtal som slutits mellan Moderna på ena sidan och KI respektive KS på den andra sidan visade det sig vara på samma sätt som i projektavtalen mellan AstraZeneca och gruppledarna på ICMC. Sålunda hade alla projektbeskrivningar – inklusive projektens titlar – sekretessbelagts och övertäckts.

Tabell 1. Ekonomiska satsningar tilldelade Kenneth Chien fram till idag.

Till de i sig enormt stora belopp som satsats på Kenneth Chien av AstraZeneca samt Wallenbergstiftelsen kommer mångmiljonsatsningar från skattemedel, dels direkt från KI, dels från Vetenskapsrådet (VR). Om vi börjar med KI så har man enligt en sammanställning jag fått för femårsperioden 2013-2017 satsat  46 miljoner kr: 9 miljoner kr från MedH; 6,5 miljoner kr från CMB; 20,5 miljoner kr från StratRegen (en del i regeringens satsning på strategiska forskningsområden, SFO – tills nyligen var Urban Lendahl chef för denna enhet); 5 miljoner kr från forskningsstyrelsen på KI; och 5 miljoner kr från KI:s rektor. Sammantaget rör det sig alltså om drygt 9 miljoner kr per år (Tabell 1).

Och trots denna närmast ojämförbara ekonomiska satsning på en enskild forskare går statliga VR från den 1 juli 2014 in och ger Kenneth Chien ett tioårsanslag om 50 miljoner kr inom det som kallas rådsprofessorprogrammet (5 miljoner kr per år). Det kan noteras att han när anslaget började betalas ut var 63 år och kommer att vara 73 år när det avslutas.

Utöver detta jätteanslag fick Kenneth Chien tillsammans med Urban Lendahl och ett antal kinesiska forskare för femårsperioden 2014-2018 ett anslag från VR om 25 miljoner kr för ”samarbete inom området regenerativ medicin mellan KI, Kina och Hong Kong”.

Slår man ihop de summor som från 2013 och framåt satsats på Kenneth Chien och medarbetare av skattemedel från KI och VR blir summan över 120 miljoner kr. Och detta bredvid de jättesatsningar som samtidigt gjorts från Chiens affärspartner i form av AstraZeneca och detta bolags storägare Wallenbergstiftelsen. Det man slås av är vidare att de jättebelopp som VR satsat av skattemedel på Kenneth Chien enligt besluten inte behöver redovisas ekonomiskt och vetenskapligt förrän efter elva år (tioårsanslaget – Chien är vi den tiden 73 år gammal) respektive efter sex år (femårsanslaget).

Enligt KI:s hemsida innehåller Kenneth Chiens grupp 21 medlemmar. För att se hur hans forskning på KI utvecklats kan man på PubMed ta del av vad han publicerat under de två senaste åren, 2015 och 2016, de två första åren när VR-anslaget som löpte från 1 juli 2014 kan förväntas ha bidragit till gruppens arbete.
Vad Kenneth Chien et al publicerat under dessa år är enligt PubMed följande:

• Sahara M, Hansson EM, Wernet O, Lui KO, Später D, Chien KR. Manipulation of a VEGF-Notch signaling circuit drives formation of functional vascular endothelial pro-genitors from human pluripotent stem cells. Cell Res. 2015 Jan;25(1):148
• Sahara M, Santoro F, Chien KR. Programming and reprogramming a human heart cell.  EMBO J. 2015 Mar 12;34(6):710-38  Översiktsartikel
• Ljunggren HG, Chien KR. Next generation partnerships in translational science and medicine: Partnerships between academics, big pharma, biotech firms, philanthropists and patients look set to change the way science advances. EMBO Rep. 2015 Oct;16(10):1246-9.  Diskussionsinlägg
• Soh BS, Ng SY, Wu H, Buac K, Park JH, Lian X, Xu J, Foo KS, Felldin U, He X, Nichane M, Yang H, Bu L, Li RA, Lim B, Chien KR. Endothelin-1 supports clonal derivation and expansion of cardiovascular progenitors derived from human embryonic stem cells. Nat Commun. 2016 Mar 8;7:10774

På två år har man alltså bara fått fyra artiklar tryckta, två originalartiklar, en översiktsartikel och ett diskussionsinlägg. Resultaten som presenteras i original-artiklarna härrör dessutom till största delen från laboratorier på annat håll. Antalet artiklar en forskare publicerar är förvisso inte det mest centrala men detta får nog i relation till befintliga resurser ändå sägas vara ett lågvattenmärke.

KI:s stora stöd och fördragsamhet med Kenneth Chien kan möjligen bero på något som redan antyds i korrespondensen mellan honom och rektor Harriet Wallberg från 2012. Trots att han är född i USA har han väl upparbetade kontakter med Kina och Hong Kong. Chuen Yan Leung, en av forskarna i Chiens grupp, är också son till Hong Kongs chefsminister, CY Leung.

Som redan nämnts fick Kenneth Chien och Urban Lendahl 2014 ett 25-miljonersanslag från VR för samarbete med Kina och Hong Kong. Redan vid denna tid hade även diskussionerna om en stor privat donation till KI från Hong Kong kommit upp. För att förhandla om detta hade Kenneth Chien i omgångar rest till Hong Kong, först tillsammans med Urban Lendahl och senare tillsammans med rektor Anders Hamsten.

Resultatet blev ett donationsavtal som undertecknades den 12 januari 2015 av Hamsten och donatorn Ming Wai Lau (Figur 3). Kort senare slogs nyheten upp i ett pressmeddelande från KI och blev flitigt uppmärksammat i press och media runt om i världen. Donationen var på 50 miljoner USD (cirka 450 miljoner kr i dagens valutakurs) och en av de största i KI:s historia.

Avsikten var att stödja forskningen inom området regenerativ medicin och i Hong Kong bygga upp ett centrum vid namn ”Ming Wai Lau Center for Regenerative Medicine”, ett arbete där bland annat Chien spelar en viktig roll.

Nyheten om donationen skapade snabbt skriverier i kinesiska tidningar där man uppmärksammade den jävsliknande situation som förelåg för Hong Kongs chefs-minister CY Leung, vars son arbetar hos Chien på KI. Ett annat frågetecken kunde resas mot den unge donatorn och hans bakgrund. Han är VD och styrelseordförande i det Hong Kong-baserade fastighetsbolaget Chinese Estates Holdings Ltd.

Grundare och huvudägare av detta är hans far Joseph Lau, den fjärde rikaste personen i Hong Kong med en förmögenhet av 15,5 miljarder USD eller cirka 140 miljarder kr (South China Morning Post, 2017-01-18). Det är alltså härifrån den rekordstora KI-donationen kommer. Så sent som i mars 2014 var Joseph Lau VD och styrelse-ordförande i Chinese Estates Holdings Ltd men efterträddes då av sonen Ming Wai Lau på dessa poster.

Orsaken var att fadern av en domstol i Macau dömts till drygt fem års fängelse för korruption och penningtvätt. Sonen hade sedan många år en viktig roll i familje-företaget och kan inte gärna ha varit ovetande om vad som pågått. Eftersom något utlämningsavtal inte finns mellan Hong Kong och Macau slipper den nu 65-årige Joseph Lau att åka in i fängelse så länge han inte reser till den senare staden.

Ytterligare detaljer om far och son Laus affärer framkom när de så kallade Panama-dokumenten publicerades i april 2016. Där framkom att Ming Wai och Joseph Lau var delägare i ett antal bolag registrerade på Brittiska Jungfruöarna, ett välkänt skatte-paradis. Syftet med bolagen – med namn som De Luxe Power Ltd, Jade De Luxe Ltd, Bingo Power Ltd, Billion Mark Ltd, Pearl Kingdom Ltd et cetera – är kanske inte så svårt att gissa.

Ett annat problem med donationen och KI:s planer att bygga upp och driva ett forskningscentrum i Hong Kong är huruvida detta är förenligt med gällande lag. Jag skrev till regeringen den 1 juni 2015 och frågade om saken. Detta var tydligen något av en knäckfråga och det tog mer än ett år innan beslut togs. Vad man där gjorde från regeringens sida kan bäst liknas vid att passa. Det som sägs i beslutet från den 28 juli 2016 om begäran från KI att få anställa medarbetare i utlandet var följande:

”De frågeställningar som omfattas av Kl:s begäran utgör inte frågor som regeringen måste pröva. Som utgångspunkt ansvarar en myndighet själv för att dess verksamhet, t.ex. vid en etablering, bedrivs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut för myndighetens verksamhet. Någon ytterligare åtgärd med anledning av begäran vidtar inte regeringen”.

KI hade dock inte tålamod att vänta tills detta besked hunnit komma utan gick redan i december 2015 ut med en annons om forskartjänster vid Hong Kong-centret (ref nr 2-4508/2015, sista ansökningsdag 2016-03-20).

Med anledning av vad som redovisats här finns det flera frågor man kan ställa sig rörande KI:s rekrytering av Kenneth Chien, miljonregnet av skattemedel över denne, samt KI:s samarbete med AstraZeneca och Moderna Therapeutics, två bolag med mycket nära kopplingar till Chien.

Rekryteringen av Chien till KI

Det finns här klara paralleller till rekryteringen av Paolo Macchiarini som hårt kritiserades i den granskning som utfördes under ledning av Sten Heckscher. Så långt det framgår av de dokument som gått att få ut togs liksom i detta fall inga referenser in vid anställningen av Kenneth Chien, till exempel från Harvard University.

Hade detta gjorts skulle man kanske fått vetskap om de samarbetsproblem samt de ekonomiska och andra oegentligheter som förekommit där. Någon verklig sakkunnighets-granskning genomfördes inte heller. Man nöjde sig istället med att låta rekryterings-utskottets ordförande Magnus Ingelman-Sundberg granska Chiens CV och konstatera att han uppfyllde kraven för professur (dnr 6978/12-221).

Notabelt är att Ingelman-Sundbergs utlåtande kom först efter det att rektor Harriet Wallberg den 5 november 2012 skrivit till Chien och erbjudit honom en professur i kardiovaskulär forskning vid KI samt att han dagen efter skrivit tillbaks och accepterat erbjudandet samt de villkor som specificerats där.

Miljonregn av skattemedel

Som beskrivits ovan så har både KI och VR som statliga myndigheter låtit ett mycket stort antal miljoner kr rinna över Kenneth Chien. Och detta skedde samtidigt som han fick ännu större resurser från Astra Zeneca och Wallenbergstiftelsen. I det sammanhanget bör återigen noteras att AstraZeneca är samarbetspartner och huvud-finansiär till Moderna Therapeutics, ett bolag som Chien var med och grundade och där han är delägare.

Jag kan som svensk skattebetalare inte känna annat än upprördhet över detta miljonregn både från KI:s och VR:s sida. Det som är särskilt allvarlig är att samtidigt som enorma summor satsas på en enskild forskare så finns det många andra kompetenta forskare som från VR inte får något ekonomiskt stöd alls.

Till saken hör vidare att den utveckling som setts under senare år med mycket stora anslag till ett litet antal grupper saknar stöd i befintlig forskning. På samma sätt som de åtgärder som vidtas i den skattefinansierade sjukvården förväntas vara evidensbaserad borde självklart samma sak gälla fördelningen av skattemedel från myndigheter som KI, VR med flera.

För att bara ge ett exempel på den forskning som sedan länge finns på detta område skall jag bara citera den rapport som Jon R Lorsch, chef för National Institute of Medical Sciences i USA, publicerade nyligen (Molecular Biology of the Cell, 26, 1578-1582, 2015). Det han frågade sig var hur man maximerar avkastningen från den investering skattebetalarna gör i grundläggande biomedicinsk forskning.

De statistiska resultat som presenterades visade att med ökande anslag till en forskargruppsledare ökade antalet genererade artiklar från gruppen och den genomsnittliga impaktfaktorn (citeringsfrekvens) för de tidskrifter i vilka de publicerades endast obetydligt. Över en viss budgetgräns, 750.000 USD per år (6,7 miljoner kr enligt dagens valutakurs) började produktiviteten istället att minska.

Som en möjlig orsak till detta nämndes bland annat att ju större en grupp blir desto svårare blir det för dess chef att hålla kontakt med de ingående medlemmarna och leda arbetet. Liknande resultat har erhållits även i andra länder, däribland Kanada och Storbritannien.

Hur skall man mot denna bakgrund se den satsning som i Sverige gjorts på Kenneth Chien med bidrag från staten (KI & VR) på 19 miljoner kr per år under åtminstone en femårsperiod och därutöver anslag om mer än 46 miljoner kr per år från AstraZeneca och Wallenbergstiftelsen.

Detta ger en sammanlagd årsbudget av 65 miljoner kr som enligt vad som redovisats ovan dock inte hittills gett mycket i utdelning i form av publicerade resultat. Slutsatsen av detta kan inte bli någon annan än att KI och VR bör fundera väldigt allvarligt över sin strategi.

KI – AstraZeneca – Moderna Therapeutics

KI har ett omfattande samarbete med de stora bolagen AstraZeneca och Moderna Therapeutics. Dessa två senare har dessutom en mycket nära relation såtillvida att AstraZeneca är en huvudfinansiär i Moderna. Insynen i den verksamhet dessa två bolag driver på KI är minimal eftersom de avtal som finns om specifika projekt har sekretessbelagts.

Frågan man här måste ställa sig är hur långt ett statligt universitet skall gå i att stötta stora privata bolag i deras produktutveckling? Av de ramavtal som KI tecknat med AstraZeneca och Moderna framgår tydligt att det är det samarbetet går ut på. Detta är för övrigt närmast en självklarhet eftersom stora aktiebolag sällan ägnar sig åt förutsättningslös välgörenhet.

AstraZeneca är ett multinationellt bolag med över 50.000 anställda. Man arbetar inom ett flertal terapiområden och har i Sverige en större forskningsanläggning i Mölndal som fokuserar på mag-tarmsjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar (där Kenneth Chien arbetar som rådgivare). Det som står i ramavtalet med KI rörande verksamheten på ICMC, den enhet vid Medicininstitutionen i Huddinge som bolaget finansierar är tämligen allmänt hållet.

Där står bland annat följande:

”Major emphasis will be placed on the identification and evaluation of novel targets and therapeutics with a particular focus on addressing the relevance of targets in human disease”.

Modern Therapeutics är ett betydligt mindre och yngre företag som dock på kort tid lyckats få in en betydande kassa om cirka 10 miljarder kr, varav AstraZeneca bidragit med en betydande del. Bolagets affärsidé är som dess namn antyder inriktat på att använda modifierat RNA för att styra cellers proteinsyntes och därigenom bota eller förebygga sjukliga tillstånd.

Den teknik man använder baseras på upptäckter gjorda av några av bolagets grundare, däribland Kenneth Chien. Under senare tid har dock ifrågasättanden av bolaget börjat dyka upp. Det har därvid talats om sådant som en VD med alltför stort ego, riskfylld strategi, dålig arbetsmiljö, hög omsättning på personer i ledande befattning och överdriven sekretess runt verksamheten, möjligen tydande på problem i pågående projekt.

Vad som står i ramavtalet mellan KI och Moderna är bland annat följande:

”Moderna has developed technology useful for the discovery, development, manufacture, characterization or use of therapeutic products that function using mRNA, and has an interest in supporting and collaborating with top academic centres with the aim to find new disease therapeutic options using Moderna’s mRNA technology”.

Exakt vad de specifika studier som man beslutat att stödja handlar om går inte att uttala sig om eftersom både titlar och forskningsprogram i projektavtalen både av KI och KS  har sekretessbelagts i sin helhet.

Universitetens roll i samhället

I amerikansk debatt talas ofta om ”research in the private interest” visavi ”research in the public interest”. Grovt sett kan dessa två begrepp sägas representera forskning med respektive utan direkt ekonomiskt vinstintresse. Den amerikanske sociologen Robert Merton formulerade på 1930-talet ett antal riktmärken för akademisk forskning. Ett är att den kunskap som alstras skall ägas gemensamt av alla och vara fritt tillgänglig.

Ett annat är att insamlandet och tolkningen av resultat skall ske utan sidoblickar mot sådant som personliga intressen i form av ära, inkomster eller ideologi. Målet skall vara att av nyfikenhet söka ny kunskap, något som också brukar kallas fri forskning. Forskning inom industri och näringsliv har i huvudsak en annan karaktär och präglas istället av att frågeställningar väljs på basen av profitmöjlighet samt att resultaten betraktas som affärshemligheter (se exempel ovan från AstraZenecas och Modernas verksamhet på KI).

Vad som oroar många, inte bara i Sverige, är att forskningen på våra universitet sedan flera decennier alltmer börjat få en karaktär som liknar den inom industrin. Till viss del har denna process varit politiskt styrd i hopp om att på beställning få fram resultat som kan lösa samhällsproblem och generera arbetstillfällen. Som en del av denna trend har vi sett hur universiteten med politisk uppbackning i ökande utsträckning börjat patentera sina resultat, bilda egnas bolag med mera.

Ur ett historiskt perspektiv är det dock så att de upptäckter som på det mest revolutionerande sättet bidragit till att förbättra människors villkor är fri och inte styrd forskning. Som exempel på viktiga genombrott med ursprung i fri forskning på universitet nämns ofta sådant som identifieringen av insulin (1921), upptäckten av penicillin (1928), konstruktionen av den första elektroniska datorn (1946), framställningen av poliovaccin (1955) och framtagandet av rekombinant DNA-teknik (1974).

Enligt mångas mening är denna utveckling där den fria forskningen alltmer trängs undan av styrd forskning en fara och något som på sikt kan få allvarliga konsekvenser. Det som är bäst för alla är sannolikt att arbetet även fortsättningsvis delas upp på det sättet att universitet och högskolor koncentrerar sig på det de av tradition har varit bäst på, det vill säga att genom fri forskning ta fram ny kunskap. Denna kan sedan användas av industri och näringsliv till det de är bäst på, nämligen att utveckla nya produkter och därigenom skapa arbetstillfällen.

Text: Johan Thyberg, pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid KI, legitimerad läkare