Så förhindrar Telekom-industrin och myndigheter att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Telekom-industrin och myndigheter samarbetar för att ge allmänheten en falsk eller vinklad information om hälsorisker med strålning från trådlös teknik. Mona Nilsson avslöjar deras handlingsplan för att skydda industrin mot hotet att människor ska få kännedom om riskerna.

Text: Mona Nilsson | Artikeln är baserad delvis på ett kapitel i boken ”mobiltelefonins hälsorisker” från 2010

Det är enligt en koalition av myndigheter och industri viktigt att förse människor med den egna vinklade informationen om att inga hälsorisker finns med strålning från trådlöst teknik, innan människor hinner bilda sig en egen uppfattning:

”Det är viktigt att förhindra att människor hinner bilda sig en egen uppfattning om riskerna” med strålning från trådlös teknik. Det är också viktigt att förse människor ”i rätt tid med rätt information”.

Att involvera tredjepartsexperter samt undvika faran av att låta kritiker delta i debatter eftersom ”de kan tas på allvar” ingår i EU:s, myndigheternas och industrins gemensamt utarbetade strategi för att skydda den trådlösa teknikutbyggnaden.  Den ”rätta” informationen har emellertid i stor utsträckning varit falsk.

I en EU-rapport från 2009 görs följande rekommendationer om hur folket ska hanteras när det gäller hälsorisker med strålning från trådlös teknik. Rapporten redovisar slutsatser från ett möte mellan industriföreträdare, myndigheter, industrins experter och PR-byråer.

”Människor börjar normalt oroa sig för teknik som alstrar elektromagnetiska fält och dess påverkan på hälsa när något händer i deras närmaste omgivning exempelvis om en mobilmast ska sättas upp. Då börjar de söka efter information och konfronteras ofta av negativ information om möjliga hälsohot, ibland alarmerande rapporter i media. Det är viktigt att förhindra det och att förse människor med rätt information i rätt tid. Rätt tid är viktigt, i annat fall är människor inte intresserade och informationen tas inte upp eftersom människor redan har en bestämd uppfattning om riskerna.”

Avancerad manipulation

En rad åtgärder för att hantera allmänheten räknas upp:

• Tidig och väl genomförd planering för att undvika att människor hinner bilda sig en egen uppfattning eftersom de då kan läsa ”negativ information”.
• Trovärdigheten för informationen ökar om trovärdiga tredjehandsparter involveras
• Utbildning om risker riktad mot läkarkåren
• Kampanjer riktade mot skolor
• Envägsdialog bättre än ingen dialog alls
• Mätningar av strålning från master som redovisar att de ligger långt under ICNIRP:s gränsvärde
• Försiktighetsrekommendationer kan uppfattas som en indikation på att hälsorisker finns – avråds.

PR-plan framtagen av Strålsäkerhetsmyndigheten i samarbete med Telekom-industrin

Denna aktionsplan för att sprida påståendet att mobilstrålningen är ofarlig och att försiktighetsåtgärder för att skydda människor mot hälsorisker inte bör vidtas, är alltså inte skriven av mobilindustrins lobbyorganisationer (MMF eller GSM Association), eller någon PR-byrå som Burson Marsteller eller KREAB på uppdrag av Telekom-industrin. Nej, den är författad på uppdrag av och för EU-kommissionen och baseras på sådant som bland annat tjänstemän från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) kommit fram till i samråd med industriföreträdare, andra länders myndighetsrepresentanter vid ett seminarium i Italien år 2007. Med på mötet fanns även svenska Strålsäkerhetsmyndighetens PR-byrå Gullers Grupp.

Seminariet organiserades och bekostades av EU i samarbete med WHO:s hårt kritiserade EMF-projekt. Orsaken till kritiken är att ”WHO EMF-Project” under många år till stor del finansierats av telekom-industrin via dess lobbyorganisationer. Dessutom har WHO under många år bedrivit ett nära samarbete med el- och telekom-industrin samt militärindustrin. [1]

En av tre deltagare från Telekom-industrin

Av de dryga 90 deltagarna på seminariet 2007 var över en tredjedel, eller drygt 30 från telekom- och elindustrin. Även Motorola (USA) och Telstra (Australien) hade skickat representanter. Den industrivänliga organisationen ICNIRP som rekommenderat gällande föråldrade och industrivänliga gränsvärden för tillåten strålning var representerat med kärntruppen Anders Ahlbom (Sverige/KI), Eric van Rongen (Holland) och Paolo Vecchia (Italien).

Anders Ahlboms nära koppling till TeliaSonera blev först känd flera år senare. Hans bror Gunnar Ahlbom hade under många år varit lobbyist för TeliaSonera i Bryssel, något som Anders Ahlbom under alla år underlåtit att redovisa som jäv när han framträdde som ”oberoende expert” för regering, SSM och Socialstyrelsen, EU och WHO.

Anders Ahlbom är dessutom finansierad av bland annat Ericsson och TeliaSonera för forskning och han var under 10 år medlem i ICNIRP. Han låg alltså även bakom det hårt kritiserade industrivänliga gränsvärdet, vilket enligt KI:s etiska råd enbart i sig är en möjlig intressekonflikt.

”Farlig strategi” att låta kritiker delta i debatter

Lars Mjönes från Strålsäkerhetsmyndigheten diskuterade vid det aktuella seminariet vilka som skulle få delta i debatten om riskerna, tillsammans med bland annat Mike Dolan från den brittiska filialen av mobiltillverkarnas lobbyorganisation MMF. Var det en god idé att låta kritiker och miljöorganisationer delta i debatter och informationsmöten om hälsoriskerna?

Lars Mjönes berättade för  industrirepresentanterna samt industrins experter på riskkommunikation om de svenska erfarenheterna av att låta kritiker delta i offentliga möten och seminarier. Slutsatsen som drogs var att det var en ”farlig” strategi och att kritikers och miljöorganisationers deltagande är ”kontraproduktivt” då de ”uppenbarligen tas på allvar”:

”…deltagande av den hårda kärnan av aktivister innebär en rad faror” då de ”sprider ensidig, ofta inkorrekt information” och ”uppenbarligen tas på allvar” … ”De har en trångsynt inställning och misstänker alla berörda som inte delar deras uppfattning. Därför är deras deltagande enbart kontraproduktivt.”

Slöseri med tid att bemöta kritiker

Det förnekades bland mötesdeltagarna att aktivister och miljö/hälso- organisationer bygger sin inställning på en vetenskaplig grund utan det talades i stället om ”vidskepelse och nonsens”.

Föraktet för demokrati, kritiker och miljöorganisationer som för fram en annan åsikt och allmänheten som anses okunniga och ointresserade präglade mötet i EU:s regi 2007:

”Människor förstår inte eller känner till något om ICNIRP. Vissa tror att det är någon sorts utländsk expert kallad Ick Nirp!”

”Aktivisternas tro är närmast en religion” därför är det ”slöseri med tiden att bemöta deras argument … Svara med alla medel men rikta informationen till myndigheter, media och den tysta majoriteten av folket.”

Strålsäkerhetsmyndighetens expert Eric van Rongen osäker

Eric van Rongen var en av de som argumenterade för att människor måste informeras i rätt tid med ”rätt information”. Han är i dag ordförande för ICNIRP, expert på WHO och hos Strålsäkerhetsmyndigheten. Men vad som är ”rätt information” är han i dag tämligen osäker på. Det framgick vid SSM:s seminarium i Stockholm i maj 2016.

I rollen som en av SSM:s åtta experter, röd i ansiktet och med tydliga tecken på nervositet, påstod han att det inte går att dra några som helst slutsatser om hälsorisker utifrån tillgänglig forskning. Det står i skarp kontrast till 225 andra vetenskapsmäns bedömning som tvärtom menar att det finns ökande belägg för hälsorisker, bland annat skador på DNA och oxidativ stress, vilket van Rongen förnekade.

Mona Nilsson ställde därför frågan till Eric van Rongen varför svenska folket skulle lita på honom och inte de 225 vetenskapsmännens bedömning. Eric van Rongen kunde inte komma på något bra argument för att hans bedömning var den ”rätta”. Svaret blev att det är upp till det svenska folket att bedöma vem som är mest trovärdig. Det är raka motsatsen till vad han och de övriga förespråkade under seminariet – att förhindra att människor bildar sig en egen uppfattning.

”Rätt information” är att ge allmänhet och beslutsfattare hela bilden

Den logiska följden är alltså att ”rätt information” till allmänhet och beslutsfattare är att det råder motsättningar bland vetenskapsmännen om det finns hälsorisker.

225 vetenskapsmän menar att det finns hälsorisker och att beläggen för dessa ökat varför allmänheten bör skyddas bättre. Läs separat artikel.

Samtidigt påstår SSM med hänvisning till van Rongens och 7 andra experters rapport, där majoriteten är jäviga i förhållande till berörd industri, att de vetenskapliga resultaten som visar cancerrisker  på något konstigt sätt skulle minskat i stället för att ha ökat – vilket är det som i själva verket hänt .

Strålsäkerhetsmyndighetens ”rätta information” var falsk

Vidare framkom vid SSM:s seminarium 2016 tydligt bevis för att Strålsäkerhetsmyndighetens ”rätta information” varit falsk . I över 13 år har man ljugit om vad som var känt redan år 2003 om cancerrisker för barn i närheten av radio/TV-master. Strålsäkerhetsmyndighetens tjänstemän har sedan 2003 påstått, i ivern att förhindra att människor börjar oroa sig och därmed hjälpa telekom-industrin, hävdat att 3G och mobilmaster är ofarliga.

Huvudargumentet var under många år, från 2002/2003 och framåt, att strålningen liknar den från radio/TV-master och att forskare aldrig ”kunnat” iaktta några hälsorisker av dem ”trots” att vi haft dem i vår miljö sedan 1950-talet (Hallandsposten 2009):

”vi har haft samma typ av radiovågor från radio- och tv-sändare i vår närmiljö i mer än 50 år utan att några skadliga effekter har kunnat iakttas, varken på människor, djur eller växtlighet.”

Vidare banaliserade Lars Mjönes strålningen från 3G-master genom att jämföra den med en glödlampa.

Men sanningen kommer nästan alltid ikapp den som ljuger. På SSM:s seminarium i maj 2016 redovisades med önskvärd tydlighet att den ”rätta informationen” var att forskningen genomgående fram till 2003 sett förhöjd förekomst av barnleukemi i närhet av radio/TV-masterna. SSM:s egen expert, Martin Röösli, sade samtidigt som han visade bilden nedan.

”I STORT SETT ALLA UNDERSÖKNINGAR VISADE (FRAM TILL 2003) FÖRHÖJD RISK FÖR BARNLEUKEMI. ALLA UTOM EN VISADE FÖRHÖJD RISK. VI VAR RÄTT OROLIGA ÖVER DETTA VID DEN TIDPUNKTEN”.

Text: Mona Nilsson

Referens

[1] JRC/EMF-NET: Electromagnetic Field Exposure: Risk Communication in the context of Uncertainty; 2009