Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
FILOSOFI. Sanningen är ett ord som används dagligen, utan att man nämnvärt reflekterar på den. Sanningen har alltid varit nobel. Att stå upp för den, även när det blåser kraftig motvind är rakryggat. Att säga sanningen, är att påstå något. För om du inte säger att detta är sanningen, ja då är det falskt. Vem vill betraktas som falsk? Ingen.
Att få människor att sluta upp, att få dem att anamma de teser och de förklaringar jag har att berätta, är bland den bästa och den skönaste stunden att uppleva.
Att säga sanningen, är ett påstående. Att stå för ett påstående, är att inte stå för dess motsats. Det är sund logik. Påståendet har bara en sanning, det kan aldrig vara både sant och falsk samtidigt.
Det finns symboliska sanningsvärden, där både sant och falskt är delar av funktionen, men då anges värdena med bokstäver eller siffror, en s.k. två-värd kontext.
Sannolikhet är ett mått på hur troligt en sak är, utan att det egentligen är sant. Vem minns inte Tage Danielssons utmärkta monolog om sannolikhet när det gällde kärnkraftshaveriet i Harrisburg, USA. Redan i inledningen pratar han om, att det är synd att vi inte riktigt har råd med sanningen, då ekonomin inte är så bra, så vi får nöja oss med sannolikheten.
”Jesus som sade att han själv är Vägen, Sanningen och Livet stod ansikte mot ansikte med Pilatus och denne ställde en retorisk fråga: “Vad är sanning?”
Pilatus och Överste Prästen gjorde profetiska uttalanden och Pilatus hustru hade drömmar, för att bara nämna tre exempel. Fiendens mål är att omintetgöra Vägen, dölja Sanningen och döda Livet Det tycks finnas ett ständigt ökande utbud av vägar att lösa våra problem och nå hägrande mål som lovar att tillfredställa våra önskningar. I varje vägval ligger sanningen i vågskålen och valet görs med livet som insats.”
I Sverige gäller att för den som ska vittna inför en domstol, måste man avlägga en Vittnesed. Den som ger falsk uppgift under ed kan dömas för mened.
Om man då betänker att EU i sin desperation, för att klamra sig fast vid makten och dessutom försöka förverkliga globalismen , har uttalat sig skarpt, att bara sanning ska gälla på sociala medier, inom radio, tv och i den dagliga pressen. Falska nyheter är inte acceptabla. Likaså höjer Socialdemokraterna och Regeringen rösten och har i stort sett likadana uttalanden. Hur är det då troligt att de säger sanningen? För sanningen kan ingen ha patent på . Sanningen kan man inte köpa för pengar, annat än att ge muta, för att uppnå ett tillfälligt tillstånd, som den korrupte gärna vill se som sin sanning.
Konsekvensen av att så flagrant handha sanningen, är att förtroendet rasar i botten. Vem vill omfamna falskhet och lögn? EUs och svenska regeringens desperata uttalanden om sanning, är ett uttryck för maktfullkomlighet. Ett ovärdigt sätt att omhändeta sina medborgare, de som givit politikerna uppdraget att förverkliga människors drömmar, framtid och hopp. Politikernas och de tjänstemän och kvinnor, som har fått möjlighet att ta sig upp i ”maktens boningar”, betalda av oss medborgare, anser sig inte behöva stå upp för sanningen, utan enbart för ett symboliskt sanningsvärde.
Driver man medborgarna utifrån den tesen, då uppstår protester, demonstrationer och oroligheter okontrollerat och drabbar oss alla. Redan nu ser vi konsekvenserna av att inte tala sanning. De våldsamheter som har pågått i vårt land en tid och blivit kända i utlandet, är bara början av det bottennapp vi svenskar får acceptera, då vi har ryggradslösa figurer inom Regering och Riksdag, som inte törs försvara sanningen.
Text: Lasse Wikman
Källor: Patent på sanning: 23/11/2016 Kjell
anna drägg hougge, tänker du komma och mig ge mig en puss?
Per Larsen….dags att vakna upp ur din långa törnrosasömn 🙂
Efter att ha svamlat osammanhängande i de första fem till sex styckena så kommer det: ”EU i sin desperation, för att klamra sig fast vid makten och dessutom försöka förverkliga globalismen”.
Att det skulle handla om en filosofisk utläggning om sanningsbegreppet är lögn, att skribenten och redaktören fyller spalterna med dessa motsägelser är en gåta.
Att tagga texten med filosofi, livsstil och ”medvetenskap” är skrattretande, rätta taggningen är politik, byfåne och dumhet.
Sanningen kräver inget underhåll.
Det gör däremot lögnen.
Att makthavarna kan vara så enögda att dom fortsätter tramsa om vad som ”är sant” är otroligt. Upp till att Bush ljög om WMDs, Uranium från Afrika, Saddams samarbete Al-qeada, samt den overifierade förtalskampanjen som bedrevs innan det illegala angreppskriget på Irak började, trodde dom flesta av oss på det som MSM skrev, även om 911 hanterades på ett mycket totalitärt sätt så att en hel del av oss då började ifrågasätta.
Sedan har påståenden framförda på samma grunder, alltså utan grund, följt slag i slag, utan att ifrågasätta, be om verifikation eller att neutralt skriva vad motsidan säger: Om Presidenten säger det (Bush) eller det står i NYT först, kan alla andra nyhetsmedia med något bättre aktnig för opartiskhet iaf skriva det som källa: ”.. ”. Men ”igår” skrev man källa, eller enligt obekräftade uppgifter, etc., och la till kommentar från motsidan eller angav att de ej kunnat nås, etc. Det var nyheterna, med en ”sanningshalt” lika svårbedömd av läsaren som av tidningen som skrev det, vilket uppmanade alla inblandade att söka mer information!
Men det är knappast något för ett agendadrivet totalitärt system. Där bestäms ”sanningen” först av de som styr och ”vet”. Alltså krävs ett sanningsministerium, vilket man idag försöker uppnå genom att inrätta rent löjeväckande avdelningar som klassar det man inte tycker är sant, som fejkat, utan verifikation, varefter det kvarvarande blir ”nyheter”. Alltså MSM nyheter, som snart alla vet att man inte kan lita på mer än Pravda i Sovjetunionen.
Man försöker alltså göra en distinkt flyttning från livsgivande analytisk diskussion till ren tro. Otroligt, men tydligen nödvändigt i totalitära sammanhang.
Observerjournalisten Eric Arthur Blair insåg detta klart på 1940-talet, men han hade blickarna riktade Österut till Sovjetunionen när han år 1948 började skriva boken 1984 under pseudonymen George Orwell, idag en aktuell realitet mer än någonsin. Att de som styr riksmedia i västvärlden en dag skulle falla för den enfaldiga och kortsiktiga frestelsen att ”bestämma” vad som är sant tror jag aldrig Orwell förutsett!
Men absolut makt korrumperar absolut, tydligen gränslöst. You can fool us once but try to fool us twice and you are the fool.