NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”Medierna betraktas som en enhetlig aktör och anses gå ”etablissemangets” ärenden eller ha en egen agenda som står i motsättning till ”folkets” intressen.” och ”utifrån en samhällsvetenskaplig kunskapsbas råder det ingen tvekan om att fria och oberoende medier är en integrerad del av demokratin”, skriver fyra professorer.
Debattartikeln är återpublicerad från DN utan att artikelskribenterna tillfrågats. DN la ut artikeln den 11 mars 2017 . Meddela otillåten återpublicering till NewsVoice.
Vi är bekymrade över en samhällsdebatt präglad av att inflytelserika aktörer förlitar sig på redan intagna positioner, egna upplevelser eller rykten. Till och med presidenten i USA, Donald Trump, argumenterar offentligt för sin sak med hjälp av argument som att ”någon har sagt” si eller så, samt med hjälp av uppenbara feltolkningar av något han sett på tv. Det är viktigt att opinionsledare tar ett större personligt ansvar. Men vi vill också se en politisk satsning på en samhällsdebatt på kunskapens grund, en nödvändighet för att bibehålla demokratins trovärdighet och funktioner.
I mänsklighetens utveckling ser de flesta nog framstegstron som en drivande kraft i samhällslivet. Ökad kunskap och bättre kunskap tänks ge oss bättre liv, goda samhällen och ökad individuell frihet. Och med demokratin, folkstyret, skulle kunskapens goda konsekvenser spridas och skapa ökat välstånd oavsett nationella gränser.
Sedan något decennium sveper dock en vind av misstro genom samhällsdebatten i de västliga demokratierna. Fortfarande står demokratin stark i vårt land liksom i de flesta europeiska nationalstater men skuggorna som avtecknar sig i Ungern, Storbritannien, Frankrike och USA – liksom i vårt eget land – tyder på att kunskap och demokrati inte längre uppfattas vara varandras förutsättningar.
Att partiers företrädare tolkar verkligheten olika på grundval av ideologiska uppfattningar är naturligt – men när synen på kunskap och en gemensam verklighet bryter samman undermineras grunden för det upplysta samtal som är demokratins förutsättning.
USA:s president Donald Trump använder sig nästan dagligen av felaktig eller förvanskad kunskap i sina tal och i sitt twittrande. Den brittiska Brexitprocessen vilar på en folkomröstning där misstro mot experter blev en så stor del av kampanjen att befolkningen i stället översköljdes av en mängd ogrundade och tvärsäkra påståenden kring konsekvenserna av sitt val.
I Frankrike genomför Marine Le Pen sin valkampanj utifrån lika ogrundade förespeglingar om att landet ska lämna sina förpliktelser till internationella konventioner, EU och eurozonen men ändå ha kvar fördelarna.
Genomgående är också att politiska ledare i dessa länder, liksom i Polen, Ungern, Tjeckien, Sverige och Italien smutskastar de fria medierna och särskilt den politiska rapporteringen.
Medierna betraktas som en enhetlig aktör och anses gå ”etablissemangets” ärenden eller ha en egen agenda som står i motsättning till ”folkets” intressen.
Utifrån en samhällsvetenskaplig kunskapsbas råder det ingen tvekan om att fria och oberoende medier är en integrerad del av demokratin. Men avgörande för demokratin är också medborgarnas tillit till den kunskap som skapas, sprids och diskuteras i våra samhällen.
När politiska ledare och debattörer underminerar tilltron till oberoende medier och till kunskap som skapas och sprids genom akademiska eller motsvarande kanaler undermineras därför också demokratin.
I Sverige medverkar tyvärr många politiska ledare till den processen genom att bekräfta och legitimera medborgarnas oro och rädsla, även när forskning, systematiskt insamlad data och trovärdig statistik tyder på att oron är obefogad. Genom att möta oro med löften om ökad trygghet och inte med sakliga argument som skulle kunna undanröja oron kommer obalanserade och förvanskade verklighetsbilder att få medvind.
I ett oöverskådligt medielandskap är det lättare än någonsin att sprida missvisande och påhittad information liksom att få förvanskade verklighetsuppfattningar bekräftade och förstärkta. Seriösa medier har samtidigt fått allt svårare att få genomslag för den sakliga och fördjupade journalistik som medborgarna behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i samhällsfrågor. Rykten, konspirationsteorier och missuppfattningar blir ofta så spridda att stor möda och kraft måste ägnas åt att vederlägga dessa i stället för att föra diskussionen framåt.
”I Sverige medverkar tyvärr många politiska ledare till den processen genom att bekräfta och legitimera medborgarnas oro och rädsla, även när forskning, systematiskt insamlad data och trovärdig statistik tyder på att oron är obefogad.”
De flesta demokratiska samhällen har under lång tid byggt upp en unik institution där kunskap produceras, diskuteras och granskas: universitetet. Universitetets idé är att utveckla och förvalta kunskap genom ett kontinuerligt akademiskt samtal där olika teser prövas mot varandra. Denna samtalsmodell kan man överföra till andra samhällsområden. Därför föreslår vi fyra förändringar inom centrala politiska institutioner:
- För det första att riksdagens utskott regelmässigt anordnar offentliga utfrågningar inom sina områden med experter från samhällets olika kunskapsinstitutioner.
- För det andra vill vi se att utredningsväsendet (Statens offentliga utredningar, SOU) ges en möjlighet att arbeta mycket mer långsiktigt och brett än i dag för att ta fram ny kunskap och finna lösningar på samhällsutvecklingens avgörande problem.
- För det tredje vill vi uppmana regeringen att söka brett stöd i riksdagen för att i samförstånd med civilsamhällets organisationer lansera en kraftfull och långsiktig folkbildningssatsning där kunskapsproduktionens villkor, källkritik och demokratins mekanismer står i centrum
- För det fjärde vill vi uppmana regeringen att tillsätta en maktutredning där fokus bör ligga på hur medborgarnas kunskapssyn och tillit påverkas av samtida samhällsförändringar som globalisering, individualisering och medialisering.
Avslutningsvis vill vi uppmana politiska ledare på alla nivåer att kraftfullt motverka osakligheten och kunskapsmisstron genom att självmant diskutera frågan men också genom sitt egen och sina organisationers agerande i sociala medier. Vi bedömer att läget är så pass allvarligt att vi bör lägga mindre trätor åt sidan för att i stället fokusera på den stora frågan – att försvara, stärka och utveckla demokratin och det öppna samhället. Vi vill kunna se våra barn och barnbarn i ögonen när de frågar vad vi gjorde när demokratins grundvalar var i gungning i Europa och västvärlden, vi vill kunna svara att ”vi gjorde allt vi förmådde utifrån våra förutsättningar”.
Textförfattare
Marie Demker, professor i statsvetenskap och dekan för Humanistisk fakultet, Göteborgs universitet
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med särskild inriktning mot valforskning, Göteborgs universitet
Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, Göteborgs universitet
”den egna erfarenheten ifrågasätts” av forskarna i debattartikeln. Den här nedlåtande attityden kan också skrivas om så att dess andemening blir tydligare; ”Believe what we tell you not what you see”. Media-forskare-politiker-makthavare ingår i en allians som ska verka för att stärka sina positioner och egna erfarenheter och åsikter tvättas så att de illusoriskt framstår som ”fakta”. Världen och ”fakta” transformeras hela tiden och det som var ”sant och fakta” igår behöver inte vara aktuellt imorgon.
Forskarnas åsikter och attityder har fått ta en monstruös plats i det offentliga rummet och håller nu även på att invadera våra privata rum. Våra egna tankar, upplevelser och åsikter har inget demokratiskt berättigande såvida inte dessa granskats och publicerats i ett eller annat media som är godkänd av censorerna.
Forskare är alltså högröstade i samhälle, vilka syns och hörs så fort något behöver legitimeras. Det är därför ytterst märkligt att det nu ordnas en global ”march for science” (även i Sverige) under motiveringen ”It is time for scientists, science enthusiasts, and concerned citizens to come together to make ourselves heard”. På en facebook-sida kan man bl a läsa åsikten om att marchen ”känns angelägen och viktig då vi även i Sverige riskerar få till makten personer som tror på alternativa fakta” och på annat håll upprörs man av att vetenskapliga fakta ifrågasätts eller bagelliseras.
Tidigare har fakta producerats inom strängt vetenskapligt slutna sällskap där man kommit överens (sociala förhandlingar) om vad som ska räknas som fakta. Idag lever vi i ett öppet samhälle med horisontell informationsspridning. Det är därför inte konstigt att fler aktörer vill ha ett ord med i laget om faktaproduktionen eftersom denna koloniserar/parasiterar på våra liv och utgör mer ett stort hot än ett löfte.
https://www.marchforscience.com/
http://www.lum.lu.se/halla-kimberly-nicholas-om-march-for-science/
Varför tvingas aldrig lögnarna i socialistmedia att bevisa sin oskuld?
För övriga medborgare är det ju ett vedertaget förfarande.
Begrunda att Marie Demker varit journalist på TT och som nyligen blivit utnämnd till dekan för humanistiska fakulteten i Göteborg antagligen för att från denna plattform kunna virvla fram matnyttig propaganda. Marie är gift med den S-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjereld som är ”adjungerad i Socialdemokraternas högsta exekutiva organ, det Verkställande Utskottet”. Det ligger nära till hands att tro att debattartikeln ovan är beställd av socialdemokraterna för att ”få ordning på folk och fä i torpen”.
Vad artikelförfattarna borde betänka är att allt färre finner tjusning i de framtidsscenarier som makthavare målar upp. Det finns ingen fog för att hysa tillit till dessa skönmålare då vi befarar att deras skapande av ”kunskap” kommer att leda till än mer avgörande problem för samhällsutvecklingen än vi hitintills sett.
Majoriteten är måttligt intresserade av att få ”folkutbildning” nerkört i halsen – inte minst då svenskarna tillhör ett av världens mest utbildade folk. Vi kan både läsa och tänka själva och behöver inga daddor. Mer anständigt vore om politiker och makthavare istället lyssnade på folket för att utbilda sig i vad folkviljan säger istället för tvärtom.
Trots att vi nu befinner oss i ett post-industriellt samhälle, där vi försöker att återvinna vår mänsklig värdighet, vill makthavare bibehålla fabrikssystemets avhumaniserade ideologi med standardiserat och disciplinerat ”tänk” där folk har vett att lyda och veta sin plats. Statsvetaren Olof Johansson säger tänkvärt att ”när industrialismen gick ut kom journalismen in”. Olof menar att samhället inte längre kan ”anklaga avvikare för häxeri och svartkonst eller dra undan fördelar i ett system med tjänster och gentjänster”. Däremot kan en mer modern metod tillämpas genom skvaller.
Marie Demkers och Co debattartikel är ett exempel på hur ett journalistisk skvallersamhälle breder ut sig för att upprätthålla den sociala kontrollen och ordningen i ett samhälle. Avvikare som inte håller sig till fabricerade tanke- och tillitsnormer ska ställas vid skampålen och utbildas för att råda bot på de galopperande normproblemen. ” Ordningen upprätthålls genom den allmänna opinionens tryck. Löje, kritik och beröm spelar på negativa sanktioner som skam och skuldkänslor. En avvikare straffas genom man tar heder och ära av honom eller henne.”
https://ledarsidorna.se/2016/05/fiskar-ruttnar-alltid-fran-huvudet/
http://www.olofpetersson.se/_arkiv/skrifter/961207.htm
Trodde det skulle vara en artikel som kritiserade mediala läget i Sverige, istället sköljs det som vanligt mer kritik och propaganda över vanliga människors åsikter, Trump och Brexit.
Akademikerna är lika dödfödda som Mainstreammedia som är just problemet, INTE Trump o.s.v!
” I Sverige medverkar tyvärr många politiska ledare till den processen genom att bekräfta och legitimera medborgarnas oro och rädsla, även när forskning, systematiskt insamlad data och trovärdig statistik tyder på att oron är obefogad. ”
Haha, ”oron är obefogad” vilket skämt!
Medias roll idag är att kontrollera människors världsbild och att styra vårat tyckande och tänkande. Gärna genom förvirring, dubbla budskap etc.
De har ju nu fått konkurrans av Youtube och andra media-plattformar där fri tanke och fritt tyckande är normen till skillnad från Massmedia.
Det som är mest störande är att alla som inte tycker som ”Mainstreammedia” eller tänker lite utanför ramarna blir stämplade som Högerpopulister eller konspirationsteoretiker. Massmedia vill på så sätt skildra en Svart-Vit värld utan gråzoner, man ”dödar” det fria tänkandet. Det är facismens väg det.
Mvh
Henke
Vad menar de egentligen? ”oöverskådligt medielanskap” Har proffessorerna möjligen problem med sitt eget källkritiska tänkande? Eller menar de att andra har det problemet? Själv kollar jag massvis med tidningar, bloggar, nyhetshemsidor, youtubekanaler med olika politisk vinkling och bestämmer därefter vad jag vill tro på och tycka. Jag tycker inte att bristande källkritik är något stort problem idag. Det är ju bättre än någonsin när man har hela internet att söka i och jämföra olika uppgifter. Om proffessorerna har problem med detta så bör de väl gå en kurs och lära sig istället för att skriva debattartiklar och avslöja sina egna tillkortakommanden på området. Pinsamt.
En politisk korrekt kritik av dagens samhälle som ser Trump, Brexit, Le Pen, Orban, mfl som politiska problem i stället för goda demokratiska krafter som kan lösa problemen med mångkultur och massinvandring som det socialliberala etablissemanget skapat. Sedan ingen kritik av det korrupta media som är propagandist som sprider ägarnas och maktens agenda och inte folkets med fejknews. Nu kan MSM inte ljuga fritt utan att bli emotsagda av olika media på Internet.
Man bekymrar sig om en samhällsdebatt, börja pamfletten, men det existerar ingen samhällsdebatt, därefter spottar de ur sig nästa floskel ”framstegstron som en drivande kraft i samhällslivet”.
Varje någorlunda påläst person känner till George Henrik von Wright ”Myten om framsteget”, det finns många andra skrifter i raden av samtidskritik.
Det blir bara värre och det kommer ändå att gå ganska bra, de är sådana, villkoren för vår existens och vi människor har växt med uppgiften i många tusen år.
Vilket är världshistoriens mest missbrukade ord? Demokratin?Ordet kan används lite hur som hest. Obama t ex kallade alla de som ifrågasatte den officiella förklaring til WTC 9/11 kollapsen för ett hot mot just demokratin.
De gamla grekerna hade ett flertall olika system (bland annat lottning) för att utse förtroendeuppdrag. Tanken var i var fall att nå en konsensus. Blev de kontroverser var röstning det sista man tog till och ansågs då som ett nederlag.
”Donald Trump använder sig nästan dagligen av felaktig eller förvanskad kunskap”
Exempel?
Vetenskapen har korrumperats och köpts av ekonomiskt starka intressen varför vetenskapen ofta används som maktmedel i dessa intressens händer mot folket i ett allt mer odemokratiskt samhälle. Dessutom måste man ställa sig frågorna: vilken vetenskap? Vem ska bestämma vad som är rätt vetenskap? Och vilka är det som sprider ”obefogad oro”? Varför skriver dessa akademiker på ett sådant sätt att det liknar en PR-skriven artikel ?
Får ni se hur tyst det blir –
skall det vara.
Ja försök få den svenska pressen att skriva om Försäkringskassans övergrepp på arbetsskadade eller kammarkollegiets godkännande av uppenbart falska testamenten får sin se hur tyst det blir. Att åklagarna är på samma sida är också uppenbart om man försöker polisanmäla dessa grova brott. Korruptionen är kompakt.
Varför pratar dessa professorer sällan eller aldrig om ekonomisk demokrati??
Jag alltså skuggorna består ju i att man försöker stoppa personer som Trump.. o SD osv. Även Ungern åker på smutskastning för att man står upp för västsamhället. Man försöker stoppa folkets egna val. Tydligt i Frankrike o Holland också. Tyskland också ett skräckexempel med Merkel som vägrar inse den katastrof hon skapat utan folkets stöd. Så det är ju numera fullständigt uppenbart att makten skiter fullständigt i demokratin. Du får välja vilken färg du vill så länge den är svart.
”Vi är bekymrade över en samhällsdebatt präglad av att inflytelserika aktörer förlitar sig på redan intagna positioner, egna upplevelser eller rykten.”
Man upptäcker inledningsvis i artikeln att den egna erfarenheten (”upplevelser”) ifrågasätts, tillsammans med ”redan intagna positioner och rykten”. Därmed faller hela argumentationen.
Ska vetenskapen trumfa erfarenheten? I vissa fall, ja. Men inte i detta fall. Vi behöver livserfarna politiker som står med fötterna på marken. Svensk mark. I tid och otid citeras utvalda forskare, och det finns som bekant olika uppfattningar inom forskningen att välja mellan. Också inom statsvetenskap – även om de här fyra är ack! så – ideologiskt – eniga.