Därför kallas Strålskyddsstiftelsen bluff – PR-bolag arbetar för industri och myndigheter

Strålskyddsstiftelsen ligger i hetluften. PR-byråer som tex Kreab som arbetat för Strålsäkerhetsmyndigheten och telekomindustrin ligger sannolikt bakom kampanjer mot Strålskyddsstiftelsen och även mot de forskare som varnar för hälsoriskerna med mobilstrålningen. Det uppger Mona Nilsson, journalist och styrelseledamot i samtal med NewsVoice.

Text: Torbjörn Sassersson, oberoende journalist

Mona Nilsson skriver i debattartikeln: ”Därför smutskastas Strålskyddsstiftelsen som Årets Förvillare” i nättidningen Nya dagbladet att Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse som utan vinstintressen arbetar utifrån Europarådets rekommendationer gällande hälsorisker med elektromagnetisk strålning, men stiftelsen befinner sig under en utdragen och lågintensiv attack i sociala medier och pressen.

Strålskyddsstiftelsen är helt unik som enda instans i Sverige som idag kritiskt granskar ansvariga myndigheters hantering av hälsorisker med strålning från trådlös teknik och lågfrekventa elektromagnetiska fält. Svenska journalister inom mainstream media gör det inte. Därför var det enkelt för stiftelsen att bli unik på den punkten och inom kort publicerar Mona Nilsson avslöjande artiklar om hur bland annat Kreab arbetar under allmänhetens radar.

Strålskyddsstiftelsen bluff istället för förebild för Strålsäkerhetsmyndigheten

NewsVoice som följt stiftelsens arbete under flera år konstaterar att stiftelsen endast ger goda råd om hur hälsoriskerna kan minskas för användare av mobiltelfoner, routrar samt WiFi, råd som även svenska myndigheter borde förmedla till allmänheten.

Strålskyddsstiftelsens hälsoråd överensstämmer i stora drag med råd som myndigheter ger i andra länder. Dessa utländska hälsomyndigheter har tagit riskerna på allvar till skillnad från den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten som snarare fungerar som en lobbyorganisation för telekom-bolagen, anser Mona Nilsson.

Mona Nilsson förklarar:

”Den industri som använder trådlös teknik i sina produkter, såväl för civilt som militära ändamål, betraktar information om hälsorisker och negativa effekter av den egna verksamheten som ett hot mot fortsatt expansion och vinstutvecklingen.”

Att industrier och myndigheter samarbetar med PR-byråer har varit normalt modus operandi sedan 1980-talet säger PR-konsulter som NewsVoice talat med. Precis som Mona Nilssons egen efterforskning visar om hur PR-byråer arbetar handlar det om: ”olika strategier för att försvara sin verksamhet mot vad de upplever som hot”.

I PR-arbetet för telekom-industrin och myndigheter ingår även att motarbeta forskare som går emot industrins och myndigheternas överlappande intresse.

Individens hälsa inte viktig i jämförelse med Statens gemensamma intresse med industrin

Industrin vill säkra sina vinster medan myndigheten som arbetar för Staten vill säkra Sveriges kommunikationsnät av säkerhetspolitiska skäl som försvaret av Sverige i händelse av krig. Staten ser även ett stort intresse i att arbetstillfällen säkras i landet genom telekomindustrins försorg och att skatt genereras genom industrins leverans av dessa arbetstillfällen.

Det gemensamma intresset för industrin, Försvaret, myndigheter och Staten är att med PR krossa Strålskyddsstiftelsen.

Dessa intressen övertrumfar individens hälsa, enligt risk-, nytta- och vinstberäkningar. I PR-strategin ingår därför att skapa tvivel kring alla framstående forskare, uppmärksammade läkare och hälsoskyddsorganisationer som varnar för risker.

Mona Nilsson påpekar även att:

”I fallet med hälsorisker med strålning från trådlös teknik riktas även smutskastningen mot människor som skadats, de som kallas ”elöverkänsliga” eller utomlands EHS (electrohypersensitive).”

Hela den svenska debatten i media om risker med WiFi, basstationer och mobiltelefoner präglas av smutskastning och spridandet av tvivel runt alla de parter som företräder hälsoskydd och försiktighetsprincipen.

”Debatten håller en mycket låg nivå och genmälen medges oftast inte. Detta är förstås helt oacceptabelt, ur etisk och demokratisk synpunkt…”.

Mona Nilsson fortsätter sin artikel med att beskriva hur bulvaner i form av myndigheter och journalister används i arbetet mot hälsointressena samt hur industrifrontföreningen Vetenskap och Folkbildning spelat en central roll för att  sänka trovärdigheten för Strålskyddsstiftelsen. Nilsson drar även liknelser med hur tobaksindustrin [i 30 år] lyckades skjuta upp åtgärder för att minska riskerna med rökning.

Läs mer i Nya Dagbladet

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

• Läs mer om Strålskyddsstiftelsen i NewsVoice